När skall Norrmejerier krypa till korset och taga sitt ansvar?

För några år sedan lanserade Norrmejerier en mjölkförpackning i en och en halv liter med de gamla vanliga rivhålen, samt med ett så kallat snäpplock av plast. Vad de då inte tänkte på var hur förvirrande detta kunde te sig för vårt uppväxande släkte.

Barn och ungdomar av i dag med begynnande sexualitet, som söker efter en egen identitet i detta konglomerat vi benämner verkligheten behöver ju en fast hand, en tydlig ideologi och en rundhänt förälder med bottenlös plånbok. Inte förvuxna mjölkpaket med tvivelaktigt syfte!

Hur kan då denna till synes harmlösa invention vara av så hotande karaktär?

Följ min tes och även du skall känna indignationens vågor fortplanta sig i din BMI-stinna kropp.

Vi tar det från början:

Rivhål transformeras enkelt till rövhål. Snäpplock associeras snabbt till snäppa och snippa, vilka är ord som lanserats av välvilliga människor såsom namn på de kvinliga yttre genitalierna. Vilket som syfte är vällovligt då de erbarmliga framstjärt och bakstjärt redan spridit stor förödelse, vad gäller ungdomars tafatta försök att skaffa sig sexualvanor i paritet med det kabelkanalerna prånglar ut kring midnatt. Det är inte förvånande att dessa förvirrade ungdomar i vild förtvivlan idkar analsex i ovetskap om vilken "stjärt" som egentligen skall nyttjas till det syfte där njutning, fortplantning och livslång kärlek går hand i hand. Norrmejeriers mjölköppningssystem spär således på den sexuella analfabetism som redan skurit långt ned i åldrarna och folklagren.

Till råga på eländet har mången vuxen individ av manligt kön redan nu drabbats av kastrationsångest och gått i sexualstrejk på grund av fruktan över att vid ett besök i ovannämnda underliv råka ut för att det plötsligt och skoningslöst skall snäppa till! Familjer är i stånd att splittras. Sexuellt frustrerade medborgare av såväl hon- som hankön är beredda att utnyttja varje uns av säker cybersex, som är tillgänglig, för att - om än lite - försöka svalka den liderliga hetta som flammar i deras jumskar. Ensamheten sprider ut sig och alienationen ökar. Detta kan på fullaste allvar bli ett av vårt största samhällsproblem, och är i förlängningen ett hot mot hela vår existens som art. Detta kanske är en lockande tanke för vissa undergångsprofeter, men förödande för oss som i så fall har pensionssparat i onödan.

Fantomen, som generöst och bredvilligt ställde upp som draghjälp i lanseringen av de nya mjölkpaketen, ångrar nog bittert sitt tilltag. Förvirrad sitter han förmodligen och betraktar sina händer och försöker räkna vilken ring som var den onda och vilken som var den goda. För att inte tala om vad han tvångsmässigt använder händerna till!

Norrmejeriet har ett stort ansvar i hela denna härva av förvirrad sexualsyn och desperat sökande efter könlös mediasex. När skall de ta konsekvenserna av detta ansvar?

Mitt enkla förslag till att förmildra situationen är att man på nytt börjar sjunga den fordom så populära barnvisan "Ripan" i skolsalarna runt om i landet.

Jag känner en fågel som kallas för Ripan/En fågel som aldrig kan dö/Den bor sisådär mellan naveln och skitan/Och käkar sin korv utan brö…

/Bengt Düsterqvist - poet, mjölkallergiker och språkfascist

ÄRENDET

- Vilket är ert ärende?

Kvinnan bakom disken tittar skarpt på besökaren som ängsligt ser sig omkring. "Jag skulle aldrig gått hit", tänker besökaren. Pannan fuktas snabbt av kallsvett. Det sitter två andra besökare i fåtöljerna för väntande. Deras blickar känns i nacken.

- Kan man få tala med någon?

- Med någon?

Kvinnan där bakom reser sig och kommer fram.

- Har ni avtalad tid?

De två andra besökarna byter blickar och tittar, med öronen på skaft, i de broschyrer de inte läser. Besökaren vänder sig hastigt om och finner just den synen. "Va fan ska jag säga?"

- Hur är det? Har ni avtalad tid med någon? Kvinnan bakom disken lutar sig fram över disken.

- Ja. Nää. Hur … Jag måste låna … toaletten … först. Var?

-Mår ni inte bra? Toaletten är där borta!

Besökaren nickar hastigt och backar mot den stängda dörren. Tre blickar följer efter tills dörren stängs och reglas inifrån. Tystnaden i lokalen blir om möjligt än mer kompakt.

