av Nils E Eriksson, Halmstad
Publicerad
i Draco pro Medico 3. 1991
Kungliga
vetenskapsakademien har ett samarbete med vetenskapsakademien i Sovjetunionen,
innebärande att svenska forskare under en tid kan besöka institutioner i
Sovjetunionen och sovjetiska forskare besöka svenska institutioner. Som ett led
i sådant utbyte besökte jag under en treveckors period i november 1990
allergologiska kliniker och lunginstitutioner i Leningrad, Moskva och
Novosibirsk.
Fastebehandling i Leningrad
Årets
första snö har fallit i Leningrad och det är halt på de osandade
trottoarerna när jag från hotell Leningrad (som man senare ser brinna på
svensk TV) går till Unionsinstitutet för pulmonologi vid Rentgenagatan. När
jag passerar bron över Nevas nordliga arm ser jag till vänster kryssaren
Aurora som 1917 gav startskottet för oktoberrevolutionen. Den revolutionära
entusiasmen känns i november 1990 mycket avlägsen. De senaste årens glasnost
och perestrojka har inneburit total yttrandefrihet men för övrigt enbart försämringar.
Vägen mot marknadsekonomi har medfört ökad brottslighet, pornografi, knark
och tilltagande varubrist. Det man närmast har att vänta sig är kraftig
inflation och en omfattande arbetslöshet - tidigare okända begrepp i Sovjet.
Unionsinstitutet
är Sovjetunionens första riktiga lungklinik. Sjukhuset har sex våningar och
personalen får dagligen motion eftersom man inte har tillgång till hiss.
Patienttelefoner finns i trappuppgångarna. Rökning är förbjuden i hela
sjukhuset - men förbudet efterföljs tydligen inte konsekvent, kunde jag
konstatera på intensivvårdsläkarens expedition.
På
astmaavdelningen som jag besöker innehåller de flesta rummen fyra bäddar som
står ganska trångt, några i vinkel mot varandra. Ett par enkelrum finns. Vid
varje säng finns uttag för radiolyssning. Det finns på avdelningen ett rum för
akupunktur, ett rum för bronkoskopi, ett rum för sjukgymnastik. Läkarna
skriver journalerna för hand.
Vid
en patientdemonstration som ordnas för mig gör underläkaren Alexander K
Fridland en redovisning på engelska för första gången i sitt liv. Han har
ansträngt sig mycket för att göra en bra presentation:
Patienten
Ludmilla har astma sedan något år.
Varit på hälsohem i Ukraina. Akupunktur med god effekt. Senare åter försämring.
I blodet 34% eosinofiler Fått massor av antibiotika. Fått steroider intravenöst,
ketotifen och teofllin utan effekt. Nu inlagd för fastebehandling. Har fastat i
11 dagar, bara druckit mineralvatten eller vanligt vatten samt fått lavemang.
Under fastan inte haft några astmaattacker. Eosinofila minskat från 18% till
9%. Vid utskrivningen kommer hon att ordineras Intal 2 ggr om dagen.
Fastebehandlingen kan komma att upprepas 2ggr/år.
Behandlingen
med fasta och diet vid astma har utarbetats av professor N Koko sol vid
lunginstitutet. Man åstadkommer i regel högst 10 kg viktreduktion. Med viss
galghumor säger kollegerna: "Detta är en väldigt bra metod, speciellt nu
när det inte går att få tag på mat".
Man har inte tillgång till PEF-mätare på kliniken och är mycket glada att få några som jag medför. För patientregistrering av obstruktionsgrad använder man mätning av hur många sekunder patienten kan hålla andan vid inspiration respektive exspiration.
Foto: Intravenöst dropp sätts
I
Moskva tar jag den blåa metrolinjen åt nordost, förbi Ismailovskijparken till
metrostation Pervomajskaja och hittar Allmänna sjukhuset nr 57 vid 11:e
Parkgatan. Här finns det centrala ryska lunginstitutet under ledning av
professor AG Chuchalin. Han berättar om olika farmaka man utvecklat eller
studerar: Teopec (ett depåteofyllinpreparat, tillverkas i Moskva och Tallin),
Trobentol (ett antikolinergikum, som kommer att tillverkas i Finland som
kombinationspreparat med salbutamol), långverkande beta-2 stimulerare,
budesonid, Calcitrin (ett calcitoninpreparat att användas som inhalation mot
Det
är problem med läkemedelsförsörjningen. Den egna läkemedelsproduktionen täcker
knappt hälften av behoven. Inhemska preparat sinar av olika anledningar: en del
fabriker stängs av miljöskäl, nationella problem gör att man inte alltid kan
få fram råvaror till fabrikerna o s.v.
