020104

DN DEBATT/FREDAG

Opublicerad expertrapport om slutförvaring av
atomsopor:
"Sämsta platserna har valts"
Svensk kärnbränslehantering (SKB) vill inleda
provborrningar för framtida slutförvaring av
kärnavfall i Tierp, Östhammar och Oskarshamn. De tre
platserna har de sämsta förutsättningarna när det
gäller långsiktig säkerhet och skydd av miljön. Det
visar en ännu inte publicerad rapport från Statens
kärnkraft- inspektion. Den är gjord av två
världsledande grundvattenexperter i USA. De har
utifrån grundvattnets strömningsmönster värderat
alternativa platser för kärnavfallsförvaring. Deras
slutsats är att sämsta möjliga val är platser nära
kuster, som de tre nu aktuella orterna. Där är
riskerna störst för radioaktiva utsläpp om
kärnavfallskapslarna börjar läcka.

--------------------------------------------------------------------------------


SKRIV!
Vad tycker du om dagens debattartikel?

I år planerar kärnkraftsindustrins avfallsbolag, SKB
AB, att inleda provborrningar för ett framtida
slutförvar av kärnavfall. Bolaget har föreslagit tre
platser, Tierp, Östhammar och Oskarshamn, för
provborrningar.

Samtliga platser är utvalda utifrån industriella
intressen och politisk acceptans. Långsiktig säkerhet
och miljöhänsyn har inte varit avgörande för valet.
Bolagets beteende liknar mannen med den borttappade
nyckeln - som i stället för att leta i det mörka
buskage där han tappade nyckeln letar under gatlyktan,
eftersom det är lättast att leta där. Anledningen är
att SKB AB inte har ambitionen att hitta maximalt
säker berggrund, utan nöjer sig med vad bolaget kallar
"tillräckligt bra berg".

SKB AB värjer sig mot kritiken mot valet av
provborrningsplatser med argumentet att det inte är
möjligt att uttala sig om långsiktig säkerhet innan
man provborrat. En ännu icke publicerad expertrapport
från Statens kärnkraftinspektion, SKI, visar att denna
argumentering inte är korrekt. Rapporten visar i
stället att SKB AB:s val av provborrningsplatser är
bland de sämsta möjliga då det gäller långsiktig
säkerhet och skyddet av miljön.

Studien är utförd av Clifford Voss och Alden Provost,
världsledande grundvattenexperter vid US Geological
Survey, på uppdrag av SKI. Avsikten med rapporten är
att visa hur datamodellering kan användas för att med
utgångspunkt i grundvattnets strömningsmönster värdera
alternativa platser för kärnavfallsförvaring.

Rapporten visar på tre faktorer som alla har betydelse
för den geohydrologiska barriärens funktion, och
därigenom den långsiktiga säkerheten: flödestid,
flödeslängd och flödesvolym. Det är med andra ord av
avgörande betydelse vid ett läckage från
kärnavfallskapslarna att det tar lång tid för
förorenat grundvatten att nå markytan och att det är
lång transportväg för vattnet så att radioaktiva ämnen
möter en stor bergyta som de kan fastna på.

Forskningsresultaten är entydiga: en lokalisering till
inlandet och ett så kallat inströmningsområde har
stora säkerhetsmässiga fördelar. Enligt rapporten
finns det inte några tillförlitliga modeller för att
borra och mäta sig fram till den optimala platsen med
tanke på vattenflödet. Men bästa val av plats är där
inströmning sker till djupa, regionala
grundvattenströmmar och sämsta plats är alltid
kustnära platser med kort flödestid, kort flödeslängd
och låg flödesvolym.

Statens strålskyddsinstitut, SSI, har redan tidigare
ställt sig frågande till om den plats som bäst kan
förväntas uppfylla kriterierna för långsiktig säkerhet
verkligen ingår bland de tre platser som SKB AB har
föreslagit för provborrning. Efter rapporten från Voss
och Provost har man fått svar. Alla de valda platserna
ligger kustnära och har de sämsta förutsättningarna
att bäst möta kravet på långsiktig säkerhet. Oberoende
av vilken syn man har på kärnkraften, är det av
största vikt att kärnavfallet hanteras på säkrast
möjliga sätt när det bland annat gäller val av teknisk
metod, inkapsling och val av plats.

Den dag kärnavfallskapslar går sönder kommer
grundvattenförhållandena vid slutförvaret att vara en
av de viktigaste faktorerna som avgör hur lång tid det
tar innan radioaktiva ämnen når den omgivande miljön.
Tidigare studier har visat att variationen mellan
olika platser är stor. Vissa områden ger flödestider
ner mot endast ett tiotal år, andra upp emot mellan 50
000-500 000 år. Det kan därför tyckas självklart att
lokaliseringsprocessen ska utformas så att
provborrningar inleds på platser som har de bästa
förutsättningarna att leva upp till säkerhetskraven.

Så är dock inte fallet i dag. SKB AB har tilllåtits
att själva fastställa kriterierna för hur
lokaliseringsprocessen ska gå till och har då valt
minsta motståndets lag. Med ett stort
informationsövertag försöker bolaget att i ett fåtal
kustnära kärnkraftskommuner skapa politisk acceptans
för projektet och få dem att tro att de är lämpligast
för ett kärnavfalls-lager. Genom särintressets
information har kommunerna pådyvlats ett ansvar för
kärnkraftsindustrins avfall.

Ännu har dock inte borrarna satts i backen och det går
fortfarande att för- ändra lokaliseringsprocessen till
det bättre. Om vi vill att maximal långsiktig säkerhet
skall gälla för valet av plats, kan inte SKB AB ensamt
ansvara för lokaliseringsprocessen. Bolagets och
kärnkraftsindustrins företagsintressen skiljer sig
oundvikligen från samhällets och innefattar inte det
demokratiska ansvaret för en av de svåraste tekniska
frågor som vi har att lösa.

En förnyad lokaliseringsprocess, med ett brett
deltagande och där samhällets intressen är styrande,
är nödvändig för att på bästa möjliga sätt hantera
landets kärnavfall. Allt annat vore ansvarslöst och
ett svek inte bara mot framtida generationer, utan
också mot miljön och mot den kommun som kommer att
härbärgera ett avfall som är farligt i 100 000-tals
år.

 

Olov Holmstrand, adjungerad professor geohydrologisk
miljöteknik, Chalmers; Allan Rodhe, professor i
hydrologi, Uppsala universitet; Lennart J Lund-qvist,
professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet;
Jenny Lundström, styrelseledamot, Naturvårdsverket;
Helena Nordström, ordförande, Naturskyddsföreningen
Uppsala län; Kenneth Gunnarsson, ordförande,
SOS-Tierp; Sune Klippmark, Mehedeby-Orrskogsgruppen;
Bertil Alm, ordförande, Opinionsgruppen för säker
slutförvaring, Östhammar; Marga Boustedt, ordförande,
SOS-Älvkarleby