Ur dagboken vid besök hos Katarina i Berkeley januari 2002
Några alternativaktiviteter mm
Tisdag 15 januari
Extremnationalism frodas här. Ett förslag att flaggorna på brandbilarna här i staden skulle tas bort (av trafiksäkerhetsskäl) ledde till att borgmästaren fick hotbrev. Den enda parlamentsledamot som röstade mot bombningarna i Afghanistan har mordhotats.
Men det finns alternativa röster.
Onsdag 16 januari
Bland allt dåligt i detta land finner jag redan nu på morgonen ljusglimtar:
1. Den alternativa radiostationen KPFA i Berkeley som sänder viktiga nyheter och diskussioner
2. I Berkeley Daily Planetfinner jag att det är ett demonstrationståg mot bombningarna i Afghanistan i kväll. I samma tidning ser jag också att kommunfullmäktige ska besluta om 54000 dollar till ett bildelningsprojekt i Berkeley. I första hand blir det ett par ”VW bubbla”. Bakgrunden till satsning på bilpooler är parkeringsproblemen. Insats för en medlem blir 300 USD, månadskostnad 10 USD, timkostnad 2.5 USD och kostnad per mile (obs ej mil) 45 cent. Jag ser också att man utlyser en tävling i energihushållning och att kommunen uppmanar folk att skaffa kompost.
I de hemlösas tidning Street spirit som jag köper av en hemlös vid det kooperativa bageriet Cheese board läser jag att de miljöpartister som blev invalda i kommunfullmäktige i St Cruz svikit sitt program och inte försökt upphäva förbudet mot att sova utomhus för hemlösa. I St Cruz har 29 hemlösa dött. Var ska de sova?
Också en artikel om att Bush försöker mörklägga handlingar som avslöjar hur USA:s terrorism under Reagan och pappa Bush dödade 200 000 – 300 000 människor, mest indianer, i Centralamerika.
Lördag 19 januari
På alternativa radiokanalen hör jag frihetssånger från 60-talet med anledning av Martin Luther Kings födelsedag. som är helgdag.
Gick till ett möte om Kriget i Afghanistan i en kyrka. Utanför kyrkan köper jag ”News and letters”, en tidning för marxistisk humanism. Kyrkan fylls helt. Talen kommer småningom igång. Huvudtalare är tre journalister; Verna Avery Brown, Fariba Nawa, afghanska med amerikansk journlistutbildning, som fungerat som tolk för AP i Afghanistan, och Jeremy Scahill, journalist som bl.a. bevakade bombkriget mot Irak och Jugoslavien. Talen handlar mest om problemen med Pacifica, det oberoende radionätverket, där nu ett stort antal journalister varit i strejk pga att ledningen censurerat verksamheten. KPFA i Berkeley är en av stationerna, världens första lyssnarfinansierade radiostation. Talarna avbryts ständigt av applåder och högljudda bifallsrop. En burk skickas runt för insamling till radiostationen.
I kyrkan fick jag ett flygblad med information om en demonstration till förmån för den dödsdömde och sannolikt oskyldige Mumia Abu-Jamal
Tisdag 22 januari
I dagen BERKELEY DAILY PLANET är ett referat från mötet jag var på Vad jag förstår är Freee speech radio (FSR) den nationella delen och KPFA 94.1 FM den lokala stationen. Har i en bokhandel hittat Chomskys ”9-11”. Skriver en sammanfattning som underlag för ev. recension
Onsdag 23 januari
På KPFA 94.1 FM hör jag förre amerikanske justitieministern Ramsey Clarc säga att USA oftast uppträder som en jävla Rambo-stat som struntar i internationell lag och att behandlingen av fångarna på Guantanamo är helt olaglig.
I BERKELEY DAILY PLANET finns en insändare som argumenterar mot att USA ska legalisera tortyr! Jag visste inte att sådana planer fanns men fruktade det.
Jag går på kvällen till Berkeley North BART station (tunnelbanestation) där fredsvandringen ska utgår kl 19.30. Det finns två personer, som arrangerar vandringarna, när jag kommer. Dan, ung arkitekt och Klara, som undervisar i miljöfrågor. Småningom blir vi sammanlagt 12 personer, varav ungefär hälften äldre och hälften unga. Man har gjort en fin skärmutställning med fakta om kriget och terrorismen. Plakat som ”Not my president, not my war”. Jag bär en ”Bin Ladin har undkommit, men mer än 4000 oskyldiga offer”. Primitiva facklor i form av stearinljus i glasburk. Vi lunkar uppför University street. En hel del bilar följer uppmaningen ”Honk for peace” (tuta för fred) och en del fotgängare ler glatt. Ingen arg motdemonstrant ser jag. Vi vandrar ett stycke på Shattuck Avenue innan vi åter går tillbaka via University Str.
Fredag 24 januari
På kvällen möte med Helen Caldicott i 1st Congregational Church. Stor kyrka, gulvita väggar, i fonden orgelpipor och ett mosaikfönster. Ungefär 300 sittplatser fylls. I entren ”alternativa bord” med foldrar och märken och flygblad. Som under aktivare tider i alternativrörelsen i Halmstad ibland.
Helen Caldicott, barnläkare från Australien, mångårig kämpe mot kärnvapenupprustningen mm, är en charmant talare, engagerad, drastisk, med mycket kroppsspråk. Illustrerar missilerna och stjärnorna krig med armarna, pekar ibland på korset i fonden och påminner om vad Jesus har sagt till Bush.
