Utdrag ur nummer 3 1987

SENASTE NYTT

Med skvaller & lögner

RACE

Några tappra medlemmar har placerat sig bra i debutantracen. Den 17:e maj på Sviestadbanan kom Dan Gustavsson 10:a i 750:ornas första heat på sin NCR 750. Den 6/6 på Mantorp kom Olle Andersson på 14:e plats i 750- 1100 klassen med sin 750 F1. Björn Andersson kom på 26:e plats på en likadan hoj. På det berömda dragracet i Västerås kom det 2 stycken Duccar till start. Bengt Johansson på en 900SS och Terje Rennemo på en MHR Mille. Jonas Dahl hade drevat så häftigt att han inte hann fram innan anmälningstidens slut. Båda Duccarna ställde upp i Battle Of Twins klassen och Terje lyckades bra och blev utslagen först i kvartsfinalen mot en HD Evolution som var trimmad. Benny Aneröd skall inte sälja sin 750 Fl Fabriksracer. Han skall l stället fortsätta att tävla vilket vi tackar för.

4-VENTILAREN

4-ventilaren har gått i produktion. 200 stycken skall byggas för att uppfylla reglerna för superbikeklassen som startar nästa år. 30 stycken produktionsracers skall byggas. Båda får den nya race-ramen. Racern väger 155 kg och gathojen 15 kg mer. Racern blir på 100 hk och gathojen på 88. Gat hojen får bl a 3 mm klenare ventiler vilket innebär 32 mm för insug och 28 för utblås. Priset i Italien för racern är 20 000 000 Lire. Dvs ca 100000 :- . Racern har insputning och vattenkylning. Meningarna går isär om gatliojen får detta. Men, Cucciolo antar det.

LUFTMOTSTÅND

Tyska tidningen Motorrad har mätt upp luftmotståndet på några olika hojar.

Här följer resultatet med liggande förare.

Märke/modell Cw x F (m2) Erforderlig effekt för att nå 200 km/h (hk)
Honda RS500 racer -84 0,243 41
Yamaha TZ 250 -85 0,269 46
Aprilia 50 AF I (moppe) 0,291 49
Yamaha TZR 250 0,796 50
Bimota DB 1 0,319 53
Ducati Paso 0,331 55
Ducati 750 SS 0,341 58
Honda CBR 1000 F 0,349 59
Yamaha FZR 1000 0,351 59
Kawasaki GPZ 1000 RS 0,354 59
Kawasaki GPZ 900 R 0,361 61
Honda VFR 750 0,366 62
Suzuki GSX-R 1100 0,398 67
Honda VF 1000 F 0.400 67
BMW K1OORS 0,402 67
Suzuki GSX-R 750 0,410 69
Suzuki GSX 1100EF 0,412 69
BMW K75S 0,414 69
Yamaha FJ 1100 0,433 73
   

Duccarna ligger alltså klart bäst till bland de stora hojarna. Som vanligt.

 

BIKE MC-NYTT ALLT OM MC RACE MC-FOLKET MCM

Bike har gått i kk. Det skylls på systertidningen "Car", men Bike har faktiskt sålt allt sämre. Detta är märkligt då de haft de i särklass mest läsvärda artiklarna. De har dock haft svårt att komma med något nytt och elakt som de gjorde förr (det var bättre förr ?). De har i stället kört med en slags "vi är bäst - journalistik" vilket retat många som sedan slutat läsa tidningen. De lär starta upp på nytt. Då får vi hoppas att de blir mer aggresiva och inte gör "blöj-artiklar" som MC-Nytt och Allt Om MC. Dessa tidningar riktar sig helt till 12-16 åringar, vilka tydligen är de som köper mest hojtidningar. Vi skall dock inte såga dessa tidningar. MC Nytt har ju Alan Cathcarts suveräna artiklar. Förutom att de brukar vara lite klumpigt översatta så är de mycket bra. Tidningen är också mycket färgsprakande. För färgsprakande enligt min mening. Allt Om MC är ganska ointressant för en Ducatiåkare. Skriver mest om cross och Guldvingar samt 125:or. Race är en toppentidning för vad den är avsedd för. Den enda svenska tidningen med färska nyheter om race och händelser i branschen. MC-Folket försöker vara mer än vad den är. De bör sluta med sina larviga hojtester och ägna sig mer åt vad som händer inom organisationen, t ex läsarberättelser mm. Vad har vi kvar. Jo, tidningen som det visat sig att väldigt många Ducatister har börjat läsa: MCM . Där kan man inte läsa ett ord om Ducati. Man kan läsa om HD-Choppers och sönderbyggda Trajor mm. Det kan man vara utan. Men, de har en helt suverän journalistik. De har även bättrat sig i hojartiklarana och skriver nu om hur man bygger en MCHK-racer. Vi får hoppas att MCM kunde börja flukta lite på Italienska bojar också. Då skulle den bli helt suverän. MCM är den överlägset bästa hojtidningen l

Sverige nu.

