OPATIJA 20 januari 2000
Hej! Så har vi anlänt till Opatija vid den kroatiska kusten. Vi visste ganska mycket om hur det skulle se ut redan innan vi kom, eftersom vi varit i Pula med landslaget tidigare. Där laddade vi upp inför EM i Italien 1998, men den gången råkade halva truppen ut för salmonella. Usch! Där var allt bra förutom matsvängen.
Så den här gången är vi mycket försiktiga med maten, vi hade dessutom en kock med oss när vi spelade VM i Egypten i somras så nu vet vi vad vi ska se upp med. Den här gången ska vi klara oss, hoppas jag.
Vi bor väldigt vackert med utsikt över staden, havet och palmer. Husen ligger i sluttningen upp mot berget bakom staden och det är inte allt för kallt heller, som en svensk marsdag ungefär.
För min egen del känns det bra, men jag har haft lite problem med en armbåge till och från under två och en halv månad. Jag har spelat med det så det ska nog lösa sig. Det är skönt att vi har både läkare och sjukgymnast med oss och kan få hjälp dagligen. Annars är det inga skador som oroar, det som är lite konstigt är att EM ligger mitt under säsongen. Spanjorerna slutade spela den 19 december, vi som lirar i Tyskland slutade den andra januari och elitserien slutade ytterligare åtta dagar senare och därför har vi inte kunnat göra någon gemensam toppning av formen. Jag tror att det spelmässigt kommer att gå en del upp och ner i matcherna, både för laget och individuellt eftersom vi inte är riktigt samspelta. Det gäller inte bara oss utan alla lag som består av många proffs.
I morgon fredag startar EM i grannstaden Rijeka med match mot Island. Senast vi möttes i World Cup, förra våren, spelade vi oavgjort. Jag har aldrig varit med och förlorat mot dem, men de tillhör de lag som har en otrolig potential individuellt. De spelar gärna en och en eller två och två, istället för ett lagspel som vi har. De spelar ett tufft och hårt försvar, 3-2-1* . Det är ett sådant lag vi inte kan underskatta för gör vi det vet vi att det smäller och vi möter hellre ett sådant lag i den första matchen ett än som det är svårare att tända till mot.
Vi hörs snart igen.
Stefan