Fredag
24 maj
Liggvagn
från
Köpenhamn t Hamburg. Fulla norrmän i liggvagnen.
Den tyske liggvagnskonduktören, som tar hand om pass och biljett, har
problem att få ihop rätt antal kuddar och lakanspåsar. Sover småningom bra.
Lördag
Vaknar i
Lübeck. I
toalettrummet inget vatten. Kaffe i korridoren till medhavd matsäck.
I Hamburg
avgår tåg IC 695
mot München kl 8.57 från spår 14. Elegant vagn med ljuslila säten och på
toa speglar och marmorliknande väggar.
Borstar tänderna. Dåligt med rökfrihet. Tittar i kongresspapper och på
kartan över Zürich - har inte hunnit tidigare. Ser att jag nog kan åka spårvagn
till hotellet. Äter smörgås och frukt. Vi
passerar Hannover kl 10.15. Mycket
korta tågstopp på 1 minut. Efter Göttingen kl 11.13 ser man till vänster
rester av den gamla järnridån, gränsen går delvis längs floden. Blir beklämd
över hur olycklig utvecklingen varit. Tar korv och potatissallad i kafévagnen
och tror jag ska byta tåg i Frankfurt
13.41 men det ska jag inte. Vagnarna ändrar riktning där - som i Göteborg.
Naftalindoftande asiater passerar. Utanför fönstret omväxlande grönt och
skarpt gult på fälten. Raps? Riktiga gamla hederliga bondbyar. Vid tågbytet i
Mannheim
14.27 lite bråttom
pga. försening och bestiger första bästa vagn på tåget Rembrandt som kommer
från Amsterdam och går till Schweiz. Här är sätena orangefärgade..
Vi far längs Rhendalen men jag ser inte floden. Parfymdoftande franska
pensionärer stiger på. Vi passerar Baden
Baden. Äter choklad men ägget får vänta då jag inte har någon sked.
Ser Schwarzwald till vänster och läser
om sanering av kvalster. Fler höga berg till vänster. I Freiburg vid 16-tiden stiger tullmän och passpolis på men vill
inte titta på något. I fjärran till höger blåa berg som väl är Vogeserna .Utanför fönstren vidsträckta delvis nysådda, delvis
halvmeterhöga fält och några vinodlingar.
Det sluttar nu uppför och vi åker genom några tunnlar. I en by ser jag
kyrkans klocka visa 16.30. I högtalaren säger man att vi närmar oss tyska
Baselstationen och 5 minuter senare den schweiziska. Till höger ett museiånglok
vid en ödlig bangård. Fullt med bilar på godsvagnar. Vi åker över Rhen och
jag granskar nästa platsbiljett. Vagn 183, plats 62. Verkar väldigt likt en
jag redan haft. Börjar stiga av i Basel
men ser att en del passagerare
sitter kvar och frågar en kvinna om tåget går vidare. Javisst, det går till
Zürich! Det är tydligen för att
jag nu åker i annat land som jag fått ytterligare en platsbiljett till samma
plats. Sätter på bandspelaren med Vysotskij. Ser efter Basel en stor
reklamskylt för Persil. Fanns i Dingle på 40-talet. Ser på ett ställe ett
hus som går rakt över motorvägen - som i Jönköping. Har nu Rhen till vänster
men ser den inte förrän lite senare. I dalen by efter by, vita tegelhus..
Efter Brugg ser jag i en
skogsglänta vid floden en familj som dricker kaffe vid sin kolonitäppa.
Bild lånad från stadens hemsida
I Zürich
är spårvagnarna blå.
