BOSTADSRIVNINGARNA, EN VIKTIG SYMBOLHANDLING FÖR ALLIANSENS "NYA POLITIK" - "JULAFTON" I KOMMUNHUSET.

(NJA 030610) Lyckan lyser över Jokkmokks kommun! Staten går in och täcker upp de malätna finanserna. Miljoner kommer att regna över kommunen, inte för utveckling men för nedmontering. Ytterligare bostäder skall rivas, ett led i anpassningen till kommunens ödesbestämda kräftgång.

Således finns inga nya visioner i den nya regimens planer, den socialdemokratiska inlandspolitiken skall fullföljas. Kommunen tappar alltmer av sin forna glans, fortsättningsvis kommer Jokkmokk troligen att förknippas med apati och hyckleri.

Staten kom som räddaren i nöden, finansierade kommunens uppgång via älvens utbyggnad och träder nu in för att bistå med avvecklingen. Det är lätt att bara konstatera nedmonteringens nödvändighet utifrån ekonomiska realiteter, men ingen analyserar orsakerna. Ödespolitiken fortsätter, statliga pengar skjuts till, ämnade att kastas i sjön. De ansvariga för utvecklingen talar om "julafton" och "nödvändigheter" med antydningar om att detta gäller gemene mans väl och ve. Kommunen tycks förtjäna detta spöstraff ur statlig synvinkel, den har gjort sitt och bör få nödvändig uppmuntran till avveckling.

"Bostadsdelegationen!" Tänk vilket förädiskt namn på den statliga avveklingsinstitutionen. Stora pengar som finns tillgängliga, satsas på utplåning i stället för utveckling. Kan det visas mer praktiskt, hur alla dessa pengar som de facto finns, disponeras till skylande av misslyckade "affärsmän" i stat och kommun? De så kallade sparkraven finansieras med allmänna medel, komna varifrån(?), medan den så kallade välfärden nedmonteras i jakten på "fesören" i kommunen. När skall "menigheten" upptäcka det absurda i politiken? Och vem är så naiv, att han tror en sekund på att ett statligt bostadsbolag skulle ha ens en tanke på att utveckla Porjus? Jo det tror den som slaviskt underordnar sig profetian i befolkningsprognoserna. Man häpnar - inte. Tricket är gammalt och kallas i folkmun för "att blanda bort korten". Det är bara att konstatera att denna "ankdamm" är en superb miljö för mytomaner av skilda arter.

KULTURKLIMATET - OPERA ELLER BIBLIOTEK?

(NJA 030518) En biblioteksbrand ger för vissa av oss mycket obehagliga associationer. När böcker brinner; brinner kunskap, brinner lärdom, brinner blivande intellekt.

Jokkmokks nya bibliotek är/var en för kommunen stolt och mycket betydelsefull kulturinstitution. Det ligger nära till hands att bli ockult i sitt tänkande när sådana här katastrofer inträffar. Jag tänker då närmast på all den övriga kräftgång kommunen genomlider. De obehagliga associationerna blir inte bara tanken på de gamla bokbålen. Skall det kulturella armod som Ájjte skandalen symboliserar, krönas av en så "orättvis" olycka som en biblioteksbrand?

Frågan man nu ställer sig är: På vilken nivå ligger den kulturella ribban i Jokkmokk? Kan kulturlivet i Jokkmokk kraftsamla sig, bli en verkligt synlig och betydelsefull kraft för "klimatet" i kommunen? På alla sätt, måste biblioteket så fort det är möjligt, återupprättas. Den institutionen får inte bli vakant i något sparpaket! Att ersätta all förlorad litteratur, framförallt den i "Jokkmokksrummet" är ingen lätt sak. Kan det månne finnas dubbletter hos Ájjte? Och varför inte, om det konstateras dra ut på tiden, inkvartera biblioteket i det för ändamålet, utmärkta nybygget invid Ájjte?

