1941 — 62.

Ny kyrkoherde från den 15 oktober 1941 blir den för församlingsborna inte okände 58-årige Wilhelm Meijerink, holländare till börden, men verksam i Sverige sedan 1911. Han tillhörde ursprungligen Jesu Hjärta-kongregationen, men lämnade denna, då den avvecklade sin verksamhet i Sverige 1939, och blev sekularpräst. Han hade tidigare varit kyrkoherde i Malmö 1915 — 1923 och 1928 — 1939 samt i Oskarström 1924 — 1928.

Handelstidningen publicerar den 31 oktober 1941 nedanstående redovisning:

"Kristus-Konungens kyrka med prästgård i Göteborg.

Från Apostoliska Vikariatet (Katolska Biskopsämbetet) i Stockholm meddelas följande fakta och data angående bygget av Kristus-Konungens kyrka med prästgård i Göteborg.

I.

Initiativet till nybygget togs 1925. Den 1 maj 1928 köptes för detta ändamål tomten i 16 kvarteret Diamanten i stadsdelen Heden, och undertecknade kyrkorådet köpeavtalet samma dag. Stadsfullmäktige godkände avtalet den 14 juni 1928. Till köpesumman av 171,774 kronor lämnade den apostoliske vikarien av genom honom i utlandet insamlade medel 140,000 kr. Tiden 1928-1934 ägnades åt förberedelsen av bygget genom utarbetande av ritningar till kyrka, prästgård och församlingshus med skolhem, grundundersökning, materialprov etc. och finansieringsfrågan d. v. s. insamlandet av medel. Många svårigheter mötte i bägge avseenden. Medlemmarna av dåvarande kyrkorådet och stora högar av förhandlingar och ritningar kunna vittna om församlingens stora finansiella ansträngningar och det mödosamma arbete, som kyrkorådet med kyrkoherde Kuipers och biskopen i spetsen samt en hel del sakkunniga nedlagt. För finansieringen företog biskop Müller 1928-1938 femton kollektresor i Tyskland (1928-1933), i Schweiz och Holland, i detta land ledsagad och understödd av hollandsfödda präster, bland dem kyrkoherde Meijerink och pastor Vernooy, och insamlade för bygget 560,000 kr. Av tre arkitekters ritningar antogs arkitekt Rosells, men omarbetades flera gånger. Den 22 juni 1922 köptes till församlingens förmån huset Hvitfeldtsgatan 6 som ersättning för Spannmålsgatan 18, som delvis även var hyreshus. Den apostoliske vikarien lämnade för ändamålet 100,000 kr.

II.

Den 10 dec. 1936 kunde biskop Müller underteckna kontrakt med arkitekt Rosell för bygge av kyrka och prästgård (utan församlingshus), eftersom myndigheterna hade godkänt ritningarna och beviljat byggnadslov. Den 4 febr. 1937 anställdes ing. Walter Holmén som kontrollant. Den 5 febr. 1937 undertecknades entreprenörkontraktet, och fick pastor Fr. Krijn, som den 1 febr. 1937 tillträdde sin post som kyrkoherde, fullmakt att å biskopens och församlingens vägnar leda byggnadsföretaget. Han gjorde det med stark arm, omsorgsfullt och klokt. Strejk och lockout samt svårigheter vid fundamenteringen medförde nya dröjsmål och högre kostnader. Den 31 okt. 1937, på Kristus-Konungens dag firades grundstenläggningen. Den andra okt. 1938 kunde församlingen hålla den första gudstjänsten i den nya kyrkan. Nu väntar den på korets utsmyckning med målningar, framför allt på en Kristus-Konungsbild i absiden, helst i mosaik, samt på minskning i skulden innan den högtidliga konsekrationen kommer att äga rum.

III.

Byggnadskostnaderna — utom tomt — voro 595,000 kr. Finansieringen skedde på följande sätt:

Församlingens bidrag i kollekter och gåvor, inklusive kyrkoherde Kuipers insamling 70,000

Behållning vid försäljningen av huset Spannmålsgatan 18 75,000

Förbrukning av fonder 25,000

Inteckningar i kyrka och prästgård 125,000

Bidrag från den apostoliske vikarien 300,000

_______

Summa kronor 595,000

Därtill komma olika mindre bidrag från den apostoliske vikarien resp. utbetalningar genom honom kr. 20,000.

De genom den apostoliske vikarien lämnade bidragen ha tillkommit på följande sätt:

Gåvor från svenska katoliker (utom Göteborgs församling) 10,000

Bidrag från den Heliga Stolen och katolska organisationer 50,000

Insamlade medel från Holland 110,000

" " " Schweiz 120,000

" " " Tyskland (1928-1933) 260,000

Dessutom stiftade biskopens personliga vänner med myndigheternas tillstånd korsvägsbilderna, fönstermålningarna, altaren och dopfunt, tillsammans för 42,000 riksmark = c:a 70,000 kronor.

Stockholm den 24 okt. 1941.

Apost. vikarie för Sverige.

*****

Den 17 oktober 1941 kan man i Göteborgs-Tidningen läsa:

Kökssoffa har ersatt högaltaret

Det doftar starkt av fernissa och polityr och hammarslagen eka under de forna tempelvalven. Uppifrån orgelläktaren strömma tonerna av en eldig csardas från en högtalare…

Timmermannen Sanct Josefs gamla katolska kyrka vid Spannmålsgatan i Göteborg har i bokstavlig bemärkelse blivit en kyrka för timmermän sedan den övergavs av sin församling 1938. Möbler av alla de slag och stilar stå staplade på varandra över stengolvet, som en gång nöttes av nunnors och korgossars steg, och snickarna ha låtit sitt yrkes bullersamma melodi ersätta de andliga hymnerna.

Många vandrare, både göteborgare och främlingar, ha stannat förundrade inför den gotiska fasaden, som ligger inklämd mellan de höga husen på den smala gatan. På båda sidor om portalen sitta stora skyltar som berätta om den gamla kyrkans nya funktion som möbelmagasin. De stora, gula bokstäverna bryta skarpt av mot den gamla grågröna putsen på väggarna. Genom spetsbågsfönstren på ingångens sidor skymtar man moderna stålrörsmöbler och resårbottnar. Men lyfter man blicken högre, så finner man att fasaden genomgått ganska obetydliga förändringar. Putsen och färgen ha vittrat och fallit ner delvis, men korset och strävpelarnas fialer med korsblommor i gotisk stil sitta fortfarande på sina platser. Det lilla tornet med sitt gallerverk av järn har också bibehållits oförändrat. När kyrkan en gång var ny hade den säkert en monumental prägel och byggmästare Anton Heres som också var arkitekt hade heder av sitt verk.

Interiören är däremot totalt omstöpt efter det praktiska livets behov. Kyrkorummets stora höjd har utnyttjats på så sätt att ett extragolv inlagts, som delar rummet i två våningar. I den nedra kan man skymta det gamla stengolvet under hyvelspånen. Extragolvet slutar vid det stora valvet i kyrkans främre del och korabsiden har inte blivit överbyggd.

På högaltarets plats står en grönlackerad kökssoffa och runt omkring den gruppera sig möbler av olika slag och stilarter, vilka äro staplade på varandra högt upp mot det av gyllene stjärnor överhöljda valvet. En gång var färgen på detta valv djupblå. Nu är den urblekt, men den ger ändå en föreställning om den forna prakten. Änglarna som med utbredda vingar svävade över absiden ha målats över och så är fallet med alla de andra religiösa symbolerna. Nischerna där statyerna av S:t Paulus och S:t Petrus en gång stått användas till förvaringsrum för snickarmästarnas plywoodskivor.

Såväl högaltaret som Jungfru Marias altare, som stod mitt emot predikstolen, äro helt avlägsnade. En skiva av fanér ersätter altartavlan. På ömse sidor om det gamla konstverkets plats kan man ännu läsa inskriptionen Sancte Josef ora pro nobis (= Helige Josef, bed för oss!), som erinrar om kyrkans helgande åt timmermannen i Nazaret. En del av inskriptionen över valvbågen framträder också, men "medaljongerna" med sina helgonbilder ha målats över. De brokiga färgerna och guldet i kapitälernas rika ornamentering äro väl bibehållna men överhöljda av damm. Man kan se märken i väggen där de kyrkliga prydnaderna varit fästade. Uppifrån orgelläktaren kan man ännu göra sig en föreställning om kyrkorummets storlek och ansenliga höjd. Ljuset faller på möbelsnickarnas arbetsbord från höga gotiska fönster med konstfärdigt svängda bågar. Det är en märklig arbetsplats ur mer än en synpunkt."

Eventuellt inspirerad av artikeln ovan har kort tid därefter en medarbetare i samma tidning, Göteborgs-Tidningen, inkommit med följande dagsvers:

"SIC TRANSIT GLORIA MUNDI (= Så förgår världens härlighet)

Katolikernas gamla kyrka, Sanct Joseph, har blivit möbelmagasin.

*****

Vikariatet har dålig ekonomi, eftersom hjälp från utlandet uteblir p. g. a. rådande krigsförhållanden. Katolikerna uppmanas betala kyrkoskatt, ge frikostig kollekt och vara generösa vid insamlingar.

Efter högmässan på Kristi Himmelsfärdsdag den 14 maj sjunges ett högtidligt Te Deum med anledning av Pius XII:s 25 års biskopsjubileum.

I juli börjar Stig Söderberg verka som kaplan i församlingen.

17:e söndagen efter Pingst, den 20 sept., celebreras en högtidlig pontifikalhögmässa av den apostoliske vikarien från Finland, biskop Guillaume Cobben, kyrkoherde Meijerinks gode vän och f. d. ordensbroder. Vid denna mässa hålls predikan av Helsingborgskyrkoherden, monsignore B. D. Assarsson. Temat för predikan är "Kristus Konungens Magna Charta." I en intervju med Göteborgs-Tidningen följande dag framhåller Assarsson, att den påvliga linjen är den svenska linjen. Katolsk demokrati liknar idéerna om folkhemmet.

Den fjärde söndagen i advent, den 20 december, firas enligt biskopens förordning som en särskild bönedag, varvid man ber om en snar, rättvis och varaktig fred. I församlingens böner innesluts alla orättvist förtryckta, förföljda och landsflyktiga, i synnerhet det svårt hemsökta och förtrampade judiska folket.

I ett nyuppfört bostadshus vid Johannesgatan i Uppsala invigs S:t Lars kapell med plats för 80 personer. Där finns också bibliotek och tidskriften Credos redaktion.

Onsdagen den 28 april hålles i kyrkan en kyrkokonsert. Medverkande: Konsertsångerskan Mizzi Berger, operasångaren Knut Olof Strandberg, Wilhelm Simonsen — sång. Konsertmästaren Guido Vecchi, violoncell. Musikdirektören Frans Zák, orgel, samt kyrkokören.

Den 13 oktober fyller kyrkoherde Meijerink 60 år.

En betydande gestalt i Göteborgs katolska liv vid denna tid är teol. lic. och fil. d:r Kåre Johansson-Skredsvik, född 1897, komministerson från Kungälv, tidigare högkyrklig präst i Svenska kyrkan, men katolik sedan 1934. Efter sin konversion är han verksam i Göteborg som medarbetare vid Handelstidningen. Fredagen den 29 oktober håller Skredsvik ett föredrag om "Fädernas tro i Fädernas kyrka" i kyrkan. Även vid detta tillfälle framför Guido Vecchi några musikstycken med Frans Zák vid orgeln.

Flyktingar — bl. a. balter — kommer i allt större skaror till Sverige. Nio katolska präster vistas i landet som flyktingar.

Fredagen den 28 januari kl. 20 talar Kåre Skredsvik i kyrkan över ämnet "PRIMATET (Kristi Kyrkas synliga överhuvud)." Vid detta tillfälle framför Guido Vecchi ett cellosolo. Även organisten Frans Zák och kyrkokören medverkar.

På Palmsöndagen, den 2 april, anordnar församlingen visning av påvefilmen "Pastor angelicus" på biografen Palladium kl. 15.

I maj lämnar kaplanen Stig Söderberg församlingen.

Den 9 oktober uppträder dominikanpater Benoit Thierry d’Argenlieu från Stockholm som andre opponent vid en doktorsdisputation på Göteborgs högskola. Disputationen avser en filosofisk avhandling med titeln "Kunskap och verklighet", där författaren, t. f. lektorn i Skövde, teol. och fil. lic. Lechard Johannesson berör Thomas av Aquinos kunskapsteoretiska utläggningar. Det är första gången på 300 år som en munk figurerat i ett sådant sammanhang i vårt land.

Från december verkar den 68-årige prästen Jékabs Ozolins, som i oktober kommit till Sverige som flykting från Baltikum, i församlingen.

En katolsk mässa sänds för första gången i svensk radio.

På S:t Ansgars fest, söndagen den 28 januari, hålles vid levithögmässan predikan av den danske premonstratenspatern Jan Olof Ballin, som i nästan två års tid vistas som flykting i Helsingborg.

Vid månadsskiftet mars-april lämnar kaplanen Constant de Bie församlingen för att bli kyrkoherde i Örebro.

I april börjar den 55-årige teol. lic. Oscar Astley Lewin, född i England med en svensk far och en engelsk mor, konvertit och efter teologiska studier utomlands prästvigd i Stockholm (S:t Eriks kyrka) 1925, efter 14 år som kyrkoherde i Norrköping på egen begäran som förste kaplan i församlingen.

Söndagen den 15 april håller Lewin efter aftongudstjänsten ett föredrag om "Förnuftets roll i den katolska religionen."

Fader Lewin är f. ö. en lysande predikant och uppskattad själasörjare.

Söndagen den 13 maj hålles efter högmässan ett högtidligt Te Deum såsom tacksägelse för den i Europa, särskilt i våra grannländer, återställda freden. Efter predikan frambäres böner för krigets alla offer och för säkerställande av en rättvis fred.

På Trefaldighetssöndagen, den 27 maj, upptages i kyrkan kollekt för de över 6 000 katolska flyktingar, som nyligen genom Svenska Röda Korsets försorg har anlänt till Sverige.

På Kristus Konungens fest, söndagen den 28 oktober, celebrerar biskop Müller högtidlig levithögmässa med Meijerink som diakon och Ozolins som subdiakon. Predikan, som hålles av Lewin, har temat "Kristi efterföljelse visar sig icke endast i ord, ej heller enbart i känslor utan framförallt i vårt liv." Kören sjunger Mässa för manskör av Horack. Vid orgeln: Musikdir. F. Zák. Vid offringen: "Panis angelicus" av C. Franck. Solist: Operasångare Knut Olof Strandberg.

På Allhelgonadagen, den 4 november, äger för första gången en radioutsändning rum i katolska kyrkan i Göteborg. Det blir högmässan som radieras. Den celebreras av kyrkoherden. Predikan hålls av Lewin och har temat "Vördandet av helgonen skänker oss poesi, ideal och styrka." Kyrkokören utför mässa i F-moll och F-dur av M. Brosig.

Torsdagen den 8 november kl. 19.30 håller fil. mag. Jarl Gallén från Helsingfors på Göteborgs Högskola ett föredrag med titeln: "Blad ur Dominikanernas nordiska historia."

Under året blir kyrkoherde Meijerink påvlig kammarherre av det andliga ståndet med titeln Monsignore.

Befriade koncentrationslägerfångar förs till Sverige; många av dem är polacker.

Biskop Müller och katolska präster besöker karantän- och flyktingförläggningar. 12 000 katolska flyktingar beräknas finnas där; omkring 4 000 stannar i Sverige.

På Palmsöndagen, den 14 april kl. 18, anordnas i kyrkan en kyrkokonsert till förmån för "RÄDDA BARNENS" Europahjälp. Påföljande dag lämnar Göteborgs-Posten följande redogörelse för evenemanget:

"Stämningsfull kyrkokonsert för "Rädda barnen". Till förmån för Rädda barnens Europahjälp hölls i går i Kristus-Konungens kyrka en konsert. Templet var fyllt av en andaktsstämd publik när kyrkokören under Frans Záks ledning inledde med Bruckners "Tantum ergo". Så följde Frans Záks egen komposition "Veni Creator Spiritus". I konsertens sångpartier medverkade Mizzi Berger, Linnéa Nordin, Knut Olof Strandberg och Wilhelm Simonsen. I det väl sammansatta konsertprogrammet klingade deras stämmor ypperligt i det vackra kyrkorummet. Konsertmästare Kenneth Freiholtz och violoncellisten M. Foch-Vogl bidrogo med utmärkta soloframträdanden. Frans Zák medverkade hela konserten vid orgeln. I en kort betraktelse erinrade pastor O. Lewin om Europas nöd och det stora behovet av all hjälp som kan givas."

Den 14 maj har biskopen till medlemmar av församlingens kyrkoråd utnämnt: Herrarne dir. Frans Hausl, Bertil Nilsson, Edvard Törnell, Wilhelm Ohlson och Delfo Bernardi samt som suppleanter: Herr Hans Nilsson och konstnären Jöran Salmson.

*****

Den 23 maj 1946 rapporterar Handelstidningen:

• Härförleden råkade jag, medan jag flanerade på gamla Spannmålsgatan i Nordstaden, kasta blicken uppåt ett slag, och då fick jag på en av byggnaderna se ett litet kyrktorn, som såg betänkligt fallfärdigt ut, berättar en HT-läsare. — Tornet, en järnkonstruktion med konstrikt utsirade prydnader, tillhör den fastighet, som fram till 1939 (eg. 1938) utgjorde katolska församlingens kyrkolokal. Nu upptas hela utrymmet inuti fastigheten av möbellager, och intet ont i det, ty i och med att huset upphört att tjäna kyrkan, kan det mycket väl tjäna ett profant ändamål, utan att man tar anstöt därav. Men samtidigt som församlingen vid avflyttningen tog bort den kyrkobetonade utsmyckningen, borde man också ha avlägsnat tornet på taket, om inte för annat så av praktiska skäl. Kyrktornet förefaller vara i skröpligaste laget, och av brist på underhåll rostar det ner undan för undan. En vacker dag hamnar det kanske i gatan vid en kraftigare vindil.

• Det är nog inte så farligt med tornet, säger fastighetens nuvarande förvaltare direktör Carl Ringius vid ett samtal med HT. — Jag medger att det ser rostigt och illa medfaret ut, men det skulle säkert kunna stå i hundra år om så vore. Tornet vilar på stora balkar, anbragta på vinden, så det är fast förankrat. Själv tycker jag inte att det är precis missprydande, så det finns ingen anledning ta ner det. Förresten går det inte att riva bort tornet utan byggnadsnämndens tillstånd, och fråga är om nämnden går med på en rivning.