KLIPP UR "RACE" OM F1 PÅ MISANO -87

Mycket pekar på att förre 500-världsmästaren Marco Lucchinelli satsar på superbike-VM nästa år, med Ducati:s nya vattenkylda V-twin. Som bekant vann den helitalienska kombinationen Battle of the Twins-loppet på Daytona i mars. I höst blir det mer direkta jämförelser med fyracylinderkonkurrenterna, eftersom "Lucky" är anmäld till superbikeloppet på Calders Park i Australien. Redan innan det 32 man starka fältet brakade i väg för 75 varv runt den 3,488 km långa banan i Santa Monica, stod det klart att hemmaidolen Marco Lucchinelli inte kom till start. Den förre 500-världsmästaren kraschade på träningen och bröt en fot. Istället togs hans fabriks-Ducati/Cagiva över av teamets 500-förare Raymond Roche. Men fransmannens inhopp varade bara 500 meter innan han åkte omkull .

 

MEKTIPS

Ducati Club Munchen i tyskland har följande mektips l sin tidning nr 4 -86. Tips: Ducati 500 Twin har en spänningsregulator av fabrikat Motoplat. KTM använder samma typ. I Österrike kostar den halva priset.

Mats Arborelius

FILTRO OLIO

Skall du byta filter l din 350-500-400-600-650-750 Pantah och inte vill betala dyra pengar för ett originalfilter så finna det bot på detta. Det är nämligen precis samma filter som sitter i :

CITROEN : Dyane 6, 2 CV 6, LN 602, Acadyane, LNA, Visa Special, Sport. Club. (4CV), Visa 11 Special. Club (652cc). Dyane 4. Mehari. Confort, Ami 6, 8.

DUCATI DIESEL DIVISION (motorer).

GILERA (motorcyklar).

TALBOT (SIMCA): 900, 1000, 1100 (alla modeller), Bagheera (Matra) 550, Bagheera 6 X, Rancho X, "12" Rancho (Matra), 1200 S Coupe'-Rallye 2, 1307, 1308, 1309, 1508, 1510, 1609 Horizon, Murena. Solara.

Allt enligt förpackningen på UFI (Universal Filter Italiana).

Filtret har funkat i Cucciolos test-Alazzurra utan problem i över 100 mil, så det är nog jättebra. Det står förresten att det passar "Ducati - Moto" vilket möjligen innebär att det även passar till Millen, men det lovar jag inte. Filtret har ett nummer också: 23. 105. 00.

Micke "Sprocket" Werkelln

Italienska Cagivafabriken har "avtäckt" sin senaste 500-racer V 587. Det skedde vid Italiens GP på Monzabanan där fransmannen Raymond Roche tog en niondeplats.

Bland modifikationerna på den nya V4:an märks bland annat att motorn flyttats framåt i ramen, bakfjädringen har ändrats både för att öka väghållningen plus att ge plats för nya ljuddämpare. Maskinen, som fortfarande anses vara på utvecklingsstadiet, har också utrustats med en kylare som skall förhindra att motorn går för kall.

Cagiva-teamets andra fabribförare Didier de Radiques från Belgien dras för närvarande med ett nyckelbensbrott. Men han väntas tillbaka vid Jugoslaviens GP 14 juni - fylld av iver att spräcka den poängnolla han hittills har i årets 5OO-VM.

 

OBS! Detta är ingen insändare. (OBS! Ej för tryck)

Hej Micke, din trähatt!

