DN 7/1-02

Från: www.dn.se

Strålningsolyckan

En behållare från det svenska kärnteknikföretaget
Studsvik har läckt radioaktiva ämnen. Myndigheter i
Sverige och USA letar efter personer som kan ha
utsatts för farlig strålning, men inget tyder på att
den läckte i Sverige. Händelsen är den allvarligaste
strålningsincidenten hittills i Sverige.

Inga tecken på läckage i Sverige

Av Pernilla Anth
......................(forts!)

DN 020107

Värsta incidenten i svensk historia

Anders Hellberg

Incidenten med den läckande behållaren från Studsvik
klassas som en trea på den internationella
Ines-skalan. Det är en unik klassning - Sverige har
aldrig haft en strålningsincident som klassats så
högt.

De senaste tio åren har Sverige endast haft åtta
incidenter som klassats som tvåor, en "händelse" till
skillnad från en trea som är en "allvarlig händelse".

Det är Kärnkraftinspektionen, SKI, som står för
klassningen av incidenter som har med strålning och
kärnkraft att göra. Ines-koordinator på SKI är Lars
Rask:

- Från början ansåg vi att den här incidenten var att
betrakta som en tvåa, men i och med att det stod klart
att människor här hade riskerat att utsättas för akuta
strålskador, så var det en självklarhet att gradera
upp till en trea, säger Rask.

- Om någon hade omkommit till följd av strålningen
hade klassningen i stället varit en fyra - "en olycka
utan betydande risk för omgivningen".

Alla incidenter som får en klassning på Ines-skalan -
International nuclear event scale - rapporteras till
FN:s atomenergiorgan IAEA i Wien.

- Vi väntade så länge som möjligt under måndagen innan
vi vid 13-tiden skickade rapporten om den här
incidenten till Iaea, säger Rask.

Rent praktiskt har Ines-klassningen ingen betydelse.
Det är inte så att en viss klassning tvingar fram
vissa typer av åtgärder:

- Den är framför allt till för information mellan
medlemsländerna i Iaea och för att allmänhet och
medier ska få veta vad som hänt och hur allvarligt det
är, säger Lars Rask.

De följder som en rapport till Iaea kan få är att
andra kärnkraftmyndigheter hör av sig för att få veta
om deras länder kan ha någon nytta av informationen.

En av de allvarligaste incidenterna i Sverige under
det senaste decenniet inträffade i Barsebäck i början
av 1990-talet, då filtren i kylvattenpumparna hade
satts igen. Men detta betraktades ändå av SKI som en
Ines-tvåa.

Internationellt är givetvis branden i den fjärde
reaktorn i Tjernobyl 1986 den hittills allvarligaste i
världen, med en maximal klassning som en sjua - "en
stor olycka" - på Ines-skalan.

Ingen sexa har rapporterats men två femmor: Windscale
i Storbritannien 1957 som medförde radioaktiva utsläpp
i luften, samt Three Mile Island utanför Harrisburg i
USA 1979 då reaktorhärden skadades allvarligt, men
utsläppen blev begränsade.
.........................(forts!)

Kärnteknikföretaget Studsvik gjorde inget fel vid
hanteringen av den radioaktiva behållaren som läckte
vid framkomsten till USA.
Det konstaterar Statens strålskyddsinspektion efter en
första utredning. Obekräftade uppgifter tyder på att
behållaren troligtvis inte läckte under transporten i
Sverige.

Den radioaktiva behållaren med iridium-192 som
skickades från kärnteknikföretaget Studsvik utanför
Nyköping till USA läckte troligen inte under
transporten i Sverige. Tidigt på måndagsmorgonen
meddelade den amerikanska transportmyndigheten att man
fått uppgifter om att transportföretaget Federal
Express' personal, som skötte omlastningen av
behållaren vid Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris,
inte utsatts för strålning. Det skulle i så fall tyda
på att läckaget skett efter att containern lämnade
Paris.
- Om den inte strålade i Paris så har den inte strålat
på vägen dit heller. Om behållaren gått sönder så har
det skett senare, säger Hans-Bertil Håkansson,
Studsvik-gruppens vd och koncernchef.

Men enligt Statens strålskyddsinspektion (SSI) är det
för tidigt att blåsa faran över.
- Uppgifterna är nog riktiga, men det går inte att
utesluta att behållaren strålat ändå. Vi har än så
länge bara andrahandsuppgifter om att mätningar har
skett i Paris, säger Ulf Bäverstam, SSI:s
ställföreträdande generaldirektör, som på
måndagseftermiddagen inte fått uppgifterna bekräftade
från berörda myndigheter i Frankrike.

