En dikt av Louise
"N�r jag ser tittar p� det liv jag levt,
tittar p� det jag gjort,
hur m�nga saker �nskar jag inte ogjorda.
En situation involverar en man,
en ung man.
Han var havet och jag sanden,
han stal mitt hj�rta, f�rbryllade mina sinnen.
Han skuggade min syn.
Jag valde en passion av passion och sm�rta.
Offrade f�r mycket och v�ntade i vemod.
Gav upp min styrka, f�rbis�g r�tten att vara drottning.
H�ngiven och �gd av k�rleken, en drog av l�ngtan som blev till ett st�ngsel.
Riven och f�rvirrad, f�rbrukad och kastad.
Kom till en v�gkorsning, vilken stig skulle jag v�lja?
Fast och frustrerad, v�ntade jag och debatterade, f�r att n�got skulle h�nda som bara inte var meningen.
Vad jag ville var n�got jag beh�vde.
N�r n�gon f�rs�kte v�cka mig skulle jag ha lyssnat.
Missledd jag stannade tills passionen var borta.
Men ur m�rkret kom den s�t
gryningen.....
N�gonting r�ddade mig och visade att livet, var s� mycket mer �n att vara en dum mans fru.
Visade mig att k�rlek var respekt och h�ngivelse.
St�rre �n planeter och djupare �n oceaner.
Min sj�l var utt�md, men kunde bli �terh�mtad.
Hel f�r att den del av mitt liv var avslutad.
Jag ser honom ibland och ser in i hans �gon.
Det �r en man som f�rlorat en skatt, of�rst�ende av det.
Men mitt hj�rta kan gl�nsa, f�r jag tog tillbaka min sj�l."