Det är av synnerligen stor vikt, att biblioteksfrågan inte hamnar i en långbänk liknande den Ájjte befinner sig i. Samtidigt är det, apporopå 1:a sides löpet, läge att på peka: Opera är ett dåligt substitut för biblioteket!

OMHÄNDERTAGANDETS FILOSOFI

(NJA 030509 Jokkmokk) 3 miljoner/år i förlust de senaste fem åren. AB Wibe gör som den kommun de finns i, monterar ner. Konsult inkallas för att konstatera faktum och så vitt känt tiger kommunledningen.

Strategin att överleva på gamla meriter (företaget är ju en kvarleva från kraftverkstiden), skördar nu nya offer. Enligt Sture Hedin (Företagarna) kan ett 70 tal arbetstillfällen vara i fara. Naturligtvis är detta en katastrof för Jokkmokk, men oväntad; knappast. Frågan är vad som gjorts i det fördolda, ingen i kommunstyret, kan på fullt allvar påstå sig vara tagen på sängen.

Spelet för galleriet hade nog haft ett betydligt högre tonläge, om man "blivit tagen på sängen". Kan det vara så, att expertisen i kommunalhuset rekommenderat tystnad som bruklig taktik? Ingen blir väl direkt förvånad om slutsatsen av det inträffade blir, att fler fastigheter måste rivas. Kanske det hela kan begagnas som trumfkort, vid nästa besök hos Bostadsdelegationen.

Man kan med fog fråga sig om partärrunderläget i framtidsplaneringen för kommunen övergått i förstening. Så länge kommunens pulsåder inte är inkopplad i kommunkroppen, tilltar Rigor Mortis. En initiativförmåga som begränsar sig till tvivel och hopplöshet, spelar framtidsprognoserna i händerna. Vad kan man mer begära, än den traditionella helgfyllan och knutna vredesutbrott i byxfickorna?

KLOKA RÅD KAN BLI DYRA?

(NJA Jokkmokk 030507) Jokkmokks kommun är nu åter i blåsväder. Anledningen härtill tycks vara något som lätt kunnat undvikas. Man har lyssnat till förment kloka råd.

Ett visst överseende med bristfälliga kunskaper kan alltid föräras nybörjare. Det ligger i sakens natur att göra ett och annat fel som "färskingar". Men då gäller det att snarast se till att minimera orsakerna till vidare snedsteg. Det går inte att luta sig mot föregiven kunskap som man nu gjort. Hundratusentalsbeloppen lägger sig nu på hög, egentligen helt i onödan.

Kommunals strejk, annonserad i god tid, borde ju rimligtvis föranlett kommunens ledarskap, att förse sig med relevanta kunskaper om vad som gäller under konflikt. Notan för detta tjänstefel ser ut att kunna bli dyr, såvida man inte, som antyds, snabbt reder ut debaclet. "Goda råd" kan alltså bli dyra!

Jag har tidigare påpekat vikten av att politikerna inte kan överlämna sitt ansvar till de "proffsiga" tjänstemännen. Här har vi ett exempel på vad "god tro" kan leda till. Utifrån den politiskt historiska situationen i kommunalhuset, ligger det nära till hands att spekulera i intrigmakeri. Överväg i tanken vem som via ombud kan ha intresse av att försätta kommunstyret i dålig dager. En tanke, inte ett påstående. Den ypperste i kommunens proffskader bör nog se över sin kunskapsbank. Och kommunstyret bör ha modet att ifrågasätta vad som är "brukligt".

Proffesionalism var ordet!

GÖRAN PERSSON OMDÖMER SIN NÄRMSTA KRETS

(NJA0304299)

Gemenskap á la EU

Göran Persson har nu beslutat sig för att ge sin generalstab ett smakprov på vad EU gemenskapen betyder. Förmodligen imponerades han, av den franske ledarens "tillrättavisning" av de 10 nya blivande medlemsländerna för en tid sedan. Den franske ledaren talade liksom Persson om "gott omdöme".

