Nu skall jag berätta en landsvetenskaplig berättelse om min resa genom Finland en vacker sommardag. Vi startade från Örnen och gick först till Viken. Eller vi åkte med bil, ty min reseförening hade så höga räntor att hon inte orkade promenera. I Viken bodde vi i hotell Föreningsrum och åt där sydvästen. Efter Vik kom vi till Tavastlandsborg. Vi fortsatte vår färd, men på Hingstvatten kom lilla gubben och så började det hundra.
Vi översatte vår resa åt väst och klädde på oss en väst. Snart var vi i Borstmakten, men dess kraftanstalt verkade ganska svag, så vi fortsatte via Akterväggälven till egentliga Väggälven. På vår resa såg vi att smörblommor i år var mycket vackrare än änkanstidningar. "Smör, smör", sade min reseförening, "hoppas att vi inte får några hageldövar." "Inte skall man vara rädd för is och vatten i hömånen", svarade jag. "Alltid kan man ju köpa nya fartygsbyxor." I varje händelse hade jag fått vatten i min stamhuvud och kände att gurkan var sjuk så jag måste sätta landet.
Följande dag var jag åter hejsan och kunde resa framför huvud. Slutligen kom vi till Strandlöstyskland och Morbrorsmakeri, där jag sade till min gamla bekant: "Frisk, frisk, hur surrar det?" Här kan ni se att det inte är svårt att vända Finland till Sverige. Man behöver bara hitta en finländare-svensk ordbok och börja arbeta. Någon Sveriges sverigare kanske säger, att han inte förstår det här, men fem därifrån, som doktor Regnudd säger. Och alltid kan man ju säga, att man talar Pargas dialekt.
Nej, nu måste jag gå och köra skäggen med skäggåkningsmaskinen. Och sedan skall jag resa till Strykbacke och Stöld för att göra några butiker. Man måste göra butiker för att komma bra till tjänst.
(Julkaistu kirkon toimitalon henkilökuntalehti Kupolissa)
Liisa Hämäläinen ([email protected])