City blev Mich
F�r att g�ra en l�ng historia kort: Jag fick Mich den 10 oktober 1997, dagen innan jag skulle fylla 7 �r. Mamma hade lovat mig ett marsvin i s�kert 3 �r, men jag hade aldrig f�tt n�got, och innan jag skulle till simskolan gick vi runt i V�llingby Centrum och shoppade. N�r vi gick f�rbi djuraff�ren s�g vi v�rldens gulligaste lilla marsvin som l�g och sov i ena h�rnet. Jag hade best�mt att mitt marsvin skulle heta City (fult, jag vet, men jaja...) men s� blev inte fallet. Vi k�pte Mich och p� v�g hem, p� tunnelbanan, satt jag och l�ste p� den lilla l�dan som han l�g i. D�r stod det massa saker p� konstiga spr�k, och jag fastnade f�r ordet "mich". D�rf�r fick City byta namn till Mich!
R�dd...
Jag var inte s� stor n�r jag fick min �lskade lilla Mich, och v�ldigt r�dd f�r djur. I b�rjan v�gade jag knappt klappa honom, �n mindre b�ra eller h�lla i honom! F�r att bota min r�dsla klappade jag honom hela tiden n�stan, och lyfte runt honom i buren. Stackars marsvin, fick st� ut med att bli flyttad fr�n matsk�larna till hustaket och s� tillbaka igen. Till slut v�gade jag i alla fall ha honom i kn�t, och efter ett tag till kunde jag lyfta upp honom sj�lv ur buren.
Tillgiven
2 timmar varje dag �gnade jag och mamma �t Mich i n�stan ett �r. En timme fick han sitta i v�rat kn� i soffan och bli klappad, den andra timmen fick han springa p� k�ksgolvet. Hela tiden gjorde han tre saker, �t, bajsade och l�t. Detta resulterade i alla fall till ett v�ldigt tillgivet och tamt litet marsvin som alltid var s� sn�ll, s� sn�ll, och bara bet n�gon en enda g�ng, min kompis Micaela. Visst, han nafsade ju lite grann n�gon g�ng, men ingenting v�rre.
D�den
Ungef�r en m�nad innan 2003 b�rjade Mich f� sv�rt att dricka, han �t mindre och magrade rej�lt. Han blev som tur var aldrig f�r smal, tack vare vikten han haft innan, men en s�dan kraftig viktnedg�ng p� s� kort tid �r farligt. D�rf�r �kte vi in till veterin�ren, de visste inte riktigt vad det var f�r fel, men eftersom han hade blod i urinet och sv�rt att �ta hade han troligtvis urinsten och problem med t�nderna. Vi tv�ngsmatade honom med morotspur� i n�gon vecka, men han blev inte b�ttre, s� till slut best�mde vi oss. Han skulle f� somna in.
M�ndagen den 14 april fick han ligga i en skokartong, b�ddad med halm och h�, p� v�g till veterin�ren igen. Jag satt kanske 10 minuter med honom i kn�t innan han fick sin f�rsta spruta, en s�vande. Han blev alldeles j�tteavslappnad, man kunde tro att han var d�d, om man inte sett att br�stkorgen �kte ut, in, ut, in... Lite senare fick han en till spruta, och somnade in, snabbt och sm�rtl�st.
