Fortsättning från gårdagens artikel MERA OM BILDERBERGGRUPPEN

Där står på sidan 30: "Deltagarna i denna konferens får, i ljuset av den konsensus i åsikter som kommer till uttryck under diskusssionerna, föra dessa åsikter vidare till den allmänna opinionen inom sina egna inflytelseområden utan att röja deras källa."

I ett brev till Eringer skrev bilderbergaren sir Paul Chambers, "Jag är förpliktigad att inte avslöja någonting om Bilderberggruppen till någon som inte är medlem av denna grupp. Jag är mycket ledsen att jag inte kan hjälpa er, men jag har fullt klart ingen befogenhet att göra det, och det vore under dessa förhållanden fel att säga någonting till er om Bilderberg."

Man hävdar vidare att gruppen består av "privata medborgare" som inte deltar i mötena i sin "officiella kapacitet". Även detta är en generande lögn, som kan blottläggas med några exempel.
I början av januari 1996 skrev jag ett brev till Sveriges dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Jag framförde kritik mot existensen av sådana organisationer där makt utövas i hemlighet av icke-folkvalda, då dylikt måste strida mot andan och bokstaven i Sveriges grundlag: "All offentlig makt utgår från folket."

Jag frågade statsministern rent ut om han deltagit i något av Bilderberggruppens årliga möten. I sitt svar (daterat 1996-02-16, diarienummer SB96/90) skrev han bland annat: "När det gäller Bilderberggruppen, så har jag inte deltagit i någon av gruppens årliga sammankomster. Jag anser att det är helt i sin ordning och nyttigt att personer på hög nivå inom politik och näringsliv - nationellt och internationellt - då och då kan träffas under informella former och utbyta erfarenheter.

Däremot är det givetvis otänkbart för mig som svensk regeringschef att acceptera att jag eller någon företrädare för min regering deltar i någon form av bindande beslutsfattande vid den här typen av möten."

Vad han förteg i sitt brev var att just en "företrädare för hans regering", nämligen Ines Uusmann, i maj 1995 deltog i Bilderberggruppens möte i schweiziska Bürgenstock. TV-Aktuellts Lars Andrén omtalade för mig den 12 augusti 1996 att kommunikationsdepartementet samma dag officiellt bekräftat att statsrådet Uusmann deltog "i Ingvar Carlssons ställe". Mycket riktigt konstaterades senare att inga uppgifter om kommunikationsministerns deltagande i mötet fanns på ministerns eget departement.

Däremot fanns officiella (men icke offentliga) handlingar i ärendet på statsrådsberedningen, där de enligt journalisten Gunilla Rudling fortfarande är hemligstämplade. Frågas: hur kan den privata medborgaren Uusmanns deltagande i en privat sammankomst i ett främmande land bli föremål för hemligstämpling i statsministerns kansli?

I årsmötet 1998 i skotska Turnberry deltog brittiske försvarsministern George Robertson. Han flögs dit i en arméhelikopter. På frågan hur detta kunde förklaras svarade ministerns talesman, "Han fullgjorde ett officiellt uppdrag som försvarsminister och som sådan bekostades hans resa med offentliga medel." (Mail on Sunday, 14 juni 1998, s. 15)

Detta leder oss tillbaka till frågan om Uusmanns deltagande i 1995 års möte, Rosengrens i 1999 års möte och Pagrotskys i förra årets möte. Det kan uteslutas att dessa ledamöter av Sveriges regering bekostade resa och uppehälle med egna medel. Det rörde sig om tre mycket exklusiva hotell, där rummen kostar flera tusen kronor natten, och inte heller förtäringen torde ha varit av det enklare slaget. Blev dessa personer bjudna? Då är det muta. Åkte de på skattemedel? Då måste hemligstämpeln bort.

Man vill få oss att tro att Bilderberggruppen bara är en harmlös diskussionsklubb. Men hemlighetsmakeriet, dubbelspelet, mörkläggningarna, halvsanningarna och de rena lögnerna kring gruppen visar något helt annat.
Bilderberggruppen har ett inflytande, som inte kan betecknas som annat än ofantligt. Här några exempel. I de tidigare nämnda hemliga protokollen från 1955 står att det var gruppens "gemensamma ansvar" att på kortast möjliga tid komma fram till en tätt sammanknuten europeisk gemensam marknad.

