Cucciolo nr 2 1986

CAGIVA HAR KÖPT HUSQVARNA

Nej, det är inget aprilskämt Fr.o.m. den 1:a april har Cagiva full kontroll över Husqvarnas MC-tillverkning i Ödeshög. Ulf Hansson medlem nr 61, jobbar som montör på Husqvarnafabriken i Ödeshög. Han berättar följande om affären. Hela 1987 års modell kommer att tillverkas i Ödeshög. Fr.o.m. 1988 kommer Husqvarnorna att monteras i Italien av delar från Ödeshög. Om tre år har sedan MC-produktionen successivt flyttats över till Italien. Cagiva kommer fr.o.m. nu att stå för marknadsföring av Husqvarnas modeller i alla länder utom Sverige. Elektrolux kommer som tidigare att sköta försäljningen i Sverige via sitt etablerade återförsäljarnät.

Varför köpte Cagiva Husqvarna?

Jo, de fick ett namn som är inarbetat i USA. Cagiva har just inlett en marknadsoffensiv i USA. Man har fått ett stort återförsäljarnät i USA. Namnet och återförsäljarna i USA är nog det viktigaste för Cagiva. Husqvarnas årsproduktion är ca 6500 MC/år. Man har alltså köpt en fabrik av ungefär samma storlek som Ducati (i antal sålda MC per år). Det ryktas att en fabrik står klar i Italien för att ta emot tillverkningen. Husqvarna hade just blivit klara med den nya vattenkylda fyrtaktaren med cylinder i Magnesium när affären blev klar. Om motortillverkningen kommer att flyttas till Italien är dock mycket osäkert. Troligen kommer Cagiva att utveckla egna motorer.

Husqvarna startade sin MC-tillverkning 1903 och är därmed ett av världens äldsta idag kvarvarande MC-företag. Sedan Elektrolux övertog Husqvarna i mitten av 70-talet har det varit känt att man velat bli av med MC-tillverkningen. Det kom dock som en chock, t.o.m. för Ulf Hansson när det nyligen blev känt att Cagiva köpt fabriken. När MC-tillverkningen upphört så skall man tillverka gräsklippare i Ödeshög. Det känns tråkigt att Svensk MC-produktion nu plötsligt upphör. Men Ulf tror att man hade lagt ner tillverkningen om ingen köpt företaget, så det är kanske inte så dumt ändå.

Husqvarnas försäljningschef hade varit på middag hos bröderna Castiglioni nyligen. Det var limousiner och ett jättehus med murar och vakter runt ..... Ulf Hansson vill också passa på att framföra en dementi. Det är inte han, som intensiva rykten påstår, som ligger bakom Cagiva - Husqvarna affären. Trots att han åker Ducati.

MW

Ett års racing med en 900 SS

Hej! Jag heter Petrus Andersson (Nr 40) och bor i Tubbebo utanför Jönköping. Jag tänkte berätta lite om hur det är att köra sin första säsong. Licensen tog jag redan -83, men det var först förra året som jaag kam igång som A-förare. Satsningen är långt från seriös men jag tyckte ändå att det krävdes en motor med punch i. Genom en kontakt i Österrike lyckades jag komma över en fräsch Rudolf Schwartz-motor och då slår man ju till.

Premiären utspelade sig vid det första Karlskogaloppet. Det var nämligen så att min kusin Kaj (Nr 102) ringde och sa att det skulle bli ett förserierace i Karlskoga. Vädret var perfekt, jag var laddad och efter anmälan körde jag ner till depån. Där lade jag märke till att alla tittade på mig och jag tittade tillbaka. Det hade tydligen varit biltävling. Fel! Det skulle bli biltävling. Skamset kör jag därifrån. Efter ett par mil stannar jag och ringer min vördade kusin. När han hör min röst kiknar han av skratt och det går inte att få ett vettigt ord ur honom. Hem till Småland. Två veckor senare var det dags på allvar. Sviestad. Träningen gick bra och hojen gick som en dröm. Efter träningen var bakdrevet helt oanvändbart men naturligtvis hade jag ett i reserv. Det hade dock en Suzuki-förare lånat "bara för att mäta "och det kom inte tillbaka i tid. När han kom springande med det två minuter före start satt det redan en katastrofutväxling på cykeln så det var bara att bita ihop och köra. Jag kan på en för omständigheterna godkänd elfteplats. Bästa Ducce. De ni! Sedan var det dags för vad som kunde blivit årets roligaste lopp: Försöks Battle of twins på Imatra, Finland. Det är en minut kvar till start och när jag står där i tredje led dör plötsligt motorn. Paniken griper tag i mig men jag lyckas ändå lokalisera felet. Bensinkranarna. Jag vrider om dem och börjar kicka. När jag kickat i en minut går starten. Sen leds jag av banan. Jag fick en öl av flaggvakten. Efter ytterligare ett par veckor var det dags att för andra gången styra kosan mot Gelleråsen. Det finns inte mycket att berätta. Jag hade ett otroligt flyt och slutade sexa i Super-produktion klassen. Jag skall bespara er den pinsamma berättelsen om när jag körde på Peter Sköld i depån.

I början av Juli hade klubben ett internrace på Anderstorp. Jättekul ända till näst sista varvet i slutet på flygrakan. En senare undersökning visar att en kugg i växellådan hade sagt upp sig. Tvärstopp. Gummit försvinner i ett blått moln, cord och slang avlägsnas på nolltid och fälgen hade börjat slipas ned när jag slutligen försvann ut bland landningsljusen i slutet på rakan. vid nästa löning inköptes fälg och alu-Imolatank. 4:e Augusti. Back on stage! Säsongens sista lopp. Träningen går bra men efter tre varv dör motorn. Startar dock snällt i depån efteråt. Lastar på den och kör hem. Efter en vecka uppträder samma sak igen på landsvägen. Det visar sig bero på vakuum i tanken. Lätt fixat. Säsongen har dock runnit iväg och vintern närmar sig. Å andra sidan är maskinen i topptrim inför nästa säsong och då...

