Hej !
Ville bara s�ga att otrohet kan vara �nda l�sningen p� att orka leva vidare i ett komplicerat f�rh�llande �ven om en separation �r det sjysstaste s�ttet.
D�remot blir det f�r jobbigt att st�ndigt och j�mt leva ett dubbelliv tror jag, men som sagt att ge sig sj�lv den lilla extra kicken att vara v�rd n�got f�r n�gon annan och d� inte bara att vara utnyttjad, kan vara det som g�r att kraften till att orka leva vidare finns kvar. Och d� kan man ocks� resonera om det verkligen �r otrohet n�r offrar sig till det yttersta f�r att stanna kvar i en relation som f�r l�nge sedan skulle vara avslutad?
Jag kan till�gga att jag visst h�ller med om att otrohet i alla former �r signaler p� att en relation �r d�lig, men jag har lite sv�rt f�r att se det som om ett snedsteg som kanske aldrig blir ett samlag �r st�rre svek i ett f�rh�llande �n en som sviker ett f�rh�llande genom t.ex. droger, spelmissbruk, eller som sportidiot. Jag tycker att ett f�rh�llande ska v�rdas r�tt igenom inte bara p� relationen man - kvinna. Den som inte �r beredd att ta ansvar f�r att det ska vara bra kan inte helt f�rlita sig p� att hur jag �n sk�ter mitt f�rh�llande s� m�ste min partner vara trogen.
Detta �r v�l v�ldigt prim�ra saker men jag tycker mig se att en del lever sina liv lite v�l l�ttsinnigt �ven om de inte direkt �r otrogna. Jag tycker att man kan fokusera lite mer p� det gemensamma ansvaret.
F�r de personer som l�ttvindigt hoppar i s�ng p� konferenser eller dyligt d�rf�r att de �r sexuellt upphetsade har jag inte s� mycket till �vers f�r.
Annika
F�rsta sidan