En debatt om eventuella terroraktioner mot kärnkraftverk i Sverige lyser med sin frånvaro, enligt Kjell Andersson, tidigare informationschef på centerpartiet och chefredaktör för centerpartiets medlemstidning Focus.

Risken för nukleär terrorism har behandlats vid en stor konferens i Wienarrangerad av IAEA. Frågan har också rönt mycket stor uppmärksamhet i internationella media, och uppmärksammats i stora nyhetsmagasin som Newsweek och der Spiegel. Den svenska kärnkraftsinspektionen har medgett att reaktorerna inte är byggda för att klara störtande stora civilflygplan. I Sverige förs ingen debatt om detta och trots att frågan om kärnkraftens risker fått en helt ny dimension efter den 11 september har ingen ännu dragit den självklara politiska slutsatsen: Barsebäck 2 måste avvecklas snabbare än planerat. Det är helt oansvarigt att låta en kärnkraftsreaktor fortsätta driften med det läge Barsebäck har, en och en halv mil från Kastrup och mitt i en storstads- och huvudstadsregion med 2,5 miljon invånare. Istället har statsministern antytt att stängningen av Barsebäck 2 kan fördröjas. Det är en orimlig hållning.

Den totala koncentrationen på mjältbrand gör att vi riskerar att inte Nog förebereda oss för andra angrepp från organiserad internationell terrorism. För egen del har jag blivit allt mer oroad av risken för nukleära angrepp. Dessa har tonats ner i debatten eftersom man ansett att de kräver stora ekonomiska och tekniska resurser. Att terroristerna just nu opererar med biologiska vapen tycks också bekräfta att nukleära vapen och terrormetoder anses vara mindre effektiva. Det är möjligen sant när det gäller den typ av nukleär terrorism som vi för det mesta hittills föreställt oss. Det handlar då om aktioner där terrorister skaffat sig tillgång till nukleärt material (plutonium, anrikat uran, radioaktivt cesium) och därefter endera lyckas tillverka en enkel "smutsig bomb" eller hotar med att man har en sådan eller sprider nukleärt material, alternativt hotar med att göra detta. Sådan terrorism har beskrivits i många sammanhang, men såvitt jag vet inte kommit till utförande. Möjligen med undantag för ett försök utfört av tjetjenska sabotörer i Moskva 1993, då man placerade ut radioaktivt cesium i en park.

Nu har emellertid angreppen på World Trade Center och Pentagon visat oss på en möjlig ny form av nukleär terrorism. På samma sätt som man kan flyga ett fulltankat jumbojetplan rätt in i en skyskrapa kan man naturligtvis flyga ett fullastat jumbojetplan rätt in i ett kärnkraftverk. Följden skulle bli dels en direkt mekanisk påverkan, som skulle kunna slå sönder inneslutningen runt reaktorn, dels en omfattande brand som skulle kunna slå ut kyl- och nödkylsystemen och direkt förorsaka en härdsmälta. I alla händelser skulle branden säkert slå ut kraftverkets elproduktion för lång tid.

Klarar inte

Det påstås ibland från kärnkraftsexperter att reaktorerna är byggda för att klara även störtande flygplan. Vad jag förstått utgår man då från följande fall: ett störtande stridsflygplan på 20 ton med en hastighet på drygt 200 meter i sekunden som direkt påverkar 7 kvadratmeter av betongtaket på reaktorn. Det ska jämföras med att en fullastad Boeing 767 har en maxstartvikt på 275 ton. Och en stor mängd lättantändligt flygbränsle. En talesman för IAEA konstaterade redan 17 september att det inte är mycket man kan göra om en fulltankad jumbo kraschar in i en kärnkraftsanläggning:
- Det är helt klart att konstruktionen inte är avsedd för det. Svenska Statens Kärnkraftsinspektion har gjort liknande konstateranden: "ett svenskt kärnkraftverk skulle inte klara en självmordsattack av den typ som inträffade i USA."