Av Petrus Andersson

Kommentar 2001: Nej, det här var inte alls skrivet av den stackars Petrus. Det här var artikeln som satte prägel på många artiklar de kommande åren. Ljug från början till slut!

CAGIVA STORY

Cagiva är en förkortning av Castiglioni Giovanni Varese. Giovanni Castiglioni var en man som byggt upp en förmögenhet som klockarmbandstillverkare. Denna förmögenhet fick senare sönerna Claudio och Gianfranco överta, och man beslutade att satsa pengarna på MG-produktion.

Man tänkte först köpa MV-Augustas racingavdelning, men det gick i stöpet. Man köpte då Aermacchifabriken (uttalas ärmacki enl italiensk källa) av AMF Harley Davidson som var fabrikens ägare sedan 1960.

Aermacchi hade varit flygplanstillverkare i ca 40 år då man 1951-52 började göra tvåhjulingar. Först gjorde man något som var en blandning av scooter och MC. 1955 började man göra riktiga motorcyklar. Fram till 1955 var alla motorer av tvåtaktstyp. 1956 kom första fytaktsenstånkan med cylindern horisontellt. Detta blev sedan ett kännetecken för de flesta Aermacchimotorcyklar till början av -70-talet.

I slutet av 50-talet hette modellerna med denna typ av motor: Ala Bianca, Ala Azzurra, Ala Rossa, Ala Verda & Ala D'Oro. Känns några av namnen igen ? Efter HD:s köp 1960 så blev modellerna mer Amerikaniserade med höga styren och namn som Wisconsin och Sprint. Fabrikens namn ändrades också till Aermacchi Harley Davidson.

Lustigt nog så var det inte förrän HD övertog fabriken som man började tävla på allvar. 1966 hade man fått sådan snurr på stötstångsstånkan i 350-klassen att Renzo Pasolini kom 3:a i VM på en sådan. 1967 korn Kelvin Carruthers 3:a på en fabriks-350 som då gav 42hk på bakhjulet. Sedan lät man Lino Tonti (senare konstruktör på Guzzi) designa en 500-twin (som i princip var Ut hopmonterade 250-stånkor) som man hade några bra placeringar med. Maskinen kalledes för Linto.

Sedan gick man över till tvåtaktare. 1972 kom Renzo Pasolini 2:a i 250 och 3:a i 350 på en Aermacchi- Harley Davidson 2cylindrig tvåtaktare. Renzo Pasolini dog tragiskt 1973 på Monzabanan då han var inblandad i samma rnassvurpa som även krävde Jarno Saarinens liv. Renzo Pasolini kallades för "Paso" och den nya Ducatin är därmed uppkallad efter honom. 1974, -75 och -76 vann Walter Villa VM i 250 på en sådan 2-taktare , som då fått sitt namn kortat till enbart Harley Davidson. 1976 vann han även 350-klassen.

HD hade dock börjat tappa intresset för sin Italienska fabrik. Man hade fått stora ekonomiska bekymmer i den Amerikanska fabriken, och nu såg man en liten möjlighet att få in lite pengar genom att sälja den Italienska fabriken vilket man alltså gjorde.

Produktionen var körd i botten. På programmet fanns endast 1-cylindriga 2-taktare på 125, 175 och 250cc. Bröderna Castiglioni började med att bredda programmet med några nya Off-Road maskiner vilket börjat sälja mycket bra i Italien. På Milanomässan -79 presenterade man en bomb. Man hade i princip hängt på lyse på Villas 250-racer. Modellen kallades för 250 DSTT, hade hela 48 hk, men korn mig veterligen aldrig i produktion. Man hade en ganska uppkäftig marknadsföring. Man tog t. ex. HD: s "number one etta , färgade om den i rött/vitt/grönt och skrev sedan Cagiva längs ner. Den används fortfarande i marknadsföringen. Man övertog f. ö. också generalagenturen för Harley Davidson i Italien. Fabriken expanderade sedan mycket snabbt. Efter man köpt Ducati 1985 så var årsproduktionen uppe i nästan 50000. 1985 vann man dessutom VM i 125cc motocross. Efter köpet av den toppmoderna Ducatifabriken så trodde väl de flesta att de berömda bröderna skulle vara nöjda. Man chockerade dock MC-världen helt nyligen med att köpa Husqvarnas motorcykeltillverkning i Ödeshög.

Man påstår att man inom några år skall ha en årsproduktion på 100000 motorcyklar. Detta verkar inte helt otroligt.

Hur har man då råd med allt detta. Jo, det påstås att man tar stora lån. Att man går med en planerad förlust de här "uppbyggnadsåren" . Det är bara att hoppas att de lyckas med sin kaxiga inställning. Vad som skulle hända on de misslyckas vågar ingen Ducatist spekulera i.

 

FÖRSÄLJNINGSSTATISTIK

Vi kan här tydligt visa vart trenderna pekade under -85 bland de 8 populäraste MC-märkena

1. Ducati +9,4%

2. BMW - 11,11%

3. Moto Guzzi -12,5%

4. Kawasaki -16,61%

5. Yamaha -33,3%

6. Suzuki -36,88%

7. Harley Davidson -37,64%

8. Honda -42,05%

Åter till artiklar

Hosted by www.Geocities.ws

1