Skickar försäkringsprotokottet enligt överenskommelse. Håll titt godo. Egentligen borde vi hållit inne med den tills du rättat till din klantighet i förra nummret. Vad menar du med Kyrkgatan? SABOTAGE! Försöker Hr Ordföranden på något sätt komma undan Kust titt Kust-R genom att ange fet startplats? SMC:s infiltratör (Vi har allt hört talas om SMC-blaskans höjdar-repotage om bl.a. Hr Ordförande. Ha ha ha!) Appropå skumma manövrar, var är vår stora avslöjande artikel "Kärringarna i klubben -ett problem över könsgränsen"? Att du inte trycker fortsättningen av Skogman-storyn kan vi acceptera, men Kärring storyn är ju ett avslöjande skjutjärnsrepotage. Guillou direkt. Fram med den. Du kan väl åtmintonde returnera bilderna!

Kort sagt:

1. Skriv en kraftfull dementi och förklara var starten egentligen går.

2. Kom dit.

3. Tryck "Kärring"-historien.

4. Aga GTS:en.

5. Puss o Kram

Jonas & Lars

Som den uppmärksamme läsaren säkert märkte var det ingen del 2 av Thore Skogman berättelsen i förra Cucciolon. Orsaken är att en viss person har hört av sig och undrat vad vi håller på med i Ducatiklubben. Jag har tagit upp problemet med Jonas och Lars, men de förnekade då att de hade någonting att göra med lögn-artikeln. Senare accepterade de dock i ett brev att fortsättningen rivs. Det är ju så att klubbtidningarna blir vad medlemmarna gör dem till, så jag hoppas på många bra aktiklar från Medlemmarna i fortsättningen.

MW

 

 


När Micke ringde och sa att om inte det damp ner en skriftlig redogörelse för vad som hände vid förhandlingarna med SMC om försäkringarna så hade vi gjort värt sista bidrag till Cucciolo, förstod vi att klockan var slagen. -Men det hände ju inget, protesterade vi. -Skriv, dundrade Märklin. Så här kommer den spännande berättelsen om

FÖRSÄKRINGEN lyx eller nödvändighet?

Ja, vi har alltså representerat Er, kära medlemmar. Stolta över förtroendet reste vi titt bästkusten och SMC-domen i Göteborg. Glatt överaskade klev vi upp för en trappa full med krossat glas och rester av en stol. Har de haft avrostning? tänkte vi samtidigt som vi gick in i ett rum bestående av stolar, bord och tre kaffebryggare å en Kent Andersson planch. Mötet hade redan börjat trots att

vi bara var en kvart försenade. Vi gick in i lägenheten bredvid och hämtade varsin stol och slog oss ner. Synen var förstummande. Dominerade rummet gjorde SMC:s politruck; Chefsideologen "Bjucken". Eller vad han nu kallas. För övrigt var rummet i stort sett fyllt av märkesklubbarnas

representanter.

Oljelukten visade sig (efter ett diskret pejtande med näsan) komma frän Triumph-representanten. Laverdaklubben skickade två rejäla gossar med hår på hela huvudet, Graningekängor och plånböckerna i kätting.

Harley Davidson Klubben representerades av en riktig HD-gubbe. När han förkunnade sin

åsikt var till och med politrucken tyst.

Guzziklubben måste på nät sätt fått nys om att Ducatiklubben skulle komma, för snuten kom inte, utan skickade sin fru istället.

I andra änden av rummet satt ett knippe Engelsmän. Tyvärr har vi glömt vilka klubbar det var, men de var mycket artiga.

SverigesCentrumMotorcyklistersCentralOrganisationsFörsäkringKommitte (SMCFöK) representerades av Hans Hammarlund. Han kunde mycket om försäkringar.

Efter en kvarts diskution vid skrivmaskinen har vi beslutat oss för att inte lämna någon beskrivning av BMW Motorrad Schwedens representant.

Nåväl, det förslag som Ducatiklubbens styrelse snickrat samman presenterade vi lugnt och välartikulerat. Tyvärr blev responsen noll. Ett förslag från Nortonklubben om angiveri rönte ett liknande öde. Sedan började ett par timmars gaggande som inte gav nånting. Sedan avslutade politrucken genom att klubba igenom sitt eget förslag om ett gemensamt uttalande och vi blev hemskickade.

