Hem till nollgrader på Arlanda. Skitiga,
förkrympta rester ifrån senaste snön. Bleklila björkar
står huttrande, trycker sig mot murriga granars stickiga yllekofta.
Hukande övergiven ängslada vid långtidsparkeringen, låghalt,
bleknande rödfärg. Datorskärmens flimrande vithet omger
allt, släpper ned enstaka viktlösa flarn. Bilvägar. Bilvägar.
Åkrar står bristfälligt skylda med vithet, långt
borta kurar svarta skogsbryn. Och detta pulserande röda som vecklar
ut sig! Hjärtat vidgar sig, vaknar förvånat, sträcker
sig ofattbart ända till den avlägsnaste telemasten som blinkar
rött bortom skogen. Hej röda öga, hej ICA maxi och IKEAs
smutsgråa kub! Hej huttrande mars med blekfrusna fingertoppar och
halvslutna ögon mot ljuset! Vikingagravar andas under jordytan, träd
ruvar tålmodigt med fuktglänsande stammar, vita funkisbyggnader
smälter in i himlen. Människor paketerar spädbarn i lager
på lager som kokonger, önskar dem ofödda till froststel
mars, asfalt blänker våt. Luft går att andas, väcker,
skärper, vässar, det finns färskt mjölk på Konsum.
Färsk mjölk! Knäckebröd! Men mer än detta dessa
grå och vita toner, stelheten, en torr fuktighet. Ögonvitor
vidgas till himmelsspeglar, luft slår fram röd eufori över
kindbenen. Hemjord! Hemjord.
Tillbaka