Av
importerade preparat tycks Becotide, Lomudal, Berotec, Atrovent och Volmex
(peroralt depå-salbutamol) vara de mest använda - men finns inte alltid att få
på apoteken. Man använder Lomudal, ibland som ensamt preparat, i större utsträckning
än vad vi gör i Sverige.
Vid
astma liksom vid diabetes, cancer, systemsjukdomar som reumatoid artrit,
gynekologiska sjukdomar, tuberkulos och vid barnsjukdomar upp till 3 års ålder
får patienterna medicinen gratis.
På
Chuchalins institut ser jag även några behandlingsmetoder som är mindre kända
i vårt land. På intensivvårdsavdelningen träffar jag patienten Tanja som har
2 års anamnes på astma. Hon har tidigare utöver Berotec och antibiotika fått
injektionsbehandling med kortikosteroider. Hon får nu extracorporal behandling.
Hennes blod pumpas genom en dagsfärsk svinmjälte - som ligger i en liten balja
på ett skåp - och därifrån tillbaka till hennes blodsystem. Behandlingen tar
40 minuter. Hon får 2 behandlingar/vecka.
Man
har vid kliniken behandlat ett 50-tal astmapatienter på detta sätt. Astma och
reumatoid artrit anges vara de bästa indikationerna för svinmjälteperfusion
men man behandlar även SLE, sepsis, psoriasis och vaskuliter. Jag tänker på
vilka avsättningsmöjligheter svinfabrikerna i södra Halland skulle kunna få
om vi tog upp denna metod.
Vid
institutet använder man också mera specifika extracorporala
behandlingsmetoder. Man studerar bl a effekten av att eliminera IgE-antikroppar
från allergiska patienter Trombocytassocierat IgE minskas efter behandlingen
och leukocytassocierat IgE påverkas kraftigt. Man provar metoden på en del
fall med svår astma.
Vid
Chuchalins institut användes även "artificiell saltgruvebehandling' I ett
specialinrett rum blåser man in en aerosol med salt från speciella gruvor.
Patienter får där sitta och se på vackra diabilder och lyssna på god musik
medan de andas in aerosolen.
En
annan behandlingsmetod är kallt vatten! Man duschar med kranvattnet som i mars
har temperaturen 4 grader och så småningom blir något varmare. Duschar några
sekunder, börjar med 1 gång om dagen, ökar till 6 ggr/dag. Man får därigenom
bronkdilatation som först kan vara kortvarig, ibland bara minuter, men ibland
kan vara en hel dag.
Foto:
Artificiell saltgruva vid ryska lunginstitutet i Moskva.
Till
kliniska immunologiska institutet i Moskva tar
jag
gröna metrolinjen söderut och går av vid metrostationen Kashirskirskaja.
Institutets allergimottagning har nog världens största upptagningsområde 280
miljoner personer. Hela unionens invånare kan nämligen komma hit utan remiss,
vilket kollegerna uppfattar som ett stort problem. Man behöver inte ens beställa
tid!
Polikliniken
leds av dr Ludmilla Luss, som berättar att björkpollen är det viktigaste
allergenet. Pollenräkning utföres vid speciella botaniska institutioner och
daglig polleninformation ges till läkare, däremot ej till allmänheten. I södra
delen av unionen finns ragweed. Annars ungefär samma pollen som i Sverige.
Största
problemet är alla de som tror sig ha allergi men inte har det och nödvändigtvis
vill komma till en allergolog i Moskva, menar Ludmilla Luss.
Man
har vid kliniken en speciell egenbehandling för modifiering av celler.
Mononukleära celler från patientens perifera blod behandlas in vitro med
immunmodulerande medel och injiceras därefter in i patienten. Kallas
extracorporal immunoterapi.
Hyposensibilisering
startas ofta som snabbmetod med flera injektioner om dagen. Vid vissa
allergicentra kan man ha ända upp till 2000 hyposensibiliseringspatienter. Man
tror att hyposensibiliseringarna nu kommer att minska p g a att folk är rädda
för att de skall få AIDS via sprutorna (man har ej möjlighet att använda engångssprutor).
Oral hyposensibilisering användes speciellt för barn.
För
diagnostik av bl a läkemedelsöverkänslighet har man utvecklat ett
leukocytmigrationstest.
