| Du slog Jag �r inte glad, och inte riktig ledsen. Det k�nns tomt, konstigt tomt. Jag tar mig till huvudet och sm�rtan f�r mig att minnas v�rat br�k idag. Varf�r? �r min eviga tanke. Varf�r sl�r du? Varf�r �r du inte sn�ll? Varf�r stannar jag kvar? Har jag inte l�rt mig? Men det �r inte som f�rr, d� gjorde det s� ont i mig, besvikelsen, tankarna, r�dslan var som en evig sm�rta, som v�rkte i hela kroppen. Men nu, nu �r det bara de bl� m�rken som g�r ont, Vist �r jag besviken och ledsen, det k�nns s� misslyckat alltihop, Men mest av allt k�nns det som att jag �r misslyckat, Att jag f�r skylla mig sj�lv. Jag har satt mig i b�ten och stannat kvar n�r den fylldes med vatten. Fast det k�nns inte som p� riktigt, det �r tomt, utan n�gra s�rskilda k�nslor. Bara varf�r och hur skall det bli. Jag vill l�gga mig ner och k�nner sm�rtan i axeln, efter dina slag ig�r. Du slog mig, s� att jag skulle stiga upp fr�n s�ngen. Du slog mig, det �r inte s� m�rkv�rdigt som f�rr. Jag vet du sl�r ibland och att jag s� sm�ningom gl�mmer bort. Tills du sl�r igen. � Molly 1998 |