En dag ställde sig en kvinna upp på bussen och sjöng
på ett språk ingen förstod. Alla stirrade på henne
med ögonen fulla av sång. Rösten gled upp och ned, ömsom
klagande, ömsom jublande. Människorna glömde att stiga av
vid sina hållplatser. Sången ritade figurer: blommor, fåglar,
stjärnor, den stampade i dy och gyttja, gnällde som en gammal
pumpsvingel, ormade sig i danskurvor. Människornas ansikten slätades
ut, deras munnar gled upp i en glömsk springa. Sången fyllde
deras huvuden, vibrerade i deras bröst, bultade mot magen och könet.
Kvinnan som sjöng stod stilla som en ljuslåga i sin gråa
kappa, lät rösten dansa ensam. Bara ögonlocken darrade ibland,
bara hakan lyftes ibalnd, som av sig själv, för att blotta strupen.
Sången dansade virvlar, prasslade i löv, rullade i heta bränningar,
frätte, sved, lindrade sedan och smekte med modershänder. Den
sprang uppför alla trappor i ett fyrtorn, exploderade i ljuskaskader,
blev metalliskt hård, sjöng som en upprorisk folkmassa, sjöng
som ett kämpande ånglok uppför ett berg, dök
rakt ner i intet, i tomhet, gled nedåt och nedåt,
sjöng lugn, sjöng smekande vindhänder, sjöng glasfjärilar
och snökristaller
stormade
men varsamt, tecknade en grön häst i ystert trav, sedan
en älskande sultan, olika för alla.
Sången sjöng det brusande havet, viddernas längtan
och köttets lockrop, den sjöng ensamhet och nöd, smattrade
piskor över människornas ryggar, trotsig slavsång med kedjorna
rasslande mellan fotlederna, sedan nedbruten och
svag
a
re
Dog
i en viskning som aldrig slutade andas, aldrig riktigt slutade susa
i luften, i människorna.
Men när kvinnan tystnat och satt sig ned igen slöt sig människornas
ansikten som varit öppna under sången ännu hårdare
än förut, som persikokärnor. De såg på varandra
med grämelserynkor vid munnen och mumlade om sina missade hållplatser,
möten, tider innan de vällde av bussen och skingrades med bara
en tunn hinna av drömskhet kvar över ögonen. Kvar på
bussen satt kvinnan som sjungit, ensam, rakryggad, stirrande rakt fram
genom vindrutan med stora, öppna ögon.
Tillbaka