Rapporten om grundvattenflödets inverkan på ett eventuellt djupförvar av använt kärnbränsle bygger på en förenklad principstudie. De antaganden som gjorts i samband med publicering av studien överdriver systematiskt de negativa effekterna, skriver Johan Anderson och Lars O Ericsson.
Fredagen den 4/1 fick ett inlägg i DN Debatt om lokalisering av ett djupförvar
för använt kärnbränsle stort genomslag i massmedierna. Debattartikeln
och påföljande nyhetsinslag i olika medier baserades utifrån
en då opublicerad rapport från Statens Kärnkraftinspektion
(SKI).
Vi har dock, liksom bland annat flera av artikelförfattarna, haft tillgång
till rapporten sedan början av december. Rapporten behandlar grundvattenflödets
regionala omsättning i svensk berggrund. I rapporten, av Clifford Voss
och Alden Provost, görs långtgående uttalanden om grundvattnets
in- och utströmningsområden och om hur ett djupförvar bör
lokaliseras i förhållande till kusten.
Inte en enda faktor
I april 2000 publicerade SKB rapporten Vilka krav ställer djupförvaret
på berget? Geovetenskapliga lämplighetsindikatorer och kriterier
för lokalisering och platsutvärdering (SKB Rapport R-00-15). Undertecknade
är medförfattare till SKB-rapporten.
För att en plats ska vara lämplig (säker) behöver flera
olika geovetenskapliga förhållanden råda. Om en plats är
lämplig eller olämplig kan inte avgöras av en enda faktor utan
är beroende av flera olika geologiska, hydrologiska, mekaniska och kemiska
egenskaper som vägs samman.
Strukturer styrs
I SKB:s rapport konstaterar vi bland annat att det principiellt borde vara en
fördel att förlägga ett slutförvar där grundvattnet
strömmar ner i berget, det vill säga till ett inströmningsområde.
Men vi konstaterar också att grundvattnets cirkulation i berget i hög
grad styrs av strukturer i berget (sprickor och sprickzoner) samt av lokala
höjdskillnader (topografin) med befintliga sjöar och vattendrag i
terrängen.
Läget i förhållande till kusten kommer dessutom att förändras
på grund av landhöjning och kommande istider.
Det kommer enligt vårt synsätt sannolikt aldrig att vara möjligt
att bevisa att grundvattnet från en viss plats följer strömningsvägar
med längder av tiotals kilometer eller mer i berggrunden med strömningstider
på tiotusentals år.
Obevisade utgångspunkter
Förvarets säkerhet måste bygga på andra, mer enkelt påvisbara
förhållanden som till exempel mekanisk stabilitet, en grundvattensammansättning
som gör att förvarskapslarna inte korroderar ("rostar")
och en låg vattengenomsläpplighet.
@3a text:Rapporten av Voss och Provost är en principstudie som bygger på
ett antal obevisade och förutsatta utgångspunkter. I rapporten konstaterar
författarna också att studien "främst ska betraktas som
en demonstration av tekniker och begrepp relaterade till inströmningsområdesberoende
lokalisering av slutförvar" (vår översättning).
I rapportens inledning och slutsatser tycks dock författarna "glömma
bort" denna invändning. Man för dessutom ett vilseledande resonemang
om betydelsen av flödeslängd, flödestid och flödesvolym.
De är alla aspekter av samma sak, inte oberoende samverkande faktorer.
Stämmer inte
Voss och Provosts antaganden innebär i korthet att berget beskrivs som
homogent och att vattengenomsläppligheten är konstant med djupet,
vilket inte överensstämmer med mätdata från berggrunden.
Sprickzoner ingår ej i beräkningsmodellerna utan de generaliseras
genom att ge berget högre vattengenomsläpplighet i vertikal riktning
än i horisontell riktning.
Beräkningarna har utförts med en grov datormodell som täcker
hela östra Småland. Detta gör att alla detaljer i topografin
med mindre sjöar och vattendrag försvinner. De antaganden som Voss
och Provost gör är troligen nödvändiga för att få
plats med hela östra Småland i den förenkling som datormodelleringen
utgör, men de leder alla systematiskt till att betydelsen av regional strömning
överdrivs. Lokala sprickzoner och lokal topografi beskrivs inte på
ett rimligt sätt.
Vår egen erfarenhet, som bygger på SKB:s omfattande mätningar
och på andra datorsimuleringar över mindre områden med mycket
högre geometrisk upplösning, tyder på att grundvattenströmning
i regel sker i cirkulationssystem som styrs av lokala sprickzoner och att strömningsvägarna
kan bli relativt korta även i inlandslägen.
Detta leder till att berggrundens strukturer är oerhört betydelsefulla
för grundvattnets strömningsvägar och att platsundersökningar
behövs för att ta reda på de faktiska förhållandena.
Begränsad fråga
Voss och Provosts rapport riktar in sig på en begränsad fråga
som har viss betydelse för säkerheten, men nämner inte att andra
lokaliseringsfaktorer är långt viktigare för förvarets
säkerhet. Rapporten bygger på en förenklad principstudie, vilket
även författarna påpekar, dock ej i rapportens sammanfattning,
inledning eller slutsatsdel.
Gjorda antaganden överdriver systematiskt de effekter författarna
söker visa. Vi vill med detta inlägg framhålla att uppmärksamheten
kring rapporten och inlägget i DN Debatt nått orimliga proportioner.
Johan Andersson
Adjungerad professor vid Geologiska institutionen, Chalmers tekniska högskola
Lars O Ericsson
Biträdande professor i geologi
Chalmers tekniska högskola
UNT 11/1 2002