Ingen enkel planering
Skall besöka medarbetare i Ryssand, Estland och Litauen för att diskutera resultat av vår födoämnesstudie. Av såväl ekonomiska skäl som miljöskäl blir det tågresa. Min gode vän Roland, nybliven pensionär, följer med.
Har
planerat resan i mycket god tid. Det är inte bara att be en resebyrå ordna,
inte. Hittar ingen lämplig färja till Litauen och det visar sig omöjligt o
ingen möjlighet att köpa tågbiljett i Ryssland via Internet eller via några
svenska resebyråer. Tågtider
på ryska hittar man möjligen här. Hittar småningom en
färja som går från Karlshamn till
Lettland. Hur ordna tågbiljett och hotell och visum? Behöver antingen formell
inbjudan från någon via polismyndighet i Ryssland eller officiell inbjudan
eller ordnad resa via resebyrå
Via
Christer
D. på Bayer får jag E-postadressen till en blödarsjuk yngling i Sant
Petersburg som ger mig adressen till en en
Yana på Intourist, som jag kan
kontakta. Jättebra - kan ordna såväl
hotell som tåg som visum support. Men hur betala? Det går inte till något
konto i bank el. dyl. - Måste betala kontant i Sankt Petersburg!. Kan sända
via Western Union till Yana privat. Och be min vän Sergej i Sankt Petersburg hämta
biljetterna hos Yana.
3
veckor före avresan frågar Yana: Har ni fått visum? Jag frågar om hon ska sända
eller om ambassaden sänder. Nej det visar sig att jag måste lämna in vanlig
visumansökan med 3 fotografier o dessutom intyg fr Intourist om att resan är
ordnad. Hon faxar detta intyg (som kostar 30 USD per person). Nästa problem:
Visum - går inte att sända ansökan per post - måste infinna mig personligen
eller via ombud
Vidtalar
en vän i Stockholm att gå till konsulatet. Sänder alla handlingar till honom.
Får telefon: det blir inget visum. Man fordrar hotellvouchers också. Mail till
Yana - sänd adekvat support. Hon faxar kopia av vouchers och jag faxar till
Stockholm och Göran lovar att åter gå till konsulatet.
Torsdag
28 sept. Nedkomst av barnbarn på
väg till färjan i Karlshamn
Har
stressat en del för att bli färdig med resultat från studien och göra
overhead och dia att ha med, samt dia och manus för föredrag om korsallergier.
Packningen blir rätt tung med papper, presenter till kolleger, kläder till
Sergejs familj. Anneli har haft vattenavgång igår men sannolikt hinner jag
inte få se mitt första barnbarn innan jag åker..
Första
avsnittet går med buss till Kristianstad. I Rösjöholm ringer Tomas kl 11.45
och meddelar att Anneli redan har nedkommit. Det blev en flicka som ska heta
Anna, Lina, Josefina
I
Kristianstad bussbyte vid modern busstation vägg i vägg med Mc Donald. I
Kristianstad upphör elektrifieringen av järnvägen. Fin Kustbuss till
Karlshamn - den går ända till Kalmar. I Karlshamn är resecentrum obemannat.
Vi ringer Elleholm och får besked att det inte finns någon buss till hamnen.
Taxichauffören berättar att man förut hade färja som gick ända in i staden.
Nu en helt nybyggd stor hamn. Där är
ödsligt. Färjan visar sig vara ett fraktfartyg för lastbilar och alla
chaufförer tycks vara från Baltikum och talar mest ryska. Vi går ombord via
lastbilsrampen. klättrar med den tunga väskan lejdare upp och ned och hittar
småningom passageraravdelningen. Personalen tycks bestå av en enda flicka. Rökigt
i kafeterian förstås. Det visar sig finnas fler personal. Vi kan välja mellan
köttbullar och kyckling till middag och vi tar bullarna. Efter maten omvandlas
baren till taxfree butik och jag köper choklad till kolleger vi ska möta. Det
luktar mögel i vårt tvättrum och mattan är blöt.
Bild (lånad): Liepaja
Fredag 29 sept. Buss till Klaipeda
Vi är framme i Liepaja i Lettland. Klättrar åter nedför branta
trappor med tungväskan mellan oss. Finns ytterligare några passagerare utan
lastbil. Klockan är 9.30 och med taxi till busstationen ska vi hinna
Klaipedahussen 9.50. Men här finns inga taxi, ingenting. Vi travar iväg med väskan
och kommer 9.40 till en trafikerad gata. Minibussar går här men ingen taxi. En
rysktalande kvinna säger att vi kan ta minibusslinje 1 till stationen. Kommer
småningom en sådan och vi klämmer in väskor och ryggsäck bland
passagerarna. Kan inte växla 100 lat som vi har. Tar däremot med tvekan emot
en USD och ger oss tillbaka 20 centimer. En något engelskspråkig
sjöman får för sig att vi ska till färjan och säger att vi inte ska
gå av där andra säger att vi ska gå av. När han får klart för sig
misstaget går han av med oss på ett annat ställe och visar var vi ska ta spårvagnen
till stationen. Stationen stilig och restaurerad utanpå och mörk inuti med glänsande
röda plaststolar. Bagageboxar finns men för små för min väska. Man måste först
köpa polletter i en lucka och sedan är det tydligen kodlås. Men en kvinna
bakom en dörr där det står reservirass el dyl låter oss ställa bagaget där.
Vi ser skröpliga hus och skröpliga gator. Spårvagnar smalare än i Göteborg.
Park med fallande löv. Stor mosaikbild om metallurgin på kulturhusets gavel.
Saluhall med lite av varje. Marknad med bl.a. kläder. När vi frågar på
stationen efter bilj till Klaipeda får vi nu beskedet att den går 12 och inte
12.30 som kvinnan i luckan bredvid
hade sagt tidigare. Tur vi frågade i så god tid. Bussen av hög kvalitet med vägen
sämre. Svårt klara juicen i våra hopfällbara muggar. Riskakor från Rimi i
Halmstad med räkost från Resecentrum i Kristianstad blir busslunchen.
Mobiltelefon underlättar väldigt på en sådan här resa. Enkelt att informera
Marius i Klaipeda att vi kommer med annan buss än planerat. Annat var det när
Agneta och jag var på resa till Novosibirsk för 10 år sedan och Agneta under
tre veckor inte kunde komma i kontakt med gravid Alexandra på BB.
En lettisk passtjänsteman samlar in alla pass och kommer efter en stund tillbaka och delar ut dem och sedan samma procedur med litauisk passkontroll. Jag är imponerad över att de har sådan ordning så alla får tillbaka rätt pass direkt.
I Klaipeda möter Marius och kör oss till Jura Hotell. Vi går sedan till Skandal restaurang och äter fisk och ris och god efterrätt. Diskuterar resultat från studien. Marius tror att det faktum att många här använder honung som alternativmedicin el likn i viss mån förklarar frekvensen honungsallergi. Han säger även att ryssar äter massor av solrosfrö. Har ingen förklaring till choklad i toppen i Litauen.