Det är inte utan att man kan tro, att Persson funnit ut att det ligger något i begreppet "den tysta majoriteten". I sedvanligt svenskt, politiskt språkbruk, används beteckningen "soffliggare" och nu tillför Persson det politiska språket ytterligare en dimension; "gott omdöme". För att begränsa sig till regeringen och dess närmsta krets, som det ju än så länge gäller; gott omdöme är att ansluta sig till den tysta majoriteten, håll käften. För soffliggarna gäller att visa gott omdöme och ansluta sig till den tysta majoriteten. Den fria tanken är underställd statens intressen, dialektik i den högre skolan alltså!

Sansade bedömare säger sig ana ett snart uttalande från Persson. Mats Knutssons (Aktuellt) tips är: "Ett ord till om högt i tak och jag går i taket."

Ny hotbild kräver mothot

Den tidigare socialdemokratiska linjen i åsiktsfrågor, var ju att "felaktiga tankar och åsikter" innebar svartlistning från vissa arbeten. Nu träder en variant av den fram; Du har ett jobb som kräver rätt åsikt eller att du håller käften. Därmed är kriteriet för tjänst i, åtminstone socialdemokratisk regering och krets, utsagd med skärpa. Perssons åtgärder i sin närmsta krets är en förberedelse för hur slipstenen kommer att dras i "Den europeiska gemenskapen".

Hotbilden inom EU kommer sannolikt att bli de nya, små och ekonomiskt "efterblivna" staterna. De kommer att kräva lika villkor som övriga medlemmar. Nationalstaternas intressen kommer att kollidera med det överstatliga intresset. Därför är behovet av den gemensamma valutan, ett led i att utmanövrera nationalstaternas ekonomiska självständighet. Problemet är bara att den nationella identiteten står högre i kurs än Euron! Parallellerna; regeringsanknutna nejsägare och medlemsstaterna, i synnerhet de små, skall de vika sig för övermaktens krav på "gott omdöme"? Perssons omdöme är EU anpassat, han har rätt och är beredd att testa "lojaliteterna" nu.

KAOS

(NJA 030427) Det påstås råda ett kaos på Kaitumgården och äldreomsorgen i Jokkmokk. Anledningen till detta skall vara Kommunals strejk. Man kan undra om det är den verkliga anledningen till det rådande kaoset.

I den redan så underbemannade (enligt fack o anställda) personalen, används nu de fast anställda maximalt för att klara verksamheten. I det långa loppet kommer sådana lösningar att liknas vid rent straffarbete. Och frågan är; vem skall straffas och varför? Om konflikten drar ut på tiden och det maximala utnyttjandet fortsätter; hur kommer då personalsituationen att se ut om, säg 1 månad? Det är inte orealistiskt att tro, att då kommer gamlingarna ensamma att få ta straffet.

"Alltid" i täten

Grunden för denna konflikt lades redan vid tiden för de stora besparingarnas inträde i statskassan. Fördelningspolitiken som redan då haltade, fick rejäl slagsida. Inte ens universalmedlet EU kunde förmå att rätta upp "Folkhemmets" vittrande fasad. Nåja, ingen har väl heller, vad jag vet, ännu gått så långt som att påstå, att så skulle ske. Och det är märkligt, för i de flesta andra sammanhang hänvisas ju till EU som patentlösning. I stället hänvisas vi av etablissemanget, till internationella jämförelser och framstår då som ledande i sammanhanget.

Den stora lögnen

Grunden för denna konflikt är lagd av statskassans förvaltare. Minimaliserad bemanning, underbetald och hårt utnyttjad personal, starkt strypta resurser och vikariat/tillsvidare anställningar till "REA" priser, det är grunden till konflikten. Alla vet det, även de som med "Jesustankar" om sig själv, gladeligen och flåshurtigt förklarar att; Vi kommer att lösa detta. Men de talar inte om till vilket pris. Den stora lögnen: Det finns inga pengar! Den är upprepad så många gånger och av kommunerna accepterad så många gånger, att nu är den en etablerad officiell sanning. Rådande fördelningspolitik slår allt hårdare mot folkets väl och ve, konsekvenserna av detta kommer att bli oöverskådligt dyra och är redan dyra. Det kommer en dag när den räkenskapen skall bortförklaras och då kan vi nog tala om verkligt kaos.