Finner att jag ska ta nr 14 och hittar hotellet Coronado. På toa miljövänlig
uppmaning: Lägg bara de handdukar du vill ha tvättade på golvet, låt övriga
hänga på röret. Tar en tur med första bästa spårvagn som blir nr 9 till
Bellevue. Blommande kastanj och syren i staden. Går vid stranden och ser samma
bild som på pappas vykort från hans Geneveresa 1935: simmande svanar på blå
sjö med höga berg i bakgrunden. Men de målade korten 1935 hade blåare färg
på vattnet. Jag trodde länge att sjöarna var så dalahästblåa i Schweiz. En
svanunge försöker förgäves komma upp ur en liten inhägnad. Mamman bryr sig
inte om det. På stan finns affischer inför folkomröstning: vapenfri värnplikt.
spelautomater, djurskydd.
En kväll en rundtur med spåvagn. Har otur: nian mot
norr går bara in i en tunnel. Jag lämnar spårvagnen så snart den kommer upp
i luften, tar buss 63 till Bahnhof
Oerlikon, tittar på stationen (har alltid
haft en drift att titta in på järnvägsstationer), tar spårvagn 11 mot
centrum, går av vid Bahnhofstrasse och promenerar till Bellevue. Köper ett smörgåspaket
och en Fanta och sitter på en parkbänk med utsikt över sjön och bergen och
intar kvällsvard. Bra papperskorgar med separat korg för burkar. Sitter en
stund vid stranden. Svanarna är så tama så en kommer fram och nyper i min
sko. Spårvagnarna går nu inte så tätt på kvällen och jag tar nr 11
eftersom den kommer först och byter vid Schaffhauserplatz till 14.
(Utelämnar anteckningar från kongressen)
Onsdag
29.
Går vilse i järnvägsstationens underjordiska del,
hittar småningom förvaringsboxen och spår 13, köper smörgås och öl
att ha med på tåget. Det visar sig att man inte har platsreservationer på
dessa tåg. Prick 18.03 går tåget. Inte så elegant som det tyska. Blått på
toa. Lång tunnel. Fjällängar med kor och får, lövskog (med en del för mig
okända träd) och granskog, alphyddestil på husen.
Gula fält lyser, slåtter pågår, vi kör över flera
vattendrag, ser en gul tvåvåningsbuss, konstaterar att tåget kör vänstertrafik,
ser en lång bilkö, troligen vid en vägtull. Samma kludd på väggarna som i
Stockholm - från mycket fult till mycket fina muralmålningar. I Bern
går de flesta passagerarna av. Några påstigande damer talar franska. Vi
passerar små lantbyar och gårdar, vitbruna kossor, på ett ställe en by på
en kulle med kyrkan allra högst upp. Snart ser jag blåvita alptoppar i fjärran.
Läser i sammanfattningsboken från kongressen och när
jag ser hur dålig engelska många skriver får jag vatten på min kvarn: de
engelskspråkiga bör betala en skatt till oss andra att användas till engelsk
språkutbildning.
Lånad bild
Äter upp smörgåsarna. Vid halv niotiden är vi mycket
nära alperna och när vi passerat genom en tunnel dyker plötsligt Lac
Leman upp. Vinodlingar i terasser ovanför och nedanför spåret, på andra
sidan sjön alptoppar. Tåget går tyst och fort högt uppe på bergskanten.
Mellan vinfälten en del vägar inskurna som kanaler med murar. Stannar i Lausanne
20.35. Här finns tåg med vagnar i flera olika färger: blåa, jordgröna,
gulbeige, blåvita och ett gult med röd front. Kl 20.45 står solen vid
horisonten i väster och jag ser inte längre några alptoppar på andra sidan
sjön. I Genève
möter Alexandra vid
stationen och kör hem till Collonges.
På järnvägsstationen i Genève samma problem som jag mött vid tidigare tillfällen. Är
det 15.58-tåget eller 16.00-tåget man ska åka med? Eller är det samma tåg?
Jag går på det tåg som kommer. Ser på ett annat spår ett ex av det
supersnabba TGV-tåget. Det är orange (färgangivelse för Sven Eriks skull) .Är
snabbt ute på landsbygden. Bara 5 personer i vagnen. Till vänster Jurabergen,
till höger Lac Leman. I Morges ser jag gröna lokaltåg. Strax före Lausanne kör vi över motorvägen (E4) och kl 16.35 ser jag i
Lausanne lokaltåg som är blåvita med klargula dörrar. Trådbussarna har
samma färg som i Genève.
