Månd
17 juli
Tåg fr
Halmstad via Göteborg t Stockholm och därifrån liggvagn i nattåget t Östersund.
Tisd
18. Från Östersund Inlandsbanan till
Ulriksfors och buss till Strömsund (järnvägen
nedlagd) för besök hos bekanta. Kyla och blåst efter värmen i Halmstad.
Onsd
19. Fortsätter Inlandsbanan t Gällivare.
Detta är verkligen ett turisttåg
som stannar vid sevärdheter och i högtalaren berättas om vad man ser. Vi är
fem deltagare från Halmstad. Gott om
mygg vid övernattning på vandrarhemmet i Gällivare.
Torsd
20. Fortsätter Malmbanan
t Kiruna.
Festivalen startar för vår del här. Musik och annan aktivitet på gatorna.
Samlar lite namn på Upprpop mot upprustning. 'Sambatåg' till Folkets hus där
det blir sång o musik av svenskar och ryssar. Samisk teater. Jazz o balalajka.
Fred.
21 Avfärd med abonnerade bussar. Svensk
krigsflygplan dånar på låg höjd över vår samlingsplats. Varför? I
Karesuando lunchrast och inköp av rökt
renkött. Passerar ett stycke Finland innan vi kommer in i Norge. I Kautokeino övernattar vi
fem från Halmstad i en Hytte. De
flesta deltagarna sover i en stor kall fuktig sporthall.
Lärd
22. Passerar Karasjok.
Möter finska deltagare. Anländer till Kirkenäs
i regn. Pojkar på skolgården
vidtalas visa vägen t Regnbuen, där vi beställt övernattning och får
Greenpeacemärke.
Kirkenäs
en liten by som påminner om Strömstad eller annan
bohuslänsort. Ljust hela dygnet.
Fyra ryska musikanter som var med
Söndag
23. Tittar in i kyrkan vid högmässan. En ryss i sällskap med den sovjetiska
ubåtskaptenen undrar om han kan köpa den norska psalmboken. Festivalinvigning
med för hög rockmusik i soundcheckningen. Skeppsholmens fredskör mycket
fin. I Malmklang improviserad solistkonsert av toppartister.
På
pensionatet finns tre norska pensionärer på semester. De berättar att t
Murmansk kan man nu åka båt fr Kirkenäs utan visum, rakt förbi flottbasen.
Festivalaffischen
visar Murmansk från sattellit och man undrar över vår spionhysteri kring
lastbilar och annat i Sverige när man ser hur detaljerat varenda skrymsle av
jord kan inspekteras från satellit.
Måndag
24
Lyssnar
på major Einar Edvardsen på seminarium om den säkerhetspolitiska situationen
på Nordkalotten. Enl Edvardsen, som fått veta att han år svartlistad av
massmedia i Norge pga sin kritiska hållning till den officiella militärpolitiken,
är Norge ett 'landbaserat hangarfartyg för USA'. Där finns USA-baser öronmärkta
för angrepp mot Sovjet.
Tisdag
25
Tidig
frukost på Regnbuen. Första
bussen till Nickel gir 4.43 men vi behöver inte åka förrän vid 8-tiden. Kånkar
med packningen till skolan dir bussarna skall avgå, 36 bussar går det åt, de
går i. skytteltrafik delvis. Man räknar med två bussar var 15:e
minut över gränsen.
Gränspassagen
i Storskog blir en folkfest. På en förmiddag skall här passera nästan lika många
(1500) personer som det normalt passerar under hela året. Man har byggt en
frilufts-pass/tullkontroll med plats för 5-6 kontrollörer vid den lilla sjön.
Pass och tullkontrollen går otroligt smidigt - inte någon köbildning alls! Vi
behöver inte packa upp något bagage. På den ryska sidan blir vi sittande och
stående ett tag i väntan på bussarna. Sång och flaggor. Det år förbjudet
att fotografera vid gränsen. Jag frågar en gränsvakt: 'Får jag fotografera?.
Han svarar: 'Ja, varsågod.
Vi
befinner oss i Petsamoområdet.
Före
Nickel en rast på en plats dir det finns en växelstuga vid sjön. Folk har där
satt upp stånd med försäljning av dels diverse souvenirer och annat, dels
matvaror. Vi tar en tjasjlik (ungefir grillspett) och öl. Jag köper ett förstoringsglas
för 2 rubel.
