|
Jag och Lovisa, Asha, Warda, Isabella, Gül, Elin vi var i vårat tält och
plösligt hörde jag att nån sa att vi skulle samlas.
Vid stugan. Jag tog på mig alla kläder jag hade i ryggsäcken för att jag visste att det skulle vara svinkallt ute
i skogen.
När vi samlades framför stugan så pratade Mats om hur man skulle uppföra sig i skogen, och så samlade han in våra ficklampor.
Innan vi gav oss ut i skogen , så höll alla varandra i händerna och sa att vi inte skulle släppa varandras händer. Jag, Isabella, Lovisa, Gül, Warda, Elin och Asha höll varandra i händerna. För att inte tappa bort varandra i den mörka skogen alldeles själv . Mats sa till Gül samma sak till Warda att stanna i mörkret själva, jag kan bara inte fatta att Gül och Warda sa ja att de kunde stanna själva där i mörkret. Gud vet vad som kan hända med dem som vågade stå där själva. Vi var två grupper som inte vågade stå själva där och som vill vara tillsammans det var Cancu, Shima, Sevgül, Marina och Elif . Jag och de andra tjejerna ville vara tillsammans Mats så åt oss att vi skulle stanna vid stranden och vänta på honom. När Mats hade övergivet oss så försökte jag låta bli att vara vettskrämd, och försökte låta bli att tänka. Detta är allvarligt , detta är allvarligt .Tänkte jag. Försökte låta bli att tänka på att ibland när folk går vilse i skogen så kan de skada sig allvarligt . Ibland dör de. Nu struntar jag i det här , tänkte jag. Det är nog allt bäst att du låter bli, Nima så den kalla rösten. Du skulle aldrig hitta tillbaka. Där du kom ifrån . Och vem vet vad som väntar där borta? Nu började jag bli riktigt rädd. " Jag kommer inte att dö av de här förbaskade gamla skogen ", tänkte jag . Jag försökte låta bli att tänka. I stället så bärjade jag prata om alla vackra stjärnor vi såg på himlen . Jag försökte titta på en spciellt stjärna men det gick inte utan jag började höra den kalla rösten igen . Där kommer Mats ,där kommer Mats då försvann den kalla rösten.
|