Sverige präglas i hög grad av en allt för stor maktkoncentration. Det gäller i flera avseenden (t ex inom pressen). Här skall dock den offentliga makten debatteras. Den offentliga makten ligger oerhört starkt koncentrerad till representativa organ (vars representativitet dock kan diskuteras). Riksdag och regering dominerar lagstiftningen men det är väldigt svårt att genomdriva folkomröstningar i Sverige.

Inte ens i grundlagsfrågor är detta ett obligatorium, vilket hade varit naturligt. Med tanke på riksdagsledamöternas bristande representativitet (stor andel yrkespolitiker med många år i riksdagen bakom sig,"organisations-proffs", karriärister, mm) är det farligt för demokratin att folket direkt aldrig får uttrycka sin mening!

Genom fler folkomröstningar skulle ju maktspridningen öka i Sverige. Schweiz är ett intressant exempel men även Danmark. Medan Schweiz, Norge och Danmark flera gånger folkomröstat om t ex EU (t ex angående nya avtal, medlemskap och förändringar i fördragstexter) har Sveriges riksdag beslutat om omfattande maktöverföring till EU-organ och EU-anpassning utan folkomröstning (den enda folkomröstningen om EU som hållits i Sverige var ju 1994 och gälle medlemskap). Amsterdam -och Nicefördragen har dock svenska folket inte fått säga sitt om - liksom om andra centrala frågor.

En annan möjlighet att öka maktspridningen vore att inrätta en särskild författningsdomstol. Lagar som strider emot grundlag skulle då underkännas. En sådan domstol skulle kunna behandla frågor om kränkningar av fri - och rättigheter. Denna domstol borde dock inte som i Tyskland ha makt att förbjuda partier, vilket allvarligt skulle hota författningsfriheten. Det skall dock omnämnas att den tyska författningsdomstolen i vissa fall upphävt demonstrationsförbud och därmed kunnat värna denna rättighet.

Vissa debattörer har påstått att medlemskapet i EU skulle öka makt-spridningen. Men dessa påståenden är dock helt felaktiga. Genom EU ökar, tvärtom, maktkoncentrationen på ett skadligt sätt. EU:s stora byråkrati är ett tydligt exempel. Genom att sätta nationalstaternas självbestämmande ur spel minskar ju demokratin och makten koncentreras till en maktelit, som medborgarna inte kan nå. Nationalstater med egen självbestämmanderätt och oberoende (i kombination med ökad maktspridning inom landet) är istället en riktig väg att gå. Men för detta krävs också andra politiker än dagens makthavare!

L.H.