Katolska kyrkans förutvarande gudstjänstlokal här vid Spannmålsgatan invigdes 1865, omtalar dir. Ringius vidare. Genom pikar, inslagna här och var i muren, är man i tillfälle se i vad mån huset sätter sig. Trots att grunden inte är pålad, står huset mycket stabilt — åtminstone är det fallet med själva huvudbyggnaden. Däremot har koret inåt gårdssidan satt sig en smula — det kan man se på en del sprickor i murverket.

Till det forna kyrkokomplexet hörde även huset intill själva kyrkan. Där hade man bostadsutrymmen och sådana lokaler. Den delen av fastigheten är ännu äldre än kyrkolokalen.

Förmodligen försvinner hela byggnaden något av de närmaste tio åren, även om man inte just nu har planer på att riva och bygga nytt där, säger dir. Ringius. Men stadens myndigheter har i stadsplanen för den nya Nordstaden förutsatt en ganska väsentlig breddning av de många trånga gatorna. Spannmålsgatan vid forna Katolska kyrkan skulle sålunda utökas 4,40 meter, och därvid skulle man kapa husen just på den sida, där den gamla kyrkolokalen ligger.

*****

Den 15 september 1946 avlider Kåre Skredsvik, endast 49 år gammal.

I oktober 1946 reser kyrkoherde Meijerink till Förenta Staterna och kommer att vara borta en längre tid. Under hans frånvaro skötes hans ämbete av fader O. Lewin. Från samma månad verkar den från Pommern bördige 45-årige salesianpatern Paul von Styp, vilken 1935 som nyvigd präst anlänt till Don Bosco-hemmet i Stockholm, t. v. i församlingen.

*****

Själavården bland flyktingar organiseras. Sedan krigsslutet har antalet katoliker i landet tredubblats. De flesta nykomna bor i södra och mellersta Sverige, ofta långt från en katolsk kyrka och där tidigare ingen katolik fanns. Hjälporganisationen Caritas Sueciae bildas.

På Quinquagesima-söndagen, den 16 februari, efter aftongudstjänsten håller pater von Styp föredrag i prästgården över ämnet "Striden mellan korset och hakkorset."

Torsdagen den 17 april avlider f. d. folkhögskoleläraren och kyrkorådsledamoten Niklas Bergius i en ålder av 76 år. Jordfästningen äger rum i Stockholm.

I oktober återkommer kyrkoherden från Amerika och pater von Styp lämnar församlingen. — På kvällen torsdagen den 11 december håller Mgr. Meijerink i prästgården ett kåserande föredrag om sin nyligen avslutade amerikaresa.

Vid jultiden börjar den 63-årige Petrus Overschie, liksom kyrkoherden bördig från Holland och tidigare Jesu Hjärtapräst, men sedan 1916 verksam i Sverige, att verka i församlingen. (O. f. 8/2 1884; prästvigd 4/7 1915.)

Danskfödde benediktinpatern, 41-årige Ansgar Nelson, USA, blir hjälpbiskop och anländer under hösten till Sverige. Dominikanfäder från parisprovinsen börjar verksamhet och inrättar kapell i Lund. Årligen konverterar omkring 100 personer, främst intellektuella eller konstnärligt verksamma. I Paris övergår författaren Sven Stolpe (f. 1905) till den Katolska Kyrkan.

På Den heliga Familjens fest, söndagen den 11 januari, firas biskop Müllers 25-årsjubileum som Kyrkans Överherde i Sverige. Efter predikan läses bön för biskopen och dagens högmässa framföres i biskopens intention.

Den 20 februari kan man i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under rubriken "Skön dekor i katolska kyrkan" läsa följande:

"Katolska kyrkan vid Heden kommer om allt går som beräknat att inom något år bjuda på en sevärdhet som Göteborg kan vara stolt över. Kyrkan har hittills saknat en värdig dekor invändigt och kyrkorådet har länge umgåtts med planer på att avhjälpa denna brist. Enligt vad HT erfarit har man nu accepterat ett förslag, utarbetat av den schweiziske professorn G. Utinger, Zürich, en av Europas mest kända kyrkomålare.

Dekoren av kyrkan kommer att bekostas dels av katolske biskopen i Stockholm, Johannes Müller, dels genom en insamling inom katolska församlingen. Allt som allt beräknas de beställda frescomålningarna gå till c:a 50-60.000 kr. Pärlan i inredningen kommer från ingen mindre än påven i Rom, Pius XII, som beslutat att i gåva till Göteborgs katolska församling skänka en jättelik altarbild i mosaik, föreställande Kristus Konungen — kyrkan heter egentligen Kristus Konungens kyrka. Påven har personligen givit sitt löfte till biskop Müller. Den magnifika gåvan lovar att bli en sevärdhet av stora mått — i dubbel bemärkelse — mosaiken blir nämligen närmare 7 meter hög och c:a 4 m. bred, och blir enligt uppgift den förnämsta i sitt slag i Norden, i varje fall likvärdig med den mosaik som finnes i Stockholms stadshus.

Professor Utinger har gjort utkastet även till mosaiken och detaljritningarna har redan kommit Vatikanen tillhanda. Altarbilden kommer att tillverkas vid de stora mosaikverkstäderna i Vatikanstaten, ett arbete som enligt löfte skall sättas i gång snarast möjligt. Mosaiken sändes sedan i mindre stycken till Göteborg och hopfogas här. Bilden får sin plats bakom altaret och den inramas på sidorna av två jättelika frescomålningar, c:a 8 meter i kvadrat. Den till höger föreställer Kristi intåg i Jerusalem /Granar och björkar har satts in för att ge nordisk lokalfärg. Längst t.v. Den helige Ansgar, knäböjande vid vägen Den heliga Birgitta. Närmast t. h. om Ansgar en figur som konstnären döpt till Okänt svenskt helgon./, den till vänster är en ren julbild visande Jungfru Maria med Kristusbarnet samt de vise männen.

Prästkoret inramas i fonden av en rikt dekorerad triumfbåge med Kristus på korset överst i mitten.

I en andra etapp kommer dekorering att ske även på långsidorna av skeppet, vilka smyckas med liknande frescomålningar, den ena föreställande nattvardens instiftande, den andra den underbara brödförökningen.

Frescomålningsarbetet kommer att sättas i gång i vår och under loppet av nästa år skall hela första etappen av inredningsarbetet vara klar.

Projektet är egentligen alltför stort för våra resurser, säger kyrkoherden i katolska församlingen, Monsignore W. Meijerink, men vi har här fått en chans som aldrig kommer åter, då vi dels fått detta magnifika erbjudande från påven, dels av en sällsynt tillfällighet professor Utinger blivit ledig och intresserats för att utföra uppdraget. Han är 68 år gammal och man kan därför inte våga räkna alltför långt fram i tiden med hans medverkan. Dessutom torde kostnaderna för ett dylikt arbete bli högre för varje år som går.

Monsignore Meijerink omtalar även att han för icke så länge sedan återkommit från en ettårig insamlingsresa i Amerika, där han samlat in medel, som i sinom tid skall användas till byggande av en ny katolsk skola i Göteborg. Tomt finnes redan disponibel i anslutning till kyrkan, och intresset för en katolsk skola är f. n. mycket stort i Göteborg. De nuvarande hyreslokalerna vid Karl Gustafsgatan förslår inte alls. Men skolan är i likhet med alla byggnadsprojekt f. n. något som får ställas på framtiden. Att den kommer är dock säkert."

Sedan många år upptages med jämna mellanrum en särskild kollekt till förmån för kyrkoprydnadsfonden, även kallad S:t Josefs Öresförening. Med tanke på den nu pågående dekoreringen av kyrkan anbefalles denna kollekt särskilt varmt i allas frikostighet och välvilja. På Kristi Konungadömes fest, den 31 oktober, upptas dagens kollekt för samma ändamål. Den uppgår till kr. 336:75. Ett varmt tack riktas till alla bidragsgivare.

Kaplanen Overschie lämnar församlingen i oktober, då han ersättes med en annan f. d. Jesu Hjärta-präst, den 42-årige Petrus Verburgh, som också är av holländsk börd men som 1935-1946 verkat i Finland. (V. f. 29/9 1906; pv. 1934; d. 11/4 1986.)

Tredje söndagen i advent, den 12 december, firas Marias Obefläckade Avlelses fest. Efter högmässan denna dag inviges Kristus Konungens församling högtidligt till Marie Obefläckade hjärta.

Borås, som tidigare betjänats av en från Göteborg ditrest präst, och Eskilstuna får bofast präst. Omkring 5 000 fördrivna sudettyskar har kommit till Sverige; mässor firas för dem i Lidköping och Kallhäll. 1 400 specialarbetare har inkallats från Italien och italienska präster håller regelbundet gudstjänster i Gustavsberg, Västerås, Linköping, Malmö och Göteborg.

Söndagen den 6 februari 1949 drabbas den tidigare i Göteborg — sedermera i Oskarström — verksamme prosten Jékabs Ozolins av slaganfall och nedfaller död på Halmstads järnvägsstation.

På Passionssöndagen, den 3 april, firas påven Pius XII:s 50 års prästjubileum med tacksägelsegudstjänst och Te Deum.

Den 6 maj 1949 står det i Göteborgs-Posten:

"Kyrktorn ta’s ner.

— De’ klarar dom aldri, trodde Kålle, dom skulle hatt e talja så klat! Ett spänt och allmänt intresse beledsagade arbetet med att ta ner tornet på gamla Katolska kyrkan på torsdagseftermiddagen (5/5). Väder och vind hade under seklernas gång frätt sönder järnplåtarna, så att det nu var risk att tornet kunde falla ner av sig själv. Brandkårens storstege restes för att slå ett rep om tornets topp, och sedan halades den rostiga åldringen ner på taket bakom för att plockas isär."

*****

Lördagen den 22 oktober håller författaren Sven Stolpe ett föredrag om Jeanne d’Arc.

En jesuitpater börjar arbeta i Västerås och en källarlokal inrättas som kapell. Jönköping får bofast präst. Ett nytt kapell invigs i Landskrona. Sigrid Undset —norsk författarinna och konvertit (f. 1882) — avlider den 10 juni 1949.

Den 4 mars rapporterar Göteborgs-Posten:

"Katolska kyrkan strykes med kiselpreparat mot fukten.

Även Katolska kyrkan i Göteborg har erhållit fuktskador. Det är framför allt fasaden mot Parkgatan och Heden som blivit utsatt. Där hade fukt trängt igenom både i kyrkan och tornet. Kyrkoherdebostaden bakom själva kyrkan har också haft känning av fukten och för några år sedan byggde man där upp en extra innervägg, som skulle hålla fukten borta. Innerväggen lades upp mot en 5 cm tjock porös cementplatta. Under den regniga hösten visade sig emellertid denna åtgärd ej tillräckligt effektiv. Fukt har trängt igenom.

Några större skador har ännu inte vållats men kyrkorådet har fattat beslut om vissa åtgärder för att hindra fortsatt skadegörelse, säger yrkeslärare Bertil Nilsson. Fasaden mot Heden är den mest utsatta och nu kommer man att låta stryka den med ett speciellt kiselpreparat som kommer att ge teglet en yta som slår ifrån sig all fukt. Preparatet är en biprodukt vid bensinframställningen i Nynäshamn. Det är färglöst och det skall strykas på när väggen är torr. Fasaden kan alltså inte strykas förrän till sommaren. Ursprungligen hade man tänkt låta göra detta förra sommaren men då blev det inte av, vilket var synd. I så fall hade denna vinter blivit ett verkligt generalprov för preparatet.

Även ytterväggen till kyrkoherdebostaden skall strykas med kiselpreparatet. Om detta verkligen är den bästa lösningen på det svårlösta problemet med fuktgenomslag, kan antagligen diskuteras. Tegelväggar skall ju kunna "andas" och det kommer de knappast att kunna göra om de belägges med detta preparat."

Även från Göteborgsförsamlingen finns deltagare, då 400 nordiska katoliker på torsdagskvällen den 4 maj anländer till Rom som pilgrimer p. g. a. att 1950 firas som "det heliga året" i Kyrkan. Dagens Nyheters Romkorrespondent Agne Hamrin rapporterar den 10 maj, att i samband med avtäckandet av en minnestavla över Olaus Magnus, Sveriges siste katolske ärkebiskop, i kyrkan S:ta Maria dell’Anima på tisdagseftermiddagen den 9 maj "spårvägsmannen Bertil Berntsson från Göteborg lyfte bort den svenska fana som dittills hade dolt den latinska texten. Tisdagens program hade för de svenska pilgrimernas vidkommande börjat redan kl. 7, då biskop Nelson firade mässan i Birgittakapellet. Senare mottogs alla de fyra nordiska pilgrimsgrupperna i audiens av påven, som höll ett tal på engelska till dem och uttryckte sin glädje över att se representanter för de nordiska folken bland de många pilgrimsskaror som nu samlas i Rom från världens fyra hörn."

I Hemmet och Helgedomen den 1 augusti kan man läsa följande:

"En av vikariatets mest bekanta gestalter, Göteborgs församlings kyrkoherde, Monsignore W. Meijerink firade den 21 maj sitt 40-årsjubileum (som präst), varvid otaliga uppvaktningar ägde rum.

Högtidsdagens högmässa lästes av jubilaren, vilken assisterades av kyrkoherden van der Moolen från Ter Apel (Holland) och kaplanen i församlingen P. Verburgh, vilken höll festdagens predikan med anledning av dagens betydelse om "Prästadömets innebörd och betydelse för kyrkan." Då jubilaren har många vänner både i Sverige och utanför dess gränser, bl. a. genom sina flerfaldiga amerikaresor, voro gratulationerna mångfaldiga, och till arten mångskiftande, de gåvor som överlämnades. Biskop J. E. Müller sände i en särskild skrivelse lyckönskningar till jubilaren.

Vid högtidsdagens mässor blevo kyrkans nya korstolar för första gången tagna i bruk, vilka utgöra en gåva av generalkonsul Söderberg, och dessa bidrogo även till dagens feststämning framme i koret med dess vackert smyckade altare.

Monsignore Meijerink vilken några dagar tidigare hemkommit från sin pilgrims-jubileumsresa till Rom, tillbringade dagen vid bästa hälsa och med de många bevisen på tillgivenhet och uppskattning fortsätter jubilaren mot nästa jubileumsår, de 50.

H. N-n."

Söndagen den 29 oktober avlider kung Gustaf V, 92 år gammal och inne på sitt 43:e regeringsår, på Drottningholms slott. På begravningsdagens — den 9 november — kväll hålles i kyrkan en minnesgudstjänst över den bortgångne kungen.

Den 15 december avlider en av församlingens frikostigaste välgörare, änkefru Wilma Björklund i en ålder av nyss fyllda 81år.

Den 17 december meddelar Göteborgs-Tidningen, att Elisabeth-systrarna nu lämnar Göteborg, där de bedrivit privat sjukvård sedan 1894.

Liturgiska nyheter: möjlighet till kvällsmässa och lättnader i bestämmelserna om fasta före kommunionen. Antalet katoliker i Sverige beräknas till 16 000. 45 präster, därav 30 ordenspräster. 6 av dem är födda i Sverige och 10 är polacker, letter, ungrare och italienare som främst är verksamma bland de efter världskriget anlända katolikerna. Det finns 150 ordenssystrar (mot 500 i Norge).

Första söndagen i fastan, den 11 februari, håller jesuitpatern och provikarien Ansgar Meyer från Stockholm ett föredrag över ämnet: "Det nutida ordenslivet i Katolska kyrkan, speciellt med avseende på religionsfriheten i Sverige."

I Handelstidningen berättas den 9 maj om nya planer av den framåtgående katolska skolan i Göteborg. Den planerar "halvmiljonbygge vid Allén", förklarar en ståtlig rubrik. I denna skola, som kommer att motsvara en vanlig folkskola, beräknar man kunna ta emot ett hundratal elever, därav ett 20-tal i internat. Dessutom finge man möjlighet att ta emot bortåt 40 barn i en till skolan ansluten kindergarten. Skolan skall uppföras i tre våningar och ritningarna är redan klara. Den katolska skolan i Göteborg har redan nu ett 60-tal elever. Men de nuvarande lokalerna är alldeles för små och dessutom högst otidsenliga. — Allt detta förstår man lätt. Men nu gäller det att få byggnadstillstånd.

Elfte söndagen efter Pingst, den 29 juli, sjunger den franska gosskören "Les petits chanteurs de Provence" andliga sånger under högmässan.

Den 8 september uppmärksammar Göteborgs-Posten, att kyrkoherde Meijerink denna dag verkat exakt fyrtio år som katolsk präst i Sverige. I samma nummer av tidningen läses också följande:

"Vacker gåva av påven till katolska kyrkan i Göteborg.

Apostoliske vikarien dr Johannes Müller har i veckan besökt katolska församlingen i Göteborg. Vid sitt besök meddelade biskopen att han har för avsikt att någon söndag i oktober officiellt inviga den nya katolska kyrkan i Göteborg. Då kyrkan i oktober 1938 stod färdig, togs den i bruk efter en enkel invigningsceremoni av dåvarande kyrkoherden i församlingen assisterad av några katolska präster. Nu skall kyrkan få sin officiella invigning av biskopen. Invigningen blir en omfattande ceremoni som tar 4-5 timmar i anspråk.

Katolska församlingen i Göteborg har som gåva av påven Pius XII fått mottaga en ståtlig kyrkodekoration i mosaik och med motto "Kristus som konung". Det ståtliga konstverket föreställer Kristus välsignande jorden. Anledningen till att påven förärat katolska församlingen i Göteborg denna utsökt vackra kyrkoprydnad är, att nuvarande påven år 1923, då han var påvlig nuntie, vigde apostoliske vikarien i Sverige Johannes Erik Müller till biskop.

Professor Gebhard Utinger från Zürich, som gjort skisserna till det förnämliga konstverket, har, jämte mosaikläggarna Wasem under en månads tid varit här och arbetat med uppförandet av den vackra kyrkoprydnaden.

En inskription till vänster på bilden anger på latin att konstverket är skänkt av påven och till höger är anbragt den apostoliske vikariens biskopsemblem med bibelcitat på latin "Kärleken upphör aldrig". På samma sida angives också att professor Utinger är den konstnärlige utformaren av konstverket."