Ser alptoppar på andra sidan Lac Leman. På vänster
sida om tåget en bit längre upp går E6 på en bro ovanför vinodlingarna. När
den starka västersolen strålar som mest och hindrar min läsning upptäcker
jag att vagnsfönstren inte har gardiner som i Sverige. Tåget lämnar nu sjön
och går norrut, stannar 17.20 i Fribourg
där trådbussarna är blåa och lokaltågen orange. Vi passerar strax därefter
på en bro högt över floden Saane.
På slänten alldeles vid spåret betar kor. Vid Flamatt
ser jag att man byggt en kraftig mur längs E6 som bullerblank. I Bern
kl 17.50 ska jag byta och får skynda mig för att komma till rätt perrong med
min pappersfyllda tunga väska. Vagnen i nästa tåg är elegantare än i det förra:
mörkblåa säten och i borden en karta som dock inte visar järnvägen till
Basel. Mellan bergen är det nu jordbruksbygd.
När vi 18.45 stannar i Olten hugger jag in på en av de ostsmörgåsar som Alexandra gjort
åt mig. En man i tåget på spåret bredvid säger något till mig bakom fönsterrutan
som i en stumfilm och vinkar när vi far vidare. Militärer med gevär och hjälmar
passerar genom vagnen. Vi åker nu åt nordväst genom en mycket lång tunnel
och snart passerar vi småstäderna i allt snabbare takt: Sissach, Lausen (med en
blå lada med IKEA i gult), Liestal, Pratteln,
Muttenz och så framme i Basel,
där jag ska ta nattåget.
Jag har inte
i förväg detaljstuderat biljetterna. Finner nu till min förvåning att jag
har närmare 4 timmar uppehåll och att jag enl tabeller på stationen kunde ha
åkt mycket senare från Genève. Skall jag betrakta uppehållet som ett problem
- sätta mig på järnvägsstationen någonsttans och bli sur? Eller se det som
en möjlighet? En inte alls ovanlig valmöjlighet. Föredrar det senare.
Bild lånad från Basels hemsida
Flyttar över matsäcken i ryggsäcken, lämnar övrigt till förvaring, köper en chokladkaka för att få växelmynt till spårvagn (gröna liksom bussarna), tar från platsen vid stationen spårvagn nr 8 genom smala gator omgivna av gamla hus förbi Barfüsserplatz med Stadshuset och Marktplatz till Schifflände. Går därifrån över Mittlere Rhenbrücke till andra sidan, till högra Rhenstranden. Ett par tvillingar leker i trappan, narkomaner, alkoholister och nyktra ungdomar häckar längs strandpromenaden, några vadar i vattnet, hotellens uteserveringar är välbesatta, två hundar hoppar i vattnet, en utfärdsbåt med en jazzorkester ombord går nedströms och jag sätter mig på en bänk vid Rhen och äter sellerisallad och tomat som Alexandra skickat med. På andra sidan Rhen till vänster en kyrka med två torn, har glömt vad den heter. Till höger ett mindre torn. Fåglar kvittrar, spårvagnar mullrar över broarna, solen skiner över vattnet och det känns som om ett ofrivilligt tåguppehåll i Basel är god livskvalitet. Går mätt och belåten motströms till Wettsteinbrücke, frågar en man vad kyrkan heter och får veta att det är Münster, ser affischer inför folkomröstning om utbyggnad av Wettsteinbron (de gröna tycks vara emot ökad trafik, ja-sidan hävdar att utbyggnaden är för kollektivtrafikens skull), Går över bron till Münsterplats där den ståtliga brunröda Muster står omgiven av läckra gamla hus i beige, ljusblått och vitt (med gröna luckor), utblommade kastanjer och en transportabel grön toa som visar sig vara stängd. Går genom medeltidsgränder på kullersten, hör någon som spelar flöjt i