FATALISMEN I JOKKMOKKS KOMMUNALHUS … BÖR SNARAST ERSÄTTAS AV FATA MORGANA!

(NJA 030411) Så har ännu ett av alla dessa konsultföretag, Statisticon AB, räknat ut hastigheten på Jokkmokks kommuns förväntade hädanfärd.

I slow-motion organet NSD 030411, presenteras den fatalistiska prognosen med kommentarer av kommunens topptjänstemän. Och alla är de rörande eniga om hädanfärdens förlopp. De smärtstillande insatserna; fastighetsrivningar och skolnedläggningar, ses naturligtvis som självklara instrument för överlevnad.

Kommunchefen kommenterar konsultens prognos om ett befolkningsfall på 100 personer/år under kommande tio år: "Det är en optimistisk prognos … Kommunen räknar i budgeten med att befolkningen minskar med 110 personer/år de närmaste fem åren".

Enligt kommunchefen är konsultens rapport "intressant" och vidare tycker han att rapporten äger "en viss trovärdighet" då den "kommer ju ur historiska fakta, allting styrs ju av grundfakta …". Enligt det synsättet bör väl kommunens politiska styre sakna allt berättigande, loppet är ju ändå historiskt sett; kört.

Och här har vi bristen i NSD:s artikel; Var finns kommunens politiker (Fata Morgana)?

Tjänstemännens torra och kallt konstaterande perspektiv på tillvaron (den egna budgeten) kan knappast ingjuta någon form av framtidstro hos någon, allra minst ungdomen. Här har alltså en konsult presenterat en rapport (vad kostade den?) innehållande gammal skåpmat. Kommunens förfall inleddes för ca. 30 år sedan och har sedan dess hållit ovan konstaterad kurs. Det kan vem som helst som är intresserad ta reda på.

Det är knappast ett radikalt förslag att då säga; Vi måste vända den trenden!

Ett tips till kommunens politiker: Se till att dessa fatalister inte får ta över presentationen av kommunens öde.

Och vad gäller kommunens ekonomi: Har ni funderat på det rimliga i att vi "dricker buteljerat" vatten, när friskt och livgivande vatten sprutar fram bakom knuten?

JÄVBESLUT AVSLÖJAS I EFTERHAND.

Som vi tidigare rapporterat, summan är ointressant, däremot inte principen. En vandringsled som upprustats har blivit tillhygge i den politiska kommunkampen.

En ansökan om bidrag ur bygdemedlen har undertecknats av fel (?) person. Kommunens (s) avdelning profilerar sig nu som principens försvarare.

Kontentan av "avslöjandet" är att någon i släktskap "skott" sig på ett, i och för sig riktigt men felaktigt beslut. Frågan är i och för sig intressant och måhända en lärpenning vad gäller "vett och etikett", samtidigt en påminnelse om att hålla reda på stamtavlans förgreningar i kommunhuset.

Skall principiell skandalisering in absurdum fortsätta att prägla kommunalpolitiken?

Kommunen förtjänar ett bättre rykte än att vissa kommunpolitiker gör sig löjliga på andras bekostnad. Hur var det? Tvingade inte prin(c)ipalen H-Å.S. "betraktelse" på principer fram en kontring från postmannens läger?

Det länder dock Wikman - Eriksson till heder, att hålla mer nivå på sina principer. Larry Lumbagos enkla råd blir:

Skit i traditionerna! Samla er och försök att föra kommunen framåt!

CENTERBACKEN H - Å SUNDQVIST "BETRAKTAR" OBSTRUERANDE (S) - KVINNA SOM FÖRVERKAD.

