Det var en gång en prins som hette Egon. Egon hade en jättesnäll häst som hette Orvar. En dag när
Egon var ute och red såg han en flicka som plockade blåbär.
- Hej, jag heter Egon, sa Egon.
- Hej, jag heter Kajsa, sa flickan.
- Var bor du någonstans? frågade Egon.
- Jag bor långt inne i mörka skogen. Var bor du då? frågade flickan.
- Jag bor därborta! sa Egon och pekade på ett stort slott.
- Vad gör du här? frågade Egon.
- Jag plockar blåbär, ser du inte det? sa flickan.
- Eh, jo. sa Egon.
- Ska inte du rida vidare? sa flickan.
- Jo det ska jag, hejdå! sa Egon.
- Hejdå! sa flickan.
Egon red hem och ställde in Orvar i sin box och gjorde iordning honom. Sen gick han in och
pratade med sin pappa kungen om Kajsa.
- Hmm... sa hans pappa. Henne har jag aldrig hört talas om.
Nästa dag när Egon var ute och red såg han en annan flicka som stod och plockade lingon. Han red
in i skogen och gömde sig så att flickan inte skulle se honom. Efter en timme var alla hinkar och
korgar fulla. Då satte sig flickan ned och åt upp alla lingon och började sen plocka blåbär
istället.
Då red Egon fram till flickan och sa; Hej!
- Hej! sa flickan
- Jag heter Egon, vad heter du? sa Egon.
- Jag heter Lisa. sa flickan.
- Vill du följa med mig till mittt slott? frågade Egon.
- Ja, gärna. sa Lisa.
- Hoppa upp bakom mig då. sa Egon.
Dom red tillsammans till slottet där Egons far tog emot dem. Lisa fick ett rum bredvid Egons. Efter tio dagar så gifte dom sig och levde lyckliga i alla sina dagar.
SLUT!
Det spelar ingen roll hur långsamt du går,
så länge du inte stannar.
/Konfucius