närheten, kommer till Barfüsserplatz just när klockan slår 9 i det rödbruna stadshuset med målningar, statyer och ett litet förgyllt torn bredvid det stora tornet. Det är fortfarande varmt. Jag har gott om tid. Vad göra mer? Finner att jag kan åka spårvagn till Munstermesse som låter spännande. När jag nu passerar Mittlere Rhenbrücke för andra gången har solen gått ned. Mustermesse är helt död så här dags och jag återvänder genast med spårvagn nr 2 via Wettsteinbrücke (där jag ser en lastpråm tuffa uppför Rhen) via Bankverein (där en gul spårvagn med orange rand korsar vår väg) och teatern till järnvägsstationen, där en klunga svartklädda glada nunnor berättar lustiga historier för varandra på italienska. Köper i en affär på stationen cashewkärnor att kanske ha till frukost (trodde de kostade 2.50 men det var vikten), tittar in i Franska järnvägsstationen och funderar inför kartan över hur de tre ländernas gräns går här i Basel och över hur det var under andra världskriget med flyktmöjligheter undan nazisterna in i Schweiz, går ombord på tåget med väskorna, sätter mig därefter på perrongen och äter de sista skinksmörgåsarna och ölen.
Säger Guten Tag till rumskamraten och somnar småningom
i min överslaf i sovvagnen, sedan passkontrollen tittat in.
Lördag
1/6.
Väcks kl 7.00 ungefär i Luneburg. Lövskog utanför
fönstret. I sovvagnen finns dusch och vatten men ej tvål. Speciell engångsförpackning
med vatten för tandborstning - man kan inte överallt slösa med rent vatten
som hos oss. Tar fram biljetten för nästa etapp för att se hur lång tid jag
har på mig i Hamburg. Finner att tåget går från Hamburg kl 7.00 - en timme
innan jag anländer dit kl 8.00!! Börjar hålla med Agneta om att Nyman &
Schulz nog är dålig. Beställer en kopp kaffe av nattvagnskonduktören. Frågar
vad den kostar. "Detta är en gåva från mig", säger han.
Hauptbahnhof i Hamburg ser ut
som de gamla hederliga järnvägsstationerna från sekelskiftet. Men rimligen
var den totalförstörd under kriget. Jag tänker på min vän Egon S som bodde
här under bombningarna i slutet av juli 1943 då eldstormen dödade närmare 50
000 människor. En del av mänsklighetens ondaste gärningar har utförts av
"de goda" i kampen mot ondskan.
Jag ställer väskorna på en av tvärbalkongerna, finner att tidtabellen
som gäller idag inte finns uppsatt utan bara den som gäller från 2 juni, får
dock småningom besked att tåg mot Köpenhamn går 8.34. Rusar runt för att ta
reda på om platsbiljett behövs och får besked att det inte behövs (men det
visar sig behövas ändå för 10 DM på tåget). Det är tveksam om jag kommer
att hinna hem till Halmstad i tid:
kl 18.00 ska jag spela min barytonstämma i Åderlåtarna vid en 250-årsfest (5
kamrater som fyller 50 år var).
Delar kupé med ett danskt par och en tjock amerikan som läser en
pocketbok. Kl 9.30 ser jag bortom havet bortom stora gula fält vid Neustadt. Kl 9.50 står det vid Oldenburg:
"Parkplatz fur Militärischen ketten und Radfahzuge 200 m" och vi åker
förbi hus med vita syrener i trädgården, kolonilotter, betande får och kor.
Längs banvallen vitblommande buskar - slån?
Kaffevagnen som passerar levererar inte bara kaffekoppen i engångsmaterial
utan även en kaffekanna som ska slängas! Vid Fehmar
Sund blåser det vita gäss. På färjan i Puttgarden växlar jag SFr till DK för att ringa. Äter frukost för
att få fler danska tiokronor.
