Om jag talade b�de m�nniskors och �nglars tungom�l, men icke hade k�rlek, s� vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
Och om jag hade profetians g�va och visste alla hemligheter och �gde all kunskap, och om jag hade all tro, s� att jag kunde f�rflytta berg, men icke hade k�rlek, s� vore jag intet.
Och om jag g�ve bort allt vad jag �gde till br�d �t de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att br�nnas upp, men icke hade k�rlek, s� vore detta mig till intet gagn.
K�rleken �r t�lig och mild. K�rleken avundas icke, k�rleken f�rh�ver sig icke, den uppbl�ses icke.
Den skickar sig icke oh�viskt, den s�ker icke sitt, den f�rt�rnas icke, den hyser icke agg f�r en of�rr�tts skull.
Den gl�der sig icke �ver or�ttf�rdigheten, men har sin gl�dje i sanningen.
Den f�rdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uth�rdar allting.
K�rleken f�rg�r aldrig. Men profetians g�va, den skall f�rsvinna, och tungom�lstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall f�rsvinna.
Ty v�r kunskap �r ett styckverk, och v�rt profeterande �r ett styckverk;
men n�r det kommer, som �r fullkomligt, d� skall det f�rsvinna, som �r ett styckverk.
N�r jag var barn, talade jag s�som ett barn, mitt sinne var s�som ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
Nu se vi ju p� ett dunkelt s�tt, s�som i en spegel, men d� skola vi se ansikte mot ansikte. Nu �r min kunskap ett styckverk, men d� skall jag k�nna till fullo, s�som jag sj�lv har blivit till fullo k�nd.
S� bliva de d� best�ndande, tron, hoppet, k�rleken, dessa tre; men st�rst bland dem �r k�rleken.
...VOLTAR