CELJE.
Snön faller över Celje och vi med den. Det känns kört nu.
Aten har aldrig legat så långt bort även om OS-hoppet fortfarande flämtar svagt i den teoretiska sörja av siffror, spekulationer och alla om som handbollens spelsystem tvingar fram.
Bengt Johansson är långt från det OS-guld han drömmer om men han har en stor uppgift kvar. Att rädda en VM-plats så att en ny era kan byggas av den talang som sommarens U-världsmästare visade.
Bengt Johansson vill fortsätta även om det inte blir OS-spel. Det tycker jag att han ska göra eftersom kvalet bara är en hemmamatch och en bortamatch. Att chansa med ny förbundskapten och nytt landslag i det läget vore bara dumt.
Det blev en rysarmatch i går. Vi låg under med sex. Lövgren knockades, syddes med sex stygn, kom in igen och gjorde en kanonmatch som lyfte svenskarna till nästan ett nytt hjältedåd. Men bara nästan. Vi kom ikapp ett tag men förlorade med två.
Världsklass av Olsson
Lövet var fantastisk med sitt tejpbandage runt skallen. Staffan Olsson så laddad, så bra, så ledsen. Han ville och han kunde ännu en gång prestera handbollsspel av världsklass men det räckte inte. Joacim Ernstsson vek ner sig direkt som kantspelare men in kom Jonas Larholm som har så enormt mycket handbollskunnande i sin taniga kropp. Larholm är heller ingen kantspelare men han vågade, han knorrade, utmanade och gjorde tre fräcka mål.
Till ingen nytta.
Martin Boquist hamnade i lägen han var tvungen att skjuta i trots att han inte ville. Plockpotatis för kroatiske målvakten Vlado Sola som Bengt Johansson lika obegripligt som oförskämt smädade efter matchen.
- Deras målvakt är en pajas. Han får bollarna på sig. Vi har ett målvaktsspel.
Kanske det - men Sola träffades så ofta att han hade 56 i räddningsprocent i första halvlek och 46 totalt i matchen. De spelande målvakterna Gentzel och Svensson hade 21 respektive 28 procent. Om jag fattar saken rätt innebär de siffrorna att en pajas gav oss en knuff ner mot dyn av B-nationer som vi trott att vi lämnade med VM-guldet 1990.
Bengt Johanssons landslag dominerade världen i tolv underbara år men för alla som ligger på topp är det svårt att utvecklas smartare än de som jagar.
VM i Portugal förra året var turneringen som gav besked att Sveriges försvarssystem med alla sex försvararna på linje inte längre var ett absolut vinnarkoncept. Under framgångsåren cementerades Bengt Johanssons tro på sitt system till en övertro så att inget fungerande alternativ utvecklades.
Nu finns ett hyggligt på gränsen till bra svenskt 5-1-försvar, men det är ett år för sent. 13:e platsen i VM försatte oss i den svåra sits vi hamnat i nu. Bengt Johanssons ledarskap bidrog till det, men även en tokig spelordning där gruppsegrande Sverige gick vidare med noll poäng medan trean Slovenien fick med sig två för segern över svenskarna. Man ska inte glömma betydelsen av att detta tokeri satte landslaget under en alldeles onödig press. Men man ska heller inte glömma att Frankrike utklassade oss när det fortfarande fanns chans att reda upp krisen av egen kraft.
Måste vinna i kväll
Jag hoppades att Serbien-Montenegro skulle vinna över Slovenien för att hemmanationen inte skulle hamna på fem poäng med klar semifinalchans. Sen kikade jag en gång till på de kommande matcherna och insåg att Sloveniens seger förmodligen var bättre för oss.