Samma dag, den 8 september, rapporterar Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under rubriken "NORDENS STÖRSTA MOSAIK PÅVE-GÅVA TILL GÖTEBORG":

"I går fullbordades i all tysthet ett märkligt arbete i Katolska kyrkan i Göteborg av två schweizare, representerande den kända Genève-firman Charles Vasem & Son. De har varit här i tre veckor och satt upp Nordens största mosaikarbete, den av Påven Pius XII till Göteborg skänkta jättelika altarbilden, som utlovades för nära fyra år sedan.

-

Från början var det meningen att Vatikan-verkstäderna i Rom skulle utföra arbetet, men delvis på grund av att deras kapacitet reducerats genom bombskador under kriget, delvis genom den oerhörda arbetsbörda verkstäderna fick tack vare beställningar från många demolerade italienska kyrkor, anförtroddes arbetet med påvens godkännande så småningom åt schweizarna. Och i Genève har verket fullbordats i rekordfart, med förtursrätt för göteborgsmosaiken, vilket betytt 14 månaders intensivt arbete. Mosaiken har sedan efter hand skickats till Göteborg i småpartier och fogats ihop här av firmans utsända. Bilden är också av storartad skönhetsverkan med sitt mångskiftande färgspel. Den är sju meter hög och över fyra meter bred."

För påföljande dag, sjuttonde söndagen efter Pingst, den 9 september, står i kungörelseboken infört:

"Under den gångna veckan, närmare bestämt den 7 september, blev mosaikbilden bakom huvudaltaret helt färdig och idag få vi således för första gången fira högmässan inför denna vackra bild, som föreställer Kristus-Konungen, välsignande jorden. Vår församling har därmed erhållit ett konstverk av stort värde och som är på samma gång enastående i sitt slag här i Sverige och i hela Norden. Som vi alla vet, är det påve Pius XII, som har skänkt detta förnämliga konstverk till vår kyrka och i några av gårdagens tidningar har vi kunnat läsa, att det är Prof. Gebhard Utinger från Zürich i Schweiz, som har gjort skisserna till bilden. Därefter har arbetet utförts av mosaikläggarna Wasem från Veyrier-Genève i Schweiz. Vi få nu varje gång vi besöka Guds hus glädja oss över den särdeles vackra och värdiga bakgrund, som huvudaltaret har fått och jag är förvissad om att konstverket i hög grad kommer att bidraga till en vördnadsfull andaktsstämning i Herrens tempel.

Uppsättningsarbetet har givetvis varit förenat med stora omkostnader och extrautgifter för vår församling och vi våga därför hoppas att alla nu skola visa sin uppskattning och tacksamhet för denna praktfulla gåva genom att skänka frivilliga bidrag. För övrigt anbefalla vi särskilt söndagskollekten i eder givmildhet."

Under 22:a söndagen efter Pingst, den 14 oktober, läses i kungörelseboken:

"Nästkommande söndag den 21 oktober kommer vår församlingskyrka att högtidligen invigas. Halvtiomässan måste därför inställas och i stället läses den första stilla mässan då redan kl. halv åtta och den andra som vanligt kl. 8. Efter kyrkoinvigningens slut frambäres en stilla mässa med motettsång kl. 11. Ceremoniernas första del börjar redan lördagkväll kl. 5 och den andra delen börjar söndagmorgon kl. 9."

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skriver lördagen den 20 okt.:

"Historisk invigning på Heden.

Invigningen av den katolska kyrkan i Göteborg i dag och i morgon blir en historisk tilldragelse. Det är första gången sedan reformationstiden som en dylik s. k. konsekration äger rum i Sverige. Denna ceremoni, som går tillbaka till 5-600-talen och i stort sett sker i samma former som då, innebär att kyrkan undantages från allt världsligt för att helt tjäna Gud. Konsekration företas endast med tempel som är solitt byggda och beräknas kunna hålla sig längre tid. Hittills har de katolska kyrkorna i Sverige — med undantag alltså för tiden före reformationen — endast genomgått enkel vigning.

Detta berättar den katolske biskopen i Sverige, Johannes Müller, som på fredagen kom till Göteborg för att leda denna ceremoni, den största som den katolska kyrkan känner. Tio prästmän kommer att assistera biskop Müller och f. ö. medverkar kyrkokör och på sätt som beskrives av påven Gregorius år 575 "ljusbärare, diakoner i vita albor och troende från staden."

Den katolske biskopen i Finland, Cobben, kommer att närvara vid ceremonin och skall läsa mässan efter konsekrationen.

Invigningen omfattar tre avdelningar. Först inviges exteriören och processionen går runt kyrkan under biskopens välsignelser. Därefter kommer vigningen av kyrkorummet, som omfattar bl. a. tecknandet av de latinska och grekiska korsen i aska på golvet, lovsång av biskopen och bestänkning av kyrkans väggar med vigvatten. Sist kommer vigningen av relikgraven och högaltaret samt smörjningen med helig olja på tolv ställen i kyrkan.

Katolska kyrkan har små autentiska reliker av martyren Vigilans (Vitalis enl. randanmärkning) samt den helige Sebastianus och den helige Ansgarius och den relikgrav som relikerna förvaras i kommer nu att invigas. Invigningsceremonin på söndagen börjar kl. 9 och kommer troligen att ta ett par timmar i anspråk. Den är offentlig medan lördagens sammankomst är enskild."

Följande dag, 23:e söndagen efter Pingst (21/10), lämnar Göteborgs-Tidningen under rubriken "Vigvatten på kyrkvägg vid tre rundvandringar" följande redogörelse:

"Lågorna släcktes av oktobervinden för de unga ljusbärarna när de främst i prästprocessionen och med biskop Johannes Müller i kön tågade tre varv runt katolska kyrkan i Göteborg, som invigdes på lördagseftermiddagen.

Publikt var den långvariga aktens komplicerade ritual inte dragande; en handfull människor fyllde övre trappavsatsen när konsekrationen — som akten heter — tog sin början en akademisk kvart efter 17. Hela ceremonielet utfördes på latin.

Ritualen är uråldrig för en invigning av detta slag, den här härstammar från 5-600-talen. Det var första gången sedan reformationen, som en katolsk kyrka i Sverige invigdes efter stor ritual. Tidigare kyrkor har fått enkel invigning de senaste århundradena.

Biskopen, ljusbärarna, två diakoner och assisterande präster, däribland två munkar, tågade runt templet tre gånger medan biskopen med en kvist — av cypress föreföll det — bestänkte ytterväggarna med vigvatten. Därefter gick man upp stora kyrkogången och stannade nedanför altaret. Katoliker och åskådare fick endast komma inom kyrkans entrédörr där de fick lyssna till de entoniga latinska bönerna, enligt det stora pontifikalet, som en assistent höll. Bönerna besvarades av de troendes Ora pro nobis (=Bed för oss!). Så småningom var biskopen framme vid den fas då han i aska på golvet med sin stav tecknade de latinska och grekiska alfabetena, korsande varandra. Bön och lovsång pågick hela tiden, mitran togs av och sattes på biskopens vita huvud där den lilla gredelina kalotten kontrasterade. Salt, vin och aska blandades av biskopen i vatten varmed kyrkans tröskel och väggar skulle tvättas. Med sin stav gjorde biskopen korstecken på dörrarna, så småningom invigdes högaltaret och relikgraven, vidare förekom smörjning med olja på tolv ställen i kyrkan.

På söndagen fortsätter invigningen klockan 9 och pågår till klockan 11."

Dagen efter konsekrationen, måndagen den 22 oktober, summerar Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under rubriken "Katolska kyrkan invigd med stor högtidlighet" sålunda:

Den ålderdomliga riualen talade sitt mäktiga språk om tradition som håller sig obruten genom århundradena och som binder med starka band släktled till släktled. Säkert förstod endast få av de närvarande mer än enstaka ord av vad som lästes och sjöngs, men uppmärksamheten tycktes inte slappna. Det var inte trångt i bänkarna, men nere vid dörren stod hela tiden en så stor skara människor att den biskopliga processionen nätt och jämt kunde passera.

Biskop Müller i elfenbensfärgad sidenkåpa läste eller sjöng ur en stor bok, vars vackra tryck kunde beundras även på avstånd. Processionskorset bars upplyft över mängdens huvuden av en ung spårvägsman i Göteborg. Bland assistenterna märktes utom det katolska prästerskapet här i staden — kyrkoherde Meijerink, pastor Lewin och pater Verburgh — även bemärkta gäster från andra håll. Där gick i processionens sista led biskop Cobben från Finland, en liten man i kardinalröd kåpa med guldtofs på ryggen, pater Fens, helt i vitt från dominikanernas konvent i Stockholm och père Dauchez från Lund i dominikanernas svarta kåpa med sidenfordrad vit kapuschong.

Dominikanerpatern med det mörka stränga ansiktet gick helt upp i ceremonien, han verkade först som personifikationen av påvekyrkan i dess makt och oblidkeliga stränghet. Nej, kanske inte ändå. Kanske var han mera befryndad med Den helige Franciscus. Det första intrycket fördunklades, när han lämnade sin plats i ledet och trädde i funktion framme vid högaltaret, och när han som biskopens medhjälpare assisterade med vigvattenskålen och vid invigningen av de tolv nya ljushållarna, som placerats på pelarna, sex på vardera sidan av kyrkan. Hans händer rörde sig så varsamt som ville de skydda bräckliga ting. Någon i bänken mumlade: Han snidar så vackra madonnor. Biskopens stämma hördes med jämna mellanrum: In nomine Patris, et Filii, et Spiritus Sancti.

Processionen var flitigt i rörelse. Biskopen bestänkte kyrkväggarna utvändigt och invändigt med vigvatten, en god stund tog den del av ceremonien som var ägnad högaltaret och relikgraven. Ett tag försvann processionen ur mängdens åsyn, då fick de bakomliggande delarna av anläggningen med av den biskopliga välsignelsen. Orörliga som bildstoder satt på främsta bänken systrarna helt svartklädda och med tunga svarta dok. Sidoaltarna var prydda av blommor — den heliga Therese hade vid sina fötter en rabatt av färgrika höstastrar. Den guldgnistrande mosaiken på väggen bakom högaltaret lyste genom rökelsemoln som spred en sötaktig, lätt bedövande doft. Och de yngsta korgossarna i sina röda kjolar såg sig nyfiket omkring bland alla de magnifikt skrudade dignitärerna ungefär som brudnäbb kan göra på ett societetsbröllop.

Efter invigningen celebrerade biskopen en stilla mässa. Kyrkokören under ledning av musikdirektör Frans Zák medverkade förtjänstfullt vid alla söndagens högtidligheter."

***

I sitt referat måndagen den 22 oktober, betitlat "Katolska kyrkan invigd av den apostoliske vikarien.", berättar Göteborgs-Posten bl. a. följande:

" Kyrkoinvigningen på söndagen präglades av all den pomp och ståt som katolska kyrkan är mäktig skänka sina kyrkohögtidligheter. Det var lysande skrudar både i purpur och äkta spetsar, skimrande biskopskors, rökelse och latinska böner. Huvudceremonien var förlagd till högaltaret, där den egentliga vigningen ägde rum. I processionen gick biskop Müller och hans ämbetsbroder biskop Cobben från Helsingfors samt de assisterande prästmännen tre gånger genom kyrkorummet, där biskop Müller med vigvatten bestänkte varje föremål. Sist invigdes högaltaret med relikgraven. Praktisk taget torde varje föremål i kyrkan ha blivit bestänkt med vigvatten. Så nog har den kyrkan blivit grundligt invigd för sitt ändamål.

Sedan biskop Müller förklarat kyrkan invigd för sitt heliga ändamål uttalade han den apostoliska välsignelsen på latin. -

Omedelbart efter invigningsakten besteg pastor Lewin predikstolen. Han utgick i sin predikan från orden i Psaltaren: "Huru ljuvliga äro icke Dina boningar, Herre, Härskarornas Gud". Det är naturligt, sade pastor Lewin i slutet av predikan att ni kära församlingsbor älska eder kyrka och är glada över dess skönhet, eftersom det är edert hem. Dess skönhet bör vara lika kär för eder som den i ert hem, nej, den borde vara än kärare, ty kyrkan utgör i ordets verkliga betydelse en kristens sanna hem. Det är därför med berättigad glädje som Göteborgs katolska församling kan betrakta sin vackra helgedom och med tacksamhet ihågkomma alla dem, som deltagit i eller bidragit till dess uppförande och utsmyckning."

Den mest koncisa beskrivningen av den högtidliga akten ger emellertid församlingsbladet Hemmet och Helgedomen N:r 20 den 15 nov. 1951:

"Lördagen den 20 okt. vid femtiden på em. begynte den högtidliga invigningen av Kristus Konungens kyrka i Göteborg. Det var ett gripande ögonblick då biskop Müller i full ornat trädde ut på kyrktrappan i den skymmande kvällen åtföljd av prästerskapet, däribland representanter från Stockholm och Lund. Företrätt av ljusbärande ministranter skred tåget högtidligt trenne gånger runt kyrkan följt av församlingsmedlemmar, som med andakt bevittnade ceremonierna. Den kulna oktoberblåsten släckte då och då ut ministranternas ljus, men den högtidliga stämningen förmådde den icke dämpa. Så steg då slutligen biskopen upp för kyrktrappan, dörrarna öppnades, och välsignande skred biskopen in i det ståtliga templet. Med assisterande präster och korgossar steg han fram mot altaret, medan församlingsmedlemmarna fylkade sig nere vid kyrkdörren. Redan kl. 9 på söndagsmorgonen fortsattes invigningen, då även Finlands katoliker representerades av biskop Cobben. Det är nu ca. 600 år sedan en dylik invigning av en katolsk kyrka ägt rum i vårt land. Gripande var akten när de tolv ljushållarna på sidoskeppens pelare invigdes och dess ljus sedan tändes, ett privilegium för endast verkligt invigda kyrkor. Murarna bestänktes in- och utvändigt med vigvatten men huvudvikten förlades till altaret, med dess relikgrav, som sålunda blev invigningens höjdpunkt. Även påvens mosaik bakom altaret innefattades i akten. Vi äro stolta över att äga detta egenartade och sköna konstverk i vårt tempel. Bjudande, manande och förmanande sitter Kristus Konungen på sin tron, medan paradisets blommor spira vid hans sida, och de klaraste källor sorla vid hans fot, en antydan om himmelrikets ängder. Den klarblå mosaik, som bildar bakgrunden till frälsarens höga gestalt, gnistrade i det förstärkta elektriska ljuset. Denna mosaik av mäktig skönhetsverkan borde ingen som är intresserad av kyrklig konst lämna obeaktad. Invigningen var slutförd kl. 11, då en stilla mässa vidtog, celebrerad av den finske biskopen Msgr. Cobben, varvid vår förträffliga kör utförde vacker motettsång. Vi stå i stor tacksamhetsskuld till H. H. biskop Müller, som har största förtjänsten av mosaikens tillblivelse. Även tacka vi honom för hans storartade prestation vid invigningens krävande akter."

*****

Tre passionistfäder och en lekbroder anländer från England till Växjö och får Småland och Blekinge som verksamhetsområde. Kapell inrättas i villor i Eskilstuna och Ludvika. Norrlandsförsamlingens centrum flyttas från Sörforsa till Sundsvall. I liturgin införs vaka natten mot påskdagen med mässa och förnyelse av doplöftena.

Kring månadsskiftet januari-februari lämnar Lewin av hälsoskäl församlingen för att bli rektor vid S:ta Birgittas kapell i Djursholm. Ny kaplan i församlingen blir då den 44-årige konvertiten Åke Westerdahl, vilken så sent som i augusti 1951 prästvigts i Stockholm.

Den 31 maj inköper skolsystrarna en vackert belägen villa i närheten av Alingsås. Den skall användas som skollovskoloni.

Den 21 juni avlider den 77-åriga skolsystern, moder Deocara Ederer, som från 1938 till 1951 varit skolsystrarnas föreståndarinna i Göteborg.

Den 23:e söndagen efter Pingst, den 9 november, hålles — med anledning av kung Gustaf VI Adolfs 70-årsdag den 11 november — i anslutning till högmässan Te Deum med bön för konungen.

Den 14 november fyller biskop Müller 75 år.

Ny religionsfrihetslag träder i kraft: varje svensk får utöva den religion han vill. Förbehållslös rätt att utträda ur Svenska kyrkan efter muntlig anmälan. Kloster får inrättas, men endast med Kungl. Maj:ts tillstånd. Begreppet "främmande" trosbekännare utmönstras. Vid kyrkobokföringen antecknas numera endast medlemskap i Svenska kyrkan, vilket gör det svårt att spåra nyinflyttade katoliker. Kapell invigs i Växjö och Ludvika, som får egen präst.

Den 7 januari infaller biskop Müllers 30-årsjubileum som biskop. Av den anledningen har man i Göteborg — liksom i övriga församlingar — deltagit i en insamling till biskopens jubileumsfond, avsedd att användas för Kyrkans arbete i Sverige.

Femte söndagen efter Pingst, den 28 juni, anordnas en bussutflykt. Färden går till Borås, vidare till Hedareds gamla stavkyrka, därifrån till skolsystrarnas villa i Lövekulle utanför Alingsås och så tillbaka till Göteborg.

Den 29 juni firas biskop Müllers 50-års prästjubileum och 8-mässan frambäres för överherden.

Sextonde söndagen efter Pingst, den 13 september, sjunger den franska gosskören "Les petits chanteurs de la Croix de Bois" andliga sånger under halvtiomässan.

I början av oktober lämnar Westerdahl församlingen och blir kaplan i Stockholm. Ny kaplan blir den 31-årige Paul Müller (f. 1922), bördig från Schweiz, prästvigd 1951 och tidigare kaplan i Helsingborg.

Den 13 oktober fyller kyrkoherden 70 år. Bland gratulanterna kan särskilt nämnas en av församlingens äldsta medlemmar, den aktade 76-årige författaren Sigurd Dahllöf, sagoberättare och finstämd lyriker, som konverterade redan 1915. Han uppvaktar med följande hyllningsdikt:

"TILL Kyrkoherden Monsignore W. MEIJERINK på 70-årsdagen den 13 okt. 1953.