Vi går en del i gamla stan i
sommarvärmen. Restaurerad delvis efter bombningarna som 1945 lade staden i
ruiner. Roland får magknip och magfara. Vi tittat på skulpturerna i
Skulpturparken. Gjorda av konstnärer från hela Litauen under somrar i Nida på
halvön. En trevlig ung man inbjuder oss till konsert på Musikhögskolan. Det
visar sig vara en finsk pianist bosatt i Malmö, Risto Kyrö. Där träffar vi
en svensktalande litauer gift med en Susanne från Vemdalen. De träffades i
teatersammanhang, någon sorts nordamerikansk organisation som driver studier här.
Något religiöst kanske. Grabben som inbjöd oss säger några vänliga ord om
Jesus när vi går. Konsertsalen är fullsatt. Spelas Frans Pulenc. Stenhammar,
Roman och Ravel. Som
extranummer Brahms "Jesus bleibet meine Freude". I
kvällsmörkret hem visar ett par ungdomar oss till rätt gata.
Lördag 30 sept. På dyn-halvön Neringa i Klaipeda
Kameran
försvunnen - kvarglömd i buss eller stulen? Frukost i mycket liten matsal där
hela buffen får plats på 2 fat. Går till färjan och går lite vilse. På Neringahalvön går vi tvärs över landremsan i tallskogen till dynerna på
havssidan.(en
sida med foton på annan persons hemsida finns här)
Stor öde strand som på sommaren nog är tätbefolkad som Tylösand.
Sedan norrut och kommer fram vid Marina museet och Fortet. Har inte tilltråckligt
med litas för delfinariet men tittar på fiskar. Imponerande akvarium. Blåser
mera när vi går tillbaka till färjan. Växlar dollar till litas
men kan inte skaffa några rubler. Lunch på elegant ställe där vi är
ensamma och ber kyparen skruva ner popmusiken. Minibuss linje 2 till
hotellet och checkar ut. Tar sedan en minibuss 2 till ändhållplatsen långt
i söder. Enorma bostadsområden med moderna hus som kunde vara Andersberg
i Halmstad men något
mindre välplanerade grönytor än
i Sverige. I stort sett ganska god standard på husen i Klaipeda jämfört med
de eländiga vi såg kring stationen i Liepaja.
På
busstationen tar jag med mig den litauiska parlören där "Var finns
hittegodsavdelningen" finns. Blir skickad vidare till annan lucka och därifrån
till en tredje där kvinnan i luckan rycker på axlarna. Kameran skulle ha
kunnat bli stulen på hotellet igår. Eller ligga i packningen fast jag inte
hittar den.
Jag
tror det är det ursprungliga stationshuset man restaurerar bredvid det moderna.
Ett par lokaltåg går medan vi väntar på stationen, dieseldrivna.. Men det
ser ut som om man elektrifierar en del av spårområdet. Vårt tåg går 17.15.
Marius har köpt förstaklassbiljetter åt oss. Som i ryska tåg ren ljus matta
i korridoren. Pa järnvägskarta utanför WC kan man se vilka sträckor som är
sanitära zoner och på vilka man kan nyttja WC.
En konduktör i varje vagn. Full värme i korridoren. Sensommardag x hela september har varit solig här sade Marius. I Kretinga ser vi kolonilotter. Röda höstfärger på träden. Jag har inte lyckats ringa till Sverige från Litauen. Det är något lurt med utlandssamtal här. Hur mår lilla Lina?.
Som
på Bohusbanan är alla stationshus långs linjen likadana. Stins fanns åtminstone
i Klaipeda. I Vilnius kör taxin en Mercedes. På Aliasis Tiltas hotell vid
Gedimino prospekt blir det åter till att kånka den tunga väskan uppför ett
antal trappor.
Söndag 1 okt.
Vandring med Janina i Gamla Vilnius
Vi
går en liten runda till floden. Husen välvårdade och man skulle mycket väl
kunna tro att man är i en västeuropeisk stad. En Rolls Roys står vid en
trottoar. Några ungdomar sparkar till en aluminiumburk - antingen ett tecken på
så god ekonomi så man inte behöver tänka på panten eller så dåligt miljötänkande
att man inte har pant på burkarna. Janina kommer och här med sig tågbiljetten.
Dyrare än beräknat. Janina visar oss Vilnius gamla stad med alla kyrkor (44 st)
och i hennes kyrka går hon in och gör korstecken. Vi går till stationen, växlar
dollar och köper en biljett till.
Trolleybuss nr 2 tillbaka till katedralen och vi går in på en restaurang från
1600-talet och åter den litauiska rätten Zeppelinai (motsvarar väl
kroppkaka?). Det är popmusik överallt men om man vänligt ber kyparn minska
ned den kan man få tyst.
Roland
och jag går uppför Gediminas kulle - den första bastionen. Vi ser ungefär 9
kyrkor därifrån. Nerför går vi en dum väg och måste sedan klättra uppför
en brant. Småningom ned till floden Vilnia som mynnar i Neris - bred och grund.
På båda sidor finns promenadväg. Vi går rätt mycket och blir trötta i
benen. Roland säger att ha anmält sig till Stockholms maraton. Slutligen går
vi till varuhuset Maxima (liknar ett mycket välsorterat svenskt varuhus) och växlar
lite mera dollar för att inte vara alldeles panka på lokal valuta. (jag ville
inte dra ned byxorna för att ta fram stora dollar vid växlingen på järnvägsstationen
- har ju de större valutorna i säkerhetsppåse på magen). Köper varsin pirog
som vi åter på rummet.
Vilnius
ger ett väldigt välvårdat och välbärgat intryck om man jmf med den bild man
har av sovjetiska städer från 80-talet. Stora bilar som i Västeuropa, inga
mopeder. Men välståndet är uppenbarligen ojämnt fördelat. Gummor står och
säljer några äpplen och fiskar (i Klaipeda) och det finns tiggare. Vitryssar
har det betydligt sämre. På en gata ser vi dubbla rader av vitryssar som åker
hit på dagen och säljer diverse varor inkl mjölk.
Reklam på några bussar men inte på de flesta. Inte reklam på taxi och överhuvud mindre än hemma. Men dunkmusiken överallt inkl på samtliga radiostationer jag får in.
Foto:
Audra och Roland
Måndag 2 okt. Sjukhuset i Vilnius och nattlig muta
Audra
hämtar oss och kör med sonens Ford till sjukhuset utanför staden. Bostadsområden
med nya hus. Lägenhet kostar ungefär 60000 USD att köpa. Man kan inte hyra.
Bostad är stort problem. Kan ta halva lönen eller mer. Löner ligger på 500
till 700 litas. Pension 400 litas. Sjukhuset byggd 1981 tror jag och renovering
pågår på lungenheten på 5-e våningen. Lite mörkt i korridorerna. Vi tittar
på lab. där man utöver vanlig kemi och hematologi även gör odlingar och kör
MAST - dock inte i rutin.
Föredrag
cross-reactions med diabilder i ljus sal som ej kan mörkläggas för närvarande.
Ett tjugotal åhörare. Roland projektormaskinist. En del intresserade frågor.