Med hopp om förnyat förtroende

Kungälv 19/4-87

Lars Höjer & Jonas Dahl

 


 

CUCCIOLO TESTAR ALAZZURRA 650 GT -86

Efter besöket på fabriken förra året så var vi på redaktionen mycket spända på hur det kunde vara att åka en Alazzurra. En slaga touring-Pantah på 650cc. Vi hittade ett exemplar hos Östanbräcks Bil och MC i Hudiksvall och beslöt oss för att prova den i Tony Rutters fotspår till Isle Of Man. En van 900 åkare känner sig ganska bortkommen i sadeln. Man sitter helt upprätt och har en hel rad med kontrollampor och mätare framför sig. Det finns lampor för friläge, lyse på, helljus, oljetryck, utfällt sidostöd, blinkers, laddning och en lampa som lyser när tanken börjar bli tom. Den sistnämnda lyser också tillsammans med frilägeslampan när man har friläge i. Det finns också varvräknare, hastighetsmätare och klocka. Allt tillverkat av Veglia i glada färger. Som om inte

detta vore nog så har man försett hojen med en kraftigt ljudande "biiip"-ton som hörs när man har blinkersen på. Imponerande.

Vi körde först några små provturer innan vi drog Iväg till Isle Of Man. Den kändes mycket mera lättkörd en 900:an och motorn verkade förvånandsvärt smidig och stark. När vi skulle köra igång för 3:e gången kom första problemet. Hojen var stendöd på startmotorn. Nog för att man har hört talas om krånglande startmotorer på Pantahn, men på en ny hoj ? Nej. Det visade sig att friläget inte var riktigt ilagt. MC:n tillåter oss helt enkelt inte att göra några misstag. Hade vi dragit in kopplingen med växeln i så hade det gått bra. Imponerande igen. När vi sedan skulle åka iväg så tvärdog hojen när vi lade i ettan. Startade på nytt, lade i ettan med samma resultat. Försökte därefter att smyga i tvåan. Motorn dog igen. Vad hade hänt ? Jo, vi hade glömt att fälla upp sidostödet. Testlaget jublade.

Alazzurran försågs med tankväska och ordförande iklädd ryggsäck och hjulet pekade mot Göteborg. Vi valde mindre vägar för att hojen skulle få en fin inkörning. Vi varavade max 6000 varv och märkte ett otroligt vrid vid 5000 rpm. Körställning var dock alldeles för upprätt vilket kändes i baken och i nacken. Körställningen passar nog bättre för stadskörning. Växellådan kändes mycket smidig och torrkopplingen var enormt lättjobbad. Det här måste vara en drömmotorcykel att ta körkort på. Den är mycket, mycket lättkörd, har skarp svängradie, lätt koppling, fina bromsar, och väger 205 kg fulltankad.

Det var inte förrän vi korn till Isle Of Man, som Alazzurran fick sträcka ut sig lite på Mountain Circuit. Vi varvade fortfarande inte mer än ca 6500 rpm, men hojen fick gå betydligt hårdare. Motorn imponerade igen, men hojen kändes något svajig i kurvorna. Denna svajighet berodde förmodligen på Pirelli Supertouringdäcken som bör bytas ut mot riktiga Pirelli Phantom, samt att man sitter så upprätt att man helt enkelt tar emot för mycket vind. Svajet var dock aldrig obehagligt. På vägen hem fick vi testa Alazzurran i full storm och sidvind. Eftersom testföraren aldrig åkt i sådant oväder så kan vi inte jämföra så bra, men det var ett jävla burkande för att hålla henne i rätt fil. Än en gång kan vi nog skylla lite på däcken. Det kändes som om framhjulet gled i sidled när det blåste som värst. Den fula helkåpan är nog också medskyldig. Den skruvades därför bort vid hemkomsten. Hur är finishen ? Jodå. Riktigt bra, förutom tre saker. Avgassystemet, muttrarna till topplocken och ena bulten till ena backspegeln. Allt detta var brunt eller brunprickigt vid hemkomsten från den fuktiga ön. Avgassystemet är svartkromat med ett allt för tunt skikt. Men. det byts ju ut till ett

2-1 system av alla ägare i alla fall. Lacken var otroligt bra. Den här hojen hade ett utpris på 42500:- av Mullsjö Motor innan han blev av med generalagenturen. Ett mycket bra pris. Det var förmodligen den mest prisvärda hojen överhuvudtaget förra året. Nu tas den inte in längre vilket är synd. Om den tillverkas fortfarande är också lite osäkert. Om den tillverkas så är de nya förmodligen på 750 cc eftersom man slutat, göra 650:n (det är bara kolvar och cylindrar som skiljer). Enligt Moto Vecchia så kommer modellen förmodligen att ersättas av en touring- Ducati med Paso-chassie och en ny motor på ca 950cc.

