| Illusionerad Verklighet Det �r m�jligt att det finns en objektiv sanning som g�ller i en objektiv verklighet. Men eftersom vi varken kan se eller tolka denna presumptiva objektiva sanning om verkligheten, s� �r verkligheten f�r oss subjektiv. V�ra sinnen �r alltf�r begr�nsade f�r att uppfatta alla detaljer och dess sammanhang och dessutom se helheten av detta komplexa system som utg�r verkligheten. Allts� kan inte m�nniskan objektivt f�rst� verkligheten. D�rf�r m�ste all vetenskap vila p� en subjektiv och relativ grund. Och vad vore livet v�rt om man redan visste allt? D� fanns det ingenting att hitta, ingenting att uppt�cka, ingenting att uppfinna, ingenting att skapa, ingenting att leva f�r. Tristessen skulle �terigen f� briljera �ver m�nskligheten. Ponera att det vore s�, d� skulle det ju inte existera n�gon anledning att h�nge sig �t f�r hj�rnan uppfriskande studier, eftersom man redan vet allt. F�rest�ll dig hur fort hj�rncellerna skulle d� ifall man bara gick p� staden och slog dank (eller vad man nu skulle g�ra i en s�dan dylik tillvaro). Vad skulle vi d� ha kvar att veta? Om man vill kan man tolka Platon p� s� s�tt att alla redan vet allting, men alla har gl�mt bort det. Alla m�nniskor lider s�ledes utav senil demens, som i denna form �r botlig p� en naturlig och automatisk v�g. Platon menar d� att det man l�r sig har man redan kunnat. Det �r d�rf�r man kommer ih�g det. Men d� utg�r man ju ifr�n att det finns en objektiv sanning. Men hur kommer det d� sig att alla uppfattar verkligheten s� olika? Alla ser olika saker, alla fokuserar p� olika detaljer som existerar i detta komplexa kosmos. Dessutom m�ste allting redan vara f�rprogrammerat. Av vem? Av Gud? Och vem har d� programmerat Gud? K�ra profeter, f�rvandla inte mitt liv till en utstakad moralisk tristess. L�t verklighetens illusion f� r�da. Om ni vill leva i er illusion, s� vars�god. Men l�t mig f� leva kvar i min. Jag trivs i min verklighet, och jag hoppas att ni trivs i eran, �ven om jag har sv�rt att t�nka mig att ni innerst inne g�r det. |