En sak är säker. Den omedelbara psykologiska effekten av en attack skulle bli enorm. Tänk er scenariot att en sådan händelse inträffar vid Barsebäck eller vid någon annan reaktor som ligger nära stora befolkningscentra! Miljontalsmänniskor skulle direkt kunna se den tjocka svarta rökpelaren stiga upp frånkärnkraftverket, samtidigt som de skulle ha samma bild i direktsändning hemma i vardags rummet via tv. Bilden av det brinnande kärnkraftverket skulle skapa omedelbar panik och leda till att hundratusentals eller miljontals människor skulle försöka fly hals över huvud för att undvika det radioaktiva moln som alla då skulle räkna med.

Om det därefter inträffar en härdsmälta och en fullgången katastrof av Tjernobyltyp skull de ekonomiska affekterna bli enorma med omfattande radioaktiv beläggning av tättbefolkade områden, akuta och senare sjukdomsfall, kontaminering av hundratusentals hektar bördig åkermark och oöverblickbara ekonomiska effekter.

Man måste räkna med att en terroristgrupp skulle välja någon eller några av strategiskt "bäst" belägna kärnkraftverken, i USA och EU-området. Det finns fortfarande ett antal i nordöstra USA, t ex Three Mile Island i närheten av Philadelphia och Washington eller Indian Point strax norr om New York. I Europaskulle reaktorer som Brokdorf, Stade, Brunsbüttel och Krümmel runt Hamburg kunna vara tänkbara kandidater, eller varför inte Barsebäck, världens sämst belägna kärnkraftverk alldeles intill huvudstaden Köpenhamn.

Lätt att hitta

Att lokalisera kärnkraftverken är ingen stor svårighet för en självmordspilot. Det är nog lika lätt som att hitta World Trade Center och Pentagon. Kärnkraftverken hör till industrilandskapets mest synliga komponenter.

Till skillnad från många andra uppskattningar av risken för en härdsmälta i ettkärnkraftverk rör det sig här inte om en "restrisk" eller en ytterst osannolikhändelse orsakad av tekniska ofullkomligheter eller felhandlande av personalen. Här handlar det om ett ytterst påtaglig och redan på ett fasansfullt sättdemonstrerad risk. Den typ av människor som är beredda att kallblodigt köra enjumbojet in i ett kontorskomplex där det arbetar och vistas 50 000 oskyldiga människor är givetvis även i stånd att "spränga" ett kärnkraftverk med hjälp av ett fulltankat flygplan. Vi kan inte värdera risken i matematiska sannolikhetstal, men vi vet efter den11 september att detta scenario är fulltmöjligt.

Ett förslag som förts fram, bland annat av tyska kristdemokratiska politiker, är att stationera luftvärn runt reaktorerna. Man skulle då kunna skjuta ner annalkande civilflyg, som ser ut att vara på väg mot reaktorn. Det är knappast en möjlig lösning, och skulle kunna leda till att man "för säkerhets skull" skjuter ner helt oskyldiga flygplan, som bara råkat komma ur kurs. I USA har man infört flygförbud inom 18,5 kilometer runt varje kärnkraftverk. Kastrup hamnar med nöd och näppe utanför en sådan skyddszon kring Barsebäck, men en stor del av in- och utflygningen skulle hamna inom ett sådant riskavstånd.

Ett terrorangrepp av den här typen kräver relativt liten insats men effekten blir fullständigt förödande, medicinskt, politiskt och ekonomiskt. Den tyska veckotidningen der Spiegel talar om att ett angrepp på en tysk reaktor, tillskillnad från Tjernobylolyckans trots allt regionala effekter, skulle kunna leda till en total kollaps i hela den tyska ekonomin, förutom att flera miljonermänniskor skulle kunna drabbas av strålskador i detta tättbefolkade land. I Tyskland har därför kraven på en mycket snabb kärnkraftsavveckling blivit merhögljudda efter den 11 september.

I Sverige finns ingen debatt alls om detta nya hot. Istället ägnar sig Göran Persson och regeringen åt att på olika sätt försöka skjuta på avvecklingen av den andra reaktorn i Barsebäck. Vi borde istället, parallellt med att vi analyserar pulver som påstås vara mjältbrand, bereda oss på och analysera det som skulle vara den ultimata terroraktionen? Och framför allt bör vi stänga Barsebäck 2 så snabbt som möjligt.

Kjell Andersson