vi ska ta en paus fr�n varandra.
Vi ska s�lja huset och skaffa varsitt.
S�, nu blir man en i statistiken, �nnu en skilsm�ssa!
Det k�nns v�ldigt skr�mmande och ensamt samt jobbigt att k�nna kravet p� att man ska vara s� stark och duktig.
Hur g�r ni andra? Stannar ni kvar eller bryter ni upp?
Jag �r livr�dd att jag ska �ngra mig.
Jag oroar mig f�r barnen �ven fast de just nu �r s� f�rst�ende.
M�nga funderingar har jag haft men inser att det bara �r att sl�ppa, jag vill ju inte leva med en som inte �lskar mig l�ngre och som �lskar en annan. Det skulle inte h�lla i l�ngden. Skilsm�ssan har g�tt igenom och jag anser att det var ett h�gt pris men det kommer n�got gott ur detta ocks�. Det �r sv�rt att acceptera f�r barnens skull och jag har verkligen �kt berg och dal banan i alla k�nslorna.
Acceptera att jag �r ensam och att jag klarar det. Det �r inte s� att det inte finns andra m�n runt omkring mig, men jag anser att det �r bra att ta det lugnt och jag k�nner mig inte riktigt redo �n. Jag har arbetat h�rt f�r att ha en bra relation med mitt ex. men visst �r det tufft ibland. Jag f�r ofta sv�lja min stolthet och bita mig i tungan f�r att inte ge vassa pikar. M�ste erk�nna att jag verkligen har l�rt mig mycket p� det h�r och nya d�rrar har �ppnats. M�nga nya v�nner har dykt upp som jag �r mycket tacksam �ver att f� diskutera med och tr�ffa.