Arton månader senare undertecknades Romfördraget, varigenom EEC, föregångaren till EG/EU skapades. Att det var på Bilderbergmötet planen kläcktes, medgav senare den amerikanske ambassadören i Västtyskland George McGhee, som satt i Bilderberggruppens styrkommitté. Styrkommittén är den näst innersta kärnan av Bilderberggruppen. Den har 39 medlemmar, en från varje viktigare land, och träffas en gång i månaden. Investors Percy Barnevik är "Sveriges man i styrkommittén" - ett perverst uttryck, då Bilderberggruppen minst av allt månar om svenska folkets intressen. Möjligen efterträds Barnevik på posten i år av Carl Bildt.

I maj 1989 uppgav den amerikanska undersökande tidningen Spotlight att bilderbergmötet samma månad på La Toja utanför Spanien hade beslutat att Margaret Thatcher skulle avlägsnas från posten som Storbritanniens premiärminister på grund av hennes "vägran att uppge den brittiska suveräniteten till förmån för den europeiska superstat som skulle börja framträda efter 1992". Det var just vad som senare hände, när hon under pågående ämbetsperiod avlägsnades av sina egna, det brittiska konservativa partiet.

Senare sade mrs Thatcher till Spotlight: "Att brännmärkas av Bilderberg tar jag som en hedersbetygelse."
På Bilderberggruppens årsmöte 1991 i tyska Baden-Baden deltog en amerikansk guvernör, som vid den tiden var praktiskt taget okänd utanför sin hemstat. Politiskt eller finansiellt var han ingenting. Mindre än tre månader senare var han nominerad till sitt partis presidentkandidat, och arton månader senare installerades han som USAs president. Jag åsyftar förstås William Jefferson Clinton.

Vad har Henry Kissinger, Mary Robinson, Gerald Ford och Tony Blair gemensamt? Svar: De var bilderbergare långt innan de nådde maktens tinnar. Bilderberg är en avskjutningsramp för politikens karriärraketer. De karriärerna blir naturligtvis efter Bilderbergs önskan, eller snarare efter dem som i sin tur styr Bilderberg.
Besättandet av posten som NATOs generalsekreterare förefaller skötas av Bilderberggruppen.

Nuvarande innehavare av ämbetet är den ovan nämnde George Robertson. Han själv liksom hans föregångare Javier Solana, Willy Claes och Manfred Wörner var alla bilderbergare innan de blev utsedda till att leda NATO. Även dansken Uffe Elleman-Jensen, som för några år sedan var en stark kandidat till posten, är en flitig besökare av Bilderberggruppens möten.

Det som ursprungligen presenterades och "såldes" till Europas folk som ett gemensamt frihandelsområde håller nu på att steg för steg förvandlas till en europeisk superstat under den blivande europeiska centralbankens finansdiktatur. Samtidigt skapas två andra EG/EU-liknande handelsblock: ett omfattande Nord- och Sydamerika och ett annat för Stillahavsområdet. Det är väl inte för djärvt att gissa att de är tänkta att gå samma väg. Först var för sig.

Sedan sammanslagning till ett enda block. En världsstat, först bemantlad som "bara ett gemensamt frihandelsområde, inget mera". Känner vi igen det beprövade tricket?
Bilderberggruppen är förmodligen den viktigaste organisationen i ett helt nätverk, som arbetar enligt en långsiktig strategi med målet att införa en världsregering, en världscentralbank och en världsarmé. Tror du att den hägrande världsstaten blir ett slags jättelik, världsomfattande demokrati, där alla folks mänskliga och medborgerliga rättigheter respekteras?

Nej, det tror inte jag heller. Sannolikt blir det en global plantage, där du och jag och alla andra vanliga människor får det ungefär lika trivsamt som daglönarna på en bananfarm i Brasilien.
Vill vi ha det så? Måste det bli så?
Vi lever på en underbart vacker planet.

Den har resurser att ge oss alla människor i alla länder ett människovärdigt liv. Det finns miljontals människor av god vilja. Vår gemensamma förmåga, vår samlade skicklighet, kunskap och erfarenhet går inte att beräkna eller värdera. Med andra ord: vi har alla förutsättningar att förvandla vår jord till ett paradis för alla.Varför låter vi hindra oss?

Fortsättning följer.

Lars Adelskogh