Allergiunderläkarna är på kurs i Italien, en underläkare kvar. Vi beser
allergimottagningen. Man gör pricktest med extrakt från Bayer. F.n. ingen
hyposensibilisering pga. kostnaden för extrakt. Patient måste nämligen betala
själv till skillnad från astmamediciner (samma prep som hos oss) som ersätts
av försäkring (vet ej om helt eller delvis). Spirometri görs inte på
mottagningen utan på lungavd.
De
fina husen i Vilnius beror på att företag får hyra dem på 99 år mot att de
renoverar dem. Bland svenska företag ser vi ett hus från Ericson och ett annat
SAS. Mycket stenlagda gator.
Med
Audra till måndagsstängda konsthallar och sedan middag på Frescas. Vi går
sedan genom universitetet - ett av Europas äldsta med bl.a. nya freskomålningar.
Ser presidentpalatset. Snart riksdagsval med 29 partier, 5% spärr. Taxin till
stationen skröpligare, håller på att inte kunna öppna bagagerummet. Växlar
till oss lite rubel på stationen.
Vårt
tåg står inne på spår 1. Högt att klättra, Tysktalande kvinnlig konduktör
säger att det inte är något problem för oss att få gemensam kupé. Till vår
förfäran upptäcker vi alldeles före avgång att det är fel datum på den
biljett vi köpte igår. Hoppas hon inte ser det. Kaffe och te serveras.
Dubbelspår och vi kör till höger. På ett ställe ser vi att man byter till
betongsliprar. Passkontrollen i Kena letar efter stämpel i passet från inträdet
i landet och där fick vi ingen stämpel. Tullen vill se i tunga väskan. När
jag frågar konduktören om det blir passkontroll även i Vitryssland framkommer
att vi kan få stora problem. Det fordras transitvisum för Vitryssland! (vilket
Intourist förnekat när jag frågat före resan). Och mycket riktigt.
Rysktalande passkontrollörer låter förstå att visum fordras. Vi försöker förstå
varandras ryska. Diskuterar resrutter fram och tillbaka. Vad göra?. Chefen
konsulteras och småningom kopplas konduktören in som tolk. En möjlighet är förmodligen
att kastas av här och ta nästa tåg tillbaka till Vilnius och ordna visum för
60 USD per person och åka en dag för sent till Moskva och missa vårt förbetalda
hotellrum där. Bättre i så fall att flyga från Vilnius till Moskva utan
transit för Vitryssland. Inget alternativ särskilt tilltalande. Och allra
minst att sitta här i ödemarken hela natten. V tvekar därför inte när
passkontrollören skriver ”50+50=100 dollar” och håller fingret för
munnen. Vi betalar snällt mutan som motsvarar ungefär en månadslön i
Vitryssland förmodar vi. Passagerare utan transitvisum torde vara en tillgång
för denna karga bygd. Svarta pengar blir vita i Vitryssland.
Konduktören
serverar wienerkorv och önskar smaklig måltid.
I Minsk kl 21.29 ser vi stor bangård. Elektrifierat. Två tåg står inne på
stationen. Mobiltelefonen kan inte användas i Vitryssland.
I
Vitrysslands FM-radio ungefär som i Halmstad. Somnar dock med Frank Sinatra. Tåget
mycket ryckigt och skakigt (pga. att vi är första vagnen?).Vi väcks inte av någon
rysk pass- el tullkontroll. Skönt att få sova - men jag har en svag känsla av
att det kanske kan innebära framtida problem.
Tisdag 3 oktober. Kvarsittare i Moskva
Det
ser frostigt ut i Ryssland där människor står på förortsperrongerna på väg
till arbetet. Konduktören kommer med cappuccino och te och får betalt i en
kombination av litas och rubler efter en del räknande.
Vi
åker över en flod med hamnkranar. På en perrong står människor och säljer
kläder. På en annan station står ett stort grönt ånglok med röd stjärna i
fronten. På ett annat spår tåget till Kaliningrad med blå underdel och gul
överdel och jättestort grönt diesellok. På ytterligare ett spår ett blått
tåg. När vi suttit ett bra tag och registrerat tåg och annat på denna
station - som bör ligga åtskilliga mil söder om Moskva, eftersom konduktören
på min tyska fråga om när vi kommer till Moskva efter diverse diskussion
svarat "Två timmar" hör vi plötsligt hjärtliga skratt från två
kvinnliga konduktörer, som nu funnit att vi sitter här i godan ro "Alle
muss aus. wir sind in Moskva!".
Många
taxilockare finns på perrongen. Eländig bil kör oss för 10 USD till Rossia där
det tar sin tid att komma till rått reception, leta sig fram i alla korridorer
i detta enorma komplex med plats för 6000 gäster. Vi har rum mot norr och en
av stadens många gamla kupolkyrkor utanför fönstret. Hittar Intourist men man
kan inte lämna ut tågbiljetten förrän i morgon. Fortfarande förkyld men ej
sinuit och Roland har börjat bli förkyld. Sommarvädret fortsätter. Går till
Intourist hotell vid Tverskayagatan och köper en stadsrundtur. Inmundigar därefter
dagens första frukost kl 13 bestående av en varm korv. Många tiggare, framförallt
gamla kvinnor. Rundtur med bara vi två samt en ögonläkare från San
Fransisco. En hel del historik kring Vasilijkatedralen
(1555–60) och Ivan den förskräcklige på 1500-talet. Med anledning av
alla TV-nyheter med reportern framför denna katedral tror nog många svenskar
att detta är Kreml. Vi ser under rundturen många kyrkor. Kreml, universitetet
mm.
Vi
hittade i en liten teaterkassa biljett till baletten Don Quijote som vi ser i
Kremlpalatset. Stor sal ej helt fullsatt. Ostsmörgås i pausen. När vi går
hem över röda torget i kvällsmörkret börjar det regna lite grand.
I
staden en hel del reklam. bl.a. på bussar, och mycket för cigaretter, men inte
som hemma ännu. GUM är nu privatägt varuhus.
TVn
funkar nästan lika dåligt som den vi hade i Moskva för 9 är sedan.
Programmen lika banalt reklaminriktade som hemma - det lilla vi kunde se.
Foto:
Roland vid Röda torget
Onsd 4 okt. Roland och plånboken försvinner i Moskva - och vi möter ärliga ryssar
Roland
har blivit våldigt förkyld. Stor frukost. Intourist inte öppet kl 9. Vi växlar
in ytterligare resecheck och går till Lenins mausoleum. Kameror ej tillåtna
(f.ö. är halva röda torget avstängt och bevakat . kanske med tanke på
terrorister så vi får gå en omväg). Jag går för att lämna ryggsäck och
kamera på en inlämning - medan Roland går före in till Lenin. Inlämning ska
finnas söderut och jag hittar den efter diverse frågande. Stället saknar
skylt om effektförvaring, däremot en stor Pepsireklam. Upptäcker där att jag
inte har rubler - plånboken försvunnen. Vem kan ha tagit den? Den ende främmande
person jag varit nära är polisen som visiterade oss vid ingången till
mausoleet. Går till ingången och ber några ungdomar hälsa till en 65-åring
med skägg att hans kamrat inte kan komma in. Spejar efter Roland och går till
andra sidan Röda torget där folk kommer ut efter besök hos Lenin. Ser en som
liknar Roland och ropar men det är inte han. Går till
hotellet med dystra tankar, försvunnen Roland och försvunnen plånbok,
störst problem skaffa nytt körkort och spärra visakortet. När jag hämtar
nyckeln säger nyckelpigan att jag har något
att hämta på posten. Och där är min plånbok. Trots att jag inte ens minns
att jag hade den framme när vi köpte frimärken. Tack.
