Skillnaden mellan Umeå och Boden är stor och det är svårt för mig och Jimmy att anpassa oss efter de nya rutinerna. Här är det inte intensivvård som gäller, barnen lämnas ensam på sina salar osv. Det tar ett tag innan vi vänjer oss och i början undrar vi var vi har hamnat, här kan de ju ingenting!
15/12 blir jag hemskickad eftersom jag är förkyld. Det känns skönt att vara hemma, men samtidigt så fel. Något saknas, mitt barn är inte hos mig. Efter två dagar är jag tillbaka igen och får en glad överraskning, Linus behöver inte sondas längre utan klarar alla mål själv! Han väger nu 1116 gram, han har alltså ökat väldigt bra i vikt sedan han kom hit. Tyvärr så kräks han så de tvingas dra ned på maten från 28 ml till 20 ml.
18/12 och han kräks fortfarande. Ofta är det brunaktigt innehåll i kräkningarna och de misstänker att det är gammalt blod. Han är även mycket slemmig i näsa och mun och får sugas väldigt ofta. En liten viktminskning har skett pga kräkningarna. Nu får han äta lite mer, hela 25 ml.
20/12 äter han 30 ml, men är oftast så trött så att han inte orkar allt. Trots detta sätts inte sonden i och det känns skönt. De lyssnar mer på honom här än i Umeå, låter honom bestämma lite grand själv.
21/12, vi har varit här i en vecka nu och allt har gått bra. Vikten är nu 1184, han har alltså ökat 142 gram på en vecka! En vecka full av kräkningar dessutom, inte illa. Bilirubinet börjar äntligen sjunka. Idag har vi haft främmande av först mormor och morbror Jocke, senare kom även morfar med sin fru Katrin. Det känns så skönt att vara här och kunna ta emot besök, det märks att vi bara är 9 mil hemifrån nu.
Bilirubinet och de övriga levervärderna fortsätter sjunka och lite av den oro vi har haft angående detta släpper. Idag den 22/12 är Linus väldigt förstoppa, han stimuleras och bajsar jättemycket och verkar mer nöjd med tillvaron efter det. Han får fortfarande inte sova inne i vår sal eftersom de vill hålla koll på honom, men varje morgon kommer en sköterska in med honom och en nappflaska så att vi får ta morgonmålet också- det är mysigt att sitta i sängen alla tre tillsammans.
23/12, en ögonundersökning är gjord och den visade inget fel. Allt såg fint ut!
JULAFTON, återigen har Linus gått ner i vikt på grund av kräkningar. Han väger nu 1234 gram. Jag och Jimmy är hemma för att fira jul, men det känns så fel. Jag får dåligt samvete och känner mig som en dålig mamma. Vi ringer till avdelningen för att höra hur han mår och får veta att han är en liten tomtenisse dagen till ära, vi ber dem ta ett polaroidfoto så att vi får se vår lille nisse sen.
JULDAGEN, vi kommer tillbaka till Boden och får se att Linus har fått en julklapp av avdelningen, det är en herr Nilsson som vi sätter på hyllan i vårt rum. Det är lugnt och stilla på avdelningen, de flesta är fortfarande hemma och firar jul.
ANNANDAG JUL, Linus väger nu 1340 gram och han är så stor tycker vi. Han är jätteduktig på att äta och vill gosa mer och mer för var dag som går. Sköterskorna har lite svårt att låta honom vara ifred i sin säng utan går mest och bär omkring på honom så fort de får chansen. Jag tror han har flirtat in sig hos dem....
30/12-99 gjordes ett ultraljud över huvudet som visade att hans blödning nu gått tillbaka helt. Han gillade inte alls undersökningen utan skrek och var otroligt arg. Han är en gosse med humör och har alltid varit det, i Umeå gick han under namnet "han med humöret" och var den som alla på avdelningen kände till, trots att de inte hade träffat honom.
NYÅRSAFTON och jag och Jimmy är hemma för att fira. Det är första gången jag kan tillåta mig att slappna av lite och inte få dåligt samvete för att jag inte är hos Linus.
1/1-00! Ny dag, ny månad, nytt år och nytt årtusende! Det firas med en vikt av 1566 gram. Linus slipper också ifrån saturationsapparaten. Vi var lite oroliga över detta, men det gick jättebra för oss- mig och Jimmy alltså. Vi märkte knappt att den var borta.
2/1-00 JAAAA!!! Linus har äntligen dubblat sin födelsevikt och väger nu 1612 gram. Vilken duktig kille han är! Tyvärr är han återigen mycket slemmig och snorig.
3/1-00, idag har Linus badat. Det var första gången han inte skrek utan verkade tycka att det var rätt skönt. Bilirubinet är nu nere på 16 och de övriga levervärderna så gott som normala. Vad skönt!
4/1-00, idag skulle Linus ha fötts. Vi har nu tillbringat 78 dagar på sjukhus. Var på ultraljud över gallan och som så många gånger förr kunde de inte se någon gallblåsa, den är förmodligen tom så vi är inte oroliga över detta. En nattsköterska tycker att vi ska be om permis imorgon på ronden, men eftersom vi frågade för bara någon dag sedan och fick ett nekande svar så hoppas vi inte allt för mycket.
5/1-00 vikten är nu uppe på 1732 gram. Vi tog mod till oss och frågade om permission och fick det! Nu ska vi äntligen få komma hem och vara en riktig familj, om så bara för någon dag! Får låna bilbarnstol och ytterkläder eftersom vi inte har med våra egna och sedan bär det iväg. Hem, hem med vår son för första gången i hans 79 dagars liv ska han få komma hem!
