| min egen ber�ttelse |
| I januari 2001 fick jag mitt f�rsta barn,en dotter. Graviditeten hade varit okomplicerad och dom enda besv�r jag hade haft var foglossning. F�rlossningen var en baggis tyckte jag,men f�rstod i efterhand att bebisens hj�rtljud inte hade varit dom b�sta. Hursomhelst s� m�dde i alla fall bebisen bra n�r den kom ut. Den f�rsta tiden hemma var inte j�tte kul. Jag har alltid haft sv�rt att somna p� kv�llarna och har i flera �rs tid sovit med �ronproppar. Under hela graviditeten hade jag sagt att jag skulle sluta med dom lagom tills bebisen skulle komma. F�r jag kunde ju inte sova med �ronproppar n�r man hade en nyf�dd tyckte jag! S� n�r bebisen,som blev en liten Yazmine,f�ddes hade jag fortfarande inte slutat med �ronpropparna. S� jag best�mde mig f�r att "nej nu j�vlar skall jag inte ha dom mer"! Men det gick inget vidare. Jag blev s� stressad utav att inte kunna somna utan dom och visste att snart skulle ju Yazmine vakna igen. Jag l�g som en sp�nd fj�der och lyssnade efter henne. Efter n�gra dagar beslutade vi oss om att jag skulle testa med dom igen. Och jod�,jag sov som en klubbad sten med dom,men vaknade s� fort hon l�t! Funkade j�ttebra med andra ord! Redan fr�n b�rjan var jag avigt inst�lld till att amma. Jag �r absolut inte den som �r pryd eller s�,men tanken p� att sl�nga fram tuttarna �verallt roade mig inte alls. Att jag sedan hade stora och otympliga tuttar gjorde ju inte saken b�ttre. Kanske var det d�rf�r amningen inte fungerade. Yazmine fick inte i sig s� mycket som hon skulle och s� sm�ningom visade det sig att jag inte hade tillr�ckligt med mj�lk �t henne. Jag ammade henne i knappt 3 veckor.Jag sk�mdes verkligen f�r att jag slutade. S� inbankat var det i huvudet att MAN M�STE AMMA!! Jag k�nde mig verkligen som v�rldens s�msta mamma. S� sm�ningom gick det upp f�r mig att det inte handlade om mig utan att Yazmine m�dde bra. Och det gjorde hon ju! Hon gick upp bra i vikt och vi kunde se att hon fick i sig s� mycket som hon skulle. Ganska snart b�rjade hon sova l�ngre pass p� n�tterna. Att hon fick br�stmj�lksers�ttning numera gjorde henne m�ttare i och med att hon fick i sig s� mycket som hon beh�vde. Magnus var hemma i en hel m�nad tillsammans med oss. Det var verkligen underbart att ha honom hemma s� l�nge. Visst var jag orolig f�r att vara ensam med Yazmine dom n�tterna han jobbade, men det var ju �verg�ende! N�r Magnus hade varit tillbaka p� jobbet i ca en vecka vaknade jag en morgon utav att jag fick allt sv�rare och sv�rare att andas. Magnus ringde Sjukv�rdsupplysningen och dom sade �t honom att ta mig till Akuten. Vi paltade p� Yazmine kl�der och l�mnade upp henne till mormor. Tack gode gud f�r henne! Under tiden s� l�ttade det hela och det var inte lika jobbigt l�ngre f�r min del. Men vi �kte in i alla fall s� att dom fick kolla upp mig. Givetvis var EKG det f�rsta dom tog och det hade v�l varit i min tanke ox�. T�nk om det var hj�rtat?? Skulle jag d� nu d�? D�,n�r jag vaknade i s�ngen utav att det k�ndes som om luften bara tagit slut,s� var jag livr�dd. Jag har aldrig n�gonsin varit s� r�dd. Gudskelov har jag aldrig f�tt ett s�dant "anfall" igen. En massa andra prover togs ox�,men dom visade absolut ingenting! Enligt dom var frisk som en n�tk�rna! *funderar* Men jag hade ju ont,det m�ste ju vara n�got d� ju! Men som sagt var,proverna visade ingenting och d� var det ju inte mycket att g�ra. Dessutom s� hade det onda avtagit redan n�r vi l�mnade Yazmine till mormor. |
 |