Hon har startat en ny organisation som behöver pengar: Institute for common sense in the nuclear age (ICSNA) med experter från militär, vetenskap, medicin. politik osv. Finns på www.nuclearcommonsense.org
Söndag 27 januari
Går tillsammans med min dotter Katarina och dottersonen Felix i barnvagn i fredsmarschen som går varje söndag kl 15 runt sjön Lake Merritt. En svart medlem av County Council som kandiderar till borgmästarposten (demokrat) deltar och håller ett litet tal vid starten.. Dan och Klara, som jag träffade i onsdags är också här. Totalt drygt 40 med plakat bl.a. ”Thank you Barbara Lee” (den enda kongressledamot som röstade mot att ge Bush fria händer för bombningar. Hon är från Kalifornien – har hemsida www.house.gov/lee/). Jag bär plakatet ”Question the corporate media - Disclose war propaganda”. En deltagare har ett plakat med lista över olika länder som USA angripit. Vi vandrar i strålande sol men viss vinterkyla runt sjön, med joggare och kanadagäss till vänster och gator till höger. Drygt 10 % av bilarna tutar bifall, inte så dåligt för detta land. En del ropar hurra. Vi träffar på en prästklädd man som visar sig tala norska, är dock född och uppväxt i USA. Är diakon i en kyrka som mest sysslar med meditation. Han tyckte det var himmelrike när det visade sig att jag hade norsk choklad att bjuda på.
Måndag 28 januari
I dagens tidning ser jag att BART (tunnelbanan-pendeltåget) har ekonomiska problem. Vikande antal passagerare i samband med recessionen. Nye transportchef i Berkeley säger att han vill få invånarna att tänka på andra transportslag än egna bilen. Man diskuterar koldioxidproblemen och växthuseffekten. Det finns ett förslag i Kalifornien om åtgärder mot bilismens utsläpp men som motargument har förekommit att det är enligt federal lag förbjudet för delstater att lagstifta om bilars bensinförbrukning –.
Tisdag 29 januari
På NPR hör jag idag intervju med anhöriga till offer för attentaten 11 sept. som besökt Afghanistan och mött människor vars anhöriga dödats av amerikanska bomber. När de reste var media intresserade. När de kom tillbaka var nästan inga TV-kanaler eller tidningar som de kontaktade intresserade av att få höra deras erfarenheter. Några sa rent ur: ”Om ni ämnar berätta att USA har gjort något fel så är vi inte intresserade”. Jag är luttrad och inte förvånad när det gäller media.. En New York Times-fotograf tog en bild i Afghanistan men beskar den så bilden som publicerades i tidningen gav motsatt budskap mot kvinnans avsikt med resan. Medvetet eller olyckshändelse?
En kvinna berättade hur en afghansk kvinna som förlorat hela sin familj gått till amerikanska ambassaden för att lämna ett brev hon skrivit till Bush ”Ge dig iväg tiggare” sade man vid grinden
I dagens New York Times finns nästan en halvsida om Astrid Lindgren. En kolumnist liksom en ledare motiverar varför USA – om inte annat så av rent egoistiska skäl - bör betrakta fångarna på Kuba som Krigsfångar.
Onsdag 30 januari
I dagen BERKELEY DAILY PLANET läser jag att några anställda vid ett hotell blivit avskedade för att de delat ut flygblad från fackföreningen.
På kvällen går jag åter till Berkeley Norra BART för ”fackeltåget” – det är inte mycket till facklor de små ljusen. Vi är ikväll ungefär 15 deltagare inkl. 4 barn i 10-årsåldern som hela tiden skanderar högljutt och entusiastisk (från en sång):
“War
What
is it good for
Absolutely
nothing
Say
it again”
Osv
En del som vi passerar stämmer
in och flera visar tecken på uppskattning. Bara
en säger: We want war….
På Shattuk Avenue ligger en hemlös och sover i kölden på trottoaren. Några hemlösa sitter fortfarande och tigger.
Fredag 1 februari
På kvällen går jag till biografen på Shattuc nära Bankroft där man visar filmen Black Hawk down, som handlar om USA:s krigsinsats i Somalia. Vi är 7 personer som delar ut dels information om filmens chauvinistiska verklighetsförvanskning, dels små blad med web-adresser för mer information. Jag har på magen plakatet ”Disclose chauvinism and war propaganda”, och på ryggen ”Bin Laden still not found and 4000 innocent people killed”. I handen ”Feed the children, don´t bomb them”. Många tar emot flygbladen, en hel del säger uppskattande ord, några resonerar i god anda och bara en säger ”Kill them all”. Ett par anmäler intresse för att vara med i fortsatta demonstrationer (och blir entusiastiska över flygbladet ”Terrorism for dummies”.
Lördag 2 februari
I New York Times: Demonstranter samlas i New York mot det ekonomiska toppmötet. Reportage från demonstrationsföreberedelser och polisens förberedelser. Enronskandalen fortsätter. En bra artikel om dödade civila i Afghanistan.
I lokaltidningen ser jag att kommunen ska dela ut 200 cykelljus för att minska olyckorna och öka intresset för cykling. De få som cyklar här gör det ofta utan hjälm, ljus eller reflexer eller cykelbanor. Farligt liv.
På ”grönsakstorget” (Farmers Market) som är en avspärrad del av Center Street på lördagar kan man skriva brev till Bush mot kriget och köpa Black Panthers tidning.
En demokratifördel som USA har: fortfarande sitter telefon- och el-ledningar i luften. De många telefonstolparna är alternativrörelsens anslagstavlor.
När vi packade ihop efter biografdemonstrationen sade Klara ”Berätta för folk i Sverige att inte alla amerikaner är lika onda och dumma”. Därför skrev jag denna lilla dagbok.
Nils E Eriksson