Förutom problemet med växellådan gick hojen som ett spjut när den var klar följande vår. Jag hade förmodligen lyckats att köra hem den från Fårö utan problem. Men när jag skulle åka till Fårö igen på sommarlovet så hände något märkligt. När jag hade ca 15 km kvar till sommarstugan small det till i motorn och det blev nästan tvärstopp. Det blev bogsering sista biten och isärtagning. Det visade sig vara en bit av trotteln i Amalförgasaren som gett sig in och slagit sönder kolven. Som tur var hade cylinderloppet klarat sig. Ekonomin tillät bara en ny trottel och kolv… En annan gång var jag på väg till mitt praktikjobb i Täby. I backen vid naturhistoriska museet under hård acceleration växlade plötsligt hojen automatiskt från femman till sexan. Kul! Mindre kul var det när jag skulle växla ned. Då lär det som en stenkross i växellådan. Jag lyckades köra hem i låg fart efter jobbet men kände att det for omkring lösa metalldelar i växellådan. Det visade sig att jag shimsat lite hårt varvid en låsring släppt i växellådan vilket gjorde att två växlar försökte ligga i samtidigt! Att det inte går så bra var nu helt bekräftat. Det blev ett antal nya drev, men den trilskande femmans växel blev inte bättre. Under tiden jag haft cykeln hade jag också gjort en del annat som att t.ex. byta styre, skärmar och ersatt den lilla tanken med en betydligt större. Artonårsdagen närmade sig och en kompis var intresserad. Jag hade ingen lust att sälja med dålig växellåda. Samma dag jag skulle sälja den rev jag motorn och shimsade om. Ingen förbättring. Jag rev motorn igen och shimsade om ännu en gång. Jag tänkte: går det inte nu så säljer jag skiten till någon annan. Då funkade helt plötsligt växellådan och nästa ägare hade aldrig problem…… med växellådan. Jag vet i alla fall att han fick ett fel. Det lilla knastret som håller kolvringen på plats hade fått nog och gav sig ut på en resa i cylindern vilket gav fina spår. Jag erbjöd mig att hjälpa honom och band fast cylindern på pakethållaren till min först tunga motorcykel (mer om den senare) för att lämna den på borrning. På Lidingöbron fick jag se en syn i backspegeln jag aldrig glömmer. Mitt i ytterfilen, med en massa bilar bakom såg jag något svart som studsade mot vägbanan. CYLINDERN! Efter en diskret parkering mot mitträcket och språngmarsch tillbaka konstaterades att cylindern höll så när som på en böjd kylfläns och ett lite stukat insugningsrör. En eloge till Husqvarnas motorkonstruktörer som verkligen tagit till när de förstärkte kylflänsarna på 77:an.