Debattinlägg om kulturen i Jokkmokk (Massiva påhopp förväntas!)

Enligt hörsägen skall Jokkmokk vara den kommun som har flest "kulturarbetare" i förhållande till befolkningsantalet. Enkel logik säger då; kan det vara möjligt? Logiken frågar sig det utifrån vad den faktiskt kan se. Och då ställer sig frågan; vad är det den ser?

Den ser ett museum (visserligen på fallrepet, men ändå), den ser en Vintermarknad (en gång/år), den ser en stenåldersby (med årligt kulturarrangemang på sommaren). Den ser Gamla Apoteket (en frenetiskt arbetande skara håller detta i gång) och den ser en Kultur och Fritidsnämnd med budget på 8 miljoner SEK (en spottstyver av kommunens budget). Detta till trots, frågar sig logiken; på vilket sätt präglas kommunen av det stora antalet "kulturarbetare"? Förutom den samordning som finns i Föreningen Gamla Apoteket (utställningar och försäljning) och arrangemanget i Vuollerim (älvmötet och stenåldersbyn), hur tillgodogör sig kommunen de spridda kulturproducenternas vedermödor? Naturligtvis är mobiliseringen i det närmaste total under Vintermarknaden, fattas bara annat.

Motsvarar kulturklimatet i Jokkmokk, det relativt stora antalet "kulturarbetare"? Är den kulturella prestationen en personlig angelägenhet, eller kan den uppmuntras och ges bättre förutsättningar?

Låt oss ta två exempel och göra en jämförelse. "Barenvinnaren" Enlund och författaren Hans Andersson, vem av dem har i kulturell mening betytt något för kommunen? Deras prestationer skiljer sig i kvalité, många gånger om. Man frågar sig om Hans Andersson någon gång, vid ett enstaka tillfälle, upphöjts för sin kulturgärning, på samma sätt som Enlund för hans "betydelse" för Jokkmokk. Kulturklimatet i kommunen, kan delvis ses i variationerna i uppslutning kring de nämndas prestationer. Naturligtvis kan man här invända, att Enlunds prestation var en mediahändelse och därför blev stor. Kulturhändelser i form av t.ex. en nyutgiven bok av en av kommunens författare, kan dock påverkas i betydelse av en stolt kommun.

Det har varit märkvärdigt tyst kring Ájjte-skandalen, märkvärdigt tyst från kulturen. Är det ett sundhetstecken på kulturklimatet i Jokkmokk? Det tysta konstaterandet av institutionens situation, tycks vara gott omdöme, den bör inte diskuteras. Finns det någon som kan förklara tystnaden?

/Sal Monella - krönikör i Lyckoslanten