Vilken tur för centermannen H-Å.S. att Slå-På-Käften kepsen åter är i produktion. Porjustexten är ju given i hans beställning (se separat annons).

Som vi mycket riktigt och framsynt konstaterade tidigare, skall affärer hållas inom familjen. Kraftfullt uttalar H-Å.S. bekräftande, att så är fallet. Stämningen i Industristiftelsen tycks nu skärpas till ""huvuden skall rulla"- nivå.

Finns det någon anledning att betvivla centermannens bestämda fingervisning om vad som gäller? Wikman - Eriksson (s) gör det definitivt och menar att någon regel om tystnadsplikt inte finns.

Nu är det alltså upp till H-Å.S. att verifiera sin "betraktelse". H-Å.S. krav på Wikman - Erikssons utträde ur Industristiftelsen för flagrant etikettsbrott, tarvar nu de övriga partiernas ställningstagande i frågan. Med spänning väntar nu Jokkmokksborna på vad som fortsättningsvis gäller bakom lyckta dörrar.

Är det ett traditionsbrott Wikman - Eriksson begått och som vi tidigare frågade oss, är den påstådda principen gammal eller ny? Riskerar Wikman - Erikssons frispråkighet att locka fram fler avslöjanden i gammal god vendetta-stil?

NJA väntar hungrigt på fortsättningen!

N.J.A, INLANDETS REPTILORGAN - FÖRST BLAND AVISERNA ATT KOMMENTERA BERG-SÄKERT FÖRETAGSLÅN...

Det vore att inhösta billiga poäng med hänvisningar till Mammon …

Företagsklimatet då?

Ja, där närmar vi oss ett genombrott i synen på kommunens företagares förutsättningar framgent. Bäva månde Sparbanken och Handelsbanken, men här ligger de ordentligt på efterkälken. Gamla, snikna räntebärande lån är på väg att bli historia. Jokkmokks företagare går en ny era till mötes.

Industristiftelsen öppnar portarna för djärva Amazonföretagare under mottot: HJÄLPA inte STJÄLPA! Inga konstigheter - kan man inte betala så kan man inte. Ett lån kan så lätt bli en gåva. Att hålla affärerna inom familjen är bara en gammal och väl beprövad sedvänja.

Kom ihåg devisen: Han skall få ett erbjudande han inte kan säga nej till.

Vi konstaterar att även en kommunfullmäktiges ordförande kan inhösta sådana förslag. Vi kan dock drista oss att hoppas, att den obstruerande styrelse-representanten Eriksson - Wikman, inte har häst.

De av våra läsare som varit observanta, kan nu konstatera att vår insändar-skribent "Johannes" har synska gåvor. Sådana läsare är guld värda och vi lovar att vårda dem ömt. Redan nu kan vi överlämna guldglänsande råd:

Registrera firma! Resten löser sig...berg-säkert!

I detta, kalla det gärna inledningsskede, är summor av ringa betydelse. Det är principen som är intressant! Om principen är gammal eller ny lär nog visa sig, men det tyder på, antingen ärligt uppsåt, eller så förhastad politisk taktik att avslöja den. I vilket fall; NJA kommer att gräva vidare!

Fortsättningsvis kommer den kommunala kompetensen att sättas under lupp. Stora undersökande reportage är att vänta. Vår utsände jobbar febrilt med nya kommentarer till kommande avslöjanden. Vår insändarsida står öppen för alla, även för den som inte vill tala rakt på sak. Vi är av den kalibern att vi förstår.

BACK TO BASICS - Larry Lumbago sticker ut hakan

Ihärdiga rykten gör gällande att vi har att förvänta nya djärva grepp i kommunen. Vad det gäller är dock oklart.

En initierad källa i kommunhuset antyder dock att skamgrepp varit på tal. Att en ny regim kommit till makten har hittills varit svårt att se. Visserligen har en del dörrar i slottet förärats med nya namnskyltar, men sen …

Nyligen uppvaktades berört departement i Stockholm (huvudstad), av samorganisationen för landets vattenkraftskommuner.

