Barbros ber�ttelse
Hej!
M�nga g�nger f�rra �ret hade jag aningar om att min kille inte varit �rlig. Fick svar som inte alltid st�mde, hans kroppsspr�k som f�r�ndrades, v�rt sexliv f�r�ndrades till det s�mre med mera. V�rt f�rh�llande hade inte varit s� bra de sista �ren pga. olika omst�ndigheter runt om oss och det var jobbigt.
Ja, s� en kv�ll f�r tv� m�nader sen sa min kille att han m�ste vara hemma en hel kv�ll och plugga och att vi skulle ses igen kv�llen d�rp�. Ja, den kv�llen fick jag lust att ta en kv�llspromenad och t�nkte ta en sv�ng f�rbi honom en kort stund s� att han kunde ta en paus fr�n pluggandet. Men det var m�rkt i hans l�genhet och jag k�nde n�got inom mig knytas till en h�rd knut! Men s� best�mde jag mig f�r att promenera vidare och lugnade ner mig. Kom tillbaka efter ca en halvtimme. Fortfarande m�rkt. Nu blev jag orolig! Men jag gick hem. Jag ringde till honom vid kl 22.30 f�r att s�ga godnatt men teleauton var p� s� jag l�mnade ett kort medd d�r...
Morgonen d�rp� ringde jag hem till honom f�r att fr�ga hur pluggandet hade g�tt och ber�ttade att jag hade t�nkt h�lsa p� hnom. Han sa d� att han var med sin mamma i stan. Och att han hade sett mitt medd n�r han kom hem men var s� tr�tt att han gick och lade sig redan kl 22.00.
D� s�g jag ju att det inte st�mde, jag ringde halv elva och han hade sett mitt medd men lade sig klockan tio, men jag sa inget. K�nde STARKT att NU m�ste jag g� hem till honom och kolla. Jag tvekade om jag gjorde r�tt eller bara led av paranoia!
Ja, jag gick hem till hans l�genhet och ringde p� d�rren. Ingen hemma. Jag visste att han brukade g� hemifr�n kvart i nio men kl var bara halv nio. N�, jag skulle st� ute p� gatan och v�nta tills klockan blev kvart i nio.
Sen gick jag in i farstun och var p� v�g upp till ahns l�genhet. D� kom den kvinnan nerf�r trappan, och det var INGEN tvekan om att hon kom fr�n hans l�genhet, f�r vi k�nde varandra (inte s� pass bra men vi k�nde till varandra). Min kille hade g�tt redan f�re halv nio, sa hon.
Fy.....! De hade h�llit p� sen ett �r men tr�ffats ca 5-6 ggr. Jag fr�gade henne massor och pressade henne. Ville ha svar p� allting, men det gick ju inte att f� alla svar. Men n�got att ta p�, fick jag i alla fall. Hon babblade om att hon tyckte s� synd om mig och att hon hade sagt till honom att g�ra slut med mig. Va F....!! Och att hon �lskade honom. Ja, som om hon hade r�ttighet att s�ga s� till mig.
P� eftermidagen samma dag konfronterade jag min kille. Han f�rstod nu att "spelet var f�rlorat" och han var f�r ledsen och orkade inte s�ga mycket. Det var �nd� inte s� mycket mer vi kunde g�ra.
P� ett s�tt tyckte jag att det var sk�nt att nu var det "�ver". Jag slapp nu grubbla och fundera mer p� varf�r det aldrig blev b�ttre mellan oss trots alla mina anstr�ngningar.
Och han nekade ocks� varje g�ng jag fr�gade om han var otrogen.
Och jag var GLAD att jag tog kvinnan p� bar g�rning. B�ttre det �n att h�ra det ifr�n killen eller fr�n andra.
Ja, sen dess har vi flera g�nger g�tt igenom v�rt f�rh�llande och f�tt ett annat perspektiv p� allting. Vi kom fram till att vi skulle nollst�lla oss, inga krav eller f�rv�ntningar p� varandra en tid fram�t. F�r�ndra lite i v�r umg�ngeskrets, f�r�ndra fritiden mm. Och �ven g� till familjer�dgivning l�ngre fram.
Det k�nns annorlunda nu n�r vi tr�ffas �n innan uppt�ckten. Det k�nns som att vi har b�rjat hitta tillbaks till varandra. L�ttare p� n�got s�tt, men �n k�nner jag mig kr�nkt. Min tillit �r ju ocks� stukad. Det har bara g�tt tv� m�nader sen det h�nde, s� mycket �terst�r v�l att bearbeta fram�ver.
Tack f�r mig!
Barbro