Du trogne väktare på Sions mur, / ej vek Du från Din post för hårda väder, /

Ty blicken sökte höjdens stjärnestäder, / där tämda skredo nattens urtidsdjur. /

I trygghet bidade Du soluppgången, / I djupet av Din själ undfången. /

Hell Dig, Du trogne väktare och Broder, / Din kurs bestämts av hjärtats roder!

Sigurd Dahllöf."

Av två skrivelser från biskopen, daterade den 18 och den 20 okt., framgår, att påven Pius XII påbjudit firandet av ett Mariaår, som över hela jorden skall göra 1954 till ett minnesår med anledning av hundraårsdagen av förkunnandet av dogmen om Marias obefläckade avlelse. Detta marianska år inleds på Maria Immaculata-festen, tisdagen den 8 december 1953, och varar t. o. m. den 8 dec. 1954. I församlingen börjar man detta jubileumsår med en högtidlig mässa på kvällen kl. 7. Det är första gången man i Göteborg har tillfälle att bevista en aftonmässa. De som önskar mottaga den heliga kommunionen under kvällsmässan uppmanas att som vanligt fasta tre timmar före kommunionen.

Den 9 december avlider kyrkoherde Petrus Overschie i Gävle, 69 år gammal. I 37 år hade denne varit verksam som präst i Sverige, bl. a. en tid under 1947-48 i Göteborg.

*****

I ett av biskop Müller under rubriken "Våra församlingar" författat kapitel i den 1953 utgivna boken "KATOLSKA KYRKAN I SVERIGE" står om Göteborg bl. a.:

"Kyrkan har blivit mycket populär. Därtill bidrar icke blott dess vackra, fria läge, rena linjer och andaktsstämmande interiör utan även den goda kyrkomusiken under kördirektör Fr. Záks ledning. Våra präster och församlingar har alltid varit angelägna, icke minst i Göteborg, att försköna gudstjänsterna även med polyphon musik så långt våra resurser räckt. Icke minst i vår tid gäller det att visa omvärlden den kristna religionens och våra gudstjänsters höga kulturvärde. -

Församlingen har tre ordinarie präster och dessutom en italiensk präst för den stora italienska kolonien, särskilt i Kviberg. Församlingens medlemsantal är nu minst 1 500; dess territorium, inklusive annexförsamlingen Borås, omfattar Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län samt Fjäre och Viske häraden av Hallands län. -

Göteborgs präster är förpliktade att utöva själavård för de på församlingens vidsträckta område spridda katolikerna, och de måste därför ofta resa till olika platser för att hålla gudstjänst och undervisa barnen i kristendom. Regelbundna gudstjänster hålles i Alingsås, där ett 40-tal katoliker är bosatta, samt i Trollhättan, Uddevalla, Falköping. Viktigast bland dessa platser är industristaden Borås, där sedan 1931 hålles regelbundna gudstjänster i förhyrd lokal. Sedan sommaren 1948 är dock en präst stationerad där. Efter inflyttningen av så mycken utländsk arbetskraft har också Lidköping blivit en av de viktigaste bistationerna. Här bor c:a 100 katoliker, till större delen sudettyskar."

Genom en påvlig bulla upphöjs det svenska apostoliska vikariatet till självständigt stift med biskopssäte i Stockholm. S:t Eriks kyrka blir domkyrka. Nobelpristagaren Francois Mauriac (fransk katolsk författare, f. 1885) skänker pengar till katolskt kapell i Jönköping. Tidningen Dagen varnar: "Den katolska faran kommer oss allt närmare. I Småland har katolska sändebud fattat posto och det ryktas till och med om en kyrka i Växjö …"

Andra söndagen efter Trettondagen, den 17 januari, läses vid högmässan bön för den 36-årige diakonen Frank Sandler från ärkestiftet Boston i Förenta Staterna, konvertit (från judendomen) och f. d. musiklärare, som denna dag prästviges i S:t Eriks katedralkyrka i Stockholm. Den nyvigde verkar i församlingen från slutet av februari till mitten av april, då han blir kaplan i Helsingborg. (S. f. 1917, d.1992.)

På kyndelsmässodagen, den 7 februari, läses vid högmässan bön för den ungerske kardinalen Josef Mindszenty, eftersom påföljande dag 5 år förflutit sedan denne av den kommunistiska regimen dömdes till livstids fängelse.

Den 9 mars överlämnar kyrkoherden på uppdrag av biskopen den påvliga utmärkelsen "Pro Ecclesia et Pontifice" till den snart 60-årige järnvägstjänstemannen och kyrkorådsledamoten Edvard Törnell, som konverterade redan 1915. Därmed har påven velat hedra en försynt församlingsmedlem, som under 30 år i kyrkorådet nedlagt ett förtjänsfullt arbete till församlingens bästa. Herr Törnell hyllades hjärtligt av kyrkoherden och kyrkorådets medlemmar.

Strax efter påsk ger sig Meijerink iväg på en ny resa till USA för att väcka intresse för församlingens verksamhet och samla kollekter för den sedan länge efterlängtade församlingsskolan. Resan beräknas vara omkring ett halvt år. Under denna tid är fader Verburgh vikarierande kyrkoherde. Fader Paul Müller, som c:a 4 månader verkat på annat håll, återkommer till församlingen.

Tredje söndagen efter påsk, den 9 maj, meddelar kungörelseboken, att församlingen — tack vare ett generöst bidrag på 3.100 kr. från en välgörare i Belgien — nu är i stånd att öppna en skolfond. Det behövs mycket pengar, om man vill bygga en skola. Var och en uppmanas att göra sitt genom att bidra till skolfonden. Till detta ändamål införes varje andra söndag i månaden vid ingången efter mässan en särskild kollekt för skolan.

Elfte söndagen efter Pingst, den 22 augusti, läses bön för 33-årige jesuitbrodern Lars Rooth, en son till förre riksbankschefen, eftersom diakon Rooth denna dag under osedvanligt högtidliga former prästvigs i S:ta Eugenia kyrka i Stockholm.

I oktober är kyrkoherden tillbaka i församlingen. Verburgh lämnar då densamma för att bli kyrkoherde i Gävle. Tack vare sitt enkla och flärdfria sätt gjorde han sig under sina 6 år i församlingen uppskattad och vägledde åtskilliga sökande människor till Kyrkan.

Från november verkar den från England bördige 42-årige passionistprästen Gerard Mulveal, som anlänt till Sverige den 5 oktober föregående år, som kaplan i församlingen. (M. f. 1912; prästvigd 1945; d. 1976.)

På Marias Obefäckade Avlelses fest, den 8 december, avslutas det marianska året.

***

Kapell invigs i Färlöv och i Stäket — där elisabethsystrar inrättat ett vilohem åt sig — och Bromma, där mariasystrar från Osnabrück öppnat ett mindre sjukhem. De är också församlingssystrar i Stockholm och Västerås. Också andra systrar kommer till Sverige: några karmelitnunnor från Belgien. Ny församling: Karlstad, vars grundare och förste kyrkoherde blir den för de äldre församlingsborna i Göteborg välkände Stig Söderberg.

Flera för församlingslivet viktiga föreningar verkar sedan länge. Äldst av dessa, S:t Sigfrids gille, grundat 1922 för sällskaplig samvaro och instruktiva föredrag o. dyl., har i regel åtta à nio sammankomster varje år.

På Marie Bebådelse-festen den 27 mars firar Mariaföreningen, bildad 1935, sitt 20-årsjubileum. Den har som enda mål att stödja kyrkans ekonomi. Medlemmarna träffas i arbetsgrupper, vilkas resultat visas i den stora årliga höstbasaren.

Mariakongregationen bildades 1938. Dess verksamhet är enbart andlig och den regelbundna sammankomsten äger rum i kyrkan första tisdagen i månaden. Vissa år har 3-dagars reträtter anordnats.

Även en ungdomsförening och en akademikerförening (Academicum Catholicum Sueciae) finns i församlingen.

Den 4 maj avlider kyrkoherde Oscar Lewin, mångårig präst och själasörjare i församlingen, i Stockholm i en ålder av 65 år. (F. i England 21/8 1889; prästvigd i Stockholm 11/10 1925.) Den 9 maj låter Mariakongregationen frambära 8-mässan för hans själaro.

Sedan många år finnes i prästgården ett lånebibliotek, skött av skolsystern Edelgundis. Det hålles i regel öppet efter söndagens 8-mässa och högmässa. Från och med söndagen den 8 maj är biblioteket i stället inrett i det så kallade S:t Josefskapellet med direkt ingång från kyrkan vid sidan om Mariaaltaret.

Även några andra av skolsystrarna kommer den vanlige kyrkobesökaren ofta i kontakt med. Först och främst sakristanen och handarbetslärarinnan syster Johanna, som med varsam och pietetsfull hand vårdar kyrkans textilier, t. ex. prästernas och ministranternas liturgiska dräkter, altardukar etc., samt med säker stilkänsla dekorerar kyrkan med blommor och ljus. Hennes blida väsen smittar av sig på alla, som träffar henne.

Syster Damasia, som ansvarar för församlingens kindergarten, fungerar som organist i kyrkan, då musikdir. Zák är ledig.

Välkända för alla besökare i prästgården är de båda där verksamma systrarna: Reginberta, som sköter köket, och Willehada, som ägnar sig åt hemsysslorna.

Verksamma i den vanliga skolundervisningen är föreståndarinnan, moder Legadia, samt systrarna Bonaventura och Humelina.

Syster Theocosia har hand om köket hos skolsystrarna.

***

På Vita söndagen, den 22 maj, läses mässan kl. 9.30 för världsfreden. (Vita söndagen är vanligtvis beteckningen för första söndagen efter påsk. Här används beteckningen på första söndagen efter Kristi Himmelsfärdsdag.)

Sextonde söndagen efter Pingst, den 18 september, håller kyrkoherden ett föredrag om Lourdes, illustrerat med ljusbilder.

Nittonde söndagen efter Pingst, den 9 oktober, håller professorskan Jenny Leander ett föredrag med ljusbilder om reseintryck från Italien.

Måndagen den 14 nov. och tisdagen den 15 november håller Mariaföreningen sin årliga basar i prästgården.

Aftonposten innehåller tisdagen den 15 november följande reportage om ett besök där:

"KALLSKÄNKOR I DOK. Syster Reginberta och syster Willehada ägnar sig i vanliga fall åt mer allvarliga uppgifter än åt att tillverka smörgåsar och tjänstgöra som kallskänkor. Men när Mariaföreningen håller sin årliga basar i katolska prästgården ställer de sig förstås gärna till förfogande. Basarens ändamål är att skaffa pengar till ett skolbygge och den pågår i två dagar. Vimlaren har besökt den trevliga basaren och därom berättar han i Vimlet. -

Ett skolbygge skall de pengar gå till som inflyter från den nu pågående basaren i katolska prästgården vid Parkgatan. Initiativtagare till denna försäljning är Mariaföreningen, som anordnar basaren för 21:a året i följd. Den är också populär och kommersen brukar gå strålande, berättade föreningens ordförande, fru Astrid Pernheim, och fick instämmande av sekreteraren fru Maja Ohlson och vice ordföranden konsulinnan Yvette Högdahl.

Självfallet hör lottförsäljning till en välordnad basar, och den viktiga detaljen sköts av professorskan Essi Jerlov och fruarna Friedel Leander och Märta Johansson. Vid bordet intill hittade Vimlaren fru Anita Svensson, som har den ansvarsfulla men roliga uppgiften att räkna pengar. Vid sidan av sig hade hon fru Marguerite Colliander, som inte torde ha några svårigheter att slå in julkappar nästa månad. Snabbt och säkert slog hon in kundernas paket på löpande band.

Lavendelpåsar för linneskåpet är bara ett av de många försäljningsobjekt som fröken Paula Heurs, fru Kirsten Zelmerlöw och friherrinnan Maj Raab avyttrade till hågade köpare. Bland dem hittade Vimlaren markis Carlo Lalatta och vice konsul J. G. Eldering. Mariaföreningens förra ordförande, generalkonsulinnan Wanja Söderberg, hälsade också på i prästgården och gav föreningsmedlemmarna en hjälpande hand. Och hennes besök är alltid uppskattade, menade bl. a. fru Karin Liljeholm.

En tombola med verkligt förnämliga vinster — presentkort i stadens varuhus t. ex. — förestod friherrinnan Madeleine von Lempruch. Lotterna gick åt som norskt margarin och bland de ivrigaste köparna var så gott som hela italienska kolonin på SKF. Speciellt glad åt denna försäljning var professorskan Jenny Leander, som i år för första gången på länge var förhindrad att personligen närvara vid basaren.

I klostergången serverade fruarna Marianne Börjesson och Ellen von Sydow kaffe och konditorivaror. Den sistnämnda var klädd i en mycket dekorativ och vacker folkdräkt från Toarp i Västergötland. Både Vimlaren och fruarna Liselotte Nilsson och Mary Andersén blev förtjusta i den. Och den smalt ovanligt bra in i den trevliga basarmiljön. Det intygade med full rätt fru Stella Rein och 5-åriga dottern Ann-Christine för

Vimlaren."

Första söndagen i advent, den 27 november, meddelas, att Helsingborgskyrkoherden, monsignore David Assarsson, som sedan någon tid vistas på Elisabethsystrarnas sjukhem i Malmö, har mottagit de sjukas heliga sakrament och han anbefalles i församlingens förböner.

På nyårsafton, den 31 december, avlider Assarsson i en ålder av nära 64 år. (F. i Lund 14/1 1892; prästvigd i Innsbruck 26/6 1917.) Med honom är en pionjär för den katolska verksamheten i landet borta. Med sin skarpskurna profil, sin fina ironi och sitt ädelskånska idiom har han — vid sidan om biskoparna — kommit att framstå som Kyrkans mest betydande talesman i Sverige. Med honom går en epok i graven, en epok som sett den Katolska Kyrkan utvecklas från en undanskymd tillvaro av utländsk karaktär till en position, där hon också inför svenskarna på goda grunder vågar framträda som "FÄDERNAS KYRKA", vilket är titeln på Assarssons programskrift av 1918.

Påskliturgin återställes. Skärtorsdagens gudstjänst skall hållas på kvällen och långfredagens på eftermiddagen. Församlingsordningen får ny avfattning.

Den 3 februari, första fredagen i denna månad — alltså Jesu Heliga Hjärta-fredagen — firas för första gången mässa även på kvällen kl.19.00.

Den 2 mars fyller påven Pius XII 80 år. Med anledning därav frambäres 4:e söndagen i fastan, den 12 mars /Laetare-söndagen/, högtidlig levithögmässa med Te Deum. I mässan läses också förbön för diakonen Hans-Henric von Essen, som följande söndag prästviges i Innsbruck. Han är 51 år.

På Palmsöndagen, den 25 mars, meddelas från predikstolen: " . . från och med 1956 firas gudstjänsten under den stilla veckans tre sista dagar numera på eftermiddagen. Enligt Kyrkans dekret är målet med denna reform framför allt att samla hela Guds folk kring Heliga Veckans helger. Ritualen har förenklats. Det är Kyrkans mening att alla skall förstå det som sker och känna till innebörden av de uråldriga, ärevördiga ceremonierna."

Mellan den 15 och 18 april leder jesuitpatern Wilhelm Köster från Stockholm en reträtt för församlingens kvinnliga medlemmar.

Femte söndagen efter Pingst, den 24 juni, läses förböner för den 66-årige kyrkoherde emeritus Sven Oscar Stephan Nordmark (F. i Stockholm 26/1 1890; prästvigd i Innsbruck 27/7 1913.) — från sin prästvigning 1913 till 1932 verksam vid S:t Eriks kyrka i Stockholm — vilken avlidit den 23 juni efter en längre tids sjukdom. Likaså för den c:a 40-årige konvertiten, diakon Andreas (Arne) Rask, som den 29 juni prästviges i abbotklosterkyrkan Sainte Marie i Paris. Han tillhör benediktinorden. (R. f. 1916.)

Den 3 juli avlider den 78-årige danskfödde köpmannen Gustav Möller, som konverterat 1922. Han hade på sin tid enligt uppgift tidvis fungerat som "vaktmästare" i den gamla kyrkan. Sedermera gjorde han sig omtyckt som klubbmästare i S:t Sigfrids gille.

Från början av september verkar den 27-årige, föregående år prästvigde, från Tyskland bördige, Bernhard Koch (f. 1929), yngre bror till Malmökyrkoherden Johannes (Hans) Koch, som kaplan i församlingen.

Den 17 september avlider den 74-årige civilingenjören Wilhelm Apel, på sin tid byggnadsråd inför kyrkobygget.

Den 1 november förordnar biskopen, att både offentliga och privata böner skall läsas i hela stiftet för Ungern och de övriga östeuropeiska länderna för att varaktig frihet och fred, baserade på rättvisan och de kristliga grundsatserna, må kunna ernås. De troende anmodas vidare att visa sympati med dessa svårt prövade folk även genom offervillig givmildhet och generösa insamlingar, också genom Caritas, för att i någon mån kunna avhjälpa deras nödläge.

25:e söndagen efter Pingst, den 11 november, meddelas, att man på mångas begäran skall börja med att hålla en rosenkransandakt varje lördagskväll kl. 6 och då särskilt bedja för det lidande Ungern och för andra europeiska länder samt om fred och rättvisa i världen.

Tisdagen den 13 nov. och onsdagen den 14 november håller Mariaföreningen sin årliga basar.

Lördagen den 1:sta och söndagen den 2:dra december håller skolsystrarna basar i katolska skolan.

Första söndagen i advent, den 2 december, upptas kollekt till förmån för CARITAS UNGERNHJÄLP. Den inbringar 563 kr.

Då passionisterna enligt församlingsreglering i oktober 1956 anförtrotts den katolska själavården i de tre länen i Småland med undantag för norra delen av Kalmar län, som blev kvar under Norrköpings församling, lämnar passionistpatern Gerard Mulveal församlingen för att överta ansvaret för verksamheten i Jönköping. Han avreser i början av december.

Flyktingvåg efter revolten i Ungern medför tillskott av 5000 katoliker i Sverige.

Dominikansystrar flyttar från Lund till en lantgård i Rögle, där de inrättar ett kloster. Församlingen i Karlskoga bildas. Johannes Jörgensen (känd dansk författare och katolsk konvertit), f. 1867, avlider den 29 maj 1956.