Inne på toaletten står besökaren och stirrar på sig själv i spegeln. Håret runt pannan är genomfuktigt, händerna skakar, blicken far ner i tvättstället. Armbandsuret visar att en kvart gått. "Bara ingen kommer bakom dörren nu … Om jag spolar nu låter det som att jag är klar. Få se nu … - Jag är här för att jag behöver … Nä … - Jag är här för att jag måste få...mm, ja det låter bättre, "måste få", så måste det bli." Det rycker till i dörrhandtaget. Så en gång till.

- Hallå där inne! Det är kvinnan bakom disken.

"Fan också! Jag spolar i toan …"

- Ja?

- Hur är det med dig?

- Strax klar!

"Åh, precis när man är beredd … Fan! Hur var det nu … "måste få, måste få" … Ja!" Låsvredet klickar till, ett djupt andetag och så trycks dörren upp. Ingen syns till där ute. Röster hörs från de bakre rummen i lokalen. Besökaren går försiktigt fram mot disken. "Typiskt, ingen här nu. Och precis när ingen annan sitter och lyssnar bakom ryggen."

- Hallå! Rösten bär hjälpligt men ingen syns eller hörs komma.

"En gång till sen går jag."

- Hallå!

Då öppnas toalettdörren bakom besökaren och en röst ropar inifrån:

- Kommer strax!

Det är kvinnan som tidigare satt bakom disken som ropar.

"Vad i …? Hon! Därinne …" Besökaren börjar skaka i hela kroppen. Rösterna från de bakre rummen har tystnat. Försiktigt backar besökaren för att få blick mot den öppnade dörren. Kvinnan står framför spegeln, omsorgsfullt kammande sitt hår. Blickarna möts.

- Problem? Den kammande kvinnan undrar.

- Problem!? Jag hörde dig när du knackade på när jag var därinne …

- Jaha? Nå, jag kommer strax!

Hon drar igen dörren. Besökaren ser sig om efter en sittplats och sjunker ned. Börjar fnittra okontrollerat och stirrar mot toadörren. Kvinnan kommer ut från toaletten.

- Hur är det fatt? Jaja, jag förstår, du har läst en av våra broschyrer. Eller hur? Men låt inte lura dig.

- Jag måste få … Jag menar att; jag måste få hjälp!

- Vänta. Jag skall förklara. Du gick inte in på toaletten, du backade in på toaletten. Du förväntade dig att se samma sak som du såg backandes, när du kom gåendes ut. Så fungerar det naturligtvis inte. Förstår du?

- Nä, jag förstår inte! Vad håller du på med?

- För ditt eget bästa, tro mig. Förväntningar är inbillningar. Det är dags att inse det nu. Okay, du tror, förväntar dig att få hjälp. Ja till och med att du måste få hjälp? Vi gör en prövning på det då?

- Prövning? Men …

- Se så. En prövning, vi ser över ditt behov bara.

- Mitt behov? Jag är black! Jag har barn, hyra, behov…

- Ja just det! Behovsprövning då? Upptill existensminimum. Det finns regler, du är uppmätt. Dina behov avgör vi, du bara inbillar dig vad du behöver. Så är det! Det finns gränser för allt. Anpassning; sug på det ordet och du kommer att finna din plats på jorden.

- Existens? Fan! Jag undrar om du existerar. Vad är det här?

- Ja du, vissa kallar det Folkhemmet. Man hänvisar till något som fanns förr. Jag har läst och hört om det. Har visst med politik att göra.

- Jag har aldrig varit i den här situationen förr. Och det tog tid för mig att ta det här steget. Men faktum är att jag måste få hjälp, det går inte längre. Vad hände med de som satt här då?

Kvinnan kliver åt sidan. Besökaren ser in i toan, på porslinsstolen sitter de två och trängs. De håller broschyrerna i sina händer och fnittrar så tårarna rinner. Besökaren ryggar tillbaka och tittar förskräckt på kvinnan.

- Välkommen till Folkhemmet! säger kvinnan avmätt och går tillbaka till sin plats bakom disken.

- Nästa!

