Onsdag 22 maj. Svenska sovvagnar till Berlin
I Malmö en stunds väntan på nattåget som visar
sig vara svenska vagnar med tysk konduktör
Pga spårarbeten eller Bushs besök (?) kan tåget
i Berlin inte köra till
Hauptbahnhof utan kör till Schöneberg varifrån vi får åka med tvåvånings flygtåget
till Zoo. Därifrån det mycket snabba ICE som dock blir försenat av någon anledning.
Tekniska problem på tåget: ingen restaurangvagn och inget kaffe! Det finns en
datorskärm med tågupplysningar man kan knappa fram och i vagnändan står nästa station
och aktuell hastighet bl.a. (max 250 km/tim tror jag). Mycket fläderblom att se. Först
enformig slättbygd, småningom kuperat och på slutet mycket tunnlar. Vid Fulda kommer en
grabb med termoskaffe och vi får den sista halva koppen han har. I Mannheim byte till
tåget som kommer från Hamburg och går till Milano. Ett vanligt EC-tåg men med olika
vagntyper. Man skulle kunna ta detta ända till Olten och därifrån ta tåg till Genève
om man vill slippa byta i Basel.
I Basel är vi först förvirrade då
vi ser en uppfart istället för den nedfart vi känner sedan tidigare. men det var i fel
ändan av perrongen. Otydliga högtalarröster tycks meddela att tåget till Genève inte
går från spår 7 utan från spår 11 idag.
(Anteckningar från några dagars besök i
Collonges (nära Geneve) hos Agnetas dotter
med familj utelämnas här)
Fredag 31 maj Sovvagn till Rom
Åker med Romsovvagnen från Cornavain-stationen
– då vi tyvärr fått information att det inte utgår från Genève Airport. Hade
varit bättre att i lugn och ro gå ombord från starten. Stressigt hitta rätt vagn nu.
Konduktören serverar champagne. I Lausanne stiger ett par på i kupén bredvid. De åker
varje sommar en månad till Neapel. Vi åker via Martigny och Sion (ungefär där vi
somnar) och sedan genom Simplontunneln.
Lördag 1 juni. Till Neapel
Vaknar ungefär i Florens. Mycket berg och en mängd långa tunnlar. Frukost med croissants och söta bullar och ost och korv så det blir över till lunch på hotellet senare. Vinodlingar, olivträd, kullar och berg. Varmt. I Rom ser vi i vänthallen många människor se och se på fotboll i en TV. Stor stationsbyggnad.
Åker från Rom med Euro Star som går spikrakt och
fort, fortsatt många tunnlar, inget stopp före Neapel. Sitter med ett ungt engelskt par
som åkt via Paris och ska till Sorrento. Flickan betalar vårt kaffe då vi inte har
växel. På ett svenskt sätt försöker vi hitta på något sätt att ersätta.
I Neapel
drar vi vårt bagage längs Piazza Garibaldi och till vårt hotell Colombo, som vi hittat
på Internet. Litet, på sitt sätt charmigt hotell med trång ingång mellan två
affärer, höga trappsteg, rum nr 16 med dubbellbädd och festlig liten läslampa högt
upp på väggen. I WC-rummet en trång duschkabin ungefär en halv x en halv meter med
fast dusch och två kranar så man först sticker in händerna och försöker få lagom
varmt och sedan tränger sig in och stänger skjutdörrarna. Vi äter några rester från
tågfrukosten innan vi går till metrostationen för att åka till Mostra d´Altremare.
Metron visar sig inte fungera – det är strejk. Vi försöker finna ut vilken buss
man kan ta men ger upp och tar en taxi för 20 Euro. Mycket längre färd än vi trott.
Hittar ett enormt kongressområde som Mussolini lät bygga. Flera stora lastbilar från
Sverige står här – har kört utställningsmaterial. Chaufförerna fikar bredvid
vårt bord där vi tar en smörgås och öl. Kommer sedan med en utfärdsbuss med guidning
genom delar av Neapel med avstigning vid Kungliga slottet och torget där bredvid. Från
kongressen går vi sedan för att hitta metron (strejken skulle bara vara 3 timmar) och
tar på vägen dit världens dyraste glass, visar det sig (den dyra i Genève var
billigare…). Gammal järnvägsstation som är metrostationen.
Efter lite vila på hotellet gör vi liten
kvällspromenad i vårt närområde. Kryssar bland sopor och bilar och ser eländigt
fattiga och eländiga bostäder som kontrasterar mot de rikas bostäder på höjderna.
Detta är inte ett u-land utan ett EU-land. Flera tiggare har vi träffat på. Småpojkar
försöker tjäna pengar genom att tvätta bilrutor vid rött ljus.
Magra katter stryker omkring. Mycket skräp på gatorna.
Bild: Trottoar
Söndag 2 juni Herculaneum
Upp tidigt för att hinna sätta upp postrar före
föredragen. Icke-färsk croissant och marmelad till frukost. Posterområdet en labyrint
där jag gör anteckningar och pilar och använder kompass för att hitta fram till mina
egna senare…..