På Quinquagesima-söndagen, den 3 mars, kungöres: "Biskopens HERDABREV "Förbliven i min kärlek" handlar i år om andakten till Jesu Heliga Hjärta. Det är Biskopens önskan och förhoppning att alla våra församlingsmedlemmar, åtminstone varje familj och varje ensamstående katolik skall köpa HERDABREVET, som på grund av högre tryckningskostnader tillhandahålles i biblioteket för 1 kr.

Mellan den 25 och 28 mars hålles reträttdagar för församlingens kvinnor av dominikanpater Louis Dauchez från Lund.

I april 1957 publicerar Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under temat "Vägen mot katolicismen" intervjuer med några göteborgskonvertiter. En av dessa är den i kapitel VIII redovisade intervjun med Edvard Törnell "Kyrkan lämnar oss aldrig i sticket!"

Författaren Sigurd Dahllöf får på sin 80-årsdag, söndagen den 5 maj, mottaga den påvliga utmärkelsen "Pro Ecclesia et Pontifice", som överlämnas till honom av kyrkoherde Meijerink i hans vackra hem, där vänner och bekanta har samlats för att gratulera och hylla jubilaren.

Tredje söndagen efter påsk besöker biskop Müller församlingen för att meddela bekräftelsen åt årets konfirmander. Vid levithögmässan denna dag, den 12 maj, håller biskopen predikan, medan kyrkoherden är celebrant med Paul Müller som diakon och Bernhard Koch som subdiakon. Bekräftelsen meddelas kl. 16.00. Med anledning av biskopens besök anordnas måndagen den 13 maj kl. 19.30 en sammankomst i Trädgårdsföreningens festvåning.

På S:t Eriksdagen prästviges den 40-årige diakonen Tryggve Lundén, som konverterat i Göteborg 1940, i katolska domkyrkan i Stockholm. Han är nu fil. och teol. lic. På pingstdagen, den 9 juni, och påföljande söndag, den 16 juni, håller pastor Lundén högmässa med predikan i Göteborg. (L. f. 25/2 1917, d. 29/10 1992.)

Under senare hälften av juli samt under augusti månad verkar pater Louis Dauchez i församlingen.

Fjortonde söndagen efter Pingst, den 15 september, kungöres:

"Eftersom Hans Högvördighet Biskop Müller efter nära 35 års välsignelserik verksamhet i Sverige har beslutat nedlägga sitt höga ämbete, avhålles en hyllningshögtidlighet i Stockholm söndagen den 29 september såsom en tacksamhetsgärd för det stora, outtröttliga verk, som Biskop Müller utfört under alla dessa år till gagn för Kyrkan och den honom anförtrodda hjorden.

Högtidligheterna komma att inledas i S:t Eriks kyrka med pontifikalmässa kl. 11 f.m., celebrerad av Biskop Müller själv och med festpredikan av Monsignore Wilh. Meijerink. — Samma dag kl. 8 på kvällen avhålles en högtidlighet på initiativ av församlingarna i Stockholm på Hotell Gillet (Brunkebergstorg 13 — 15), till vilken alla Sveriges katoliker härmed inbjudas. -

Då Biskop Müller nu står i begrepp att nedlägga sitt höga ämbete önska Sveriges katoliker på ett alldeles särskilt sätt hylla sin vördade och avhållne Överherde och visa honom sin tacksamhet genom en avskedsgåva. Och den käraste gåvan skulle vara ett bidrag från såväl enskilda som föreningar till den sak som under alla år stått hans hjärta närmast: nämligen säkerställandet av barnens katolska uppfostran — en gåva till den katolska skolfonden postgironummer 551277 Stockholm. Våra bidrag till nämnda skolfond innebära även att för framtiden bevara och hugfästa Biskop Müllers storslagna verk. På anslagstavlan utanför kyrkan återfinnes också Katolska Skolfondens i Stockholm postgironummer. Låt oss alla i möjligaste mån bidraga till att med våra gåvor hylla Biskopen och hugfästa minnet av hans outtröttliga gärning bland oss alla."

Sextonde söndagen efter Pingst, den 29 september, läses en särskild bön för biskop Müller med anledning av hans avgång den 1 oktober. Efter högmässan sjunges TE DEUM.

I början av oktober får församlingen en ny kaplan, nämligen den tyske prästen Rainer Kunze, som är i 30-årsåldern. (K. f. 1928.)

På Kristi Konungadömes fest, söndagen den 27 oktober, vädjas om församlingsbornas stöd åt en pågående insamling av penningmedel för nödlidande polacker, vilka efter många års bortovaro återvänt till sitt fosterland.

Tisdag och onsdag, den 19 och 20 november, håller Mariaföreningen sin årliga basar i prästgården.

I Göteborgs-Tidningen kan man lördagen den 7 december läsa:

"Katolikerna behöver ny skola. -

Katolska kyrkans skola i Göteborg — där inte bara katolska församlingens medlemmars barn utan även protestanter undervisas — bor trångt. De nuvarande lärosalarna räcker inte till. Skolan har redan splittrats, en klass undervisas i en lokal i Haga.

Det skall byggas en katolsk skola. Tomt har man redan, mitt emot Trädgårdsföreningen nära Katolska kyrkan. Ännu saknas emellertid pengar. I skolfonden finns en del medel. I dag och i morgon fylls den på. Skolsystrarna har basar i skolan (adress: Karl Gustavsgatan 1 A) och pengarna från denna går till skolbyggnadsfonden.

-Vi har 105 elever samt 30 barn i kindergarten, fler kan vi inte ta emot. I första hand är det barn vars föräldrar tillhör katolska församlingen som bereds plats här, men i mån av utrymme tar vi också in protestantiska barn i skolan, säger moder Legadia. Vi läser samma kurs som folkskolan. Varför även protestantiska barn söker hit? Därför att deras föräldrar liksom barnen själva uppskattar systrarnas undervisning…

Trängseln är vårt stora bekymmer, vår sorg. Det är synd att behöva säga nej till elever som söker hit och vi måste säga nej så ofta.

Det finns mängder av flotta vinster vid skolsystrarnas basar. Det är främst elevernas föräldrar och skolans vänner som lämnar gåvor. Fru Anita Hansson och bibliotikarien fröken Irma Andersson har varit de drivande krafterna bakom anskaffningen av gåvorna.

En av vinsterna i de många lotterierna är en porträttsittning; den som vinner målas av konstnärinnan Margot Kraatz. Det finns vidare tavlor, matkorgar, servis, dukat bord och mycket, mycket annat som basarbesökarna har chans vinna och som skall ge pengar till skolbygget.

Basartider: I dag 10-20, i morgon 10-10.45 och 12.30-20."

-

Biskop Müller lämnar sitt ämbete efter 34 år i Sverige och Ansgar Nelson blir ny biskop den 1 oktober. Under Müllers biskopstid har antalet katoliker mer än femfaldigats. Vid hans ankomst 1923 var katolikernas antal här endast omkring 4 500, fördelade på fem församlingar i de större städerna och med 11 präster som själasörjare. Nu har skaran mer än femfaldigats och det finns 20 församlingar i landet med 60 präster. Katolikerna i Sverige representerar 20 olika nationaliteter och prästerna 14.

Karmelitsystrarna köper ett hus i Glumslöv. Moder Elisabeth Hesselblad — birgittinordens förnyare, f. 1870 — avlider.

Lördag den 18 januari (S:t Petrus, biskop i Rom) — lördag den 25 januari (S:t Pauli omvändelse) infaller den sedvanliga böneoktaven för kristenhetens återförenande i tron. Måndag kväll, den 20 januari, anordnas diskussion om praktiska sätt att förverkliga böneoktavens mål med pater Lars Rooth som inledare.

Första söndagen i fastan, den 23 februari, har S:t Sigfrids gille sammanträde. Vid detta talar herr Sigfrid Ohlander om sina reseäventyr i Spanien.

Andra söndagen i fastan, den 2 mars, anordnar Ungdomsklubben en skidutfärd.

12 — 15 mars leder jesuitpatern Peter Hornung från Stockholm en reträtt för församlingens damer.

Palmsöndagen, den 30 mars, på kvällen sammanträder S:t Sigfrids gille i prästgården. Pastor Bernhard Koch förklarar då Stilla Veckans liturgi med hjälp av ljusbilder.

Måndagen den 21 april anordnar Academicum Catholicum ett föredrag av pater G. Scherz från Köpenhamn över ämnet "NIELS STENSEN — vetenskapsman och biskop."

Fjärde söndagen efter påsk, den 4 maj, har Astridsskolans Vänner anordnat en utställning av värdefulla lotterivinster i prästgården. Församlingens medlemmar och andra intresserade inbjudes att se på utställningen och köpa lotter.

Annandag Pingst, den 26 maj, anordnas en bussresa till Halden i Norge.

Tionde söndagen efter Pingst, den 3 augusti, kungöres:

"I en rundskrivelse av den 14 juli 1958 har den Helige Fadern riktat en enträgen uppmaning till hela Kyrkan att under novenan före Marie Upptagning i himmelen (15/8) uppsända särskilda böner för freden och Kyrkans frihet. Den Helige Fadern hänvisar till de nya faror som i dessa dagar hota de kristna folken och Kyrkan, och manar till återgång till de kristna grundsatserna. Han framhåller, hur sanningen förvränges och vilka sorgliga konsekvenser för både folken och Kyrkan det faktum medför att inom så många olika områden det heliga och upphöjda förtalas och smutskastas. Till sist redogör den Helige Fadern för de olika former som förföljelsen av Kyrkan f. n. tar och manar alla till bön och bot. Hans Högvördighet Biskopen har därför i enlighet med den Helige Faderns sålunda uttalade önskan förordnat att under tiden från och med den 6 till den 14 augusti en särskild bön läses efter den dagliga mässan."

Efter kvällsmässan den 18:e söndagen efter Pingst, den 28 sept, håller S:t Sigfrids gille sammankomst i prästgården. Därvid håller pastor Koch ett anförande och visar färgbilder från en resa till Lourdes, Fatima och La Salette.

Den 9 oktober avlider påven Pius XII i en ålder av 82 år, 7 månader och 7 dagar.

På Birgittafesten, söndagen den 12 oktober, meddelas:

"Onsdag i denna vecka, den 15 oktober, hålles en sorgegudstjänst med requiemmässa kl. 10 i anledning av Hans Helighet Påven PIUS XII:s död. Samma dag hålles också på kvällen i stället för rosenkransandakten förböner för den H. Faderns själaro och frambäres en stilla mässa kl. halv åtta på kvällen. I våra böner för den H. Fadern bör vi också ihågkomma att bedja om freden i världen, det som låg den avlidne Påven så varmt om hjärtat. Efter den H. Mässan skall vi därför förena oss i en gemensam bön för påven Pius XII, varefter vi avslutar gudstjänsten med botpsalmen MISERERE."

Den 28 oktober väljs den 77-årige Venedig-patriarken Angelo Giuseppe Roncalli till påve. Han antar namnet Johannes XXIII och kröns den 4 november.

Onsdagen den 29 oktober håller jesuitpatern Prof. Albert Ammann en föreläsning över bysantinsk konst i Göteborgs Universitets klassiska institution kl. 20.00. Föreläsningen anordnas i samråd mellan universitetet och Academicum Catholicum.

***

24:e söndagen efter Pingst, den 9 november, läses efter högmässan en bön för den nye påven, Johannes XXIII.

25:e söndagen efter Pingst, den 16 november, sammanträder Astridsskolans Vänner i prästgården efter aftonmässan. Adjunkt Karin Bergman berättar därvid om enhetsskolan.

Tisdag den 18 och onsdag den 19 november håller Mariaföreningen sin årliga basar. Försäljningen pågår dessa två dagar från kl. 10 till kl. 20.

Sista söndagen efter Pingst, den 23 november, meddelar biskop Ansgar Nelson Bekräftelsen och håller predikan kl. 9.15. På kvällen samma dag hålles en stilla mässa med predikan på franska av Abbé Pierre.

Lördagen den 13 december samlas Göteborgs Unga Katoliker till en Lucia-fest på Burås Ungdomsgård kl. 19.00.

Tredje söndagen i advent, den 14 december, kungöres:

"S:t Sigfrids Gille har skänkt en vacker votivljusstake till kyrkan och den har fått sin plats framför Mariaaltaret. Å församlingens vägnar framföres härmed ett varmt tack för den värdefulla gåvan."

Med undantag för sommarmånaderna firas vid denna tid varannan vecka mässa i Lidköping av Kunze, en gång i månaden i Trollhättan av Koch samt en gång i månaden i Skövde (alternativt Tidan) av Müller.

Mässa firas nu en gång i månaden i Södertälje. I Norge upphävs förbud för jesuiter att vistas där.

Den 6 februari avlider dr. Bartholomeus van Mierlo i Stockholm, 60 år gammal (F. i Holland 3/2 1899; prästvigd i Rom 11/4 1925). Vid sitt frånfälle hade han verkat i Sverige i 33 år, senast — sedan 1950 — som kyrkoherde vid S:t Eriks kyrka i Stockholm och tillika — sedan 1958 — som assistent åt biskop Nelson i egenskap av stiftets generalvikarie. Under sina första år i landet verkade van Mierlo i Göteborg och besökte sedan vid flera tillfällen församlingen för att hålla predikan på italienska, innan någon italiensk själasörjare fanns i Sverige. Från studieåren i Rom medförde han en varm beundran för den latinska katolicismens stil och renhet. För församlingen var det en alltid lika uppbygglig och upplyftande syn att se dr. van Mierlo, då han under den heliga mässan trädde uppför trappstegen till altaret, eller då han fromt knäppte eller utsträckte sina händer eller välsignade församlingen. Man hade alltid en känsla av att bakom alla hans kyrkliga förrättningar låg en stark andlig koncentration, som kom de troende att intensivt förnimma den nåd, som härflöt ur de heliga handlingar han förrättade. Prästvigd på en påskafton älskade han särskilt att deltaga i den vackra liturgi, som förut var förlagd till påskaftonens morgon. Många kyrkobesökare minns säkert med rörelse den jublande känsla de erfor, då dr. van Mierlo efter den långa fastetidens slut med sin underbart vackra och starka stämma stämde upp "Gloria in excelsis Deo".

I anslutning till AC:s årsmöte (AC = Academicum Catholicum) tisdagen den 17 februari håller författaren Sten Söderberg ett anförande över ämnet "Vetenskap och tro" kl. 20.00.

Måndagen den 9 mars kl. 19.30 har AC sammanträde, vid vilket pater Hornung håller ett föredrag över ämnet: "Trons utveckling under första århundradet."

Den 3 april avlider f. d. folkskolläraren Hugo Streijffert, 79 år gammal (f. 1879). Han har gjort sig känd som legendarisk scoutpionjär i Örgryte och Göteborg sedan början av seklet och konverterade 1943.

Vid AC:s sammanträde den 27 april håller pastor B. Koch ett föredrag över ämnet: "Exegetikens grundprinciper — Bibeln i ljuset av senare tids forskning."

Fjärde söndagen efter Pingst, den 14 juni, upptages kollekten till förmån för de s. k. "hungerländerna". Resultatet blir 600 kr.

Under sommarmånaderna läses varje söndag kl. 17.00 mässa i skolsystrarnas sommarhem Villa Mjörnsäter, Lövekulle.

14:e söndagen efter Pingst, den 23 augusti, anordnas församlingsutfärd och rosenkransvandring till Oskarström.

Den 26 september avlider den aktade församlingsmedlemmen Edvard Törnell hastigt i en ålder av 65 år.

På Rosenkransfesten, den 4 oktober, har S:t Sigfrids Gille sammanträde i prästgården. Därvid talar timläraren Karl-Erik Svartberg om sina erfarenheter som kristendomslärare vid ett läroverk.

Den 20 oktober avlider salesianpatern Paul von Styp i Djursholm i en ålder av 58 år (f. 28/1 1901). Han prästvigdes 1935 och var kaplan i församlingen i Göteborg under åren 1946 och 1947. Den avlidnes prästerliga gärning var helt ägnad åt Kyrkan i Sverige, inte minst det 1930 grundade Don Bosco-hemmet för manlig ungdom på Kungsholmen i Stockholm.

På Kristus-Konungens fest, den 25 oktober, är det radioutsändning av kvällsmässan, som celebreras av pastor Müller med pastor Koch som predikant.

På Allhelgonafesten, den 1 november, håller den tyska benediktinnunnan, dr. Adelgundis Jaegerschmid efter kvällsmässan ett föredrag på svenska med ljusbilder över ämnet: "Hopp om odödlighet. Målningar från Roms katakomber". S:t Sigfrids Gille står för arrangemanget.

Den 26:e söndagen efter Pingst, den 15 november, firar Monsignore Meijerink sin sista högmässa som församlingens kyrkoherde. Efter 18 år i denna befattning drar han sig nu vid 76 års ålder tillbaka. Påföljande dag lämnar han församlingen för att överta rektorsbefattningen vid S:ta Birgittas kapell och vilohem i Djursholm. Under Meijerinks kyrkoherdetid i Göteborg har den stora församlingen utvecklats mer och mer. Han har uträttat ett stort arbete, ofta i det fördolda. Bl. a. genom sina talrika utlandsresor har han skapat goodwill för och lyckats samla in pengar åt församlingen. Genom sin stora vänlighet, sitt tillmötesgående, sin gästfrihet och vänskap och icke minst sin optimism har han gjort sig mycket uppskattad.

***

Den 1 september 1963 flyttade monsignore Meijerink till Holland, där han framlevde sina sista levnadsår hos släktingar i sin födelsestad Apeldoorn, där han avled den 19 augusti 1969.

Katolsk Kyrkotidning har i Nr 15 den 13 september 1969 följande minnesruna över den bortgångne:

"Wilhelm Meijerink.

Den 19 augusti 1969 avled monsignore Wilhelm Meijerink efter kortvarig sjukdom i sin födelsestad Apeldoorn, Holland.

Han var född 13 oktober 1883, prästvigdes i Malines, Belgien, 21 maj 1910 och kom till Sverige den 8 september 1911. Under ett år var han verksam i Stockholm. Fr. o. m. oktober 1912 blev han kaplan i Malmö och senare kyrkoherde där, fram till den 1 oktober 1923. Efter en kort verksamhet i Göteborg var han kyrkoherde i Oskarström 1924 — 1928, varefter han åren 1928 — 1939 återigen utnämndes till kyrkoherde i Malmö. Under åren 1939 — 1941 var han biskopens sekreterare i Stockholm och övertog kyrkoherdebefattningen i Göteborg 1941.Under aderton långa år, fram till den 15 november 1959, ledde han denna stora församling, som under honom utvecklades mer och mer. Det finns väl ingen bland de äldre församlingsborna som inte kommer ihåg sin vänlige och faderlige kyrkoherde. Vid 76 års ålder hade mgr Meijerink fortfarande krafter nog att kunna överta rektorsbefattningen vid S:ta Birgittas kapell och vilohem i Djursholm. Den 1 september 1963 flyttade han till Holland, där han som emeritus bodde hos sina släktingar i Apeldoorn.