På astmaavdelningen träffar jag Tamara Chervinskaya. Hon gör hudtest både med traditionella inhalationsallergen och med bakteriella allergen. Vid testning med bakteriella allergen kan man få snabbreaktioner (inom 15 minuter), senreaktioner (efter några timmar) och fördröjda reaktioner (efter ett par dygn). Neisseria är den bakterie som ger flest positiva reaktioner. Hudreaktion och allmänreaktion kan vara 3-5 dagar. Om det inte uppträder någon allmänreaktion går man vidare med bronkiell provokation som också kan ge snabb, sen eller fördröjd positiv reaktion. Om man då får positivt resultat genomför man hyposensibilisering med bakterier. Placebokontrollerade studier har visat förbättring, inklusive minskad bronkiell hyperreaktivitet, minskad reaktion vid ansträngning och ändrade hudreaktioner.
Foto: Institutet för klinisk och experimentell medicin, Novosibirsk.
Orter,
magneter, musik och laser
Det
är 20 grader kallt och vackert vitt av snö när jag besöker Ludmilla
Lazarenko på avdelningen för rehabilitering av astmapatienter vid Institutet för
kli
nisk
och experimentell medicin i Novosibirsk. Man har här till mål att hjälpa
patienten bli frisk utan läkemedel. Man använder autogen träning,
psykologiska metoder, social rehabilitering, akupunktur, musik, estetik, skratt.
Patienterna åker skidor, fiskar.
-
Det handlar om livsideologi som skall påverkas, säger Ludmilla. Man ska
mobilisera inre krafter, psykiska och fysiska.
Man
"renar organismen" med 5-10 dagars fasta och oljelavemang, ger sedan
under en rehabiliteringsperiod frukt, grönsaker och mineralvatten. I
patientrummen har man läkeväxter i krukor. Örter som hämtas under
expeditioner i Tibet användes för framställning av teer. Man nyttjar
pulsdiagnostik enligt tibetansk tradition. Magnetdiagnos och magnetakupunktur
används vid hypertoni, nervsjukdomar, sjukdomar i rörelseapparaten och
lungsjukdomar. En annan för mig tidigare okänd diagnosmetod demonstreras: En
apparat sänder grönt ljus mot huden på 34 olika punkter och registrerar något
som säges utgöra projektioner från olika inre organ.
På intensivvårdsavdelningen demonstrerar dr DI Azdel intravenös laserbehandling som skall stimulera immunsystemet och ha antiinflammatorisk effekt. En rödglänsande kateter sticks 8 cm in i venen via en venflon. Han visar även apparat för intravenös ultraviolett behandling, som bl a användes vid astma och vid sepsis.
Foto:
Magnetdiagnostik vid institutet för klinisk och experimentell medicin.
Novosibirsk.
Vid
Immunologiska institutet i Moskva pratar jag med dr Natalja Ilina om sjukvårdsproblem
och sjukvårdspersonalens förhållanden. Hon berättar att hennes institut
liksom alla andra har ekonomiska problem. Importerade mediciner är inte alltid
tillgängliga.
-
Situationen är idag helt annan än för 2 år sedan. Allt har blivit sämre
under Perestrojkan.
Läkarna
har problem med västkontakter p g a bristen på västvaluta. För att kunna
deltaga i en kongress måste man i praktiken ha en inbjudan från någon
institution, som står för kostnaderna.
Läkarna
har låg lön och låg status. En ordinär läkarlön ligger mellan 140 och 200
rubel. En forskningsläkare tjänar 250. Högavlönade är ministrar,
akademiledamöter, höga officerare, chaufförer och gruvarbetare. Och de högsta
inkomsterna har numera "profitörerna", dvs de privata företagare som
driver s k kooperativ.
-
Taxichaufförer och servitörer tjänar mycket utländsk valuta. Taxin är fn
ren anarki. Försök inte förstå vår ekonomi, du får bara ont i huvudet,
skrattar Natalja.
En
hel del av de metoder jag såg i Sovjetunionen är hos oss okända eller
betraktade med misstro. Det är möjligt att man använder en del metoder som
inte håller för kontrollerade prövningar. Men det är troligt att man också
har metoder som vi borde ta till oss. I vårt land har vi varit väldigt enkelspårigt
inriktade på farmakoterapi. Ökade kontakter mellan läkare och forskare i
Sovjetunionen och i väst skulle vara fruktbara för båda parter. Kollegerna
jag träffade var mycket glada för kontakten med västkolleger och intresserade
av mera utbyte. Pga deras ekonomiska problem bör vi i väst ta initiativ. Bjud
hit en kollega!