Roland
kommer småningom och vi går till Historiska museet i den vackra röda
tegelbyggnaden vid Röda torget. Fint museum men historien sträcker sig bara
till bronsåldern där. Finns inget museum för modern historia? Nej säger
personalen på historiska. Vi ser vid Revolutionstorget en intellektuell typ och
frågar samma sak och han talar om att det ligger nära Pusjkintorget och hette
förr Revolutionsmuseet. Går dit. Vi är nästan de enda besökarna där.
Intressanta affischer. dekret mm från 1900-talet. I källaren en utställning
kring Raisa Gorbatjova inkl. alla presenter hon fått vid statsbesök.
Roland
längtar till sängen men vi måste fördriva ett antal timmar innan nattåget går.
Vandrar åter Tverskaja ned till Röda torget och hotellet. Hejdas av vakt (det
finns oerhört många vakter överallt - på den lilla banken var det två) men
får komma in och sätter oss vid våningskaféet på fjärde våningen. Te
resp. kaffe och bröd med ost.
Föresten
glömde jag skriva att vi mitt på dagen tog metron till Park kulturi och där
intog en lunch på gatan med pirog för 5 rubel och öl och en kvinna som försökte
försörja sig på tombuteljer tingade våra tomma ölflaskor. Det är hjärtskärande
att se alla dessa som försöker överleva på att sälja något eller tigga.
Kvinnor med småbarn, en mor med dotter i rullstol osv. Vi tog linje 1 till
Kulturparken (som vi inte hittade) och cirkellinjen till Komsomolskaja med övergång
till linje 1 på vägen hem. Reklam på bussar och i tunnelbana - även där det
finns klassisk fin metrostation. På ett ställe fullt med flickor med
cigarettreklam. I undergången vid Manegeplatsen spelar en stråkvartett vacker
klassisk musik.
I
entrén till Rossija finns ungefär 60 enarmade banditer. Enorm biltrafik men
metron fullsatt
Foto:
Stalinarkitektur
Vid röda torget slåss en man och en kvinna och Roland hjälper den överfallne mannen att få tillbaka sin bag medan munken som står hela tiden vid porten med ett plakat tar hand om hans glasögon.
Foton (lånade): Några metrostationer i Moskva
 |
 |
 |
 |
| Komsomolskaya | Leninbiblioteket | Revolutionstorget | Nagatinskaya |
Det
finns ärliga människor i Moskva. Taxi från Rossia till Jarislavskajastationen
(där det finns 3 eller 4 olika järnvägsstationer och en metro). Ska kosta 300
rubel. Föraren röker medan ha kör men stänger snällt av radion på begäran.
Lång resa i tät trafik trots kort fågelvägen. Man kör 5 filer där det
finns 4. Vi har bara 500 Rubel. Ingen växel. Vänta säger chauffören, ska jag
växla. Han frågar på flera ställen utan resultat och försvinner småningom
helt. Jaja tanker vi, det var ju ett smart sätt men det drabbar ingen fattig
och vi accepterar priset. Men när vi senare går in i själva väntsalen (där
flera hundra människor väntat tålmodigt flera timmar) stöter vi på honom -
och han har letat efter oss för att lämna tillbaka. Han får extra mycket
dricks. Och vi som tror att alla i Ryssland bara är ute efter att luras.
Rolands
näsa rinner så förfärligt så vi tror att dassrullen inte ska räcka till.
På
detta tåg är sanitära zonen angiven som en timme från Moskva. Så långe måste
man hålla sig. Fast ur Roland rinner det ju hel tiden ur näsan sa han behöver
inte gå.
Torsdag 5 okt. Vi får sova bara till 4.30 . inte till 7.00 - i Kostroma
Ryssarna
äro icke väldigt
serviceinriktade. Kostroma är ändstation för tåget och igår kväll frågade
jag konduktören hur långe man får sova i Kostroma. I Sverige brukar man ju få
sova åtminstone till 7-tiden, även om tåget kommer in tidigare. Med hjälp av
avancerad mimik inkl ljudliga snarkningar fick vi fram verbet sova (spat) och
besked att vi kan sova till kl 7.
Kl 3.30 sätter passagerarna i kupén bredvid på radion med full styrka. Kl 4
kommer konduktören och tänder vår taklampa.
Kl 4.15 har Rolands snuva blivit tätare och han får Rinilspray. Därefter
deklamerar han högljutt Martin Ljungs och Tage Danielssons dialog om det lilla
barnet och traktorn.
Kl 4.30 lämnar andra passagerarna tåget och en städpatrull drar genom
korridoren.
Kl 4.35 kommer den rara lilla konduktören och säger att vi måste ut och förnekar
bestämt att man kan sova här till kl 7, Hon har tydligen menat att man kan
sova i 7 timmar om man somnar genast när man lämnar Moskva
I
väntsalen. En fin buffé är öppen och vi beställer te resp. kaffe. Samma
skitmusik i hela världen. Flickorna skruvar snällt ner den lite på begäran.
Det verkar mera nattklubb än frukostkafé och stället heter Avesta. Ute är
det mörkt och fullsatta bussar har redan börjat gå. Jag ser nu att det
faktiskt finns skylt om toa. Roland snorar. På andra våningen biljard öppen
12 till 6. Apotek finns i väntsalen. Rent och snyggt är det här.
Alexandra
hämtar med sjukhusets ambulans kl 7 som vi meddelat henne per telefon igår kväll.
Hon var förvånad över vår uppgift att man skulle kunna sova till 7. En
kraftigt alkoholpåverkad man bår upp viskorna. Stor frukost med Alexandra på
hotellet. Sedan läggs Roland i säng och sover hela förmiddagen. Stort hotell
med skröpligheter i rum men stilig matsal. Utsikt över Volga.
Foto: Med
kolleger i Kostroma
Åker
med Alexandra till chefen för hela regionens sjukvård, Valentin Kulkov. en
kraftig 45-åring, invärtesmedicinare. Får en linnetavla föreställande
gammalt varuhus i Kostroma av honom. Byter en del ord om allergin, sjukvården
och vår studie. Han är glad att Kostroma kommer att finnas med bland författarna
i kommande publikation. Sedan med landstingets personbil till klostret från
1500-talet. Mikael Fjodorovitj valdes till
tsar här 1613, om jag fattade rätt. Imponerande restaurerade fresker
och andra målningar och ikoner. Utställning om den siste tsaren och i annan
byggnad fjärilar och naturmuseum. Finns mycket vargar och björnar i Kostroma
regionen. Tittar även in i ett par andra kyrkor och ser centrala staden med
platsen för äldsta och näst äldsta kreml. Ser en Leninstaty. klassicistiska
byggnader, varuhus mm från sekelskiftet i speciell stil. Guiden talar mycket
elegant engelska, nästan som när John Cleese gör parodi på språket. Delvis
pärlor för svinen med mig som enda åhörare och med alltför många
historiska detaljer.