Mgr Meijerink måste räknas till de pionjärer som inte blott lade grunden till en bättre framtid för Kyrkan här i landet utan även fick lyckan att uppleva en avsevärd förbättring i förhållandet mellan katoliker och protestanter. Genom sin stora vänlighet, sitt tillmötesgående, sin gästfrihet och vänskap och icke minst sin optimism var han mycket uppskattad i hela Sverige. Han visade sig genom dessa egenskaper vara den rätte kristne som förtjänar uppfyllelsen av Kristi ord: du gode och trogne tjänare, emedan du har varit trogen i ringa ting, skall jag sätta dig över mycket — gå in i din Herres glädje".

Mgr Meijerink jordfästes den 23 augusti bredvid sin församlingskyrka i Apeldoorn. Vår biskop John Taylor firade själamässan assisterad av församlingsprästerna. Kyrkoherde P. Verburgh höll minnestalet över den bortgångne och den tidigare biskopen i Finland, Guillaume Cobben, som var mgr Meijerinks äldste vän, förrättade efter ett kort tal själva jordfästningen.

Må han vila i Kristi frid!

H. B."

I Katolsk Observatör Nr 9 — september 1969 — tecknar en äldre församlingsbo i Göteborg sin minnesruna över den avlidne sålunda:

"Monsignore Wilhelm Meijerink in memoriam.

En kär gammal vän har gått bort. Monsignore Wilhelm Meijerink avled stilla tisdagen den 19 aug. 1969 på S:t Lidwina sjukhus i Apeldoorn, i en ålder av nära 86 år. Han vistades sedan en del år hos sin brorsdotter och hennes familj, där han var varmt avhållen och trivdes mycket bra.

Sommaren 1968 ställde vi vår semesterresa till Holland; att vi skulle köra till Apeldoorn och hälsa på vår "gamle Monsignore" var helt naturligt. När vi kom till Oosterlaan 38, satt vår "gamle Monsignore" i sin stol vid fönstret och vinkade åt oss, och vi blev hjärtligt välkomnade av honom och familjen Brouwer. Vi hade några trevliga timmar tillsammans och pratade om Sverige och särskilt Göteborg, där Monsignore Meijerink hade verkat i många år. Innan vi återvände till Göteborg, hade vi nöjet att ännu en gång vara tillsammans några timmar.

Han var trots sin höga ålder mycket vital; endast benen var litet skröpliga. Monsignore var en flitig brevskrivare, och jag hade den stora glädjen att få många trevliga brev från Apeldoorn.

Påsken 1969 reste min syster och svåger till Holland och hade glädjen att för en hel dag vara gäster hos Monsignore och familjen Brouwer.

Det sista brevet från Monsignore lät ana att han var ganska trött, men samtidigt nöjd och lycklig. Han önskade att vi, min syster och svåger och min make och jag snart skulle komma tillbaka till Apeldoorn.

När vi nästa gång kommer dit, står hans stol tom "vår käre gamle vän" finns inte mera.

Om Monsignore Meijerinks långa prästerliga gärning i Sverige och som kyrkoherde i Göteborgs Katolska Församling kan många präster och församlingsbor vittna. För oss var han "en kär gammal vän".

Frid över hans minne.

Gun Karlsson, Göteborg."

I samma nummer av Katolsk Observatör, d.v.s. Nr 9 — september 1969 — uppmärksammas också den avlidnes tidigare insatser i Malmö:

"Monsignore Meijerinks verksamhet i Malmö.

Under sin mer än femtioåriga prästgärning i Sverige har den i augusti bortgångne Monsignore Wilhelm Meijerink icke mindre än 25 år varit verksam i Malmö församling: 1910 — 1915 som kaplan och 1915 — 1923 samt 1926 — 1938 som kyrkoherde. På denna tid omfattade Malmö katolska församling Skåne, Halland, Småland och Blekinge. Monsignore Meijerink såg som en viktig uppgift att regelbundet hålla kontakt med församlingsmedlemmarna ute i den stora diasporan (= "förskingringen" d. v. s. troende, utspridda i områden, där annan religion än deras egen dominerar): med motorcykel och senare med bil reste han runt i det jättestora församlingsområdet för att besöka katolikerna, ge kristendomsundervisning till barnen och fira mässan på olika platser. Han var en av de första i Malmö som ägde ett motorfordon för att göra själavården mera effektiv. Han hade stora kunskaper i olika språk och förutom sitt modersmål holländska behärskade han svenska, tyska och engelska perfekt och talade dessutom franska och polska, som han hade lärt sig för att bättre kunna ta hand om de invandrade polska lant- och fabriksarbetarna i Sverige. På grund av hans initiativ blev även kyrkorna i Oskarström (1925) och Bromölla (1933) byggda. — Må Gud skänka honom det eviga livet!"

***

För att göra bilden av Monsignore Meijerink mera heltäckande vill vi inte undanhålla läsarna några av de anekdoter, som är i omlopp om denne gamle hedersman. Då Meijerink under sin tid i Oskarström i mitten av 1920-talet vid något tillfälle med sin bil stötte emot en elstolpe, åstadkom detta — tråkigt nog — strömavbrott i ett förhållandevis stort område däromkring, varför någon av de lokala tidningarna påföljande dag offentliggjorde händelsen under rubriken: "Katolsk kyrkoherde mörklägger Syd-Halland."

När nedtecknaren av dessa rader som ung gymnasist påbörjade min konvertitundervisning hos en av församlingens kaplaner mot slutet av 1940-talet, hände det någon gång att jag vid mina besök i prästgården stötte ihop med den vördige monsignoren, som föreföll vara en myndig herre, som i sin vackra dräkt företedde något av en kyrkofurstes imponerande apparition. Jag kunde — som ung och osäker skolpojke — inte undgå att i det läget känna mig litet blyg och tafatt. Det verkar nästan som om Monsignore Meijerink kände det på sig, ty han ingav mig snart mod, då han vid en av våra tillfälliga sammanträffanden uppmuntrade mig med det självkritiska konstaterandet att "Inför Vår Herre är vi alla smålänningar".

Då kyrkoherde Meijerink predikade, var han mycket uppmärksam — även på förhållanden av jämförelsevis underordnad vikt i kyrkorummet — och det kunde även inträffa, att han tillät sig att — under pågående predikan — avbryta sig för att kommentera någon av sina iakttagelser. Under en av sina predikningar hade han just sagt: "När vi kommer till himmelrikets port, säger Kristus till oss …", då han innanför kyrkans ingångsdörrar observerade några senkomna kyrkobesökare, som förgäves letade efter en sittplats på någon av de bakre — tämligen fullsatta — bänkarna, varvid han välvilligt sade: "Var så god och stig längre fram, här finns gott om plats!"

Inför fastetidens början hade Monsignore Meijerink för vana att från predikstolen ge — som han själv uttryckte sig — "några praktiska tips" i fråga om matsedeln under den kommande fastetiden. Han kunde därvid ganska detaljerat uppehålla sig t. ex. vid soppor av olika slag och samvetsgrant redogöra för, vilka det var förenligt med faste- och abstinensföreskrifterna att inmundiga och vilka, som borde undvikas.

F. ö. var Meijerink en människa, som kunde konsten att även uppskatta bordets läckerheter. Då han såg ett med delikatesser dukat bord, kunde han med ett barns förtjusning vid anblicken därav utbrista: "Titta, krabba…!"

Även då det gällde materiella njutningar, var Meijerink mycket noga med kvalitén.

Sålunda lär han vid något tillfälle ha konstaterat: "Livet är för kort för dåliga cigarrer!"

Dessa små anekdoter minskar inte på minsta vis undertecknads respekt och beundran för vår käre gamle kyrkoherde. Tvärtom visar de på den styrka i förmågan att förena allvar och humor som utmärker en stor personlighet. Som den kloke gamle kristendomsläraren uttryckte sig, då han hörde, att några elever försökte tysta ned några kamrater, som fann något inslag i lektionen skrattretande: "Det som inte tål att skrattas åt, det är inte värt att tas på allvar!"

*****

Ny kyrkoherde från mitten av november blir den ungdomlige, nu 37-årige schweizaren, Paul Müller, som i c:a sex års tid verkat som kaplan i församlingen. De av honom en vardagkväll varje vecka hållna föredragen om katolsk troslära har alltid varit väl besökta av såväl katoliker som andra intresserade.

Den 27:e söndagen efter Pingst — kyrkoårets sista — den 22 nov., installerar generalvikarien, Hans-Henric von Essen, den nye kyrkoherden Paul Müller.

Tisdag och onsdag den 24/25 november håller Mariaföreningen sin 25:e basar i prästgården. Behållningen blir något över 6.000 kr. Pengarna används till amortering av byggnadsskulden på kyrkan (110.000 kr.).

Lördag och söndag den 5/6 december håller skolsystrarna sin basar å Karl Gustavsgatan 1 A. Behållningen blir 10.700 kr. och går till skolfonden.

Den 9 december har Academicum Catholicum sitt sista sammanträde för året kl. 19.30 i prästgården. Pater Arne Rask talar över "Det ekumeniska mötet i Rom."

Tredje söndagen i advent, den 13 december, arrangerar S:t Sigfrids Gille och ungdomsföreningen en Luciafest i prästgården efter aftonmässan. Därvid talar läroverksadjunkt Einar Persson om "Heliga platser och historiska minnen i Grekland" och visar ljusbilder.

Som tidigare framgått har den av Skolsystrana förhyrda våningen på Karl Gustavsgatan 1 A, där de flyttade in den 1 oktober 1938, med åren blivit allmer otillräcklig.

Drömmen om en egen skolbyggnad har ända sedan 1930-talet hållits levande, även om dess realiserande hittills av ekonomiska skäl måst skjutas på framtiden. Insamling av pengar till ett skolbygge pågår sedan länge. Under årens lopp har flera basarer anordnats, vilkas behållning avsatts för detta ändamål. Likaså har enskilda välgörare lämnat bidrag. Bl. a. i Belgien har insamling av pengar till katolsk skola i Göteborg ägt rum. Av den anledningen uppkom tanken att ge den framtida skolan namnet Drottning Astrids Skola efter den svenskfödda belgiska drottningen, som tragiskt omkommit vid en bilolycka i Schweiz den 29 augusti 1935, ännu inte 30 år gammal. Föräldraföreningen Astridsskolans Vänner har tillkommit och arbetar för att den nya skolan skall bli verklighet.

1959 uppnås ett viktigt etappmål. Den 31 mars köper Skolsystrarna en välbelägen och stabil 1920-talsvilla i det förnäma Lorensbergsområdet med adress Viktor Rydbergsgatan 12. Den sammanlagda golvytan är ca 350 kvm, uppdelad på tolv rum och ett stort kök. Systrarna flyttar in den 1 april. Efter vissa reparations- och ombyggnadsarbeten flyttas även kindergarten/lekskola hit. Skolan blir däremot kvar på Karl Gustavsgatan.

Antalet katoliker i landet har stigit till 28 000. Av de 60 prästerna är 7 svenskfödda. Omkring 100 svenskar konverterar varje år. Många av dem är litterärt verksamma, bl. a. Sven Stolpe, som blir fil. dr. på en avhandling om drottning Kristina.

Den 5 februari efter kvällsmässan har Academicum Catholicum årsmöte. I samband därmed talar jesuitpatern Josef Gerlach från Uppsala över ämnet "Katolicism och kommunism". Vid föreningens nästa sammankomst, den 4 mars, håller pater Hornung ett föredrag om ämnet "Mission och liturgi".

På Passionssöndagen, den 3 april, kl. 17.00, hålles i regi av Astridsskolans Vänner i kyrkan en musikgudstjänst. Vid denna medverkar musikdir. Frans Zák (orgel), konsertmästare Guido Vecchi (violoncell), operasångare Jan Erik Olsson och konsertsångerskan Mitzi Berger. Under gudstjänsten hålles ett anförande av kyrkoherde Paul Müller. Kollekt till förmån för skolbygget upptages.

I prästgården anordnas samma dag en basar med kaffetombola, lotterier och servering. Basaren öppnas kl. 8.30 och pågår till kl. 21.00. Behållningen blir 3.300 kr.

Den 3 maj har Academicum Catholicum sammanträde i prästgården kl. 19.00. Därvid håller jesuitpatern Paul Schmidt från Stockholm föredrag över ämnet "Hur skall den katolska kyrkan ta emot alla sökande icke-katoliker?".

Femte söndagen efter påsk, den 22 maj, firar Monsignore Wilhelm Meijerink i Stockholm sitt 50 års prästjubileum (egentligen 21/5).

Under Pingsthelgen den 5 — 6 juni företas i S:t Sigfrids Gilles regi en församlingsfärd till Malmö, där den nya kyrkan beses. På återresan besöks dominikannunnornas kloster i Röglebäck och den gamla kyrkan i Dalby.

På Pingstdagen, den 5 juni, avlider kyrkoherde Stig Söderberg i Karlstad i en ålder av 53 år. Han verkade som kaplan i Göteborg 1942 — 1944. För den avlidnes själaro läses en mässa måndagen den 13 juni kl. 08.00.

14:e söndagen efter Pingst, den 11 september, kungöres: "Till rengöring av kyrkan sökes en städerska, som en gång i veckan skall arbeta här (timlön)."

Den 22 september börjar Academicum Catholicum sin verksamhet för höstterminen kl. 19.30 i prästgården. Därvid behandlar pater Köster från Uppsala ämnet: "Lekmän i Kyrkans tjänst."

Onsdagen den 12 oktober talar dr Tryggve Lundén från Vadstena efter kvällsmässan i prästgården om Erik den helige med anledning av 800-årsminnet av helgonkonungens död.

20:e söndagen efter Pingst, den 23 oktober, samlas S:t Sigfrids Gille efter aftonmässan i prästgården, där dominikanpatern Mouton håller ett föredrag om "Den gregorianska sången" med grammofoninspelningar från ett kloster.

Tisdagen den 1 och onsdagen den 2 november håller Mariaföreningen sin basar till förmån för kyrkan. Behållningen blir 8.100 kr.

24:e söndagen efter Pingst, den 20 november, meddelar biskop Ansgar Nelson vid en reciterad mässa kl. 9.15 bekräftelsen.

Onsdagen den 23 november har Academicum Catholicum sammankomst i prästgården efter kvällsmässan. Därvid talar fil. mag. Margit Frank över ämnet: "Vår väg genom natten. — Tyska katolska diktares hållning under nazismen."

Första söndagen i advent, den 27 november, kungöres följande:

"Kommande lördag och söndag avhåller Astridsskolans Vänner sin basar å skolsystrarnas lokaler, Karl Gustavsgatan 1 A. Basarens behållning går till skolfonden. Vi uppmanar alla församlingsmedlemmar och alla skolans vänner att helhjärtat stödja denna basar. Det är en stor sak det gäller. Skolfrågan är ett livsproblem för församlingen och vi har redan sysselsatt oss med vårt skolproblem i snart 20 år. Vi kan helt enkelt inte fortsätta på det viset i 20 år till. Om någonting skall kunna göras, så är det nu. -

Nu under den kommande basaren har församlingen tillfälle att visa, hur pass allvarligt den vill ta itu med problemet. Skisser och planer finns det tillräckligt! Det som fattas är en offervillig insats från allas vår sida."

Den 2 december avlider i Stockholm jesuitpater Ansgar Meyer i en ålder av 80 år. (F. i Holdorf i Oldenburg 18/9 1880; prästvigd i Valkenburg i Holland 3/9 1911.) Efter 11 år som lärare vid Andreaskollegiet i Ordrup utanför Köpenhamn — en av jesuiterna driven internatskola för pojkar — kom dr Meyer vid dettas nedläggning 1920 till Stockholm, där han snart blev superior för jesuiternas "residens" och den ledande kraften inom S:ta Eugenia-församlingen. Han tog bl.a. initiativet till den årliga vallfärden till Ansgarskorset på Björkö, den årligen återkommande kransnedläggningen vid S:t Eriks skrin i Uppsala domkyrka samt till det stora Ansgarsjubileet 1929. Som predikant och föredragshållare var han känd och uppskattad långt utanför det katolska församlingslivets gränser. Från 1939 till 1954 var han det dåvarande Apostoliska vikariatets provikarie. En varmhjärtad, from och begåvad präst — ja, en central gestalt i det katolska Sverige — är borta. Vid jordfästningen i S:ta Eugeniakyrkan, i vilken pater Meyer under så många decenner framburit det heliga mässoffret, förkunnat Guds ord och meddelat syndernas förlåtelse, hålls minnestalet av nestorn bland stiftets präster, monsignore Meijerink.

Lördagen den 3 och söndagen den 4 december håller Astridsskolans Vänner sin tidigare aviserade basar. Behållningen blir 13.000 kr.

Onsdagen den 14 december kl. 8.00 läses en requiemmässa för den avlidne pater Ansgar Meyers själaro.

Statistik för församlingen i Göteborg 1960: 100 dop, 37 vigslar, 17 konversioner, 46 konfirmerade, 4 dödsfall.

Ny kyrka invigs i Malmö. Passionistfäderna köper en villa i Kalmar och inrättar där kapell. Hemmet och Helgedomen, med 2 600 prenumeranter, byter namn till Katolsk Kyrkotidning.

I Sverige finnes 28.450 katoliker, 23 sekularpräster och 37 ordenspräster.

Under året konverterade 87 personer till katolicismen.

Vid sammanträde med kyrkorådet den 12 jan. är disponent Kaj Hector närvarande i egenskap av ordförande i Astridsskolans Vänner. Han framlägger då ett förslag om inköp av Kanoldska Villan i Lorensbergsområdet. Då inköpet av villan och omändring av denna till skola skulle ställa sig mycket dyrt, motsätter sig kyrkorådet detta projekt och beslutar att pastor Koch skall sätta sig i förbindelse med AB Skånska Cement och begära ett kostnadsförslag för en första etapp av skolbygget som skulle tillfredsställa de mest närliggande behoven.

