Hon kallades tisteln f�r att hon var s� klumpig och tjock. Men Yrja Mattiasdotter som hon hette, var egentligen en mycket godhj�rtad och fin varelse. Som av en h�ndelse f�r hon vara med n�r de tre Isfolksbarnen Tarald, Sunniva och Cecilie v�xer upp. N�r de blir �ldre uppt�cker Yrja till sin f�rskr�ckelse att hon �r f�r�lskad i Liv och Dags son Tarald.
Han � andra sidan ser bara �t sin vackra kusin Sunnivas h�ll. Hon �r Sols och den som Sol misstagit sig f�r att vara M�rkrets Furste, Hemming Fogdedr�parens dotter. Sunniva har ingenting av Sols krut i sig, men desto mer av Hemming Fogdedr�parens s�tt att snyfta sig till folks medk�nsla. K�rleken �r blind, och det g�r som det g�r. Sunniva blir med barn, och f�der det mest avskyv�rda troll, som blir kallad Kolgrim. N�r han f�r f�rsta g�ngen sl�r upp �gonen, s� t�nker alla det samma; Hur kan ett litet nyf�tt, oskyldigt barn se s� ondskefullt ut?
Föregående
bok: Nr 3, Avgrunden
Nästa bok: Nr 5, Dödssynden
Tillbaka till: Sagan om Isfolket
...Vägen hem