Det �r m�rkligt med otrohet - det �r som en hemsk sjukdom som man bara tror drabbar andra. En obehaglig k�nsla. En k�nsla som blir mycket mer �n bara obehaglig n�r man tvingats uppleva den sj�lv. Jag har alltid varit en glad och sprallig sporttjej, ser r�tt bra ut, har "partat" ordentligt och aldrig haft problem med att tr�ffa nya killar. Tyv�rr oftast av fel sort. Eftersom att jag rest mycket (tr�ningsl�ger, t�vlingar m.m.) blev jag tidigt sj�lvst�ndig och ser mig sj�lv som en stark person med en vilja av st�l. Och med ett starkt sj�lvf�rtroende. Tyv�rr �r man sk�rare �n vad man tror n�r man sl�ppt n�gon s� n�ra inp� sig. Idag �r jag 29 �r och listan �ver mina relationer kan g�ras l�ng, trots att de flesta inte betytt s� mycket f�r mig. Det har funnits f�rh�llanden med uttalade friheter av fler partners etc. �ven d� har jag aldrig varit otrogen, dvs. o�rlig. Sen en kv�ll tr�ffade jag Honom, och f�rstod f�r f�rsta g�ngen i mitt liv att h�r �r mannen som jag vill dela resten av mitt liv med. Han uppvaktade mig p� det mest fantastiska s�tt, talade om f�r mig hur underbar jag var etc. - jag var helt enkelt i himmelen. Vi f�rstod varandra s� bra, vi tyckte s� lika och best�mde att det alltid kommer att vara VI, bara vi. Jag nj�t av att han var s� drivande och ville att allt det vi dr�mde om skulle bli sant. Efter ett halv�r �kte jag iv�g f�r 3 m�nader, och han kom och h�lsade p� mig n�gra g�nger. Livet var fortfarande det ljusaste. Efter den tiden flyttade vi ihop, och nj�t. Jag anade aldrig, t�nkte inte ens i de banorna att han kunde vara otrogen. Men s� kom det en dag d� han inte orkade leva med det l�ngre. Han gr�t och bad om f�rl�telse och lovade att "aldrig, aldrig mer, du betyder s� mycket f�r mig". Han ber�ttade att ahn inte vet varf�r han gjorde s�, att det var olika tjejer varje g�ng. Att det var oskyddat och att han var orolig f�r min h�lsa. Att han hade tagit hem n�gra till oss n�r jag var bortrest. Att han tr�ffade dem ute p� krogen eller p� internet, att han hade flera stycken "p� uppv�rmning" och att han var s� tr�tt p� allt ljugande. Det gjorde s� ont, s� ont som bara den som verkligen har gett hela sig sj�lv till en annan person kan k�nna. Jag trodde och litade s� mycket p� honom, och jag hade aldrig varit den svartsjuka sorten. Det k�ndes som om n�gon slog mig med n�got mycket tungt n�r jag var helt naken och of�rberedd. Efter n�gra dagars eftertanke beslutade vi att f�rs�ka g� vidare. Jag �lskade honom s� (eller gjorde jag det fortfarande - kan man �lska n�gon som gjort en s� illa) och han kunde inte vara utan mig. Ett �r senare upprepades allt. Hans urs�kter var n�stan ordagrant lika och f�rst d� kom jag p� att det inte �r f�rsta eller andra g�ngen han drar den "valsen". K�nslan av hur dum man var, hur naiv, fick mig att m� illa. Sj�lvf�rtroendet sj�nk till noll. Livsgl�djen f�rsvann. Det k�ndes som om hela mitt liv helt pl�tsligt var mycket m�rkare �n jag tidigare t�nkt eller uppfattat. Jag k�nde hur mycket jag HATADE honom. Jag orkade inte ens prata med honom, �n mindre starta v�rt f�rsta gr�l. Jag packade mina v�skor och gick - och sa att jag aldrig ville se eller h�ra honom igen. Aldrig. Nu har det g�tt �ver ett �r. Jag har tr�ffat en ny man som �r allt som Han inte var. Och jag antar att jag borde vara lycklig. Men det k�nns inte alltid s�. Jag kan inte sl�ppa det hatet, k�nslan av att vara s� or�ttvist behandlad. Man s�ger att s� l�nge man hatar har man k�nslor kvar f�r den personen. I mitt fall har jag verkligen inga positiva k�nslor kvar - bara rent h�rt hat mot honom. Jag har b�rjat t�nka p� mig sj�lv som en person igen, intalat mig sj�lv att jag har m�nga bra sidor, att jag inte �r beroende av n�gon och att jag kan lita p� mig sj�lv igen. Jag inser hur underbar min nuvarande sambo �r - och hur bra vi har det tillsammans. Jag lyckas mestadels. Visst f�rekommer det svackor, men jag f�rs�ker t�nka att jag tror p� mig sj�lv. Jag kommer att komma �ver dem. En vacker dag. JAG �R STARK. Vad som �r viktigast - det �r inget fel p� oss - vi �r framg�ngsrika, uppskattade och har mycket att ge. Det enda felet vi gjorde var att ge v�r tillit till en "skith�g" som inte f�rtj�nade det, och det t�nker inte jag lida f�r! |