Att vara japans samuraj var inte lätt. De fick inte frukta döden eller att döda. Aldrig visa några känslor utan hela tiden följa samurajens stenhårda regler. Lagarna kallades "krigarens väg".

Samurajsläktet uppstod i Japan i början av 1100-talet. Då var landet indelat i län. Varje län styrdes av en herre, en daimyo. Under sig hade de arméer som leddes av samurajer. Vem som helst kunde inte bli samuraj. Man måste tillhöra en samurajsläkt, titeln ärvdes från far till son. För att bli fullärd gick man i samurajskola när man var mellan 15 och 20 år. Sedan var det dags att börja jobba för en daimyo (herre).

Riddare och gentleman
Deras uppgift var bland annat att driva in skulder och skatter åt länsherren. Der var ständigt grymma och blodia strider om länsgränserna. Samurajernas ära stod på spel och de stred tills döden skilde dem åt. Samurajer kan jämföras med medeltidens ädla riddare med mycket strängare regler. I filmer och böcker framställs ofta samurajen som en hård och känslokall krigsmaskin. Men för samurajen var det lika viktigt att kunna föra sig i de fina salongerna. Han måste vara kunnig i dans, musik och te-ceremoni. Han måste också vara vis och klok så han kunde hjälpa sin daimyo ur olika pinsamma knipor. Till exempel om herren hade fått problem med någon älskarinna. I utbyte mot alla de här tjänsterna fick samurajen pengar och slapp betala skatt. Pengar betydde visserligen inte så mycket eftersom det ansågs värdsligt att befatta sig med dem. Det var samurajens hustru som fick sköta hushållskassan.

En samuraj fick aldrig bryta mot lagen och han kunde heller inte straffas. Om en samuraj ändå bröt mot lagen och drog vanära över sin daimyo fanns det bara en utväg - harakiri. Ett rituellt självmord. Med ett av svärden skar han sig fråna magen upp till hjärtat. Seppuko var också en form av harakiri men utfördes på slagfältet utan ritualer. Vanliga brottslingar fick inte göra harakiri. De straffades med avrättning. Ett sådant straff kunde vara att man kokades levande i olja.

En samuraj var lätt att känna igen på sina dyrbara kläder och den rakade hjässan med tofs. Hjälmarna hade hål överst där hårpiskan kunde sticka ut. Han bar också ett familjemärke synligt på dräkten. Om någon rörde familjemärket utan tillåtelse krävde samurajen omedelbar upprättelse, ofta genom avrättning. Svärdet, eller katana, fick samurajen inte bära i sin daimyos hus, men annars fanns det alltid instucket i bältet. När han vart ute på uppdrag höll han det i handen och om han satt ner placerades det på vänster sida. Han måste alltid vara beredd att kuna dra svärdet. Samurajen hade också en förmån som kallades "hästrätten". Den innebar att han fick använda hästen som riddjur. Köpmän och bönder fick bara använda hästen som dragdjur.

Olika klasser
Det fanns också andra slags samurajer som jobbade på myndigheter eller var jordbrukare. Dessa två andra samurajsorter accepterades inte helt och hållet av krigarsamurajerna som tyckte att de själva var av finare klass. Efter att kejaren tagit makten 1868 fanns det inget jobb för samurajerna. Några av dem gjorde en kraftsamling 1877 för att försöka få tillbaka sin status och stolthet. Det misslyckades och samurajsläktet dog ut.

Legenden om Ljusets rike

...Vägen hem

Källa: Bra böckers lexikon