Den 16 januari reser kyrkoherde Müller till Schweiz. Det är en kollektresa till förmån för skolbygget i Göteborg. Under kyrkoherdens vistelse i Schweiz vänder man sig i församlingsangelägenheter till pastor Koch.

Den 1 februari har Academicum Catholicum årsmöte efter kvällsmässan. I samband därmed talar pater Köster från Uppsala över ämnet "Undergång — tekniska och teologiska perspektiv".

Den 2 februari hålls åter ett kyrkorådssammanträde. På grund av Astridsskolans Vänners engagemang för Kanoldska Villan har, innan det egentliga sammanträdet börjar, inbjudits fru Lilian Arvidsson — vice ordförande i nämnda förening — och disp. Hector samt syster Legadia och syster Bonaventura för information. Efter en trevlig debatt om de föreliggande alternativen enas man om det, som innebär en etappbyggnad av Skånska Cement. Det beslutas att pastor Koch och dir. Frans Hausl skall uppvakta biskopen och framlägga kyrkorådets synpunkter samt överlämna avskrift av dagens protokoll, där samtliga närvarandes synpunkter delges.

Den 12 februari avlider i Esbjerg i Danmark Josefssyster Marie Céline, som från 1905 till 1938 varit verksam i församlingsskolan.

Den 15 mars har Academicum Catholicum sammankomst i prästgården efter kvällsmässan. Där talar journalisten Barbro Alving om sina "Erfarenheter från Kongo".

På Passionssöndagen, den 19 mars, är kyrkoherde Müller tillbaka från Schweiz och förrättar högmässan. Efter kvällsmässan samma dag håller dominikanpatern Lenicque från Stockholm föredrag med ljusbilder om gotländsk konst och teologi.

Den 20 mars har Astridsskolans Vänner sammanträde efter kvällsmässan. Därvid berättar författaren Sigurd Dahllöf på prosa och vers.

Den 23 mars kan pastor Koch meddela, att biskopen gett sitt bifall till påbörjandet av skolbygget. Förslagsritningarna har inkommit från Skånska Cement och ansökan om byggnadstillstånd inlämnats.

En skolbyggnadskommitté tillsättes och består av pastor Koch, ordf., yrkeslärare Bertil Nilsson, stadsnotarie Arthur Nilsson samt som suppl. Adv. Wilh. Spielmann.

Den 24 — 26 mars håller pater Köster (SJ) en reträtt för Academicum Catholicums och Mariaföreningens medlemmar och andra intresserade.

På Palmsöndagen, den 26 mars, säljer Astridsskolans Vänner påskris utanför kyrkan efter gudstjänsterna. Behållningen går till skolbygget, som man snart hoppas kunna sätta igång med.

Andra söndagen efter påsk, den 16 april, upptages en särskild kollekt för kyrkans renovering. Väggarna är fuktskadade och skeppet behöver nymålas.

I Katolsk Kyrkotidning N:r 8, den 23 april, berättar pastor Bernhard Koch under rubriken "FÖRSAMLINGEN I GÖTEBORG":

"I dag är även Kristus Konungens kyrka för liten. Vid högmässan på sön- och helgdagar är det alltför många som inte får plats i bänkarna. På de stora högtidsdagarna kan kyrkan knappast ta emot alla besökare, och då är det ändå många som gärna skulle vilja komma till gudstjänsten men som inte kan det på grund av de dryga avstånden inom staden, för att nu inte tala om distanserna inom församlingens vidsträckta diasporaområde.

Det är mycket svårt att i en hamn- och industristad som Göteborg ange katolikernas precisa antal. En ständig in- och utflyttning pågår. Med de här fast boende församlingsmedlemmarna räknar Kristus Konungens församling ungefär 3.000 katoliker. Ytterligare 600 bor i diasporan och fördelas där på följande sätt:

Lidköping 204; Trollhättan 93; Skövde 70; Uddevalla 68; Alingsås 35; Nossebro 28; Mariestad 23; Tollered 20.

På alla dessa platser firas mässan en gång i månaden, i Lidköping dock två gånger. Ett hundratal katoliker bor kringspridda inom Bohuslän, Dalsland, i Skaraborgs län och i större delen av Älvsborgs län, som utgör församlingens område. I Lysekil, i Dalsland och på en del andra platser firas mässan sporadiskt några gånger under årets lopp. Ingenstans i denna stora församling finns ett riktigt kapell. Ett sakralt rum skulle utan tvivel dra många fler av katolikerna i diasporan till mässan än vad en tråkig förhyrd lokal nu ibland gör. Även i Göteborg kunde man önska några fasta kapell i de mera avlägsna stadsdelarna. På så sätt skulle säkert flera församlingsmedlemmar ha tillfälle att bevista söndagsmässan. Men då skulle det ju också behövas flera präster, ty församlingens kyrkoherde och de två kaplanerna har tillräckligt att göra, som det nu är. En egen studentpräst vore önskvärd, och ett litet sjömanshem med en sjömanspräst är rentav nödvändiga.

Ett stort bekymmer för prästerna är kristendomsundervisningen för barnen i diasporan. I samband med mässorna samlas barnen, men vad betyder det en gång i månaden! Och många som bor ensamma långt borta från Göteborg får inte alls någon undervisning av en präst.

Skolsystrarna gör ett välsignelsebringande arbete genom sitt lilla skolhem här i staden och sin sommarkoloni i Lövekulle nära Alingsås, där just sådana barn får sin förberedelse till sakramentens mottagande, som icke kan undervisas på annat sätt.

Den första maj kommer dessutom tre Mariasystrar från Osnabrück till Göteborg för att hjälpa till med församlingsarbetet. Detta blir säkert till stor hjälp för oss präster."

Tredje söndagen efter påsk, den 23 april, håller jesuitpatern Lars Rooth ett föredrag om sin orden efter kvällsmässan. S:t Sigfrids Gille står som arrangör. Pater Rooths besök uppmärksammas samma dag, söndagen den 23 april 1961, i Göteborgs-Tidningen — med en inte helt korrekt rubrik:

"Sveriges enda jesuitpräst håller föredrag i Göteborg.

I Sverige finns bara en enda verksam jesuit. (Borde rätteligen stå svenskfödd jesuit. Enda jesuit i Sverige är ju R. ingalunda.) Det är pater Lars Rooth, som över veckohelgen gästar Göteborg. Vanligen bor pater Rooth i Uppsala där han arbetar på sin licentiatavhandling i idé- och lärdomshistoria.

Pater Rooth tar emot i Katolska kyrkans lugna och modernt inredda konferensrum. Han är en liten man med vänliga leenden och en tjuvglimt i ögat, som blixtrar fram hastigt och överraskande.

Upp till tjugoårsåldern (R. är född 1921.) var han inte mer än allmänt intresserad av religiösa frågor, men 1943 övergick han till katolicismen. Det var ett steg — inte från religionen-protestantismen, "man lämnar inte en religion för att den är otillräcklig utan övertygad om att komma till något som är större", säger pater Rooth.

Beträffande de svenskar som övergår till katolicismen tror jag att enheten i den romersk-katolska kyrkan spelar en stor roll, folk vet var de står och vad de tror på. Och den allmänna likgiltighet för trosfrågan som det talas om här i landet, tror jag inte på. Snarare tror jag att människan behöver ett livsideal för sin personliga lycka. Förr var det en familjeangelägenhet, en tradition att lägga sin sak i kyrkans händer, en gång i veckan gick man och hörde på prästen och vare sig man var religiöst inriktad eller inte så innebar den ärvda tron en viss trygghet. När dagens människa börjar söka sin tro gör hon det personligare och objektivare. Därför kunde svenska folkets inställning till religion genomgå en positiv förändring — om det hade en enad kyrka att vända sig till.

Pater Rooths första intresse för jesuitorden uppstod ur den felaktiga tolkning ordet jesuit får av de flesta som inte vet vad det är. En jesuit, säger man och menar något opålitligt, falskt. Men Lars Rooth gjorde mer än att försöka dementera ordets rykte. 1946 började han en 11 år lång utbildning i en jesuitskola utanför Oxford. Den genomsnittliga tiden ligger på 12-13 år, vilket förefaller vara en halv ungdom. Varför så lång utbildningstid?

Jesuitordens frihet från egentligt klostertvång kräver i stället specialister som uppfyller de villkor grundaren Ignatius av Loyola uppställde. Under friare former skulle jesuiterna besitta en absolut lydnad för kyrkan och tjäna den romerska kyrkans sak.

Därtill behövdes långa år av självprövning jämte klassiska studier, filosofi, teologi. En jesuit skulle sedan verka som lärare vid skolor och universitet, vetenskapa och skriftställa över breda register.

1954 prästvigdes pater Rooth och 1957 återvände han till Sverige.

På söndagen är han av allmänna katolska familjeföreningen, det s. k. S:t Sigfridsgillet i Göteborg, inbjuden till föredraget i katolska kyrkan. Pater Rooth ger en religionshistorisk och idéhistorisk överblick över sin orden och dess verksamhet."

I början av maj anländer de tre nya församlingssystrarna, som tillhör Mariasystrarnas kongregation med moderhus i Osnabrück-Haste i Tyskland. Deras ankomst belastar i början församlingen med en del större utgifter. Bostaden har renoverats och möbler anskaffats. Systrarnas insats antas dock givetvis mångfaldigt komma att uppväga dessa utgifter.

Annandag Pingst, den 22 maj, arrangeras en församlingsutfärd till helgedomar och minnesmärken i Västergötland. Som ciceron medföljer Röhsska Konstslöjdsmuseets chef, dr Göran Axel-Nilsson, vilkens stora sakkunskap och enastående berättarförmåga livligt uppskattas av deltagarna.

Under pingsthelgen, den 21 och 22 maj, avhåller Sveriges Unga Katoliker riksmöte i Göteborg.

Den 27/28 maj företas Mariavallfärd till Köpenhamn — Åsebakken.

Fjärde söndagen efter Pingst, den 18 juni, meddelas:

"Knäbänkarna i kyrkan har nu stoppats. Arbetet uppgick till kr. 3.100:- och är en gåva från en amerikansk katolik. Vi hoppas att ni uppskattar denna — om än bara materiella — förbättring och ber er att iaktta största aktsamhet. Sätt inte fötterna på knäbänkarna; materialet tål inte att trampa på. Alla lösa kuddar skall tas bort. Eventuell privategendom tillvaratas i prästgården."

Femte söndagen efter Pingst, den 25 juni, inskärpes från predikstolen vikten av "att folk kommer i god tid till gudstjänsterna och inte först efter predikan, som tyvärr ofta är fallet." Likaledes påpekas, "att mässan inte slutar efter välsignelsen, utan först efter läsningen av Johannesevangeliets inledningsord!"

Fjortonde söndagen efter Pingst, den 27 augusti, förrättar Paul Müller sin sista högmässa som församlingens kyrkoherde. Fr. o. m. den 1 september tillträder han — med bibehållen kyrkoherdetitel — en befattning som cancellarius inom biskopsämbetet i Stockholm.

Till ny kyrkoherde i Göteborg fr. o. m. den 1 september 1961 har utnämnts den 40-årige Sigfrid van Pottelsberghe de la Potterie, född i Belgien (1921), men med svensk moder, prästvigd i sitt hemland (1947), men sedan 1953 verksam i Sverige, först som kaplan i Malmö, men sedan 1960 som kyrkoherde i Oskarström.

Sjuttonde söndagen efter Pingst, den 17 september, celebrerar den nye kyrkoherden sin första högmässa i församlingen.

Från början av september är även den 55-årige dr Wilhelm Köster, tillhörande Jesuitorden, verksam i Göteborg bland studenter och inom Academicum Catholicum. Född (1906) och prästvigd (1934) i Tyskland verkar han i Sverige sedan 1951. Närmast kommer han från Uppsala.

Vid sitt sammanträde den 20 september beslutar kyrkorådet att på grundval av från Skånska Cement ingivet kostnadsförslag igångsätta skolbygget.

Artonde söndagen efter Pingst, den 24 september, efter kvällsmässan håller S:t Sigfrids Gille sammanträde med föredrag av pater Köster över ämnet: "Styres Kyrkan demokratiskt eller auktoritärt?".

Nittonde söndagen efter Pingst, den 1 oktober, sammanträder Academicum Catholicum efter kvällsmässan. Benediktinpatern Andreas Rask håller då ett föredrag om "Den nordiska människans väg till Gud".

Tjugonde söndagen efter Pingst, den 8 oktober, avlider kyrkoherde Åke Westerdahl i Gävle, 53 år gammal. (F. i Stockholm 17/12 1907; konvertit 1941; prästvigd i S:t Eriks kyrka i Stockholm 5/8 1951.) Han har tidigare — 1952/53 — tjänstgjort som kaplan i Göteborg. Den 9 oktober kl. 7.30 läses en själamässa för honom.

Fr. o. m. tjugoförsta söndagen efter Pingst, den 15 oktober, läses en mässa på Hisingen, Bräckegården, kl. 18.00.

Den 16 oktober reser kyrkoherde van Pottelsberghe till Stockholm för att få biskopens underskrift på kyrkorådets beslut att igångsätta skolbygget. Den 17 oktober meddelas från Stockholm att allt är klart och den 18 oktober kör den första lastbilen in på tomten med arbetsmaterial.

Tjugoandra söndagen efter Pingst, den 22 oktober, välsignas efter högmässan nybyggets tomt och tages första spadtaget. Katolsk Kyrkotidning återger i N:r 20 följande referat av evenemanget:

"Skolbygge i Göteborg.

Söndagen den 22 oktober detta år togs under högtidliga former det första spadtaget till det nya skolbygget i Kristus Konungens församling i Göteborg. Efter högmässan strömmade folket ut ur kyrkan för att samlas på tomten bredvid (vid Nya Allén), där ceremonin öppnades med att barnen under skolsystrarnas ledning sjöng en visa.

På kyrkorådets vägnar tog därefter herr Wilhelm Ohlson till orda för att redogöra för skolans nästan hundraåriga historia och om planerna på att bygga ett eget skolhus för denna. I själva verket har diskussionerna om att skaffa skolan ett tak över huvudet nu pågått i mer än tjugofem år. Undervisningen försiggår sedan länge i flera hyrda lokaler på olika ställen i staden under ogynnsamma förhållanden. Herr Ohlsson fick bifall av hela församlingen, då han uttryckte sin glädje över att numera åtminstone så mycket med penningmedel kunnat insamlas, att arbetet på byggnaden kan börja.

Efter det att kyrkoherde Sigfrid van Pottelsberghe, assisterad av Göteborgs prästerskap, läst en välsignelsens bön över tomten, bad herr Ohlson pastor Bernhard Koch att nu utföra den symboliska handling, för vilken man hade samlats. Under fotografernas blixtrande stack pastor Koch med en energisk rörelse spaden djupt ner i marken. Alla närvarande jublade, då en tjock jordklump flög genom luften. Så hade jordytan rivits upp för att småningom komma att bära den byggnad, där Göteborgs katolska barn skall undervisas och där den andliga jordmånen för tron skall beredas.

Därefter sjöng barnaskaran ännu en gång, och församlingen gick tillbaka till kyrkan för att med ett kraftigt Te Deum tacka Gud för den glädjeväckande händelsen. Kyrkkaffe bildade avslutningen för högtidligheten. Någon sade, att så många människor aldrig på en gång hade varit närvarande i prästgården."

I och med utgången av november lämnar pastor Bernhard Koch församlingen för att tillträda tjänsten som kyrkoherde i Gävle. Med honom förlorar Göteborg en dugande prästman, som under kyrkoherde Müllers utlandsresor på ett föredömligt sätt handhaft församlingens angelägenheter och som helhjärtat engagerat sig i förberedelsearbetena för skolbygget. Ny kaplan blir den 25-årige Erwin Bischofberger (f. 1936), som prästvigts i S:t Eriks domkyrka i Stockholm i mars detta år.

Efter flera dagars debatt i riksdagen får karmelitsystrarna tillstånd att inrätta ett slutet kloster, det första efter reformationen.

Lördagen den 3 februari, S:t Ansgars dag, kl. 16.oo, förrättar biskop Ansgar Nelson grundstensnedläggning i det nya skolbygget, varefter pontifikalmässa firas i kyrkan.

Dagen efter grundstensläggningen, d. v. s. söndagen den 4 februari, kan man ur den göteborgska dagspressen inhämta bl. a. följande:

"Det katolska skolbygget vid Nya Allén har redan hunnit en bra bit på väg — arbetet påbörjades i slutet av oktober — men den officiella grundstensläggningen ägde inte rum förrän på lördagsmiddagen. Det blev en högtidlig ceremoni, som förrättades av den katolske stiftschefen, biskop Ansgar Nelson, Stockholm, vilken därvid assisterades av kyrkoherde S. van Pottelsberghe de la Potterie, pastor P. Gáspár, pater P. G. Visentin och pater W. Köster, samtliga i Göteborg, samt pastor F. Bobrowski, Borås."

"Ännu finns inte mer än hälften av pengarna för bygget, men man hoppas få in resten genom insamlingar i Sverige och utlandet.

I en högtidlig procession tågade korgossar med kors, ljus, rökelsekar och högmässobok, diakoner, hedersdiakoner och till sist biskopen runt kyrkan fram till skolan där grundstenen och dokument välsignades och bestänktes med vigvatten. Tillsammans med det latinska dokumentet som för eftervärlden berättar om den exakta tidpunkten för skolans grundläggande inmurades också ett rör innehållande bl. a. första sidorna av dagens tidningar, senaste församlingsbladet och några mynt."

*****

Kyrkoherde van Pottelsberghe visar sig snart vara en den nya tidens man, vars idéer i mångt och mycket ligger i linje med de moderniseringssträvanden, som sedermera med framgång förfäktades av inflytelserika grupper vid Andra Vatikankonciliet och som sedan utmynnar i liturgireformen vid decenniets slut. Denna plötsliga — för att inte säga bryska — kursändring är större delen av de aktiva församlingsmedlemmarna inte beredd på och — sanningen att säga — knappast heller angelägen om, vilket direkt leder till spänningar. Man är i allmänhet nöjd med sitt kyrkorum, sin traditionella liturgi och sin kyrkomusik. Det är på sistnämnda område, som meningsskiljaktigheterna först kommer i dagen. Organisten Zák har ju sedan många år tillsammans med en utmärkt kör kunnat tillhandahålla församlingen ett mycket varierat utbud av kyrkosång och d:o musik, inte sällan av polyfon karaktär. Denna för Göteborgs katolska församling signifikativa, polyfona kyrkomusik är också mycket uppskattad av icke-katolska kyrkobesökare, vilka tycker, att den med sin mjuka glättighet utgör en välgörande kontrast till den ofta släpiga och sorgsna musik, som är vanlig i många protestantiska kyrkor. Rentav tycker man sig här kunna avläsa skillnaden mellan katolicismens ljusare livssyn och "den lutherska syndapessimismen".