I
Nickel fullt med lokalbefolkning på torget för att möta oss når vi stannar
dir en stund. Det ser fattigt ut. Barnen smutsiga. Vi byter märken och limmar några
små presenter - tvålar från något hotell uppskattas. En större pojke kommer
och visar upp sin lillebror Nikita. Olle och Åke får vykort och färdmat av
Nickelbor.
Gruvan
ligger direkt i anslutning till bostäderna i staden, och det ser fruktansvärt
ödsligt ut. Stationshuset som en ensam liten färgklick bland svart grus. Det
specialbeställda tåget innehåller 13 vagnar (ett har redan gått tidigare med
hälften av deltagarna) och en konduktör från Intourist i varje vagn. Vår
runda konduktör är från Leningrad och har tagit med sig sitt barnbarn Sasja,
3-4 år gammal, som leker på tåget med svenska barn.
Tågresan
från Nickel: skogsdöd har tidigare varit ett dött begrepp för mig, något
som specialisterna ser. Men hår var det en fruktansvärd mycket synlig
realitet. Mil efter mil (öster om Nickel. i vindens riktning) döda kala trädstammar
som om ett krig gått fram. Ingen grön undervegetation. Enstaka gröna rönnar
syns här och där.
På tåget
berättar en tjej från en miljöorganisation att hon träffat ledningen för
Nickelverket. Man slipper ut 220 000 ton svaveldioxid om året, dvs dubbelt så
mycket som hela Norges utsläpp. Till 1993 ska man minska utsläppen med 50% Man
får en uppfattning om hur enorma problemen är när man hör att denna 50%
reduktion kommer att kosta lika mycket som 8 års vinst på verket - detta i ett
land där medborgarna samtidigt ivrigt strävar efter samma höga materiella
levnadsstandard som i väst.
Signe,
11 år, är språk intresserad. Jag lärde henne några ryska ord. På tåget
till Murmansk tågar hon i spetsen får en hel lång rad barn och hälsar: ”'Prlvjet'.
till de ryska konduktörerna. Sista flickan: 'Va ballt, det funkar'.
Efter
6 timmars långsam färd framme i Murmansk. På stationen fullt med folk och en
blåsorkester. Bussar kör oss till hotellet Parallell 69, som betyder Breddgrad
69.
Några olika länkar till information om Murmansk - och deenna - och denna
'Varför
skulle just hissen fungera' säger en skräckslagen flicka i hissen. Man lär
sig uppskatta svensk hantverksskicklighet när man ser hur slarvigt allt är
gjort och hur dåligt saker och ting fungerar. Hus och annat som på avstånd
ser fint och prydligt ut är ofta skröpliga på nära håll.
Efter
maten går vi till Festivalplatsen. Jag trodde hoppbackarna (tre st med olika färger)
var en jättestor vattenrutschbana när jag såg dem på avstånd. Mycket folk.
En kvinna, Golia, som talar engelska, och hennes man får vi kontakt med. De är
murmanskbor från Kazan och är tartarer. Hon år engelsklärare, han sjökapten,
nu med landtjänst.
Onsdag
26.
Vi
sätter upp vår affischutställning (på ryska) i kafetältet med viss svårighet.
Har medfört tapetrullar, tape, klister, häftstift och klädnypor men skulle
behöva mera. När vi vid ett senare tillfälle står vid utställningen frågar
en murmansk-yngling om jag vet var man kan träffa Olle Risholm! Det visar sig
vara en grupp gröna ungdomar som vill ha kontakt med Miljöpartiet. Ikväll ska
de ordna en aktion vid en sjö som man vill förbättra. Vi ska träffas
senare.
I tidningen Ribij Murman (Murmanskt fiske) har man skrivit om vår utställning.
På
e.m. med Golia via ordinarie buss till centrum. Staden är ung, grundad 1916,
totalförstörd under andra världskriget och därefter uppbyggd.
Tar trådbuss till ett högt beläget område i norra Murmansk där man har utsikt över staden och statyn Aljosja - jättesoldat till minne av de som stupade under kriget. Buss till Arctica hotell där vi bjuder Golia på kaffe i baren.
