Tre fackförbundsordförande föreslår: "Bygg ut kärnkraften"

Brist på elkraft kan snart bli ett allvarligt problem.
Energipolitiken är inriktad på att avveckla
kärnkraften, som i dag står för hälften av
elproduktionen. De alternativa energikällorna
utvecklas inte i tillräckligt snabb takt. Naturgas kan
vara en möjlighet att ersätta kärnkraften. En annan
väg är att fortsätta använda de fullt fungerande
kärnkraftverk vi har, eller att bygga ny kärnkraft.
Forskningen bör tas upp igen för att hitta en säker
klyvningsteknik för framtiden, skriver
fackförbundsordförandena Sven-Olof Arbestål, Seko,
Malte Eriksson, Grafikerna och Alf Norberg,
Elektrikerförbundet.

--------------------------------------------------------------------------------


SKRIV!
Vad tycker du om dagens debattartikel?

Det moderna Sverige har gjort sig skrämmande beroende
av en jämn tillgång på elektricitet. Det är
sannerligen inte lätt att tänka bort det som strömmar
ut genom våra två hål i väggen. I hemmen får vi värme
och ljus tack vare elen. Vi förenklar tandborstning
och rakning med hjälp av eldrivna apparater, för att
inte tala om radio, teve, video, pc eller symaskin.
Eller tänk bort en pålitlig elförsörjning på
arbetsplatserna och de dramatiska effekter detta
skulle få för produktion och sysselsättning. Detta
gäller såväl den elintensiva pappersindustrin som det
lilla teknikintensiva IT-företaget. Det är svårt att
tänka sig hur vardagen skulle te sig utan elen.

Vårt välstånd grundar sig på rika naturtillgångar och
en konkurrenskraftig industri. Tack vare en god
tillgång till billig energi i form av el från
vattenkraft och andra källor har vi kunnat utveckla
Sverige till ett välfärdssamhälle med hög
sysselsättning och god levnadsstandard. Vi har också
kunnat göra det utan alltför grava konsekvenser för
miljön och framtiden.

Det är nu sex år sedan elmarknaden fick ett regelverk
som införde fri konkurrens för i princip all
elproduktion och handel med el. Strax efter fastslog
Sveriges riksdag den energipolitik som ska ge oss ett
ekonomiskt och ekologiskt uthålligt energisystem. En
del i detta är ju som bekant avvecklingen av
kärnkraften. Den första reaktorn i Barsebäck är
avställd och enligt den bedömning som nyligen gjorts
kommer villkoren för avveckling av den andra reaktorn
i Barsebäck att vara uppfyllda före utgången av 2003.

Mönstren börjar bli tydliga. Vi har nu en rimlig
tidsperiod att basera våra erfarenheter på. Våra
medlemmar inom energisektorn har gjort sina speciella
erfarenheter. Vissa av dessa erfarenheter gör oss
djupt bekymrade:

Resultaten så här långt pekar mot en utveckling som ur
facklig synvinkel är oacceptabel. Utarmat
arbetsinnehåll, hård press på att utarma
kollektivavtalen, arbetsmiljöer som inte bara orsakar
sjukfrånvaro och utbrändhet utan också äventyrar
säkerheten för de anställda. Allvarliga olycksfall har
länge, tack och lov, varit få. Men vi kan inte längre
blunda för att det ser ut som om en ökning är på gång.
De anställda pressas att ta allt större risker i
arbetet.

Ett annat problem som kommit som en konsekvens av
förändringarna på marknaden är att "förgubbningen"
blivit tydlig i branschen. Det stora flertalet av
elmontörerna är i dag över 50 år. Samtidigt är
nyrekryteringen närmast obefintlig. Beredskapen för
framtiden är undermålig. Behovet av yrkeskunnigt folk
är - inte minst av säkerhetsskäl - extra viktigt i
energibranschen.

Ett annat oroväckande problem på elmarknaden är
bristen på konkurrens. Konkurrensen på elmarknaden
skulle ge oss konsumenter lägre elpriser. Men hindren
för hushållen att tillgodogöra sig detta har varit
många. Även om statsmakterna nu försökt underlätta
leverantörsbyten finns inte någon vilja hos
elföretagen att medverka till detta. Det vi har sett
är att de tre stora giganterna på den svenska
elmarknaden - Vattenfall, Sydkraft och Birka
Energi/Fortum - mer ägnar sig åt att försöka motarbeta
ökad konkurrens än att utveckla system som gynnar
kunderna.

Låga elpriser är tilltalande för alla. Men vi kan inte
helt bortse från att detta också har en långsiktig
påverkan på branschens vilja till investeringar i ny
kraftproduktion samt forskning och utveckling.

Vi är allvarligt bekymrade för den långsiktiga
försörjningen av el. Av alla prognoser att döma kommer
efterfrågan att öka. Redan nu finns flaskhalsar vid
extrema situationer. En rejäl köldknäpp och den
nuvarande effekten räcker inte till. Ingen har numera
något tydligt och tillräckligt ansvar för
reservkraften, varken företag eller ansvarig
myndighet. Import kan visserligen utjämna, men på sikt
finns det risk för att inga av de länder vi importerar
från har särskilt mycket över att exportera.

Det vi ser är tecken på allvarliga problem i en rätt
nära framtid. Ökad efterfrågan, ingen nyproduktion och
beslut som snarast pekar på att den kraft vi har
utnyttjas allt mindre. Vi frågar oss nu varifrån den
nya kraften ska komma. Den som vi måste ha för att
behålla konkurrenskraft, sysselsättning och välstånd.

Ser vi någon möjlighet i att bygga ut den storskaliga
vattenkraften? Knappast. De fyra outbyggda älvarna är
skyddade. Dessutom skulle det regelverk som finns
kring sådana utbyggnader innebära att inget bygge
kommer i gång förrän om åtskilliga år. Kommer
satsningarna på alternativa förnyelsebara energikällor
att inom överskådlig tid ge ett tillräckligt
tillskott? Den rimligaste bedömningen är: bara
marginellt.

Att göra sig beroende av kol och olja är otänkbart.
Framför allt strider det mot den miljöpolitik och de
åtaganden vi har vad gäller klimaträddande åtgärder.

Som vi ser det finns det på medellång sikt bara två
alternativ kvar. En satsning på naturgasanvändning är
ett alternativ som kan stå till buds som ersättning
för kärnkraften. Det andra alternativet är att göra en
omvärdering av en fortsatt användning av de fullt
fungerande kärnkraftverk vi har, och eventuellt bygga
nytt. Åtminstone borde forskning upptas igen för att
hitta säker klyvningsteknik för framtiden. Ett sådant
ställningstagande skulle givetvis få omfattande
politiska konsekvenser. Men vi kan notera den
diskussion som förs i Finland om att bygga ny
kärnkraft. Kanske det vore ett alternativ?

Den rådande energipolitiken har som inriktning att
avveckla den energikälla som just nu står för hälften
av vår elproduktion, nämligen kärnkraften. Takten i
utvecklandet av alternativa energikällor är inte
tillräckligt hög för att garantera elförsörjningen
under överskådlig tid. Samtidigt kan vi se tydliga
politiska blockeringar i såväl regeringskansliet som i
riksdagen för en realistisk politik för utbyggnad av
ny elproduktion. Vi anser att det är hög tid att ta
problemen på allvar!

Sven-Olof Arbestål
Malte Eriksson
Alf Norberg