Styrelseledamoten Kent Ögren (känd från radio o TV) delgav efter uppvaktningen pressen sin besvikelse över utfallet av uppvaktningen.

600 miljoner hade äskats att fördela till de fyrtiotal kommuner som är berörda. 600 miljoner som en kompensation för som det heter "förstörda naturvärden och rekreationsområden". För den kvicktänkte slutar den tänkta fördelningssumman på runt 14 miljoner per kommun.

Initierade bedömare menar att summan skulle sänka landets hårt ansträngda budgetläge. Och naturligtvis avvisades kravet på vederbörligt sätt av departementet. Oseriösa amatörtyckare menar dock att kommunerna, på allvar, bör sätta upp fördelningskravet av vinsterna på den s.k. agendan (dagordningen i folkmun).

Nämnde Kent Ögren (känd som "kompetent") sitter i Vattenfalls styrelse och kan väl därför antagas vara realist, i förhållande till äskandet på det orimliga beloppet 600 miljoner. När däremot Vattenfall som ledande kraftleverantör, ockrar på sina kunders kilowattpriser under mer eller mindre osannolika förevändningar, då tiger realisten. Och det är väl vad som är att vänta; "kompetenta realisters" uppgift är att bekräfta den officiella "sanningen".

Lek med tanken, att vi vänder på steken och slutar anamma den "ansvarsfulla" sanningen.

Lek med tanken, att vi börjar tala om vad den "stora banken" (folket) har för krav på sitt "insatta" kapital.

Lek med tanken, att vi börja handla och agera så som inte är förväntat och "vanligt".

Är det inte då chansen finns, att något verkligt nytt börjar hända?

De "kompetenta realisternas" väg blir alltmer oframkomlig.

Det radikala förslaget från Larry Lumbago blir:

LÅT OSS GÅ SAMMAN OCH AGERA SOM "INKOMPETENTA OREALISTER"!

TRÄGEN VINNER INTE!

Intag partärrunderläge och gör det till permanent utgångsläge i alla sammanhang. På sikt är utgången given; det kommer att skita sig.

Med tiden kommer det att smitta av sig. Hela eller delar av omgivningen kommer bland annat att drabbas av minnesförluster. Det är dock inte det värsta. Värst är den värk som kommer att smyga sig in i knäna. I slutändan kommer man att lägga sig platt och så är det över.

Poängen är, att ingen kommer att märka det!

Genom att ständigt upprepa detta, faller åskådaren in i ett vanemässigt synsätt där han till slut identifierar sig med partärunderläget och resignerar.

Minnesförlusterna, som bland annat gör att ingen längre kommer ihåg hur det var att stå upp, drabbar de som av outgrundlig anledning står och de klassas därför som handikappade mytomaner. Dessa mytomaner har en tendens att hävda, ytterst subjektivt naturligtvis, att saker blivit sagda, men kan inte belägga det med annat än iögonfallande partiska fränder. Sammanhangen suddas ut och ideellt arbete öppnar portar som tidigare varit stängda.

Voilá!

Knägång är i längden slitsamt, ännu värre är att stilla stå på knä. De naiva tror, in i det längsta, på partäristernas bedyranden om väl värd uppoffring. I verkligheten flyter dock uppoffringarna österut genom älvdalen. Men, det är bara symboliskt; det verkliga värdet av uppoffringarna färdas i huvudsak söder ut, i helvetes långa kablar. Men, för att återgå till knägången.

Tid!

Det tar tid! För den som drabbats av minnesförluster blir tiden förgänglig, den gick upp i rök. Mytomanen däremot, för honom/henne blir tiden en katastrof, utfästelserna gick upp i intet och då återstår bara att prenumerera på ICA Kuriren.

Det säger sig självt att nämnda organ inte kan hjälpa upp sitsen, men finns det något bättre alternativ...(?)

"Jaaaaa", ropar en avlägsen röst,

"Kommunalarbetaren"!

/Larry Lumbago