På
kvällen och solklara natten strosar vi och sjunger bland sjungande och dansande
grupper på festivalplatsen. ”Pensionärskören” i långa ljusvioletta klänningar,
balaljkaorkestern med den vackra sjungande solisten Rosa,
sång-.och dansgänget i folkdräkter med den idogt dansande blåblusade
runde mannen och 'häxan som dansade på knäna•
och
den fylliga dragspelerskan som såg ut att vara från Harplinge.
Torsdag
27
Lyssnar
på
ett seminarium om
Barests hav. En norrman berättar med översättning till ryska. I detta hav
finns enorma mängder plankton. Det ekologiska systemet delvis kollapsat till följd
av utfiskning. Stora trålare suger upp fisken längre ut i havet. Ordf i
Murmansks idrottsförening visade en fin film om problemen i havet som han gjort
(sportdykare).
Nordsat
hade meddelat att man kunde ta en satellitbild om vi gjorde ett tillräckligt
stort meddelande torsdag kl 10. På tåget t Murmansk bestämde vi att vi skulle
försöka göra atomnedrustningstecknet. Det visade sig tydligen inte möjligt
att finna lämpligt utrymme för ett sådant utan på en väg bredvid
festivalplatsen förbereddes två olika texter - beroende på hur många vi
skulle bli. Det visade sig att vi blev så få så det inte ens räckte till ett
bra PEACE.. Regnet kom just når vi skulle göra detta ord så en del hade svart
paraply.
På kvällen
hade murmanska kvinnor hand om kvinnotältet. Underbart fint, uppbullat vid långbord,
till trängseln fyllt i tältet, sång, dans, modeshow mn. Hög stämning. Utanför
tältet fortsatte vi en i tältet påbörjade diskussion med en ingenjör från
Kiev och en historielärare från Murmansk. Ingenjören ansåg att Sverige var mer socialistiskt än Sovjet.
Fredag
28.
Vi träffade
i en lägenhet som de gröna lånat av en kompis som hade egen lägenhet. En
annan kompis höll på att försöka reparera köksavloppet. Ett par gröna
ungdomar som representerar en miljögrupp och vill ha kontakt med Miljöpartiet.
De år ungefär 40 aktiva medlemmar i olika åldrar Hittills en lös grupp utan
stadgar el dyl, och har verkat i bara 4 månader men hoppas bli officiellt
registrerade inom kort och stilla upp i kommunalvalen i höst.
Jag frågade
vad de betraktade som största miljöproblemen i Murmansk och fick svaret
'Allt'. Bilavgaser, bussar, båtar, sjöar och hav, dålig rening, atomisbrytare,
koleldat elverk i centrum. 'Folk brys sig inte om miljön'. Men nu börjar man
åtminstone kunna läsa om problemen i tidningarna.
.På e.m. demonstrationståg till hamnen. Vi hinner bara vara med i början. Skall träffa allergologen i Murmansk kl 19.00. På kvällen avslutning med blåsorkester mm
Lördag
29.
Avsked
från Golia som kommer till hotellet för att säga adjö. 16 timmars bussresa.
Vid gränsen bjuder serveringklädda kvinnor på saft. En av våra deltagare
lyckas övertala chefen för ryska gränspolisen att sätta en stämpel i hennes
pass.
Överblivna
rubel till miljöfonden insätts på ett konto vid tullstationen. Via Ivalo
i
Finland till kvinnofattiga Pajala där Agneta inbjuds att sitta upp i
raggarbilen. Till Kiruna vid 2-tiden på natten och vandrarhemmet där den
trevliga föreståndarinnan Tyyne lagt nyckeln i brevlådan.
Söndag
30.
Tyyne
får en rysk bricka och Sixten tidningen Sojvetskaja sport. På tåget till
Boden är många från Murmanskbesöket med, speciellt ungdomarna från Partille
fritidsgårdar som berättar om sin verksamhet.
I
nattåget från Boden ordnas så att partilleflickor som inte fått liggplats
tidigare ordnar under resan får plats i vår kupa.
Måndag
31.
Vi vaknar i Örebro vid 8-tiden. •Strastvodje• sägar en kvinna på ryska. Vi känner
inte igen henne, förutsätter att det år en som varit i Murmansk. Men det
visar sig vara en tyska, bosatt i Finland, som vi träffat på språkkurs utanför
Leningrad förra året.
Jag
hade lagt ned en liten bok av Sjolochov i bagaget för 2 veckor sedan att ha som
reselitteratur. Inte förrän i Varberg hinner jag ta upp den och läsa lite.