Fredmans epistel 52 (1, 2, 5)

Movitz, mitt hjerta blöder!
Movitz! Movitz!
Jag sett din Fästmö kall och döder;
Grymt jag hör hur' Bacchi bröder
Med gråt bestorma skyn.
En vrider sina händer,
En sitt hufvud bort han vänder,
Ömt en annan suckar sänder,
När i de sälla länder
Hon gömmes för vår syn.

Skål Bacchi män och qvinnor!
Charlotte! Charlotte!
Bland Fröjas trogna tjenarinnor,
Til en afund för Gudinnor,
Gjort Movitz frihet snärd;
Des ögons glans och låga,
Hännes fägring och förmåga,
Då hon sig på fältet våga
Under Cupidos båga,
Var Gudars åsyn värd.

Lät från din syn försvinna,
Movitz! Movitz!
Hvar skymt utaf din älskarinna;
Lät nu dina tårar rinna,
Och ställ Fioln i vrån;
Fly Bror, fly Fröjas skara,
Och din frihet ömt försvara;
Förr du snärdes i en snara,
Nu får du på krogen vara,
Nu är du fri min Son.

C.M. Bellman (1740-1795)

--------------------------------------------------

© Jens Nilsson
jens.nilsson(at)jippii.fi

genom att klicka på den följande länken
kan du i ett ögonblick fly till den poetiska
verkligheten hos kamrat Hallavo: kursen mot
etern!

Åjåj, vilken trängsel! :o~