Tre
rätters lunch på hotellet med Alexandra och Roland som nu har feber och inte
är nöjd med sin svenske läkare. Sedan håller jag föredraget med ett
hundratal åhörare och lånad projektor som till en början inte funkar.
Alexandra tolkar allt jag säger och lägger till en del. En fråga om
tuggummiallergi efteråt. Sedan diskussion kring studien och allmänt om allergi
med Alexandra, lungchefen, en yngre allergolog och dottern Natalja som är
barnallergolog. TV-intervju utanför.
På
kvällen middag med Alexandra och Valentin som är en storrökande bilälskande
dragspelande sjukhuschef. Han vill gärna köra bil till Sverige. De är missnöjda
över att vi inte dricker tillräckligt med vodka. När Alexandra översätter
att han gärna ser att vi kommer hit och walk
together trodde jag de menade att vi skulle vandra i Kostromas omgivningar
men hon har tydligen menat work together,
dvs. flera framtida gemensamma studier.
Foto:
kolleger i Nerichta
Fredag 6 okt. Nerichta - landsortstad med historia
Vi
åker med Alexandra i bil till Nerichta. Gammal stad, grundad 1214 säger den
kvinnliga borgmästaren (Kostroma 1152). Nu 28000 inv och arbetslöshet pga.
nedlagd textilfabrikation. Av stadens 28000 invånare har bara 5000 arbete.
Stadsvapnet båt, Kostroma har haft saltgruva och salt i floden, berättar
Nadesjda, borgmåstaren. Här finns nunnekloster. Vi får av borgmåstarn ett ställ
med färgpennor med gummor på och häften om staden. Och hon får den sista av
de knivar jag har med mig. Sedan åker el går vi runt med museiföreståndaren
Ina och ser först stadsmuseet där Roland med erfarenhet från Bollaltebygget
blir mycket intresserad av gamla jordbruksredskap. bl.a. en plejel (slaga). Från
den moderna historien ser vi att 13000 män från staden var soldater i kriget
mot Nazityskland och 7500 stupade. En del hamnade i tyska koncentrationsläger.
Även 13 döda i Afghanistankriget och en i Tjetjenien. Från det belägrade
Leningrad kom 1500 barn och ett stort antal vuxna och inkvarterades och fick
skolgång i Nerechta. På textilfabriken här tillverkade man maskeringsnät och
uniformer för armen. Man möter ju överallt i Ryssland exempel på hur alla
familjer drabbades av kriget.
Guiden har haft kontakt med några av barnen som var här under kriget. Sedan
beser vi ett par kyrkor som restaurerats eller håller på att restaureras (förstördes
efter revolutionen) Väldigt påkostat arbete. Vi går upp i ett klocktorn och
ringer i klockorna som Ina själv samlat ihop pengar till. Vi besöker även ett
nunnekloster där den svartklädda föreståndarinnan visar sig vara en
byggnadsingenjör som själv medverkar i restaureringen. Vi tänder var sitt
ljus och Roland rusar uppför en kulle för att få evigt god hälsa (han är för
övrigt. ganska pigg idag för sin ålder tack
vare ryska läkarens medicin säger denne otacksamme reskamrat - kanske
en Döbelnsmedicin). Eftersom presenterna börjar ta slut ger jag Ina min extra
plånbok. obetydligt begagnad.
Betr
kyrkorna frågade vi hur stor andel av befolkningen som är religiös och går i
kyrkan. Ina hade själv undersökt saken i Nerechta och funnit 7 procent.
Sjukhuset
är 150 är gammalt och i mycket slitet skick. I tresalarna
ligger 5 personer. Ekonomin mycket svår. Inga pengar till nya apparater. Läkarna får
ibland inte ut någon lön på flera månader. I staden arbetslöshet pga. att
texturfabriken inte kan vara igång pga. brist på bomull (som ju nu måste
importeras från annat land) och även lin (pga. brist på olja och annat där
man odlar lin).
Foto:
sjungande sjukhusdirektör
På
sjukhuset drygt 300 platser. På BB föds 340 barn per är och ökande dödlighet
gör att nu 1000 personer dör årligen. Läkarna här arbetar 6 dgr per vecka.
Ofta utan lön. Hur överlever man?. Ja man har kanske en kolonilott med
potatis, morötter och gurka som man konserverar. Men jag bävar vid tanken på
att vi skulle överleva en vinter på bönorna från vår koloni i Halmstad. På
lungavdelningen ser vi en patient som får nebuliserad bronkdilaterare. Det
finns ett bronkoskop och en
oxygengenerator. Sjuksköterskorna har mössor som våra bagarmössor.
Journalerna skrivs för hand. Patientdata är endast namn och åldern, inte födelsedatum.
Nikolaj
som är sjukhunschef har en lön på 1800 rubel, alltså mycket hög, men även
han blev utan lön flera månader ibland. Han är ortoped och hans hustru
Natalja barnläkare (deras två
barn studerar medicin fattade jag i Jarislav och därmed extra omkostnader).
Alexandras ena dotter är läkare barnallergolog och en annan låser franska för
närvarande som au pair i Lyon. Vi bjuds på middag i sjukhusdirektörens rum.
inkl svamp som Valeri Smirnoff har plockat och äpple från Nataljas föräldrar.
Sedan sjunger vi svenska och ryska visor och Nikolaj spelar gitarr. Byter gåvor.
lämnar ryskspråkig sverigebok till Smirnoff (Alexandra skulle gärna vilja ha
en sådan) och får en chokladask av Nikolaj och Natalja Vanina Alla är glada
över att ha fått besök av människor från Halmstad - en stor ära för denna
by.
Staden
Nerechta ger vid ett ytligt betraktande intryck av att vara en förfärligt eländig
håla och är naturligtvis nersliten och utan reparationer på de flesta gamla
hus - men museivandringen ger oss en annan bild av denna intressanta
stad från 1214.
Åter
till Kostroma och nattåget. Tåget från Kostroma till Sankt Petersburg består
av bara 2 vagnar (fler kopplas på i Jarislav). I Nerechta långt uppehåll.
Ingen perrong. Gummor kommer långs spåret och säljer svamp, kålhuvud och äpplen.
När jag frågar om de har bröd frågar en konduktör om vi vill ha svart eller
vitt och går och skaffar! Det finns annars ingen mat att köpa på detta tåg -
bara te och kaffe. I kiosken i Nerechta finns dock en hel del. En skylt pekar
mot toa men jag kan inte hitta den.
Toa
på tågen är föga inbjudande och saknar toapapper. En ryss skulle knappast
kunna drömma om att en sovvagntoalett skulle kunna se ut som de gör i Sverige.
Roland
klagar över skogshushållningen i detta land. Utmed banan ligger utslängd
prima björkved som ingen tar tillvara - kan det vara vindfållen. En tår anas
nedför hans kind när han ser får vid banvallen och tänker på sitt hemman Körsveka
i Knäreds socken. Han får ta tillbaka när han ser att man på vissa ställen
kapat upp. Men mycket ligger och ruttnar säger han. Tåget går ryckigt och långsamt
från Kostroma och stannar vid många små stationer. Kor betar. Höstlöven är
gula.
