| Slutm�let Utvecklingen g�r hela tiden fram�t, m�nniskan kommer hela tiden p� nya innovationer som f�r�ndrar v�rlden och dess verklighet. Verkligheten �r s�ledes s�som m�nniskan g�r den till. Men om nu utvecklingen hela tiden g�r fram�t, m�ste det ju finnas ett slutm�l, typ Hegels v�rldsande, och Marx� proletariatets diktatur. Nej, jag tror inte p� ett s�dant slutm�l. Det skulle m�jligen vara d�den d�. Det �r det enda som vi vet s�kert. Vi kommer att d�! Om vi �terf�ds, det vet man inte. Men man vet att man inte kommer att beh�lla den kropp som man f�r tillf�llet lever i. Men om vi nu hade ett utopiskt slutm�l d�r m�nniskan slipper str�va efter f�rb�ttring. Vad ska m�nniskan d� str�va efter? F�rs�mring? Nej, slutm�let som en harmonisk utopi p� jorden m�ste vara tristessens och meningsl�shetens triumf. M�nga fr�gar sig vad som �r meningen med livet. Vad �r meningen med allt lidande, allt slit och allt sl�p som vissa m�nniskor f�r genomlida. Jo, att vi ska finna en v�g ut ur problemen. Meningen �r inte att vi ska vara problemfria, f�r d� uppst�r bara nya problem ur problemfriheten sj�lv. Nej, meningen �r att utvecklas, att samla p� sig erfarenheter, att l�sa problem, och bel�na sig sj�lv vid l�mliga tillf�llen. Alla m�ste ha ett m�l f�r att kunna ha en mening med sin tillvaro. Detta m�l m�ste vara uppdelat i ett antal delm�l f�r att man inte ska resignera av r�dsla inf�r den stora b�rda som ett l�ngt fram i tiden stort m�l kan ge upphov till. Man m�ste ibland n� fram till m�let, f�r att skapa ett nytt m�l att str�va emot. Detta skapar mening och kreativitet. Kreativitet f�ds inte ur harmonisk tristess, utan den f�ds ur ett kaotiskt kosmos, som ska ordnas till n�got anv�ndbart f�r utvecklingen. |