.Runor.

Runskriften var nordmännens skrivft. Det var bokstäver inristade i sten och ibland

i träbalkar även kallat Vikingabalkar. De älsta sätten att använda runmagi på finns

dokumenterade i boken Germania, 100e.Kr. Den skrevs av en romersk historiker (Tactius) som

noterade vad han sett hos de Germanska stammarna (Vikingarna) i norra Europa. Fynd har

visat att stridsrunor prydde svärd medan skydds- och fruktbarhetsrunor ristades på hus eller

bars som amuletter runt halsen. Oden ristade runor i sin häst Sleipners tänder. En runristare från

Småland ville föräkra sig om att ingen skulle förstöra hans verk så han ristade en magisk

förbannelse på Björketorpsstenen. På baksidan står "utharaba sba" vilket har tytts till

" ofärdsbringande spårdom ". På framsidan står det :

"haidR runo ronu falahak haidera ginarunaR arageu haeramalausaR uti aR weladaude saR that

barutR " som betyder ungefär:

" Detta är runornas hemlighet. Jag dolde här kraftrunor, ej möjliga att skada genom perversitet.

Svekdöd fjärran hemmet vare den detta bryter ".