Vi KronobergsVävare

om ull

om filtkvaliteter

om industrispinning och mohair

om ruggning av plädar och filtar

• beredning är allt man gör med tyget efter nedklippning: det innefattar vanlig tvätt, eventuella specialbehandlingar (valkning, ruggning, mercerisering etc.), pressning, mangling osv. Beredningen, eller efterbehandlingen, eller, som industrin kallar det, appreteringen är viktig för alla slags textilier, utom möjligen bildvävar.
• industrins ylleberedning innefattar i allmänhet:
  • avsyning och lagning
  • svedning (tyget passerar gaslågor under hög fart, för att bränna bort utstående fibrer osv)
  • tvättning och valkning - nästan allt ylletyg valkas i någon mån. Valkningen gör att tyget blir fastare.
  • ruggning görs ej på kamgarnsvaror. Ruggning av kardgarnsvaror kan göras antingen våt eller torr. Våtruggning är skonsammare mot tyget, och används alltid då man önskar en vara med "riktning" (kallas streckruggning - tänk på till exempel lodentyg). Torruggning kan inte ge "riktning" (tänk på till exempel filtar och plädar).
  • överskärning - luggen skärs ned till jämn höjd.
    Vissa kvaliteer ruggas och överskärs flera gånger.
  • pressning
  Ovanstående har jag hittat i Textilboken (Uddevalla 1956).

  Hantverkets bok: TEXTIL (del II, Stockholm 1940) har också ett kapitel om "Hemslöjdens färdigberedning". Där står bland annat
  "De flesta väverskorna i våra dagar köper emellertid garnet färgat och tvättat. Därvid undvikes besvär med förarbetena, men det beror på materialvalet om vävens hållbarhet och skönhet ej skall bli lidande på att produkten i så hög grad blir fabriksvara utan att man har industrins möjligheter att behandla det färdiga tyget."
  Senare kan man läsa att
  "Har man sett sig nödsakad att låta sitt hemvävda tyg färdigbehandlas på fabrik, får tyget en strävare yta och blir stelare än det hemtvättade [...] Därför bör på sin höjd valkningen överlämnas till fabrik och den slutliga beredningen ske i hemslöjden. [...] Om så önskas behandlas ytan med borstning."
  (Kommentar från Liane: och när man borstat en liten bit får man tennisarm och måste vila i ett par veckor, så får man borsta en bit till, vila, borsta...)
  Slutligen står det såhär:
  "Textilier av ylle, eller med ylleinslag, som ej tillhöra beklädnadstygernas typ, såsom möbeltyg, inredningstextilier och konstvävnader, måste också alltid efterbehandlas för att vävnaden skall komma till sin rätt."

  En annan bok att läsa i sammanhanget "ylleberedningar" är Ull och ylle av Sven T Kjellberg (utkom i Lund 1943). Den beskriver svensk klädesindustri ("vantmakeri") under 16-1700-talen, och innehållen många procedurer som vi moderna handvävare kan använda, om vi inte vill skicka bort våra tyger.

  Också i äldre uppslagsböcker kan man ofta hitta spännande textilartiklar, till exempel har de äldre upplagorna av Nordisk Familjebok flera långa artiklar om vävning.