 


CUCCIOLO PROVKÖR PASO 750

Vi fick en 3 mil lång provkörning med PASO på Isle Of Man. Det var den engelska generalagenten som visade upp Paso, Elefant, Indiana, Laguna Seca, F1. F1:an och Pason fanns för provkörning. För er som undrar så är Laguna Seca efterföljaren till Montjuich. Den har samma lack, Pasons Oscamhjul och fasta bromsskivor. Den svarta plastkåpan på ramen bakom bakre förgasaren har ersatta av en liten tuff plastskärm son sitter helt slickad och täcker 1/4 av bakhjulet samtidigt som den tjänstgör som kedjeskydd. Detta Innebär att det blir helt öppet vid bakfjädringen och förgasaren. Rått.

Nu över till Pason. Det år svårt att såga något definitivt efter den här korta körningen. Vi börjar med det negativa. Motorn kändes inte ett dugg piggare än 650:n. Detta beror enligt Moto Vecchia på att effekten ligger mer på höga varv på Pason. Den har trots allt ett imponerande vrid och går mycket rent förutom vid 3500 rpm då den tvekar lite när man ger mera gas. Det är dock så lite att det är löjligt att skriva om. Men andra har ju gjort det så... Fjädringen är enorm. Det finna inget att

anmärka på. Den verkar sluka upp alla ojämnheter som finns i vägbanan. Trots den bekväma fjädringen så var hojen helt stabil och var så bra att köra att jag aldrig suttit mer avslappnad på någon annan hoj (det är ingen överdrift). När man sitter stilla på hojen känns den ganska snäll. Men, av någon anledning, den byter karaktär när man kör. Man sitter betydligt mer framåtlutat än på 650 GT:n och fotpinnarna sitter relativt långt bak. Hojen känns smal och är det också även om det inte ser ut så när man ser den. Backapeglarna sitter helt ur vägen och är väl inte direkt jättebra. Med vidvinkelglas skulle de nog funka bra. De är i alla fall snygga. Det är ju hela hojen. Den känns som en Ducati, låter som en Ducati och är enligt min mening den första Ducatin som år så fulländad att varje modifiering- (utom att möjligtvis byta ljuddämpare) är att förstöra hojen. Det enda negativa är att priset l Sverige, ca 80000:- , är för högt. Om priset var lägre är jag säker på att den här hojen skulle kunna sälja mycket bra vilket den enligt uppgift gör l USA.

-Till slut några ord om däcken. De väldiga radialdäcken (130/60 x 16 fram, 160/60 x 16 bak) gör att hojen känns mycket okänslig för spår och linjer i vägen. Det kan nog vara värt att testa radialdäck på alla gamla duccar. De verkar göra underverk.

MW

 


ISLE OF MAN

Isle Of Man-resan blen, trots halvtaskigt väder, en mycket bra och rolig resa. Detta beror till den största delen på att vi blev ett så bra gäng som reste tillsammans. Det är ju otroligt att nästan 30 personer i mycket spridda åldrar kan hålla ihop utan ett enda gnissel i två veckor. Det trodde jag var omöjligt. Allt, problem, motgångar. spydigheter mm togs med humor och leenden. Fantastiskt. Det var mycket som hände. Riktigt mycket. Du kommer att få läsa om det i den stora tidningen i vinter. Här följer en liten sammanfattning.

I racen gick det inte så bra för Ducati. Det hade vi inte väntat heller eftersom det inte fanns något fabriksteam med. Tony Rutter gjorde comeback, men körde Suzuki och Honda. Vi var mycket besvikna på det. Särskilt att han svek Ducati i F2 trots att han var anmäld på en. Ännu värre var att han åkte Honda. Vi var besvikna tills vi fick höra anledningen. Tony hade opererats ännu en gång för sviterna efter den svåra vurpan för 2 år sedan då han bröt nacken. Han gick med kryckor och fick lyftas upp på motorcykeln (förlåt Hondan) . Att han inte åkte på Duccen berodde på att han fick ont då fjädringen inte är den allra bästa på den gamla ramen med Canti-Lever fjädring som han har. Han

blev förlåten. Han placerade sig givetvis inte särskilt bra, men det var en prestation att ställa upp i 3 (eller var det 4 ? ) klasser i det tillståndet. Han bevisade i alla fall att det inte var sluttävlat för hans

del. Ducceträffen och Italienträffen besöktes och var lika avslagna som alla märkesträffar brukar vara på ön. Bara till för inbördes beundran. D. 0. C. hade inte ens tröjor eller dekaler till försäljning.

