Hei!

 

Jag är Anga Vihtilä, mamma till två vuxna barn, bor i ett rött hus ute i Sibbo med mina fyra hundar, två pyreneiska mastiffer och två katalanska vallhundar.

 

Jag har hela mitt liv varit ”djurgalen” ( fixat med egna och andras hundar i snart 50 år). Min första hund var en strävhårig foxterrier från Gitta Ringvalls kennel Black Spot. Också den följande hunden kom från Gittas kennel, det var norwichterriern Black Spot Op Drop som blev min kompis i över 15 år.  Då jag 1987 måste ta farväl av honom konstaterade jag snabbt att livet utan hund inte är för mig. Vi hade flyttat ut på landet och det föll sig naturligt att följande hund skulle vara lite större med måttliga vaktegenskaper.

Valet var inte lätt, hundböckerna från biblioteket luslästes, rasegenskaperna på olika hundraser utvärderades… Sedan tog ödet över.. en annons i söndagens Helsingin Sanomat om en helt okänd ras.. den pyreneiska mastiffen väckte min nyfikenhet och vips åkte vi för att bekanta oss med rasen. Väl framme hos Martti Riukula möttes vi av Leon de la TTR och valet var gjort. Brookshams Fiesta flyttade till oss. Med Esta utvidgade jag mitt hundintresse, grundade Pyreneittemastiffikerho ry, började ge ut tidningen Pystiffi.

 

Esta växte upp till en vacker representant av rasen och hon blev den första i Finland födda pyreneiska mastiffen som erhöll utställningschampionat. Tyvärr var Estas höftleder jättedåliga (E2) så trots att jag lekt med tanken att få en kull efter henne blev det inget.

Hon besvärades inte av sina dåliga höfter och levde ett långt hundliv ( 11 +).  Ger man fingret åt den pyreneiska mastiffen finns det risk att den tar hela handen.. så gick det också med mej. 1990 flyttade mr pyreneisk mastiff nummer två till oss från Sverige. Det var Gunilla Marins Jariwa’s Excalibur,  ett halvt år gammal men redan såå charmig såå!

1991 fick Buttis besök av en pyreneiskmastifftik från Vasa ( Hopevuoren Consuela, Siru). Från den kullen flyttade pyreneiska mastiffen nummer tre till oss, Acierto mer känd som Muffe. Både Buttis och Muffe fick sina utställnings certifikat på löpande band och vips hade jag tre utställningchampions hemma.

Muffe fick en kull valpar ( den första för kennel Bindlestiffs) 1993 och från den kullen placerade jag på foder tiken Bindlestiffs B’Amazed hos min syster. Skrållan som hon fick heta till vardags växte upp till en utmärkt representant av rasen som i sin tur hade en kull valpar. Från den kullen gick Finlands första och tills vidare enda valp på export till hemlandet Spanien, mera exakt till Rafael Malo Alcrudo. B’Stiffs Eximia blev min pyreneiska mastiff nummer 4. Med henne hade jag planer att ta en kull valpar men tyvärr godkände inte jag hennes lynne (inget fel i och för sig men enligt mig för vaktig). Ända tills i fjol var jag nästan säker på att det inte blir några fler pyreneiska mastiffer hos oss..

Det var då som Kenneth Nordlund mailade mig bilder på Madde ( No’Lobos Orilla Cuello). Jag var såld och sommaren 2004 flyttade Madde in. Madde har vuxit upp till en välbalanserad modig ung dam som jag väntar mycket av.