Inför senaste julen hade Frans Zák och kyrkokören övat in Josef Grubers pastoralmässa, som man sedan gammalt brukat framföra varje jul och som var så allmänt älskad av både katolska och protestantiska kyrkobesökare, när det plötsligt kom direktiv från Pottelsberghe, att man skulle framföra en gregoriansk mässa i stället. Även fortsättningsvis yrkar kyrkoherden på att endast enklare mässor skall användas vid gudstjänsterna, och då avgår den gamle och mångkunnige Frans Zák efter i det närmaste 30 framgångsrika år som församlingens organist. Detta sker strax efter årsskiftet och den 15 juli 1962 avlider Zák, 65 år gammal.

Onsdagen den 7 mars håller Dr Helmut Holzapfel från Würzburg — vän och kännare av den katolska diasporan i de nordiska länderna och med i ledningen både för Bonifatiuswerk och St.-Ansgar-Werk — ett föredrag i prästgården. Föredraget — illustrerat med ljusbilder — behandlar den katolska kyrkans historia i Skandinavien från reformationen till religionsfrihetstiden. Det hålles på tyska.

Torsdagen den 15 mars håller Astridsskolans Vänner ett sammanträde i prästgården med visning av film om skolans grundstensläggning.

Andra söndagen i fastan, den 18 mars, inbjuder S:t Sigfrids Gille till en vandring genom musiken efter kvällsmässan.

Fredagen den 23 mars hålles taklagsfest för skolbygget.

Fjärde söndagen i fastan, den 1 april, meddelas från predikstolen:

"Som vi redan kungjorde förra söndagen, har vi nu snart använt de tidigare insamlade medlen för skolan. Kyrkorådet var fullt medvetet om att vi skulle behöva låna pengar för att kunna bygga Drottning Astrids skola. Men eftersom dessa lånade pengar är mycket dyrare än andra vill jag anmoda alla, som föresatt sig att lämna ett bidrag till skolan, att om möjligt göra detta i dessa dagar, så att vi i det längsta kan uppskjuta lånet. Jag vill här särskilt tacka alla som genom regelbundna bidrag hjälper till med vårt bygge."

Torsdagen den 5 april kl. 20.00 håller Dr Andrée Pelzer ett föredrag i prästgården om olika problem som en katolsk läkare möter i Sverige.

Lördag den 7 och söndag den 8 april håller jesuitpatern, kyrkoherde Richard Wehner från Stockholm, reträtt. På söndag kväll håller han också ett föredrag om Palestina, dit han just varit på resa.

På Palmsöndagen, den 15 april, ger pater Köster en inledning till Stilla veckans liturgi i prästgården efter kvällsmässan. S:t Sigfrids Gille står som inbjudare.

Andra söndagen efter påsk, den 6 maj, kungöres:

"I år firar vi församlingens 100-årsjubileum. Vi kommer att fira detta samtidigt med skolans invigning och genom att markera detta datum med uppsättning av ett smideskonstverk på skolans fasad. Bidrag till detta mottages tacksamt."

Lördagen den 25 augusti 1962 berättar Göteborgs-Posten:

"Drottning Astrids skola, romersk-katolska församlingens nya skolbyggnad vid Stureplatsen i Göteborg, som invigs i dag, har gått på omkring 900.000 kr. Naturligtvis är den fullt tip-top, och det råder nog ingen tvekan om att de 120 eleverna — såväl katolska som protestantiska — kommer att trivas bra i lokalerna.

Man har sex stora, ljusa klassrum, en rymlig matsal, vilken även skall användas som församlingssal och uthyras för olika sammankomster, kök, slöjdsalar, lärarrum och vaktmästarbostad. Till köksinredning, matsal och slöjdsalar har Göteborgs stad f.ö. skänkt 26.000 kr., under det att Skolsystrarnas moderhus i München bekostat inredningen av skolsalarna. Många bidrag har man för övrigt fått till skolan genom föräldraföreningen "Astridskolans vänner", men också från USA, Tyskland, Schweiz, Belgien m. fl. länder.

Eleverna i denna skola har samma förmåner som i grundskolan, alltså får de fri skolmateriel, fri tandvård och fria skolmåltider. Några skolavgifter förekommer inte. Fem nunnor arbetar utan ersättning som lärare. Redan från början är skolan fullbelagd. Invigningen förrättas av den apostoliske visitatorn för Skandinavien, ärkebiskop Bruno Heim, Köpenhamn. Även den nyutnämnde biskopen för Sverige John E. Taylor, Stockholm, kommer hit.

I samband med invigningen firar församlingen sitt hundraårsjubileum — dessa festligheter är förlagda till söndagen. Levitmässa hålles kl. 11 och därefter avtäckes ett minneskonstverk på skolans fasad. Konstverket, som utförts av konstnär Erik Olson i Halmstadsgruppen, föreställer Jungfru Maria enligt Uppenbarelseboken. Konstverket har tillkommit genom en insamling inom församlingen. Kl. 18 är det högtidssammankomst i Stenhammarsalen med en historisk krönika, som sammanställts av kyrkoherden dr T. Lundén och uppläses av skådespelare Karl Magnus Thulstrup, föredrag av docent Stig Lindholm, Uppsala, musik m. m.

För första gången sedan 1923 hissas Vatikanflaggan i Göteborg denna veckohelg. Förra gången var det med anledning av ett kardinalsbesök."

Måndagen den 27 augusti fortsätter Göteborgs-Posten:

"Församling gav konstverk till 100-årsjubileet.

Den romersk-katolska församlingen i Göteborg högtidlighöll på söndagen hundraårsminnet av församlingens tillkomst. Festligheterna inleddes med en levitmässa i Kristus Konungens kyrka vid Heden, celebrerad av den nyutnämnde romersk-katolske biskopen i Sverige, John E. Taylor i närvaro av den apostoliske delegaten för Norden, ärkebiskop Bruno Heim, Köpenhamn. Församlingens kyrkoherde Sigfrid van Pottelsberghe de la Potterie tjänstgjorde som assisterande präst, och predikan hölls av pastor Lars Rooth SJ, Uppsala.

Ärkebiskop Heims praktfulla mitra gnistrade och sken i solen, när processionen efter högmässan lämnade kyrkan för att avtäcka och välsigna ett konstverk på Astridsskolans gavel. Konstverket har tillkommit efter en insamling i församlingen och är utfört i metall av halmstadskonstnären Erik Olson och föreställer Jungfru Maria så som hon är skildrad i Uppenbarelseboken; "en kvinna som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud." Två ledare i den romersk-katolska scoutkåren hade fått i uppdrag att låta täckelset falla, och efter ett tal av biskop electus Taylor föll täckelset medan Vatikanflaggan och den svenska flaggan slog för vinden. Avtäckningsceremonien avslutades med att ärkebiskop Heim bestänkte konstverket med vigvatten.

I Astridsskolans källare var det sedan dukat till kyrkkaffe och de som tidigare inte haft tillfälle att bese den vackra skolan kunde samtidigt passa på att göra en rundvandring."

-

"Märkesdata i Göteborg" sammanfattar Katolsk Kyrkotidning i N:r 14 av den 8 september 1962. Där står det bl. a.: "Lördagen den 25 augusti invigdes den nya katolska skolan i Göteborg, och dagen därpå firades församlingens hundraårs-jubileum med levithögmässa och andra högtidligheter.

För första gången på drygt tjugo år vajade Vatikanens flagga vid Kristi Konungens kyrka i Göteborg. Ärkebiskop Bruno Heim från Köpenhamn och vår nye biskop John Taylor mötte båda upp vid högtidligheterna i samband med att den nya Drottning Astrids skola invigdes och Göteborgs-församlingen fyllde hundra år.

Många strömmade till skolan redan långt innan processionen från kyrkan ut till skolan började, och när den kom var hela skolplanen fylld av församlingsbor. Med i processionen befann sig förutom de båda biskoparna nuvarande kyrkoherden Pottelsberghe de la Potterie och en rad präster som vid tidigare tillfällen tjänstgjort i Göteborg.

Med en gyllene sax, som av elvaåriga Gunilla Hutters bars fram på en sidenkudde med band i svenska och belgiska färgerna, klippte ärkebiskopen av banden framför skolans entrédörr. Efter att man sjungit hymnen Veni Sancte Spiritus strömmade skolbarnen in till sina klassrum, och processionen följde lite långsammare efter. Som tända ljus stod barnen i korridorerna medan ärkebiskop Heim stänkte vigvatten och välsignade den vackra byggnaden.

Bilden av Belgiens svenskfödda drottning Astrid som givit namn åt skolan stod på ett rikt blomstersmyckat bord i matsalen. Det motivet försummade inte den belgiska televisionen. Filmen sändes med flyg från Göteborg samma kväll och visades omedelbart i belgisk TV.

Med Te Deum avslutades högtidligheten på lördagen. På kvällen gavs middag i prästgårdens matsal, där förutom de redan nämnda prästerna bl. a. även pater Hornung SJ, monsignor Meijerink, kyrkoherde Lundén, arkitekt A. Löverud och konstnären Erik Olson deltog.

Det brukar vara svårt att hitta en plats i kyrkan i Göteborg vid en vanlig söndagsmässa, men när klockorna ringde inför den levitmässa som inledde själva hundraårsjubileet, var även gångarna fyllda av församlingsbor. Mässan lästes av biskop John Taylor och predikan hölls av pater Lars Rooth, SJ. Han talade om det kristna livet, som en växelverkan mellan Guds nåd och vår medverkan.

— Vårt liv som kristna utgår från Kristus, men slutar också i honom. Han är grundstenen i fundamentet, men också slutstenen… Det passar utmärkt, att vi den här helgen inte bara firar församlingens hundraårsjubileum utan också inviger den nya skolan. I skolan möter man den rätta, okomplicerade barnatron. Den bör även vi vuxna ha. Men vi får inte låta oss nöja med den, vi måste växa, bygga in alla livets problem i den kristna helheten och låta allt genomsyras av vår tro… Vi ser i dag vår vackra skolas fasad som ett nytt inslag i stadsbilden. Men vår uppgift är inte att bygga fasader. Det viktiga är kärnan, kyrkan, med Kristus i centrum.

Efter mässan invigde biskop Taylor Erik Olsons konstverk på skolans fasad. Det är en gestaltning av Maria enligt Uppenbarelseboken, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter, tolv stjärnor i sitt hår, hållande Jesus-barnet likt en monstrans. Konstverket är nära fyra meter högt, utfört i svartmålat järn med vissa detaljer förgyllda.

Efteråt bjöd skolsystrarna på kyrkkaffe i skolans bespisningslokal.

Jubileumsfestligheterna avslutades med en festakt i konserthuset, Stenhammarsalen, där kyrkoherde van Pottelsberghe de la Potterie hälsade välkommen. Efter att skådespelaren vid Göteborgs Stadsteater Karl-Magnus Thulstrup redogjort för olika händelser under församlingens hundraåriga historia talade docent Stig Lindholm om katolsk religionspedagogik. -

Efter några varma slutord från biskop Taylor, som poängterade vikten av att alla samfällt arbetar för kyrkan, avslutades högtidligheten."

Fjortonde söndagen efter Pingst, den 16 september, anländer den första av Jesu Små Systrar, som skall bosätta sig i församlingen.

Torsdag den 20 september inleder pater Köster en introduktionskurs i katolsk troslära i klubblokalen med ingång från skolgården.

Fredag den 28 september, som är årsdagen för första mässan i Göteborgs 1862 upprättade församling, hålles kl. 17.30 levitmässa som tacksägelse för de gångna 100 åren.

Lördag den 29 september hålles församlingsafton i Astridssalen med visning av bilder och förklaringar om skolbygget av kyrkoherden.

Torsdag den 11 oktober öppnas Andra Vatikankonciliet i Rom. Kl. 10.00 på förmiddagen ringer klockorna i alla katolska kyrkor i hela världen. Församlingsmedlemmarna anmodas särskilt att på denna dag genom deltagande i en av mässorna och mottagande av kommunionen förena sig i bön med hela den katolska världen och be om Guds välsignelse över konciliet.

På Kristi Konungadömes fest, söndagen den 28 oktober, som är församlingens patronatsfest, firas levithögmässa. Efter kvällsmässan, d. v. s. kl. 20.15 hålles en församlingsafton i Astridssalen, där teol. dr. Per Beskow håller föredrag om "Krist-konungens idé hos kyrkofäderna och i historien."

Onsdagen den 21 november, kl. 19.30 håller rektor H. Brockstedt föredrag i Astrids-salen om "Erfarenheter från undervisningen av utvecklingsstörda barn".

Lördagen den 1 och söndagen den 2 december — den första i advent — hålles församlingens julmarknad, för första gången i Drottning Astrids skola. Den ger en nettoinkomst på ungefär 21.000 kr., vilket betraktas som ett strålande resultat.

Församlingen har 4.000 medlemmar. På kyrkoårets näst sista söndag — den 23:e efter Pingst — poängteras från predikstolen, att de ungefär 1.000 av dessa, som har egen inkomst, är skyldiga att betala kyrkoskatt till församlingen, närmare bestämt 1% av den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Av dessa församlingsmedlemmar har ungefär 60 st. fullgjort sina förpliktelser, medan ungefär 100 st. har betalt en del av sin skatt. Inför närmandet av årsskiftet vill man påminna om denna skyldighet.

*****

Lördagen den 21 juli 1962 har ett meddelande från Vatikanen inkommit till Biskopsämbetet i Stockholm att den Helige Fadern, Påve Johannes XXIII, har utnämnt Högvördigaste Oblatpatern fil. dr. John Taylor till biskop för Stockholms stift. Han efterträder Hans Högvördighet Biskop Ansgar Nelson, som — ännu inte 56 år gammal — av hälsoskäl anhållit om att bli befriad från sitt ämbete. Den nye biskopen är 47 år gammal och bördig från U.S.A., där han prästvigdes 1940. Han vigs till biskop den 21 september vid en storslagen ceremoni i Stockholms stadshus. Denna biskopsvigning sänds i TV. Antalet katoliker har ökat till 33 000 och präster till 73. Andra Vatikankonciliet börjar.

Antal konversioner under:

Wilhelm Meijerinks kyrkoherdetid (okt. 1941 — nov.1959) ……………………..123

Paul Müllers kyrkoherdetid (nov. 1959 — aug. 1961) …………………………… 26

Sigfrid van Pottelsberghes

första 16 månaders kyrkoherdetid (sept. 1961 — dec. 1962)……………………20

_____

Totala antalet konversioner under perioden……………………………………..169

=====

Av dessa konvertiter blir två präster i stiftet, nämligen:

Lars Cavallin (f. 1940), upptagen i Kyrkan av pastor Paul Müller den 31 oktober 1958 /prästvigd 1968/;

Jan Smith (f. 1940), upptagen i Kyrkan av pastor Rainer Kunze den 14 maj 1959 /prästvigd 1967/.

"Katolsk epilog i Nordstan" /"På gång"

"Måndagen den 9 mars i år utbröt en kvällsbrand vid Spannmålsgatan 18. Elden som uppstått i en skrubb som tillhörde en reklamateljé hade uppstått av okänd anledning. Firman hade sina inventarier försäkrade och eldsvådan betraktades inte som någon större tragedi av ägaren AB Östra Nordstaden som snart skall riva fastigheten som befinner sig inom aktuellt saneringsområde. Man skulle kunna kalla det inträffade katolsk epilog, eftersom byggnaden som brann en gång varit katolsk kyrka.

Katolska församlingen i Göteborg bildades 1862, då de 55 utländska katoliker som bodde i staden fick egen präst. I juni 1865 invigdes S:t Josephs kyrka, som beskrives som ett litet vackert götiskt tempel inklämt i Spannmålsgatans husrader. Tidigare hade församlingen som bildats av hit inflyttade katolska trosbekännare, enligt uppgift företrädesvis italienska gipsmakare och böhmiska musikanter sina gudstjänster i ett hus på samma plats. Kyrkans inre beskrives som mycket tilltalande med sin vackra utsmyckning, sin altartavla, föreställande Josef med Jesus-barnet, sitt Jungfru Maria-altare, sina helgonbilder och sin sköna paramentik, dvs kyrkoprydnadskonst. Kyrkan användes tills Kristi Konungens kyrka blev färdig 1938 vid Heden. Det gamla kyrktornet revs i maj 1949. Verkstäder av olika slag har varit inhysta i kyrkolokalen vid Spannmålsgatan. Katolska församlingen i Göteborg räknar i dag 4.500 medlemmar.

För en tid sedan gjorde GT ett memoarfynd, fru Marianne Kronblads icke tidigare publicerade Ungdomsminnen från 1879 till 1899. I samband därmed berättade författarinnan för vår medarbetare bl. a. att hon som 9-åring kom in vid den gamla Katolska kyrkans kör, där en släkting till Gunnar Wennerberg, direktör Malmgren, var organist. Familjen hade egen bänk i kyrkan, och den unga Marianne Lammers, som hon hette som flicka sjöng där under hela sin uppväxttid utan att försumma en enda söndag.

• Där fick jag sjunga och ordentligt inlära de underbara latinska hymnerna och mässorna av Palestrina, Händel och andra stora mästare, som jag lärt mig uppskatta och beundra, berättade hon. En tid hade kören som ledare Joseph Czapec. Han var ungrare (eg. böhmare) och gift med en fröken Haglund, dotter till ägaren av Grand Hotell. Ibland deltog en annan ungrare, herr Ulratz, med fiol och då rycktes kören med och det blev minnesvärda konserter. Katolska kyrkan var då den enda kyrkan i Göteborg som hade kör. Nu sjunger dess byggnad som sagt på allra sista versen.

GAMÄNG"

*****

Privata samlingar: Klipp ur pressen om Göteborgs katolska församling.

Barbro Lindqvist: ÅR FÖR ÅR. Katolska kyrkans väg i Sverige 1688-1988.