Anteckningarna från själva konferensen har
utelämnats
På e.m.. åker vi från Cirkumvesuviusstationen
(också Mussoliniutseende) där biljettförsäljaren inte kan uppge när tåget går (och
informationen på huvudstationen inte kan säga något för det är ett annat bolag) med
smalspårigt tåg till Herkuleanum. En
dramatisk episod vid starten då någon drar i nödbromsen ? och öppnar dörren. Vi vet
inte vad som hände men livliga diskussioner följer. Herkulanum mycket intressant –
se boken. Mycket lugnt – nästan inga turister där, ingen business el dyl
runtomkring heller. Och som pensionärer visar det sig att vi går in gratis! Hem med
tåget trötta i fötterna. Mycket skräpigt på våra smågator och Nolenatorget efter
dagens försäljningar. Alla affärer stängda och vi letar förgäves efter en affär med
filmjölk el dyl. De sista gatuförsäljarna plockar ihop sina saker. Vi tycker synd om
dem som sitter 12 tim med detta och rimligen nätt och jämt får ihop till livets
nödtorft.
Måndag 3 Spårvagn i blindo
Efter kongressen tar vi första bästa spåvagn som
visar sig gå längs havet och till Pa Vittoria. Vi promenerar där vidare, palmer men
inga blommor., dammigt, joggare, en pappa som ger sin nyföding nappflaska. Fruktansvärd
trafik, inga regler, när det är grönt för fotgängare kör en del bilar ändå, vespor
och mc med två på utan hjälm, kör vilt kryssande bland bilar, parkering hur som helst,
spårvägen ej prioriterad, får stå i bilköer. Vandrar uppför en gata och letar
pizzeria utan framgång och går ned en smal trappa och smal gata åter till stora gatan
och tar buss till Vittoria. Därifrån spårvagnen tillbaka – men det visar sig att
det är en annan vagn och vi åker mycket långt österut längs hamnen innan vi får
klart för oss att vi åkt fel. Fyra unga kvinnor – som inte känner varandra -
lämnar successivt över ansvaret för oss till nästa, så att vi kommer rätt till Pa
Garibaldi. Trevlig pizzeria vid Garibaldigatan avslutar kvällen.
Tisdag 4 Mera buss
På kvällen efter kongressen går vi först en
promenad till gamla stadsporten, gamla slottet (nu högsta domstolen) och domkyrkan som
är stor och praktfull. Man får alltid av sådana byggnader två känslor: fantastisk vad
dom kunde för så länge sedan och förfärligt vad man kostade på vissa medan
majoriteten av människorna hade det eländigt.
Sedan tar vi buss R2 och kommer till fästningen
och nya slottet och en stor affärsgalleria. En herrelös hund somnar i gräset. Pojkar
spelar fotboll och i bakgrunden ser vi havet, båtar och Vesuvius. Och överallt dessa
mängder av bilar som kör hur som helst och ställer sig var som helst, blockerar
trottoarer, parkerar i gathörn och över övergångsställen och ev kör mot rött
ljus… och mc och vespor med 2-3 personer på inkl barn som står och äter glass
– alla utan skyddshjälm. Man undrar hur olycksstatistiken ser ut. Tar sedan buss 201
som kör en lång runda bl.a. förbi Piazza Cavour
och åter via Garibaldigatan till Pa Garibaldi. Man åker billigt: 77 cent för 90
minuter. Vi ser hur en del av gatuförsäljarna åker med bussen med sina väskor till
för oss okänt natthärbärge. Hur överlever de? På taket utanför vårt hotellrum
finns 5 magra katter. Vi äter sallad med mozarellost på samma pizzeria som igår. A
lyckas beställa detta trots att det inte står på menyn.
Onsdag 5. Erotiska statyer och Eurostar till
Florens
På väg till metron tror vi oss ha funnit ett sätt att gå säkrare via ljussignalförsedda korsningar. Det visar sig att vi då istället får klättra över höga staket kring parkeringsplats.
Åker från kongressen till Piazza Cavour och går
till Nationalmuseet. Imponerande statyer som man hittat i Pompeji och Herkulaneum
framförallt. Liksom mosaiker och väggmålningar. ”Secreta avdelningen” med
erotiska statyer och dyl kommer man in till på fasta tider efter beställning och om man
medför personer yngre än 14 fordras skriftlig medgivande från föräldrar. med tanke
på vad ungarna ser på TV, video och Internet förefaller hemlighetsmakeriet kring dessa
fallosar mm inte särskilt meningsfylld. Tydligen fungerade fallossymboler som talismaner
i Pompei. Köper dia för ev framtida föredrag erotik och allergi. Efter museet sitter vi
in på en trottoarpizzeria för lunchpizza. Deras toa slog värmerekord – den låg
ovanför ugnen och med stora värmerör passerande – gissningsvis 50 grader i rummet.
