Isfolkets dal och Lindallén...

Vi var tvungna att fly till Isfolkets dal efter en del strapatser. Isfolkets dal var en märklig plats. Där bodde Isfolket som då kända utanför dalen som omänskliga varelser "avlade av kölden och mörkret". Alla i dalen kallades Isfolket, men det var bara Tengels släkt som var den äkta. Den ursprungliga, som hade de drabbade i ätten.

Men det var inte bara Tengel och jag som var av det ursprungliga Isfolket i dalen. Nej nej, där bodde även Tengels kusin, Eldrid. Och hans morfars syster - den drabbade häxan Hanna... Hon är ett kapitel för sig. Ful som stryk var hon - men hennes kunskaper var det inget fel på. Hon kunde ett och annat, Hanna. Jag träffade henne många gånger och gick till och med i lära för henne. Jag ville bli lika duktig som hon. Det var även Hanna som hjälpte Siljes första egna barn till världen. Utan Hanna så hade flickan dött... Den nyfödda blev uppkallad efter henne och fick heta Liv Hanna av Isfolket - min fostersyster och kusin.

Vidare så har vi Grimar, Hannas brorson - även han drabbad. Och så har vi kvinnan vid sjön som mest höll sig för sig själv. Vega hette hon och var om möjligt ännu mer frånstötande än Hanna.

Isfolkets dal brändes ner efter att uslingen Hemming Fogdedråparen avslöjat dalen. Alla dog. Hövdingen. Hanna och Grimar. Alla utom vår lilla familj, som lyckades fly i sista stund.

Vi flyttade senare till det vackra Lindallén som den goda Charlotte Meiden skänkt till oss. Där gjorde jag nog mest som jag ville. Exprimenterade med häxmedel som jag fått ärva av Hanna från Isfolkets dal, och hade ofta skamlöst roligt! Jag hade inte respekt för någon förutom min familj och då främst Tengel. Han var min idol. Jag ville hitta en man att älska som var lik honom.

Men efter som åren gick så såg jag hur annorlunda jag var gentemot andra. Den jag senare trodde mig vara förälskad i, visade sig vara Isfolkets största usling - Hemming Fogdedråparen. Jag dödade honom, och hans död var min bästa stund av hat...Skulle gjort om det om jag träffade honom idag... Men folk hade sett "den kattögda" tillsammans med Hemming och jag blev anklagad som häxa efter det. Jag åkte hem till Lindallén och lämnade min dotter Sunniva som jag fått med uslingen, och strax därefter blev jag fast.

År 1602, när jag var 22 år slutade mitt så kallade liv. Jag skulle bli bränd på bålet om inte Are - Tengel och Siljes andra barn, kom och gav mig ett medel så jag...somnade in...

Livet efter döden...