Hej Bobspexet!

När det nu är dags att välja tema för nästa års spex kan jag inte allvarligt nog lägga kommittén på hjärtat att det gäller inte bara att välja ett "ämne", t.ex. att

 

"Ingenjör André/Edvard Grieg/Kaiser Franz Joseph/Gandhi/Karl XIII (eller vem som helst) verkar vara en kul typ, vi hittar på något om honom".

 

Vad spexet måste uppmana till är det som står i den utmärkta lilla handboken med tips för dem som vill skriva filmmanus, som Göteborgs Filmfestival delar ut gratis - rekommendera alla presumtiva spexmanusskrivare att läsa den, för det gäller det mesta som skall förevisas för betalande publik.

 

Vad det står där? Jo, att man skall först och främst ha en berättelse. En bra historia. Annars är det som om någon ställer sig och börjar berätta en rolig historia utan att ha tänkt på att det skall vara någon poäng med den.

 

Detta kan verka självklart, men för spexförfattare är det nog inte det. Att döma av hur spexen ser ut. Som man vill att folk skall försöka hålla intresset uppe för under ett par timmar, ibland tre.

 

En vanlig långfilm, även en tråkig, är i jämförelse barmhärtigt kort med sina en och en halv timma...

 

Synopsisexemplet på spexets hemsida är alltför torftigt. Det framgår inte alls vad som är roligt med den historia som man skall berätta. Det är jättelätt att hålla sig allvarlig när man läser ett sådant synopsis. Var är poängen? Varför tände spexet på just den här ”roliga” historien???

 

Uppmaningen att komma med förslag till nästa Bob-spex bör därför innehålla något i stil med följande:

 

”Skriv en berättelse som handlar om en huvudperson, vars namn gör sig bra på en spexaffisch!

 

Det finns många sätt att framföra en berättelse på scenen, och vi begär inte att du skall vara en fullflätad Shakespeare eller Ibsen. Därför vill vi ha en berättelse med en konflikt som via en spejsad och galen handling ändå råkar leder fram till ett visserligen otroligt överraskande men ändå på något sätt logiskt nödvändigt slut som en festlig poäng strax före finalen!

 

Spräng gärna in dialogavsnitt, om du tycker att det hjälper till att skildra personerna och/eller deras underhållande konflikter!

 

Sammanfatta sedan gärna handlingen med sådär en 20 ord som en säljande inledning! Typ: ”Två prisjägare stiger av samma tåg på jakt

efter samma man. De råkar dessutom vara rivaler om samma kvinna.” (19 ord)

 

Låter det som en rulle man skulle vilja se?

Om du sedan har idéer om hur den berättelsen skall se ut på scenen, med akter och scener och musiknummer och sådant där, så kom gärna med det också. Men det riktiga intrycket av om du har en historia som är värd att berätta får vi av en berättelse – kalla det en gärna en sorts novell men utan litterära krav.

 

Tag med så mycket stoff runtomkring handlingen som du kommer på – miljö, tidsfärg, tidens tankar och idéer och föreställningar, klädmode, de olika rollfigurernas utseende, plastik, manér, tics, sätt att tala o.s.v., kort sagt allt vad du råkar känna till om dina figurer och deras tid och situation!

 

För att det skall bli en bra story krävs ett tema. Den kompletta listan på möjliga teman är, enligt exempelvis Georges Polti (förslagen till tillämpande exempel är mina):

 

1.                        Bön om hjälp

2.                        Befrielse

3.                        Brott och hämnd - Rikard III

4.                        Blodshämnd

5.                        Förföljelse

6.                        Hemsökelse

7.                        Offer för olycka eller illdåd

8.                        Revolt – Viva Zapata

9.                        Djärvt företag – Kanonerna på Navarone

10.                       Bortrövande

11.                       Gåta - Oidipus

12.                       Att nå sitt mål – Kapplöpningen till Sydpolen

13.                       Familjehat - Romeo och Julia

14.                       Rivalitet inom familjen

15.                       Äktenskapsbrott med mord

16.                       Sinnessjukdom

17.                       Ödesdiger obetänksamhet

18.                       Omedvetna kärleksbrott – Läderlappen

19.                       Mord på okänd frände – Oidipus

20.                       Offra sig för ett ideal – En folkefiende, A Man for All Seasons

21.                       Offra sig för en närstående

22.                       Att offras för en lidelse - Carmen

23.                       Nödvändigheten att offra en älskad

24.                       Rivalitet mellan en överlägsen och en underlägsen - Blåsningen

25.                       Äktenskapsbrott

26.                       Brottslig kärlek

27.                       Upptäckt av en älskads vanära

28.                       Förhinder för kärlek – Romeo och Julia

29.                       Älska en fiende – Romeo och Julia

30.                       Ärelystnad – Rikard III, Byggmästar Solness

31.                       Konflikt med Gud

32.                       Oberättigad svartsjuka

33.                       Misstag (felbedömning)

34.                       Ånger

35.                       Återfinnande av en förlorad

36.                       Förlust av en älskad

 

Du kan nog märka att flera av dessa teman används i både i Hollywood-komedier och i seriös film, som du väl ser oftare än teater.