Hittills har SSI:s utredning av fallet inte visat att
företaget Studsvik brustit i sin hantering av den
radioaktiva behållaren.
- Vi har inspekterat Studsviks procedur vid sådana här
transporter. Vi har inte sett någonting konstigt i
hanteringen och är ganska övertygade om att de inte
har gjort något fel, säger Ulf Bäverstam på SSI.

Studsvik kommer att se över sina transportrutiner
efter det inträffade. Enligt Hans-Bertil Håkansson ska
man bland annat arbeta för att alla som arbetar med
omlastning av radioaktiva behållare bär en dosimeter,
ett instrument som mäter strålningen.

Det finns fortfarande ingenting som tyder på att någon
av de personer som kommit i kontakt med den
radioaktiva behållaren har fått några skadliga
strålningsdoser, enligt SSI. Men ett 15-tal av de
omkring 40 personer i Sverige som kan ha kommit i
kontakt med behållaren har erbjudits att ta blodprov
för att utesluta att de utsatts för strålning.
Provtagningen ska ske omgående och SSI:s förhoppning
är att svaren ska vara klara inom en vecka.

Iridiumbehållaren ska inom den närmaste veckan
undersökas i New Orleans av amerikanska myndigheter
och Studsviks egna tekniker.
- När vi öppnar den kommer hela bilden att klarna,
säger Hans-Bertil Håkansson.
...............................(forts!)

DN 020107

Transporten i USA kartläggs

Lennart Pehrson

NEW YORK. Flera myndigheter i delstaten Louisiana
arbetar nu för att undersöka om den läckande
Studsvikförsändelsen orsakat någon skada. Det är
framförallt anställda vid transportföretaget Federal
Express som kan ha utsatts för strålning.

- De preliminära tester som gjorts tyder på att de som
kan ha exponerats inte ska riskera några
hälsoeffekter, säger Michael Henry, sakkunnig på
Louisianas miljödepartement.

Han betonar dock att myndigheterna ser mycket
allvarligt på incidenten och att ytterligare tester
måste göras innan ett slutgiltigt besked kan ges.

Samtidigt kartlägger nu Federal Express transporten av
containern för att kunna identifiera alla anställda
som på något sätt kan ha hanterat leveransen till
Louisianaföretaget Source Production & Equipment.

Strålningsläckan upptäcktes i fredags då den
rapporterades till ansvariga myndigheter. Utredningen
har ännu gett svar på hur felet kan ha uppstått men
eftersom Studsvik uppger att allt var normalt när
försändelsen gick iväg utgår man från att något måste
ha hänt på vägen. Någon form av sabotage kan inte
uteslutas.

Transporten gick först till Memphis där Federal
Express har sin godscentral och sedan vidare till New
Orleans där containern togs emot av en anställd från
mottagarföretaget med utrustning för att mäta
strålningen.

Försändelsen finns kvar hos Source Production &
Equipment där den har förseglats bakom cementblock.
Enligt Michael Henry övervägs flera alternativ för hur
containern ska hanteras. Den kan komma att öppnas på
nuvarande plats om det kan ske utan risker för
personal, det kan annars bli nödvändigt att använda
robotar eller också kan containern inneslutas i ett
säkert material och skickas tillbaka till Studsvik i
befintligt skick.

Tekniker från Studsvik kommer senare i veckan att på
plats diskutera frågan med represanter från flera
delstatsmyndigheter, inklusive Louisianas
kärnkraftsinspektion och miljödepartement.
................................(forts!)

DN 020107

Studsvik säljer radioaktiva ämnen

Av Anders Hellberg

Studsvik AB och dotterbolaget Nuclear Technology, som
ansvarade för den läckande försändelsen, är en i dag
privatiserad del av det tidigare statliga svenska
kärnkraftsprogrammet. AB Atomenergi, som företaget
från början hette, bildades 1947 med resurser från
bland annat Försvarets forskningsanstalt Foa och
skulle enkelt uttryckt anpassa det civila
kärnkraftsprogrammet till en svensk tillverkning av
kärnvapen.

Från början fanns tre svenska forskningsreaktorer - R1
på Tekniska högskolan, R2 i Studsvik och R3 i Ågesta
söder om Stockholm. Militärledningen planerade också
en tungvattenreaktor R4 i Marviken på Vikbolandet. I
dag är R1 borta och nerplockad medan Ågestareaktorn
ligger i malpåse.

Kvar finns R2 i Studsvik som drivs av det privata
Studsvik AB:s dotterbolag Nuclear Technology. R2:an
har en effekt på 50 megawatt, vilket ska jämföras med
över 1.000 megawatt för de stora kommersiella svenska
reaktorerna som producerar elkraft. R2 kan inte
producera elkraft, eftersom man enkelt uttryckt aldrig
kokar vatten som driver en turbin. I stället
produceras bland annat olika radioaktiva ämnen,
isotoper, som säljs runt om i världen till medicinska
och andra ändamål.