
Handel i medeltidens Afrika söder om Sahara
av Gunilla von Wachenfelt
Mycket skedde under medeltiden på den afrikanska kontinenten. Den var uppdelad i ett otal olika kungadömen, i många olika klimatiska och geografiska regioner. Dessa idkade handel, inte bara sinsemellan, utan även med Mellersta- och Fjärran östern. Handel med Europa skedde genom moriska mellanhänder i Nordafrika.
De västafrikanska civilisationer som blomstrade under medeltiden byggde på handel; de framgångsrika västafrikanska ledarna var fredsmäklare snarare än krigare. När karavaner från Nordafrika färdades genom Sahara i början på 600-hundratalet, hade västafrikanerna bott i små städer där under minst ett halvt årtusende. Guld från Västafrika byttes mot något västafrikanerna värderade ännu mer: salt. De använde salt till smaksättning, konserveringsmedel och för att bibehålla kroppens fuktighet.
De första som reste genom öknen var berber från Nordafrika, som förde med sig sin strikta islamska tro. De omvände många västafrikanska köpmän till islam, men större delen av befolkningen behöll sin egen tro. Medeltidens västafrikaner, liksom indier och sumerer, trodde på många olika gudar och accepterade inte tron på endast en Gud.
Det fanns många likheter mellan Afrika och Europa under den äldre medeltiden: bland makthavare och rika fanns en penningbaserad ekonomi, medan småfolket till stor del fortfarande idkade byteshandel. I Europa hade kristendomen fått fäste, i Västafrika hade islam börjat få samma ställning. I Europa gällde forfarande gamla hedniska traditioner bland folket på landsbyggden, i Västafrika var det likadant. Kvinnornas ställning var ungefär lika usel.
Hälsan bland västafrikanerna kan ha varit något bättre än bland europeerna, dels p.g.a. muslimsk läkarkonst och dels p.g.a. bättre hygieniska förhållanden. Digerdöden drabbade inte Afrika söder om Sahara. Faktum är att ingen typ av pest drabbat kontinenten före HIV.
 Världskartan från 1483, ovan. Skrämmande nog var det så här man trodde att världen såg ut under medeltiden, och det var med en sådan karta folk reste ut i världen för att skapa kontakter och upptäcka det okända.
Ghana (AD300-AD1100)
Det gamla imperiet vi idag kallar för Ghana låg i Västafrika mellan Niger- och Senegalfloderna. Floderna var viktiga. Rikets ekonomi byggde på handel, och floderna utgjorde det snabbaste sättet att transportera varor. Ghana blev rikt genom att beskatta köpmän som reste genom landet. De kallade sin nation Wagadugu; idag kallar vi det Ghana efter namnet på deras härskare.
Ghanas makt bestod av att styra guldhandeln. De hade få resurser själva, men eftersom folket var skickliga på att bearbeta järn, hade de överlägsna vapen.
Almoraviderna, muslimska krigare från Nordafrika, började en Jihad (heligt krig) mot Ghana eftersom folket där behöll sin tro och inte konverterade till Islam. Almoraviderna försvagade kejsardömet men kunde inte förstöra det. Ändå var handelsvägarna hotade.
- Merkantila intressen i Västafrika såg fördelar med att konvertera till Islam.
- Läskunnighet spreds eftersom islamsk tro kräver att man lär sig Koranen.
- Arabiska blev det gemensamma handelsspråket i Västafrika.
- Alla strikta muslimer följer samma lag, vilket gjorde det lätt att ena stora områden.
Omvändelsen till islam öppnade marknader i Nordafrika och Arabien. [...forts.]
1 || 2
Hur man citera denna artikel:
"Handel i medeltidens Afrika Söder Om Sahara", © Gunilla von Wachenfelt, 2000-2005, http://www.geocities.com/medeltiden/handel.html
|