Tarjei Lind av Isfolket �r familjens stora hopp och geni. Han hade �rvt Isfolkets skatt av farfar Tengel, och lovat honom att finna en v�rdig arvtagare till den. Det brukar vara den drabbade i generationen som f�r skatten men i Tarjeis egen hade det inte uppt�ckts n�gon. I generationen innan var det den ber�mda Sol, och i den efter �r det trollet Kolgrim, som �nnu d�ljer sog bakom en relativt sn�ll fasad.
Men Tarjei har h�rt farmor Silje viska f�r sig sj�lv ibland: "Nej, han m�ste ha fel. De �r s� fina allihop, inte kan jag se n�gra gula �gon h�r inte". N�gon �r det, och det kan vara vem som helst...
Tarjei har nu best�mt att Isfolkets skatt och trolldomsmedel ska g� till Mattias, med de milda �gonen. N�r Kolgrim f�r reda p� det s� f�rsvinner Mattias ganska snart. Och efter det har Kolgrims �gon blivit alldeles blanka och bel�tna...
Föregående
bok: Nr 5, Dödssynden
Nästa bok: Nr 7, Spökslottet
Tillbaka till: Sagan om Isfolket
...Vägen hem