Dåligt. Ölen var god, Steve Gibbons Band var bra, Lars Höjer blev full på sin födelsedag och tappade rösten, Agnes hoj blev påkörd av en Van.... Listan kan göras oändligt lång om vad som hände. Vi blev i alla fall ganska berömda på ön. De flesta hade sett, hört eller hört talas om våran närvaro. Tony Brancato, hade kört en stor busa till Grand Stand fylld med slitage och krockdelar till Ducati. Bussen blev välbesökt. Särskilt av Jan "Partikel-Janne" Johansson , som fått låna undertecknads

reservmotor, mekat flera dygn i sträck, missat båten i Göteborg med en timma, tagit båten från Esbjerg. kommit ett dygn för sent till Birmingham, fått kortis i tändningslåset på vägen mellan Birmingham och Heysham. Janne tillbringade många timmar i depån för att täta vissa smärre oljeläckage som hållt både kedja och bakdäck välsmort under hela resan.

Engelsmännen var sig lika. Såg ut som svin, körde som svin, men var mycket trevliga. De engelska hojarna var sig lika. Honda med Ducatimotor. Ducati-chopper, Norton med Rover V8, Yamaha ratbike som var täckt med 10 mm svart smuts och som hölls ihop med hjälp av ståltråd och tejp. Den sistnämnda stod utanför den värsta puben "Buchy's" där de värsta Rockers-gängen höll till. Denna hoj var det värsta jag sett tills någon ställde dit något som förmodligen var en Honda av mindre modell. Den var så jävlig att någon, förmodligen ägaren, spytt över hela motorn. Vi mådde illa när vi såg den.

Reseledaren vill här passa på att framföra ett stort tack till alla som var med på resan. Även ni som bodde på andra hotell.

MW

 


ITALIENTRÄFFEN

Italienräffen blev en besvikelse. Vi hade räknat med minst 70 personer och det kom ungefär hälften. Det började bra på Bromma med massor av Guzzi, hyfsat många Laverdor och hyfsat många Duccar. Brommadagen var lyckad och bl a visade Föters upp Pason och 750 Elefant. Märkesklubbarna fick åka en liten parad vid 10.30-tiden vilket dock var lite för tidigt. Folk började strömma in vid 13-tiden. Italienträffen var det däremot sämre ställt med. Det kom hyfsat många Ducati, ca 20 stycken. Ett Moto-Guzzi gäng på ca 10 bojar ville inte stanna för att deras ordförande inte var där. Märkligt. Ingen Laverda deltog trots att de meddelat oss på Bromma att de skulle komma. Nu kom det bara 2 Laverdor alldeles innan maten och drog iväg igen. Den ena var Ubbe som ni kunde läsa om i senaste Ducatibladet och den andra var Hans Blomqvist från Flöters som kom på sin Laverda 1000 -71. En prototyp och därmed världens enda 71:a. Modigt att åka på den. Det dök så småningom upp 10 Guzzi som räddade kvällen från total katastrof. Det blev väl lite avslaget tack vare detta. Givetvis så regnade det också på senkvällen. Det blev i alla fall god mat och mycket ljug runt borden långt fram på småtimmarna.

KINNEKULLE

Återigen fiasko. Regn, regn, regn, regn Vi för tacka de tappra 25 Ducatister som kom och åkte trots vädret. Ekonomiskt gick det back, men det får vi kompensera senare. Torbjörn Lindgren kom och körde med sin Ducati 125 GP Racer -55. Hans bror körde på Lisa-Ducatin. På bilracet nästa dag så regnade det ännu mer. Racet blev bättre än förra året trots att bara 6 bilar ställde upp. Karlskogateamet vann i år igen. Nu i en otroligt preppad Fiat. Ekonomin i detta race gick ihop (den får inte påverka klubbens ekonomi). Jag tror dock att det dröjer innan vi kan ordna något sånt här igen. Intresset är litet , och nu kan vi ju hjälpa till med att ordna flera Balttle Of Twinsrace i stället

Åter till artiklar

Hosted by www.Geocities.ws

1