I
Jarislav kopplas flera vagnar på kl 22. Stor nyrenoverad station om jag förstår
konduktören rätt. Det verkar vara 2 konduktörer i vår vagn. Roland ligger
och snarkar.
Lördag 7 okt. Med Sergejs familj i Sankt Petersburg - och förnyad nattlig muta
Disig
morgon och gula el avlövade tråd utanför
fönstret. Vi ser ett ganska lågt viltstängsel hela vägen. Tåget
stannar på flera småstationer bara någon halv minut. Roland ser höstackar
som inte är intagna och ondgör sig över detta men tycker sedan att det inte
var mycket att bråka om och att en bra höstack kan stå ute hela vintern så
det skriver vi inte ned.
Roland
har haft huvudvärk i natt och Panodil är slut så han får en Paraflex comp
och försäkran att detta är ett undermedel för huvudvärk.
Det
är mest skog och annan landsbygd vi ser, inte många tätorter. Roland sjunger
och deklamerar större delen av den svenska lyriken
Under
natten har jag utöver Rolands snarkningar hört att vissa bansträckor varit
skarvfria.
Strax
före Tocho (där det står många godståg och spåret delar sig) finns mycket
folk på fältet och Roland förmodar att de drar betor.
Dimma
och stora bangårdar före Sankt Petersburg. Sergej (som var musikledare med
dragspel när Agneta o jag läste ryska vid Djuny på 80-talet) och Zina möter
på Moskvastationen i Sankt Petersburg. Te och smörgås hemma hos dem på Galärgatan
(bytt namn från tidigare Röda gatan). Sliten liten lägenhet i hus från 1848
där familjen bor med 3 barn (Anna 19. Maria 16 och Arina 7) samt
mormor och en hund som var herrelös och valde Sergej samt en katt.
Storflickorna studerar
ekonomi på universitetet. De talar mycket bra engelska. Arina och Zina åker
med oss till Piskarjavakyrkogården med de flera hundratusen döda under de 900
dagarnas belägring. Man vill gråta när man läser den lilla flickan Tanjas
dagboksblad.
"I
dag dog min mamma"
"I dag dog min lilla syster"
Efter sex döda i hemmet står det:
"Alla har dött. Jag är ensam"
Senare dog även Tanja.
En
granne, arbetslös lastbilschaufför och rallyförare (som varit i Sverige) kör
oss. Arina otroligt pigg 8-åring
guidar mig på ryska "Det här är si o så arkitekt si o så..".
Sedan
snabbvandring i Eremitaget inkl alla franska målare och Picasso osv. Neva.
Palatstorget. Vandring på Nevskij med alla målare och karikatyrtecknare. Hämtar
resten av familjen och bjuder på middag på kinesrestaurang. Hemma hos Sergejs
efteråt sjunger vi "Vem kan segla" och ryska sånger med Sergej som
spelar piano med viss svårighet. Tittar på kort från Sergejs besök i Sverige
89. Roland gör hela tiden tokiga saker som får alla att skratta. Maria som jag
pratade med under middagen berättade att hon skriver själv både prosa och
dikt och sjunger egna sånger till gitarr. Zina är redaktör för en lokal tidning i stadsdelen. Roland lovar sända
en HP till henne. Anna som är stora flickan får lov att gå ut lördag kväll
men inte Maria. Vi har lämnat reflexer till flickorna, vitaminer och en bag med
vinterkläder. Lärt flickorna använda kompassen och lämnar den till dem -
Zima och Arina gick vilse i skogen i somras.
Rallyföraren
kör oss till Warsjawastationen där den elegantaste sovvagnen som vi hittills
haft väntar. Tvättställ i kupén, troligen ganska nybyggd. Emellertid inte så mycket
glädje av den. Kl 03.40 rycker ryska tullen upp dörren och vill se vår
tulldeklaration. Vi förklarar att vi inte fått någon sådan eftersom det inte
kom någon tullman i sovvagnen från Vilnius till Moskva. Möjligen anar vi en
glimt i den barske unge mannens öga när han hör detta. Vi får skriva en ny
dekl. Vi inser att hur vi än gör kommer det att kunna bli tokigt. Om vi
skriver allt vi har kommer han att förklara att vi inte har papper på att vi fört
in summan i landet och beslagtar den. Jag
deklarerar de 100 SEK som finns i säkerhetsväskan kring halsen och Roland
deklarerar resecheckarna han har. Tullmannen frågar
.- Är detta allt ni har? och vi bejakar detta. Han ber oss öppna våra väskor
och gräver lite. Funderar på färgpennorna från Nerechta men accepterar att
det inte är några dyrbara ikoner. Ber därefter få se innehållet i pengaväskan
och dessutom övriga plånböcker. Dessvärre har Roland där dels några rubel.
dels 1000 SEK. och jag har i plånboken några hundra rubel och 200 SEK. Nu är
det bara att hoppas att han inte begär kroppsvisitering och hittar maggördeln
med huvudkassan eller kuvertet i stora väskan med dollarna som ska till
klinikerna Tallinn och Tartu. Våra pyjamasar blir möjligen något svettiga.
Tullaren säger anklagande
- Jaså ni räknar inte rubel som valuta.
- Varför lurar ni mig. Det kan bli probleem att komma på nya besök i landet.
Men han är en vänlig man. Säger:
- Jag vill inte ställa till problem för eer, och tar.hand om alla pengarna och
går sin väg. Där tjänade han en dubbel rysk läkarmånadslön. Och vi undrar
om det finns en komplott bland tullarna
att inte visitera vid inresa och därigenom inte ge resenärerna tillfälle att
deklarera införd valuta.
Söndag 8 okt- Fina gamla hus i Tallinn
Kl
6 på morgonen står vi på en fin ganska ny station i Tallinn utan lokal
valuta. Taxi kör oss för SEK till Reval Express hotell, nybyggt och modernt
hotell med kortnycklar som även fordras för hissen. Nära hamnen och gamla
staden. Taxi i Tallinn rediga med skyltar och taxametrar, I Ryssland bilar utan
dyl. och varje resa inleds med en förhandling om priset.
Vi vandrar i den gamla staden mellan murarna och finner det mycket väl
restaurerat, bara ett fåtal hus är dåliga. Svårt att hitta bland krokiga
gator utan kompass el sol. I Domkirke är Pontus de la Gardie och några andra
svenskar begravda. Alexander Nevskijkatedralen och Tompea castle som är
regeringsbyggnad. Raekoja plats (Stadshustorget)Stadshuset med minaretliknande
torn. På vägen norrut till vårt hotell är strax utanför tornet Tjocka
Margareta ett monument över estoniakatastrofen. Roland har magknip när vi är
uppe i övre staden och vi går in på restaurang Katedral för toalettens
skull. Egentligen för elegant för
oss - men med svenska mått inte dyrare än en vanlig lunchrestaurang.
Jazzmusik. Medförd Imodium ordineras.
Förkylningen bra.
