 |
 |
| VamVam * * 1986-1998 * * |
| Sigge * * 1998-2001 * * |
 |
 |
| N�r vi skaffade hund 1986 var jag 11 �r. Valet f�ll slutligen f�r en Labrador och f�rgen gul. Fr�n b�rjan skulle vi haft en svart men �ndrade oss. Det var familjens f�rsta hund och namnet VamVam best�mdes. Vi hade egentligen valt namnet BamBam,men eftersom uppf�daren sa att namnet skulle b�rja p� V s� �ndrade vi bara bokstav! Tydligen s� gick uppf�daren efter alfabetet och hade nu hunnit fram till V. Kenneln vi valde var Ingmos Kennel. VamVam visade sig vara en underbar hund med en h�rlig personlighet! Hans motto verkade vara "kommer jag inte idag s� kommer jag i morgon". Jag minns under en lydnadskurs uppe p� GMBK (G�teborg och M�lndals Brukshundsklubb) och det var inkallning som var p� schemat. Sagt och gjort. Jag satte Vamsen ned och knatade bort en si s� d�r 20 meter. Och s� ropa HIT! Och jod�,han lyfte allt p� rompen och travade bort till mig. Halvv�gs s� STANNAR HAN,sniffar lite i gr�set,KISSAR och forts�tter sen mot mig!!! Gissa om jag sk�mdes!! Ferdinand kallade dom honom p� hundklubben... N�r jag flyttade hemifr�n 1993,s� f�ljde han med. Pappa hade skaffat en ny hund och Tramsefarbrorn blev liksom min. �ren gick och i mitten utav 1998 tr�ffade jag d� Magnus. Jag �r s� glad att dom fick l�ra k�nna varandra. S� h�r i efterhand k�nns det som om Tramsen h�ngde med s� l�nge som han gjorde bara f�r att "l�mna �ver" till Magnus. I december 1998 blev han sjuk och jag fick ta det jobbigaste beslutet i mitt liv. Det var dags f�r honom att f� vila... Mamma �lskar dig,Tramsen. * * * Jag blev allergisk mot hundar 1996,d� jag fortfarande hade Vamsen. Han var d� 10 �r gammal och jag besl�t mig f�r att �ta mediciner under den tiden han hade kvar,ist�llet f�r att beh�va ge honom till n�gon annan. D� yttrade sig min allergi p� det s�ttet att det kliade p� kroppen men s� l�nge jag kunde kontrollera kliandet med medicin s� var det lugnt. Efter att Vamsen var borta blev det fruktansv�rt tomt. Jag tyckte mig h�ra hans klor p� parketten och ibland tyckte jag t.o.m att jag s�g honom. Det var verkligen j�ttejobbigt att inte ha n�gon som tassade omkring hemma i l�genheten. Jag hade alltid viljat ha en r�d katt och Magnus tyckte att det kanske var l�ge att skaffa en s�dan nu. Jag fastnade f�r en annons i GT och d�rmed var Sigge ox� fixad. Han var redan "tingad" av n�gon annan och tjejen som skulle s�lja honom sa att han hade v�rldens underbaraste �gon. "JAG VILL HA HONOM" sa jag. Och visst blev han min. Det var liksom s� det skulle vara. Han blev lika cool som VamVam var. SiggeBus kallade vi honom. Tyv�rr s� s�g han s� sm�ningom Magnus som en rival och b�rjade revir-pinka inne. S� sm�ningom d�k �ven min katt-allergi upp som ett brev p� posten. *ledsen* D� Sigge forsatte kissa inne och med min allergi valde vi att ta bort honom. (usch nu gr�ter jag ...) Att beh�va ta beslutet EN g�ng med Vamsen var det v�rsta jag varit med om. Att beh�va ta det en andra g�ng �r inget jag �nskar min v�rsta ov�n ens. *torkar t�rarna* Jag kommer aldrig att kunna ha n�gra mer p�lsdjur. Jag som �lskar djur �ver allt annat kommer f�r alltid att ha en saknad i mitt hj�rta. Det g�r s� ont och gud vad jag saknar Vamsen,Sigge & Skipper (pappas hund). Jag har en underbar familj,men jag har ingen liten gul labbe valp att busa med eller g� ut och promenera med... S� tomt. Linda,16/7-2002 |