I Rödby tittar
passkontrollanter på passen men man får inga stämplar nuförtiden. I kupén
bredvid är den en kvinna som måste återvänta till Tyskland då hon tydligen
inte hade tillfredsställande handlingar. Jag börjar på del 2 av boken med
sammanfattningar från kongressen. Det är totalt 680 sammanfattningar. När vi
kör över Guldborg Sund kommer en dansk konduktör och han säger att jag kan
komma med ett tåg från Hälsingborg om jag går av tåget innan färjan kommer
iland. Bra. Vi lämnar 12.20 ön Falster och kör över Storströmmen där man till vänster ser 5 vindkraftverk.
I Köpenhamn är det röda tåg
och vita tåg. Ställer väskan på perrongen vid spår 2 där tåget till
Stockholm ska gå. Får efter telefonkontakt med A klart för mig att jag kan åka
med bussen Kystlinjen ända från Köpenhamn till Halmstad... Men var är hållplatsen.
SAS-bussens konduktör säger att det är på motsatta sidan järnvägshallen.
Hittar ingen utgång där. Rusar runt och hittar ingen hållplats. Frågar näste
SAS-konduktör och denne förklarar att det ska finnas en trappa ned. Hittar en
som går till bagageinlämningen och därefter ut. Men var är Kystlinjens hållpats?
Småningom hittar jag den. Hämtar väskan på perrongen just som stockholmståget
går.
I Helsingör pågår
ombyggnad. Den blåvita SFL-färjan Betula kommer in. Vi åker med en liten färja
som heter Kärnan. En svart tågfärja och ytterligare en (Ursula) hinner komma
innan vi lämnar Helsingör. Tar en kopp kaffe i röken och skränet. Färjorna
är nog de sista som blir rökfria. Sällan verkar en så stor andel av
befolkningen vara rökare som på färjan. Och sällar klingar skånskan fulare
än hos fulla skåningar på färjan. Går upp på soldäck. Lite duggregn.
Kaptenen ser i en TV vad som händer i aktern. Jag funderar på om jag ska åka
direkt till festen i Halmstad eller hem och byta först.
I Helsingborg fördröjs vi först
av noggranna tullkontrollanter som vill titta i
påsarna och sedan av det faktum att 100 nya passagerare med plastkassar
från färjan vill stiga på den fullsatta bussen. Långt stillastående med
undran om vad som ska hända. Jag läser att Pågatågen flyttar till nya
Helsingborg C den 10 juni. En familj med lätt berusad familjefar och förkyld
lilltös sitter bredvid mig. "Aldrig mer ska jag åka med dig någonstans"
säger den trötta mamman. 16.30: Hurra, det kommer en extrabuss. Nej, den ska
åt annat håll. 16.35. Det kommer faktiskt en extrabuss. Hurra. Mannen bredvid
mig öppnar en öl medan makan trött och dyster sluter ögonen.
I Ängelholm
kl 17.00 dyker en
and i ån och den trötta makan försöker få sin fyllepratande make att hålla
tyst.
Kl 17.15 kör vi uppför Hallandsåsen. I Mellbystrand
konstaterar jag att jag aldrig besökt Maxi. Kl 17.38 står det en skylt Göteborg
164 km, Halmstad 21 km. Jag räknar ut att om bussen håller en medelhastighet på
60 km/tim ska jag vara framme i tid. Kl 17.40 är vi inom kommungränsen och jag
ser viltstängsel på båda sidor om vägen.
Nu dyker Laholmsbukten upp och en flicka rider på en häst
på ängen, svartvita kor slöar och till höger syns Pilkington. Strax före 18.00 är vi vid SJ i Halmstad. Agneta har
med sig basunen och vi kör direkt till Vårdskolans aula där Åderlåtarne
sitter färdig. Kl. 18.05 sitter jag med notstället uppfällt och basunen i
munnen.
Åter till "Miljövänliga resor"