 

Situationerna 18, 19, 27, 32 och 33 bygger på att det finns en igenkänningsscen – där det som upptäckt redan på förhand måste vara bekant för publiken.

 

Situation 33, Misstag, exemplifieras av en som hette Heath så:

 

Den som misstagit sig Offret Orsaken Den skyldige

 

En detektiv En bov En annan bov Den andre bovens flickvän

 

En mor En fotter Moderns syster Systern

 

En man Hans hustru Anonymt brev En kvinna som är kär

I mannen

 

En jury Den dömde En advokat Advokatens bror

 

 

Men även ”intriglösa” situationer kan utvecklas till användbart schema, t.ex. nr 6, Hemsökelse:

 

Besegrad makt Segerrik makt Orsak

 

En religion Upplysning En ledare

 

Flodvatten Mänsklig ansträngning Kamp för tillvaron

 

En politiker En annan politiker Moralisk stridsfråga

 

Gangsterledare Poliser Rättssäkerheten

 

U-båt Kryssare Krig

 

En grupp fiskare En annan grupp fiskare Ojusta metoder

 

Grym fångvaktare En fånge Fångvaktardottern

 

Fabriksägare Hans anställda Sjukdom

 

 

Om detta och mycket annat kan man läsa i t.ex. Henrik Dyfverman: Dramats teknik. Låna den på bibliotek eller sök den i antikvariat!

 

Enkla effekter användbara i spex är ju att byta i kolumnerna:

·        upplysningen förlorar mot en religion tack vare (eller trots!) den senares ledare;

·        fången förlorar mot den grymme fångvaktaren på grund av hur fångvaktarens dotter beter sig;

·        en detektiv blir offret tack vare en bovs bovkompis flickvän;

·        en kvinna som är kär i en gift man skriver ett anonymt brev och mannens hustru förlåter honom och tar honom tillbaka till hans och älskarinnans stora missräkning…

 

Som sagt – det måste finnas en bra historia!

 

Skriv ned den! Skicka in den senast den 8 november!

 

Meddela också om du är intresserad av att vara med och skriva själva spexet!”

 

Om ni gör så, så har kommittén möjlighet att välja ett spex med en galen och bra handling.

 

Det vimlar faktiskt inte av dramatiskt utbildade personer som vill skriva spex. Att skriva för scenen kan man lära sig genom att gå mycket på teatern, läsa en massa dramatik o.s.v., vilket inte många har hunnit med när de är mellan 20 och 30, om det inte råkar vara teaterfreaks. Att tro att de skall skriva ett clever synopsis är att begära för mycket (kanske därför har ni bara begärt ett ämne).

 

För ärligt talat – jag har under mitt yrkesliv tagit mig igenom hundratals synopser insända av förhoppningsfulla dramatiker. Det är dött, ja mördande tråkigt, och det ger ingen som helst uppfattning om den möjliga dynamiken och dramatiken eller (om den finns) humorn. Sådant kan man emellertid mycket bra skriva i prosaform med litet insprängd dialog här och var, och en sådan berättelse gör att det går att bedöma en historias potential på ett utmärkt sätt.

 

Hur det sedan sätts på scenen – ja, det finns många sätt att flå en katt, som engelsmännen säger; och, brukar jag tillägga, alla sätt är bra utom de tråkiga.

 

Det är alltså ingen idé att hitta ett ämne som är bara = en kul huvudperson, om man sedan skall gnugga geniknölarna hudlösa för att hitta på något mer eller mindre faktaanknutet äventyr för att ha något att berätta om hennes/hans äventyr.

 

Har tidigare i år haft kontakt med ett spexförfattarteam som har sysslat med just detta. De fick ett ”ämne” – bara ett namn (på en roman, som de för övrigt inte brydde sig om att läsa…). Sedan gick tiden medan författarkommittén försökte enas om något slags handling.

 

Som Poul Bjerre har skrivit: Vem har någonsin hört talas om att en kommitté har kommit på något genialt?

 

När äntligen en handling (storyline) efter många många ganska planlösa mutationer kunde läggas fast fanns det inte så mycket tid att fixa själva spextexten – den fick bli som den blev tyckte en av författarna.

 

TIDEN är spexupphovsmännens viktigaste bundsförvant, inte bara för författande utan även för alla andra produktionsfack.

 

Egentligen borde letandet efter nästa års spexämne börja redan i samband med premiären – ”Vill du vara med om att skapa nästa års spex – tala med…”.

 

Jag har vidare den uppfattningen att spex som alla andra kvalitetsprodukter borde underkasta sig en kvalitetskontroll – alltså man bestämmer sig för vad man vill göra, man gör det och sedan kollar man inte bara att det har blivit gjort utan att resultatet motsvarar en kravspecifikation.

 

Vilket kan innebära att bl. a. avsnitt av dialog och sångtexter filas på tills de är mycket bättre! Fawlty Towers-avsnitten lär ha skrivits om ett tjugotal gånger. Mn kan säga att det märks.

 

Gör nu som jag säger – annars kommer jag själv att delta i ämne-tävlan och sedan vara med och skriva igen, och då kommer jag banne mig att modernisera Bob-spexet efter krav som skulle få dom på industriell ekonomi att blekna!

 

Bästa spexarhälsningar,

 

OZZIE