Fotot
från Ryskortodoxa kyrkan på Domberget
På
kvällen går vi på en film som vi trodde skulle vara bra men är en vanlig
skrikig hollywoodskit - om än stundom lite rolig. Före huvudfilmen enormt högljudd
reklamfilm bestående av stillbilder till dunkamusik. Reklam för en
skval-TV-station. Tyvärr kommer säkert den banala USA-kulturen att ta över i
Östeuropa liksom i väst.
Rolands
historia om italienaren som behövde sheet in his bed är roligare än filmen.
Spårvagnarna
är delade på mitten med 2 st 4-hjulsboggie. En del med reklam, en del utan.
Biljett kostar 10 estniska kronor. Finns även trådbussar.
I
alla de tre länder vi kunnat se TV har det varit samma eländiga blandning av
reklam med diverse skräp.
Måndag 9 okt. Privat polikliniksjukhus i Tallinn och buss till Tartu
Solen
går upp i väster tycks det - där hamnen är och havet ligger ju i väster.
Men hamninloppet är sådant att solen nog trots allt går upp i öster.
Fickdatorn ringer 2 timmar för tidigt - pga. felinställd hemstad.
Resan hade varit enklare om vi tagit färja via Stockholm t Tallinn el Klaipeda
inser vi. Går tydligen 2 olika från Tallinn. Vi upptäcker svenskt TV-program
på vår TV och får veta detaljer om striderna i Palestina-Israel.
Växlar
in mera estniska kronor vid hamnen.
Ludmilla hämtar oss kl 10 och hennes make kör oss i sin Mercedes till
polikliniksjukhuset. Det är ett stort ganska nybyggt sjukhus med endast öppenvård.
Nu privatiserat och ägs av 9 personer som arbetar på sjukhuset, inkl.
sjukhusdirektören som vi träffar. Vi ser artificiell saltgruva (se bild).
vattenmassage med slang och i bassäng. elektroterapi. bassäng och
laserbehandling på fysioteapiavd. Lab med mycket modern utrustning. Man använder
för IgE ett MAST-liknande system.
Foto:
Genomgång av resultaten med Ludmilla och Lea
Polikliniksjukhuset
har 141 läkare, såväl specialister som allmänpraktiker. Estlands största.
Startade 1986. Varje dag besök av 2600 patienter. Upptagningsområde 100000
personer men vem som helst kan söka här. Patienten betalar inget. om han har försäkring
och 90% av befolkningen har sådan. Akutfall går gratis för alla. Lönekostnader
70% av budgeten. Läkarlön 7000 - 8000 est kr per månad, sjuksköterska 4000.
Ersättningen från FK till sjukhuset delvis per capita, delvis per åtgärd.
Central registrering och ingen tidsbeställning. i entrén finns både optiker
och apotek. Journaler skrivs på dator.
Foto:
Artificiell saltgruva i Tallinn
Lea berättar att man äter blandningar av honung och pollen som
alternativterapi och även har blandningar av honung, eukalyptus och annat för
inhalation i bastun.
I
Tartu äter vi abborre med Lea på Werners restaurang. Vandrar i centrala staden
i skymningen, Något mindre restaurerat än i Tallinn kanske men det finns många
fina hus. Staty
Gustav II Adolf. När vi går förbi en
bokhandel ser vi en estnisk allergibok av Nils Eriksson.
Jag ber Roland titta noga så han kan intyga detta faktum – och jag
bedyrar att jag inte lagt
dit boken.
Uppsala
Maja (Uppsalahuset) litet gästhus med bara 5 rum och ingen nattpersonal. När
vi sitter och försöker hitta svenska nyheter på satellit-tv men bara hittar
reklamskräp ringer det på dörren och där står en dansk tjej med ryggsäck
och talar norska och undrar om hon kan få rum här. Hon är distriktsläkare
och antroposof och åker tåg genom många länder ("samlar länder")
men är jour på måndag. Vi lovar henne rum.
Foto:
Roland med Lea och Margret hittar estnisk bok av Nils E……
Akademiska
sjukhuset ligger söderut i ett parklandskap. Vi träffar på lungsjukhuset Leas
efterträdare, den rara Margret, som visar oss de olika avdelningarna.
På
avdelningen ser vi en man från Narva med HANÖ (den enda jag sett i hela mitt liv
tror jag), terapiresistent med buksmärtor och hudutslag. Man har inte råd med
Tranexan. Han hade just fått petidin.
Vi
träffar kollegan som sysslar med rökavvänjning. Hon berättar att rökningen
ökade efter frigörelsen till 52% hos mån och har sedan sjunkit 42% hos män
och 20% hos kvinnor. Unga kvinnor nu 30%. 2 dollar kostar ett paket men kan köpas
billigare. Lön minimum 4000. vanlig lön 5000-8000 estniska kronor.
På
barnsjukhuset ser vi först laboratoriet. Man gör cellseparering, IgG
subklasser bara för vetenskap. Man har dessutom både Magic Lite och UniCAP.
Halvår 250 total-IgE och 500 UniCAP. Total IgE vid reumatiska sjukdomar och
cancer.
Barnallergin:
öppenvård bara sedan något år, förut mer inneliggande. Man sköter alla
barnens lungsjkd och allergi. Team med lungläkare, öronläkare osv. Fyra läkare
för närvarande varav en heltid. 1500 barn med astma i regionen
Prevalens 6% hos småbarn, SPT med tyskt Allergopharma. Lite hyposens,
mest pollen och bi. Medicin som väst, hos några ekon problem. Ej PEF hemma,
kostar för mycket. Vid födoämnesallergi i regel ej perorala provokationer.
Vanliga allergier HDM och kackerlacka Bland pollen gräs vanligast. Honung används
mycket för hälsan. Choklad från
utlandet mer allergi än inhemsk - kanske
pga. Tillsatser, tror man. Inte ofta Lomudal numera. Man har kliniska studier
med Glaxo med flera. Ingen saltgruvebehndling här. Slutat med akupunktur.
Skvalmusik här och där i laboratorier och expeditioner
Vi
ser även ett separat polikliniksjukhus med specialister och även allmänläkare.
Läkarna arbetar både på poliklinik och sjukhus.
Allergiläkaren
som jag tidigare träffat på nordiska kongressen i Helsingfors hälsar vi på.
2000 besök per år. Har några hyposensfall. Gör SPT, inga provokationer. Vi
ser en patient som pricktestas med pos reaktion för gråbo.
På
polikliniksjukhuset modern fin restaurang i källaren. .I restaurangen står en
tv på.
Man
har central patientregistrering med moderna kölappar som på posten. Hela
sjukhuset ger intryck av nästan svensk standard.
Efter
besöket på sjukhusen går vi med Lea och tittar in i universitetsbiblioteket
och upp på domkyrkokullen med gamla prekliniska institutioner och astronomiskt
museiobservatorium. Höstlöven faller i den vackra parken.
I
Uppsala Maja är vi tydligen de enda gästerna. En kaffetermos står på bordet
i köket för oss. Vi avtalar med kvinnan som sköter stället att vi när vi lämnar
huset i morgon tar smörgås och juice ur kylskåpet och lämnar nycklarna på
bordet i hallen. Detta ställe som jag hittade via Internet är verkligen en
fullträff.