Promenerar vidare hemåt bland alla bilar och mc och vespor. Bilar parkerar eller stannar
mitt på övergångsställen, på trottoarer och mitt i gatan. Om man går på grön gubbe
kan man inte vara säker på att bilar som har rött inte kör.. Ett ständigt tutande. En
ambulans står stilla inlåst bland bilar och tjuter utan möjlighet att komma fram. På
gatan utanför vårt hotell köper jag två slipsar för 1 Euro vardera. Vi går ut en
sista promenad. Begriper inte hur affärsinnehavarna eller gatuförsäljarna kan överleva
– de står eller sitter och väntar och vi ser inga kunder. Hittar en kafeteria (som
här betyder kaffeservering) och beställer två cappuccino. Kvinnan ropar
”Alexandra” flera ggr ut på gatan och Alexander kommer och gör kaffe. Kvinnan
serverar sedan med en tänd cigarett i ena handen.
Beställer en taxi för transporten till stationen
– vi har väldigt mycket och tungt bagage inkl. mycket böcker och papper och dator.
Taxin kan inte fortsätta framåt utan backar till närmaste gathörn där vi fastnar i en
trafikstockning. En lastbil står på tvären och hindrar oss. Det visar sig att en
personbil fått bensinstopp. Taxichauffören och lastbilsföraren skjuter undan
personbilen och proppen kan lösa upp sig.
På italienska Eurostar sitter vi
tillsamman med en man som jobbar på administrationen med anknytning till museer i
Florens. Han bor på en plats 90 km från Florens och pendlar dagligen med tåg 18 mil om
vi fattar rätt. Han tycker om att berätta på knagglig engelska om Italien. Han visar
sig vara sakkunnig om tåg också. Pendolino betyder egentligen lutande tåg av samma typ
som X2000 tror vi oss förstå. Man ser på sifferbeteckningen om det är en Pendolino
eller annat. I Rom ser vi ett sådant. Vid ett metrobygge (var?) har man hittat flera
romerska skepp. Luftföroreningarna förstör gamla kulturminnen och för att minska
problemen har man förbjudit bilar i Florens (det gäller väl bara centrum) – men
då skaffade alla människor vespor istället.
I Florens går vi ombord på nattåget till
München. Gammal hederlig tysk sovvagn. Den kvinnliga konduktören har mycket att göra
med att klara ut en stöld som några passagerare blivit utsatt för.
Kvällsmat bröd, frukt och resten av osten från
St Julien i Frankrike. Pipinetten värdefull (denna sovvagn så modern att det inte finns
potta i kupén)
Torsdag 6 juni. Heldag på tåg genom Tyskland
och till Halmstad
Vaknar i Rosenheim. Ser lite alper bakom oss. När vi stiger av nattåget finner vi att ICE-tåget till Hamburg står mittemot vid samma perrong. Vi hittar vår vagn 24. En ung man frågar om det går till Jena och det föranleder oss titta närmare. Det går faktiskt via Berlin. Är det vårt? Tågnumret stämmer inte. Jag går för att fråga lämplig person. Under tiden tar Agneta – klokt nog – ut våra väskor. För strax avgår detta tåg, som inte är vårt. Det direkta hamburgtåget, Rudolf Diesel (efter ingenjören som uppfann dieselmotorn på 1800-talet) står vid nästa perrong.
Trevligt tåg med el-uttag under varje sits varför dessa rader kan skrivas på tåget. God frukost med färska croissanter. WC-dörr så avancerad så jag inte vet hur man låser. Likaså vattnet – hittar ingen knapp som ger vatten. men när man sätter händerna under kranen kommer vattnet. Agneta ser ett rådjur.
I Würzburg ser vi ett sydgående ICE som går till Budapest. Slottet och floden
Main. Vårt tåg är mycket långt – minst två sammankopplade ICE-set med två
”lok” i mitten.
Landskap med kullar och dalar, idylliska byar med
vita hus. Fläder blommar. Igår i Italien såg vi en hel del ginst. Många tunnlar.
Kassel, Hannover, Hamburg Hauptbahnhof. Jag
springer och skaffar choklad och söker järnvägskarta för Tyskland medan Agneta vaktar
bagaget och ser på två duvor som sitter ovanpå en klocka och pussar hela tiden. Hittar
inte karta i bokhandeln och går till Reisecentrum. Står i kö och det tar tid och när
jag kommer tillbaka 5 min före köpenhamnstågets avgång har Agneta nästan
hjärtinfarkt då hon tror att jag antingen fått hjärtinfarkt eller blivit rånad.
På det danska IC3-tåget till Köpenhamn har
vi livligt samspråk med Horst, tysk målare som bott i Norrköping sedan många år och
har svärföräldrar i Överkalix. Han åker mycket tåg och har vandrat mycket i
fjällen. En mycket vänsäll man som nu kommer med Interrailkort från
Lutherstad-Wittenberg. – samt en ung grabb från Nuhrnberg som jobbat ihop pengar på
mobiltelefonkontor och nu ska luffa ett helt år, först Skandinavien och Island, sedan
Ryssland och Kina. Hans far är internmedicinare. Vi föreslår att han tar samma tidigare
tåg som vi till Göteborg så har han bättre möjlighet att ordna logi i Göteborg. Jag
ritar karta över Drottningstorget och angränsande hotell.
Hemma i Halmstad dags jobba för lördagens
loppmarknad på Byring & Bråte .