/KÅRE TJUTJAS - Idominförbrukare och sceniast

står vid skogens kant

blickar ut

oändliga myrar

blånande skogar i fjärran

oändlig är himlen

ordlös är intigheten

inom mig

tystnaden dämpas av snöfallet

en hund skäller i fjärran

gårdar i skogen

rök stiger ur skorstenar

kölden stelnar i skymningen

fukten fryser i sänkorna

snön bländar vit

himlen sänker dimma

issörjan stelnad

knastrar i tomheten

någonstans

finns frid

sommaren ångar

en eftermiddag i ljus

grönskan berusar

dofter av nyklippt gräs

myggorna surrar

en radio viskar i fönstret

oändlighetsmannen

väntar vid husknuten

fukten kladdar i själen

det döda gräset

ger efter för stegen

gråheten flyktar förbi

löven ruttnar

trädens grenar

tillber himlen

du tillber

ingen

växtlighetens täthet

den sjunkande solen

blandas i ögat

älven brusar

nattsländan kläcker

livet leker

döden bidar

solen glöder

himlen gulnar

bakom molnen i väster

oändlig är sommarnatten

lugnet har svalnat

fjärran är längtan

fanfarer i höjden

lärkan slår sina drillar

pölar doftar på ängen

lyckan flyktar förbi

sedan bara

tomhet

tomt och vitt

världen utanför

går sin gilla gång

tänker

på ingenting

ännu en myr

med knotiga björkar

och förvridna tallar

skuggorna långa

och dystra

fastvuxen väntar

skogen på svaret

jag vet ej!

Jag vet ej…

/Bengt Düsterqvist - poet, mjölkallergiker och språkfascist

STRAFFSPARK

I den bryska vinden

med mitt ena ben,

stod jag där.

Ensam.

I den ryska vintern

utan ben,

låg jag där.

Tillsammans.

När stiltjen lägrat sig

omkring mig,

sa någon: Du har ju ett kvar.

Det är positivt!

När den ryska våren kom

och benen tinat fram,

hämtades vi.

Alltmedan benen

plöjdes ner.

Om du bara visste

din jävel,

tänkte jag.

Fortsatte spela

positiv.

När den krigshärjade

ryske bonden,

plöjde mitten

på sin åker,

utbrast han:

Mittbena!

/Ulla-Alf Fröjding - livmedicus

SCENTID

I gryningens allra rödaste

jävla sekund,

vek sig

Wikman.

Och jag då?

Vek mig fan

inte.

Coolt!

Slemhelge

med rutigkepsen,

schyst killer

med iller.

Vasco Da Gama

flöt,

300 meter

ovan land.

Bottnade inte.

Och nu?

Vem bryr sig

och tyr sig,

till sister Sledge?

Näverlur

eller SMS,

för ett jävla liv

i

alla fall.

Dekontaminera

ikonerna!

Det blir

bra.

/Kal Hygge - valiumfilosof, körsnär och Ballografägare

JAG FINNS!

Alla ser MIG!

ALLA BORDE SE MIG!

ANNARS kan dom DRA ÅT HELVETE!

Jag är viktigast

i HELA VÄRLDEN!

Förstår dom inte det

kan dom DRA ÅT HELVETE!

BETALA MIG!

ALLA BORDE BETALA MIG!

ANNARS kan dom DRA ÅT HELVETE!

Jag är viktigast

i HELA VÄRLDEN!

Förstår dom inte det

kan dom DRA ÅT HELVETE!

Kan man inte dyrkas

så kan man i alla fall vara OTREVLIG!!!

/Ray Vän - självgod, pompös och helt oemotståndlig

STILLA SUKTAN

Hon kom som en hind till mitt läger

fastän frosten lyssnade an

Stilla hon sågo mitt armod

och den falnande låga som brann

Hon såg mina brutna lemmar

och ett skrumpet hjärta på tork

mellan två stycken sluttande axlar

balanserande ett huvud av kork

Jag bjödo henne att sitta

ned vid elden en stund

och tillsammans vi räknade stjärnor

ovan lågornas dansande lund

I mörkrets oblyga gömsle

vi smakte varandras glöd

och hettan uti vår iver

värmde kinden röd

Stilla och föga hörbart

natten nådde sitt slut

och kroppars symfoni

i sömnig mättnad klingade ut

Gryningsljuset det grymma

i vemodets tjänst ju går

och kvar av den skygga hinden

funnes ej ett enda spår

Kvar voro intet än saknad

och mjältsjukans hårda attack

samt ljudet av ett torkat hjärta

som gåvo upp och sprack

/Helge Råån - skald

I LUCIDORS VÄRLD

I hårda klädnypors grepp

hänger tubsockar.

På ängslans veka

axlar,

samlas mjäll.

Trögt flyter degen

ur tråget.

I uppsluppet gamäng

med hojt,

spelas

på flöjten.

Iiiiiiiiiii!

Akta dig

för tåget!

Att närma sig

Krylbo,

i denna vansinnesdans.

Inte en

chans.

Vafalls!

Menar ni tå get?

Hedda Gabler

in spe.

Otroligt!

Sänd Bengt

till scenen.

Sluta nu

med båget.

Genast, Herr´n.

/Osmond "Giliap" Bräschner - Triumfator och grundare av Elitserien