På kvällen middag hos Lea. Margret och hennes make, neurokirurg, som också talar svenska, hämtar oss. De har gjort äpplesaft av äpplen från trådgården och sommarstället.
Praks
bor i översta våningen i ett 5-våningshus. Vi får korv, kött och potatis och svamp som Margret hade
med sig. Man plockar mycket och många sorters svamp. Leas make är veterinär
och undervisar på veterinärinstitutet. Problem att allt högre andel av
studenterna är kvinnor som inte klarar att arbeta med stora djur.
Onsdag 11 okt. Buss till Lettland och färjan.
Snabbpåklädning
5.45 och brer några smörgåsar i köket. Troligen finns ytterligare 3 gäster
eftersom det är dukat för tre men vi har inte sett några. Lea väntar redan
med taxi 6.15. Bussen till Riga är en modern turistbuss med i radion estnisk
station med mest engelskspråkig skvalmusik som dock går att skruva ned vid den
egna platsen. Platsnumrerade biljetter. Vägen ganska bra om än inte av svensk
standard. Aningen kupigare terräng än mellan Tallinn och till Tartu. Vissa sträckor
helt jämn och fin väg. Bussen startade från Tartu 10 min försenad vilket gör
att vår tid i Riga för att hitta biljettkontor, köpa biljett och hitta
Lierpajabussen minskar från 20 till 10 minuter.
I
gränsstaden Valga gemensam estnisk och lettisk tullstation och vi får bara en
stämpel i passet. Järnvägen,
icke elektrifierad, passerar vi vid obevakad övergång. Ytterligare en obevakad
men med stopplikt.
Sedan
vi passerat över floden Gauja kommer vi på en motorväg sista biten fram till
Riga (vägen till Pskov i Ryssland). Riga stor stad med spårvagnar och trådbussar,
floden Daugava
Vi
kommer tidigare än angivet till Riga och hinner t.o.m. ätt
Vår
buss 11.50 till Liepaja också en modern buss med wc och här slipper vi
radiomusik och istället visas Madonna om Evita Peron på tv med svagt engelskt
tal som ej kan höras och rysk textning. Motorväg första biten. Skogar vars
gallring Roland inte kan klaga på. En gumma i schalett kommer mitt under resan
och kontrollerar biljetterna.
I
den lilla staden Saldus, där man bygger ett nytt stadscentrum, gör bussen 25
min uppehåll. Litet kafé finns och större stationsbyggnad med apotek och med
kiosk där veckotidningarna liknar dem man ser i en svensk, men med mera nakna
bröst. Roland förnekar att Marx sagt att man ska bygga slarvigt. Floden Venta
passeras vid Skrunda.
Jag
testar Rolands lyrikförråd genom att ta ett ord från varje bokstav i
alfabetet och han har något citat på allt.
Efter
Saldus blev det en film dubbad till ryska på tvn. Roland ser
- utan att förstå
något - att den är dålig.
Fördomsfull kamrat.
Kl
15.39 - cirkeln är sluten. Vi är tillbaka på busstationen i Liepaja. När vi
åker genom staden konstaterar vi att det är betydligt mindre restaurerat här
än i andra städer vi sett. På färjan
klättrar vi åter uppför branta trappor från lastbilsdäck. 18.30 lägger
fartyget ut, en halvtimme försenat. Missar vi bussen i Karlshamn.
Torsd 12 okt. Saknar tågplusguiden i Sverige
Enl
uppgifterna från transportören
skulle man vara framme i Karlshamn kl 10. Nu visar
det sig att vi inte ska vara där förrän 11. och då hinner vi inte med den förbindelse
Karlshamn-Kristianstad-Helsingborg-Halmstad som vi för länge sedan skaffat
biljetter till. Jag medför inte fullständiga tidtabeller och vi ska därför
ringa till SJ och först till Nummerupplysningen. Då visar sig mobiltelefonen
vara urladdad. Vad har vi för spänning i vägguttaget?. Roland skruvar isär sänglampan
så den går sönder (han påstår den var sönder innan) men där finns inga
voltuppgifter på den. Hittar annan lampa med 220 V. Ringer SJ som har en förbindelse
via Nässjö och en via Lund med ankomst till Halmstad vid 18-19-tiden. Vi
beslutar avvakta - kanske finns det en buss Kristianstad-Ängelholm som SJ inte
känner till.
Fortf
kl 9.30 inget land i sikte - men disigt väder. I natt en hel del rullande -- nu
lugnare. På toa luktar som förut mögel.
Jag
har tel nr till Elleholm som sålt färjeresan. Ringer dit för att få tel. nr
till taxin i Karlshamn - kanske hinner vi bussen 11.05. Torgny Elleholm erbjuder
sig komma och ta oss till bussen. kl 9.45 ser Roland något land i fjärran.
Vi kämpar med den tunga väskan (nu tyngre pga. choklad) nedför de branta
trapporna och kl 11.00 rusar vi över landgången nästan innan den är nedfälld
och håller på att få hjärtinfarkt
när vi via pass och tull förgäves letar efter blå minibuss.
Regnar gör det och svettiga är vi. 11.10 möter vi Elleholm och vi kör till
närmsta hällplatsen väster om Karlshamn - men bussen har tydligen redan
passerat.
På
avgångsstationen vid hamnen i Liepaja kan man köpa bussbiljett för 20 SEK
till en buss i Karlshamn som inte finns. Elleholm hoppas på ökad persontrafik
så man nästa år kan sätta in en färja med mera passagerarutrymme.
Vi
sitter på det obemannade öde resecentrumet i Karlshamn och äter kex och juice
och russin för att hålla gruppen
(Roland) på gott humör. Några telefonsamtal (tågplusguiden
finns tyvärr inte i min Psion5) ger vid handen att lämpligaste rutten är med
buss från Kristianstad till Båstad - men vi kommer ändå inte vara
hemma förrän
18.45.
Fint
tåg Kustpilen. Efter att ha lånat konduktörens tågtidtabell finner vi att
det är bättre att åka med det här tåget ända till Lund och därifrån ta
halmstadståget. I Vinslöv säger Roland "Så här ska en Björkskog se
ut".
När en man med enkätformulär från SJ dök upp trodde Roland ett skäckfyllt
ögonblick
att det rörde sig om tulldeklarationen.
Vi
kommer att ha drygt 2 timmar i Lund. Då kan vi hälsa på hos Wihls. Får inte
kontakt med dem. När vi går av tåget i Lund 14.15 hör vi att ett tåg ska gå
till Helsingborg 14.30. Dit åker vi tycker jag, så är man lite närmare
Halmstad, kanske hittar vi en kystlinjebuss där. När vi går nedför trappan
till plattform 6 går där en flicka som ska till Halmstad. Det går ett tåg
dit 14.20. Helt otroligt, inte en sekunds väntan i Lund Och vår ursprungliga
biljett accepteras av konduktörerna.
I
Helsingborg skiner solen över sundet. Likaså i Ängelholm. och Båstad. Hösten
har inte kommit lika långt här som i Baltikum.
I
Halmstad väntar Agneta med bilen. Och nästa dag får jag se barnbarnet som föddes
samma dag som vi åkte.